TIOPLUSS!

Äntligen är jag där, över den magiska gränsen. Nu är tio kilo är spräckt och med råge dessutom.

Tre dagars fiskesemester stod framför mig och Mårten i Söndags förmiddag när vi satte os i bilen och drog iväg. Det var trolling som gällde och allt kändes riktigt bra. Årstiden var rätt, vattnet var rätt och vädret var rätt. Tre dagar skulle vi alltså fiska, men redan efter de tre första timmarna så hade vi landat toppfisken, en gädda på över tio pannor.

Dagen började med snipor som det oftast brukar bli. Vi letade runt i vattnet för att försöka hitta bättre fiskar och märkte att det verkade ge bättre medelvikt att köra lite mer pelagiskt. Vi gjorde några passeringar på runt 9-10 meters djup och hade rätt okej mängdfiske men fortfarande mest smått. Vi brukar alltid köra vartannat hugg när vi trollar eller ismetar, och nu var det min tur när en snipa valde att hugga. Den här hade tyvärr lyckats krokas rätt så dåligt så avkrokningen tog lång tid för Mårten som hängde över relingen och svor åt snipan. Samtidigt såg han i ögonvrån att det var fisk på ett av dom andra spöna, ett spö riggat med min hemmagjorda wobbler. Jag tittade dit men såg ingenting på paravanen eller spötoppen under flera sekunder, sen kom ett litet ryck men inget mer. Någon sekunder senare ett till litet ryck och jag tänkte att det här måste vara en riktigt liten fisk. Eftersom Mårten fortfarande höll på med snipan så sa jag att "jag tar den här fisken för den är liten", trots att det egentligen var Mårtens tur. Men ganska snart efter att jag löst ut paravanen så märkte jag att den inte alls var liten, snarare tvärt om. Fisken gick tungt med ett fåtal djupa huvudskakningar. En fena kom upp ur vattnet på långt håll och vi var säkra på fempluss, lite senare såg vi en nacke i ytan och åtta kilo började kännas mer rimligt. Men när den kom in mot båten och vi kunde se hela fiskens sida i solljuset så växte den ännu mer, den här gäddan var löjligt grov och kan absolut väga över tio!

Den ryggen skämtar man inte bort.

Allting gick väldigt smärtfritt och enkelt och medan fisken låg i håven och återhämtade sig lite så tog vi ner resten av spöna. När sedan gäddan lyftes in i båten för avkrokningså fanns det inga tvivel längre, det här är definitivt över tio pannor. Det började till och med uppstå tankar om vikter en bra bit över den gränsen men det blev nästan lite skrämmande och jag vågade inte tänka för mycket på det. Med tång och sidavbitare lossades gäddan som sedan säckades i håven vid båtkanten medan våg, måttband och kamera gjordes redo. På det här sättet hinner gäddan återhämta sig och syresätta musklerna så att eventuell mjölksyra försvinner. Detta kan annars lätt döda en stor gädda efter fighten.

Dagens bete. Ett av mina fösta fyra hemmagjorda.

Längdmätningen stod först och när Mårten avläser 116 cm så kom dom där tankarna på riktigt höga vikter tillbaka och jag blev rejält knäsvag. När jag lyfter vågen och ser att den visar ungefär 12 kilo var lyckan gjord, våra tre dagar var räddade efter bara några timmar! Med både mina och Mårtens händer på vågen så kunde vikten 11,9 kilo konstateras. För mindre än en månad sedan höjde jag mitt pb till 8,9 kilo och nu hade jag alltså höjt det med ytterligare 3 kilo. Nästan lite oförskämt faktiskt, speciellt med tanke på att det skulle ha varit Mårtens fisk egentligen ;-)

Mieko Gäddfisketävling 2013 - 2nd Place (igen)

Under helgen som var så har två gäddtävlingar gått i Norrbotten, Mieko gäddfisketävling och Morjärv gäddfisketävling. Nytt för i år är att dessa tävlingar var deltävlingar i en total tävling där resultaten från båda räknades ihop så att en totalvinnare kan koras. Men man kan också göra som jag och bara fiska i en av dom och nöja sig med det. I år precis som förra året så ställde jag upp i Miekotävlingen och eftersom jag fortfarande inte äger en båt så fick det bli landklassen i år igen. Ska sanningen fram så hade jag säkert kunna låna en båt om jag ville och tävla i den mer prestigefyllda båtklassen men ärligt talat så väljer jag hellre landklassen. Landfiske är min grej, det är det jag kan bäst eftersom jag sällan har haft tillgång till båt när jag fiskat i Norrbotten så jag trivs bäst med det och tycker det är roligare faktiskt.

Fisket under tävlingen var segt. Det verkade bara finnas riktigt små gäddor i älven och dom var utspridda precis överallt. Jag betade snabbt av ett gäng av dom bättre platserna och fick bara en handfull snipor under 70 cm gränsen. I ett bakvatten lyckades jag ta en gädda på 84cm bland sniporna och efter en till förflyttning hade jag kontakt med en gädda som kändes lite bättre. Den var på tre gånger men tog dåligt och gick inte att kroka. Jag lät den gäddan vara en stund och fiskade en annan plats ett tag innan jag kom tillbaka. Jag valde ett annat bete än jag hade frestat den med tidigare och redan i första kastet tog gäddan klockrent på en Mieko predator shad. Gäddan var inte så stor som jag hoppades på men på 85 cm var det i alla fall en till godkänd gädda.

Jag hade fått höra av en av funktionärerna att det hade tagits en gädda på runt 113 cm av en tävlande. Det var inte så mycket tid kvar av tävlingen och jag kände att jag var tvungen att göra något annat för att ha en chans på pallplats. Jag hoppade i bilen och körde till Råneävlen istället där jag hört att båtfolket hade haft bra fiske storleksmässigt. Första stoppet gav ingenting så jag flyttade mig längre uppströms och redan efter et fåtal kast hade jag en stöt och några meter senare krokade jag en bättre fisk. Gäddan var 102 cm och vägde strax under sju kilo. En riktigt fin tävlingsgädda som gav mig ett slutresultat på 271cm, en centimeter mer än mitt resultat förra året. Förra året gav den längden mig en andraplats och det gjorde den även i år. Nu var dock dock lite närmare till en förstaplats, han som fick 113 cm gäddan hamnade på 272 cm. Vi får väl se om jag klarar av att försvara andraplatsen även nästa år, eller om jag rentav hamnar i båt då.

Dagens Köptips!

Jag minns första gången jag köpte ett dyrt bete, ett riktigt dyrt bete. Det var för sju år sedan när jag precis hade börjat med jerkfisket. Mitt första bete var en Buster Jerk som jag plockade med min jerkutrustning som jag fick för ett väldigt bra paketpris på P.O's cykel och fiske i Sundsvall. Därför hade jag inte riktigt koll på vad det kostade.  Men när jag lite senare skulle tillbaka och köpa fler beten så föll valet på en Big Bandit och den kostade 169 kronor om jag inte minns fel. Det var det dyraste betet jag hade köpt i mitt ännu rätt unga liv och jag minns hur det sved i plånboken.

Min första Buste Jerk som hänger med fortfarande. Men det är framför allt Big Bandit som jag fastnade för och som man ser så har det betet tagit ett gäng gäddor genom åren.

Idag är det mer eller mindre standard att betala uppåt 200 kronor för ett stort gäddbete och många lägger extremt stora summor pengar på hemmasnickrade beten som kan kosta det dubbla eller nästan mer. Men! Ibland får man lägga prestige åt sidan och låta plånboken välja istället. För det är ju inte alltid ett dyrare bete ger mer fisk och inte heller har det alltid bäst kvalitet, även om den brukar avspeglas i priset mer än fångstförmågan. Jag har då och då hittat några beten som har fungerat förvånansvärt bra trots att dom har varit riktigt billiga och det som kanske utmärker sig mest är ett mjukbete som heter Tail Crawler. Det är ett bulldawgliknande bete från Fladen som har ett mycket vettigt pris och som enligt mig fungerar lika bra som till exempel en Alien Eel. Dom här betena har jag sporadiskt hittat på ÖoB för 59 kronor styck men igår så gick jag in på DollarStore här i Luleå och såg att dom såldes för ynka 40 kronor. Det är ju inget att snacka om tycker jag, fiskar man gädda med gummi så är det bara att köpa. Jag har haft bra fiske på både spinn och trolling med dom här, bland annat tog vi en åtta nu i höstas på trolling.

För det låga priset så är det här ett av dom bästa betena i min låda.

En ännu större jackpott var att jag även hittade Rapala wobbler till riktigt bra pris. Original 9 för 60 kronor och Husky Jerk 10 för bara 50 kronor så jag köpte på mig ett gäng av dom också. Jag tycker  egentligen att Rapala är ganska överskattat men för öringfisket i fjällen så är dom grymma, åker aldrig utan dom, några skeddrag och myran spinnare. Men hursomhelst, titta förbi DollarStore någon gång ibland, man kan göra fynd.

Efterleksfisket så här långt

Den senaste veckan har verkligen varit maxad med gäddfiske. Efter att ha hållit på med Baldos under våren och varit nere i Nederländerna i en dryg vecka så var jag extremt sugen på att fiska gädda. Att en kompis drog nytt pb på 8,8 kg dagen innan jag kom tillbaka till Luleå gjorde inte saken bättre, jag behövde verkligen få fiska av mig några dagar. Så på onsdagen åkte jag, Markus och en klasskompis ut med flugspön och vadarbyxor för att försöka lura någon gädda som skulle till att leka. Men medan jag har varit borta så har det hunnit bli riktig sommarvärme här uppe så några gäddor såg vi knappt skymten av, dom hade nog lekt sedan länge. Bara byta taktik då.

På torsdag åkte spinngrejerna fram och vi styrde mot ett annat vatten för efterleksfiske. Förmiddagen började lite segt med en sexa som topp men efter lunch i Luleå så åkte jag tillbaka för ett kvällspass. Det var en bra idé visade det sig för ganska snart hade jag och polaren dragit flera gäddor över fem och en riktigt ryggbred bit på 7,7 kg och 102 cm. Tyvärr var den fisken helt tom i magen, annars hade den lätt kunna väga en bra bit över 8 pannor med den ryggen.

7,7 kg 102 cm

På fredag började jag ensam men efter några timmar så ringde Per och sa att han skulle haka på. Medan jag väntade på honom så drog jag ett gäng tre-fyra kilos och bara njöt av det fina vädret och fåglarnas kvittrande. Jag blev lite ouppmärksam när jag stod där och kastade så jag råkade slänga in min wobbler alldeles för långt in i kvistarna och gräset närmast land och han tänka att jag skulle rycka ut betet innan det hinner fastna i något ortevligt. Men wobblern hann inte mer än att landa innan hela strandkantens vattenmassa virvlade till för att sedan explodera under mitt bete. Jag reagerade med ett mothugg och möttes av tyngd och envishet. Gäddan gick snabbt ut från det grunda vattnet vid land och tjurade på några meters djup. Efter att ha satt rätt bra press på fisken så kom den upp till ytan med hela bredsidan skinande i det svagt bruna vattnet. Jag fumlade med att veckla ut håven medan jag justerade bromsen på rullen och parerade för diverse buskar och stenar, det var inte den graciösaste manövern jag har utfört. Det löste sig i alla fall och gäddan hamnade i håven där jag i lugn och ro kunde kroka av fisken. Jag vill passa på att rekommendera Savage Gears gummerade och ihopvikbara håv. Krokar fastnar inte i garnet och det är perfekt till att sumpa fisk medan man gör i ordning för vägning och fotografering. Detta fick jag användning av nu eftersom Per var några minuter bort och jag behövde någon som skötte kameran. Gäddan fick återhämta sig ordentligt i nätet och klarade utan problem den hantering som mätning och sådant innebär senare. Gäddan som låg i håven var alltså den gädda jag skrev om för några dagar sedan, mitt nya pb på 8,9 kilo. Efter att ha sett gäddan simma tillbaka så förflyttade vi oss till ett annat ställe och ganska snabbt några 5 kilos och jag tog ännu en 7,7a men den här var 103cm och inte så tom i magen.

8,9 kg 104 cm

7,7 kg 103 cm

Lördagen fortsatte på samma sätt med bra medelvikt och hyfsade toppfiskar. Det blev några fyror och femmor även nu och Markus tog dagens största på 7,2 kilo fördelat på 97 cm. På söndagen blev det bara ett kortare eftermiddagspass då Markus skulle iväg med flyg på kvällen. Han skulle visst längre söderut och meta skräpfisk ;-) Trots bara någon timmes fiske så lyckades Markus metod-persa med ännu en gädda på 7,7 kilo och 102 cm. Sju ska ju vara ett magiskt tal sägs det och det verkar ju onekligen vara någonting lurt med just den siffran. Även Per som var med den här dagen lyckades ta pb med en gädda på 8,34 kilo och hela 114 cm. Rätt så dålig kondis men fortfarande en riktigt fin gädda som självklart fick simma tillbaka och äta upp sig lite.

7,2 kg 97 cm

7,7 kg 102 cm

8,34 kg 114 cm

Summerat så har det under veckan om man räknar mig själv och alla mina fiskevänner så har det landats tre gäddor på åtta kilo, fyra på sju och två på sex. Sedan ett helt gäng på fem kilo. Det har dessutom blivit fyra nya personbästa och ett metod-pers, så som "guide" känner jag mig rätt stolt. :-)
De bete som har fungerat bäst för mig dom här dagarna är Mieko Basas 16cm i naturtrogna färger. Framöver så kommer det inte finnas tid att fiska lika intensivt men jag kommer säkert hinna med något kvällspass ändå. Nästa vecka är det dessutom Mieko Predatorvecka med många intressanta föreläsningar och två tävlingar som avslutning. Det ser jag fram emot väldigt mycket!

Den årliga PB-höjningen

Då var det dags igen. Det börjar bli lite av en tradition att jag ska ut på våren varje år och öka mitt personbästa på gädda med några hekto. Den här gången med endast två hekto, från 8,7kg till 8,9. Lite surt att den inte passerade 9 men det är väl en milstolpe som jag får jobba lite mer för antar jag, det får inte vara för lätt. Hur som helst så var det en riktigt grov gädda som hade hunnit äta upp sig bra efter leken, hon var bara 104 cm men grov ända bak till stjärtfenan. Täckningen och färgsättningen på fisken var även något av det snyggaste jag har sett. En riktigt fin gädda, och jag njuter fortfarande.

Det här är inte den enda gäddan vi har fått nu i dagarna, vi har haft riktigt bra fiske med hög medelvikt ända sedan i torsdags. Min lista är ungefär: 7,7kg, 7,7kg (inte samma), 6 kg och sen ett gäng på drygt 5 kg. Sen tog Markus en på 7,2 idag och det har tagits några 5or och en 6a av andra kompisar. Det sista som hände idag var tyvärr att ett riktigt monster högg för en av kompisarna som inte är så rutinerad. Han satte för lite press på fisken så den gick in i nått träd eller liknande på botten och trasslade in sig. Det slutade med att vi fick dra av linan och fisken såg vi aldrig skymten av, men den var inte liten. Det var det överlägset tyngsta jag någonsin har sett på spinnfiske, mer än så vågar jag inte spekulera, då får jag bara mardrömmar. Hoppas bara den inte skadade sig så mycket för att komma loss.

Jag slänger upp en liten bildserie på 8,9an som extra lördagsgodis.

Nu är det vår!

Det är på tok för lång vinter här uppe i norr. Runt månadsskiftet oktober-november la sig isarna på många sjöar och den 10 november var jag, Markus och Anton ut på säsongens första ismete, med gott resultat. Nu, ett halvt år senare, så börjar isarna försvinna och öppetvattensäsongen börjar. Det är tur det finns ismete för ett halvår utan gäddfiske hade nog gjort en galen. Men nu är våren i alla fall äntligen här!

Tussilago är ett bra vårtecken!

Vi har ett ställe där isen går ganska tidigt och som brukar kunna ge bra utdelning nu på våren. Det är egentligen det enda stället jag har hittat där jag har lyckats få bra med fisk innan lek här uppe. På många ställen leker gäddorna nästan under isen eller precis när isen har gått så det blir svårt att ta dom innan lek. Men på ställen där isen går extra tidigt kan det bli en kort period med bra fiske just innan dom verkligen börjar tänka på lek. Den perioden brukar vara nu i det här vattnet och jag var dit med tre kompisar för att testa lyckan i torsdags. Jag och en till var beväpnad med flugspö och dom andra skulle spinnfiska, kompisen som flugfiskade hade precis köpt sin utrustning och hade aldrig fått en gädda på fluga ännu. Väl vid vattnet så såg vi att förutsättningarna såg bra ut. Jag jämförde med hur det såg ut förra året med snö, is och vattenstånd och konstaterade att det borde vara bra rätt period nu och att våren var en aning tidigare i år än förra året. Vi tacklade våra spön och började fiska. Jag hade ganska snabbt en liten gädda efter som missade flugan och kort därefter krokade kompisen sin första gädda på fluga. Den var inte stor men den första fisken är alltid viktig. Två kast senare fick jag ett stenhårt hugg och efter en förvånansvärt hård fight i det kalla vattnet så landade jag årets första gädda från öppet vatten!

Årets första.

Nästa fisk kom på kompisens fluga och den högg precis utanför där jag nyss hade stått och kastat. Den här fisken verkade lite tyngre och gick ganska djupt visade sig inte förrän den var precis vid land. Det var en lite bättre fisk, runt 4 kilo gissade jag men enligt vågen så vägde den romstinna fisken hela 5,12 kilo. Ingen dålig fisk för att vara sin andra på fluga någonsin. Vi fiskade i någon timme till och det högg väldigt bra till en början men dog av lite mot slutet. Antagligen hade vi fått dom flesta som stod på platsen. Vi kom upp i totalt 20 gäddor på 4 personer och ungefär tre timmar och dom flesta låg mellan ett halvt och två kilo. Det tycker jag är bra antal oavsett årstid men vikterna hade ju fått vara högre. Jag får se om jag hinner iväg nån mer gång innan det är över där borta. Annars blir nog nästa pass först efter den 20 Maj när vi kommer hem från Shell eco-marathon. Den är i och för sig en grym tid för gädda i många strömvatten här uppe så det blir nog bra.

 

Dagens toppfisk på 5,12 kilo.

En Påskhelg på Isen

Ledsen att det skulle ta så lång tid innan jag lyckades skriva klart det här inlägget. Påsken var ju mer än två veckor sedan men jag har haft och kommer att ha extremt mycket att göra i skolan under våren då jag är med i en liten grupp studenter som ska bygga 2013 års upplaga av LTU:s konceptbil Baldos. Med den ska vi sedan tävla i Shell Eco-marathon nere i Rotterdam om en månad. Det här innebär i princip 16 timmars arbete varje dag sju dagar i veckan vilket inte lämnar mycket tid till varken sömn, fiske eller skrivande. Är ni intresserad så kan man följa våra framsteg på vår Facebooksida "Baldos III". Sen får jag också be om ursäkt för att det blir väldigt mycket text i det här inlägget men jag gillar inte att skriva hafsigt och kortfattat. Jg skriver mycket för att själv kunna reflektera över mitt fiske och bearbeta mina erfarenheter till kunskap som jag får användning av senare. Det kan jag inte göra om jag bara slänger upp ett snabbt resultat av dom största fiskarna och några bilder.

Någon uppmärksam läsare kanske vet att familjen har en stuga nere i Sundsvall där jag och min fiskekompis Anton brukade fiska mycket gädda på somrarna när vi var yngre. Tyvärr så har sommarjobb och skola på senare år gjort det mycket svårt att spendera sommarledigheten där nere som jag gjorde förr. De enda gångerna jag åker dit nu för tiden är egentligen långhelger och då brukar jag passa på att fiska så mycket jag hinner. Kristi himmelsfärds är en sån helg och den brukar sammanfalla ganska bra med gäddans lek där nere och fisket har många år varit riktigt bra. Bland annat så tog vi en tia för några år sedan på flötmete i en grund vik. Jag har dock aldrig provat att ismeta när jag är där på vintrarna så nu tänkte jag att det skulle bli ändring på det. Föräldrarna skulle ner över påsken så jag packade ner mina ismetegrejer och följde med. Påsken var ju ganska tidig i år och isen är fortfarande väldigt tjock. Anton hade dessutom inte lyckats få tag i någon betesfisk då det tydligen skulle hållas angeltävlingar i i början av helgen så jag var mer än lite orolig att fisket skulle vara segt och dåligt, men oj så fel jag hade!

Fredag

Till att börja med så måste jag kommentera det fantastiska vädret vi hade. Solen var nästan utan undantag helt ensam på den klarblå himlen och värmde snabbt upp den kalla nattluften till några få behagliga plusgrader. Vinden klarade vi oss också från och som mest kom det någon liten vindby upp mot 5-6 sekundmeter men det var mest skönt och gav lite svalka i den stekande solen, jag blev rejält solbränd redan efter första dagen kan tilläggas.

På grund av att vi inte hade något bete sedan innan så ägnades fredag förmiddag åt att pimpla på Björköfjärden som ligger ett stenkast från där vi har stuga. Många vet säkert att Björköfjärden är ett ruggigt bra abborrvatten och det tog inte lång tid innan vi hade 20-30 abborrar i lagom storlek. Eftersom att halva en stor del av förmiddagen redan var avverkad så kändes det inte lönt att åka iväg till ett annat vatten så vi förflyttade oss bara en bit på fjärden och satte ut våra ismeten. Första fället kom när vi nästan hade satt ut alla spön och jag gick fram för att kroka. Linan sprutade av spolen så jag vevade bara tills rullen kopplade in och lät nästan gäddan kroka sig själv i farten. Jag kände att det inte var någon speciellt stor gädda men den gjorde i alla fall en rusning och stökade omkring lite på det grunda vattnet innan den kom upp. Fyra kilo vägde fisken och färgerna på den var något av det vackraste jag sett tror jag, riktigt klara färger och skarp teckning och kritvit buk. Strax efter fällde det på ett spö i närheten men Anton lyckades inte så bra med mothugget så fisken simmade vidare. Minuten senare fällde spöet intill och där gick det bättre, en fisk på 3,5 kilo vill jag minnas som hade samma klara teckning min förra och som många gäddor brukar ha i den här fjärden.Efter det så blev det stendött så vi gav upp efter någon timme till på isen.

Min första ismetade från Sundsvall

Lördag

Lördagen skulle bli på ett annat vatten som vi trodde starkt på men aldrig testat tidigare. Dom mörtstugor som Anton hade lagt ut gav ingenting när vi vittjade dom på morgonen men vi hade fått 5-6 mörtar på pimpel under ismetet dagen innan så betet kändes lite hetare nu. Dock så måste jag säga att jag efter den här helgen har fått ökat förtroende för abborre som bete, speciellt i vatten som Björköfjärden där det finns mycket abborre.Vi hade märkt att fisket dog av på eftermiddagen så på lördagen klev vi upp tidigare och var vi  ute på isen kring 7-8 för att pricka in morgonhuggen. Fiskeplatsen valdes utifrån det kriteriet att vi skulle fiska på branter mellan stora djup och grundare områden som sticker ut en bit från land, gärna med lite mindre hål och grynnor i mixen. Spöna placerades mellan 4 och 12 meters djup men ganska nära ytan. Dom flesta betena presenterades på 1-3 meter under iskanten. Vi såg på ett portabelt lod att det stod en hel del småfisk på dessa djup och sällan mycket nära botten. Dessutom så var vattnet väldigt klart och gäddor har ju syn uppåt mer än nedåt så högt presenterade beten brukar funka bäst i vatten med bra sikt. Det gjorde det också den här dagen. Första gäddan blev en snipa som tog ett bete över 8 meters djup. Efter några missade mothugg och försiktiga nyp så fällde det igen för Anton på ett av spöna som hade fällt tidigare. Den här gången lyckades krokningen och efter en ganska odramatisk fight så landades helgens första bra fisk som vägde 6,2 kilo på 98 cm.

Gäddorna har en helt annan teckning och form i det här vattnet än dagen innan.

Dagen fortsatte segt men efter lunch kom ett stadigt fäll och det var min tur. När jag småspringer mot hålet så ser jag att spötoppen slår lite vilket betyder att gäddan tar lina väldigt snabbt. Men precis när jag kommer fram så stannar det tvärt och jag förstår att det är kört, upp kommer en tom krok och och inget bete. Surt, men samtidigt så vet jag att den kanske kan komma tillbaka eftersom jag aldrig kände fisken, så på med nytt bete och vänta. Vi kokar lite kaffe och äter våra mackor i väntan. Några spön omplaceras, helt i onödan, och vi njuter av solen men det har blivit riktigt dött. Då tar jag beslutet att vi kanske ska flytta ner våra beten närmare botten. Teorin var att gäddorna jagar mindre aktivt på eftermiddagen och kanske står längre ner i vattnet. Så grejerna åker ner och efter en stund så är det något som kommer fram och smakar på en av våra mörtar, står och tuggar en stund och fäller sedan. När jag går fram så är den borta men jag hissar upp betet och kollar. På mörtens sida ser jag två djupa skärsår och ett mindre märke i mitten. Det måste nästan vara gös, jag har i och för sig aldrig fått gös på ismete men jag kan tänka mig att ett gösbett ser ut precis sådär och beteendet verkar ju stämma.Vi kollar med lodet och den misstänka gösen står fortfarande kvar under hålet ca en meter från botten. Jag sänker ner mörten igen men det händer inget och efter en stund glider den vidare.
Nu börjar det bli sent och båda har middagstider att passa så vi börjar packa ihop alla spön och packning. Mitt i allt signalerar Anton att det har fällt så jag släpper det jag håller på med och springer dit. Jag inser att det är samma hål som den förra som rusade så när jag kom nära men nu verkar den står mer stilla. Jag sätter in mothugget på en gång trots att jag brukar vilja veta att dom går lite från mig. Krokningen sitter och jag konstaterar att det här också är en bättre fisk. Den rusar några gånger men inte extremt mycket och jag kan snart landa en fisk som visar sig väga prick 7 kilo och var 103 cm lång. Det blev en bra avslutning på den dagen och nu visste vi vilket vatten och vilka djup vi skulle kör på nästa dag. Man kan nämna att konditionen för båda gäddorna den här dagen inte var någon höjdare, dom hade ganska normal insjöform men inte så mycket mat i magen, dock så märkt det att det börjar närma sig våren för romsäckarna syns tydligt nu.

Ful mörkning men det görs av respekt för andra gäddfiskare.

Söndag

Samma vatten men en ny plats som känns ännu intressantare än dagen innan. Tänket var samma, branter från grunda områden med landkontakt ut mot riktigt djupt vatten och fisket skedde mestadels på mellan 7 och 12 meter men några spön satt på djup uppemot 20 meter. Alla beten presenterades dock bara 2-3 meter ner som dagen innan eller max 4-5 meter ner på dom djupaste ställena. Det kom snabbt upp en snipa på ca 2 kilo och klockan halv elva kom dagens hugg och det var min tur. Gäddan tog lina i bra fart så jag satte in mothugg på en gång, det gör jag i princip alltid om dom inte står precis under hålet. Den här gäddan var pigg, långa rusningar i hög hastighet men det tog på krafterna och den kom upp ganska snabbt. När jag ska greppa fisken i hålet så ser jag att det hänger en angeldonslina ut mungipan på den och när jag inspekterar närmare så ser jag att den går rakt ner i svalget och någon krok syns inte till.  Det är en ganska stor gädda, ungefär som gårdagens gissade jag, och den kan ju ha lyckats svälja en angelkrok även om det är osannolikt. Jag drar lite i linan och upp tittar en sax....jävla skit. Jag bestämmer mig i alla fall för att försöka få bort saxen och med hjälp av Anton och en lång tång så lyckas vi tillslut få bort fanskapet utan att skada gäddan men än vad en sax i magen skulle ha gjort på lång sikt. Jag är inte direkt någon djurvän, den funkar inte tillsammans med fiske, men saxar är inte bra. Det sägs ofta att saxarna ändå inte tar dom stora gäddorna men det är ju för att en stor gädda har tillräckligt med kraft för att slita sönder sig själv eller snöret och komma loss, men med allvarliga skador som följd. Hade inte jag fångat den här gäddan så hade den säkert dött och helt i onödan för ingen hade kunnat ta rätt på den. Nä, man ska ha uppsikt på redskapen och då går sax fetbort! Gäddan verkade i alla fall pigg och blödde inte så vi väger, mäter och fotar innan den får simma tillbaka. Resultatet blev 7,3 kilo fördelat på precis 100cm med en bukomkrets på 49cm. Den här var alltså i lite bättre form än gårdagens fiskar. Den här gäddan tog en ganska stor abborre presenterad ett par spölängder under isen. Detta trots att det fanns fina mörtar på spön i närheten.

Mysig buk nu mot våren.

Sånt här skit borde inte få säljas, hemska påhitt.

Lite senare på dagen blev det även en 6 kilos fisk för Anton som var 94cm lång med en omkrets på 45cm, även det är fin kondition. Vi började flytta runt lite spön till det område som hade känts hetast, mellan 10-16 meter djupt, och det gav en snipa som resultat.

Vacker fisk!

Måndag

Sista dagen och tyvärr så blev den lite kort eftersom vi skulle åka upp till Piteå igen klockan tre-fyra ungefär. Detta betydde att vi bara kunde fiska till strax efter ett men om fisket var som det hade varit tidigare dagar så var det ändå förmiddagen som var bäst. Dessutom så hade våran Mörtstuga levererat riktigt bra med mört vilket kändes väldigt hett. Det blev åter igen samma vatten men nytt ställe och det var branter som gällde idag igen, det verkade ju vara ett vinnande koncept. Idag satt spöna på mellan 3,5 och nästan 20 meter och redan när vi häll på att rigga det sista spöet på den grunda delen så kom det fram en liten snipa och tog betet i linan som Anton fortfarande höll i. Gäddan kom upp och så var nästa gädda min helt plötsligt. Det dröjde inte länge innan det fällde i samma hål igen och jag fick också dra en liten snipa på runt kilot. Därefter hade vi något hugg men dom var så små så dom krokades inte. En stund senare fälde det på ett av spöna som hade fällt för ett tag sedan och vi misstänkte ju självklart snipa igen så vi sa att nu ger vi den här tid att få in betet i munnen. Vi plockade i lugn och ro ihop c&r väskan och kameran och började gå mot hålet, då såg vi att det sprutade av lina från rullen så det var bara för Anton att kroka på en gång, det var en större fisk igen! Den gungade på bra och gjorde några riktigt mysiga rusningar och efter lite lirkande så lyckades jag vända upp huvudet i hålet. Den här var riktigt grov och fin och hadeväldigt snygg teckning när solen låg på. Vågen visade 7,75kilo och måttbandet 102cm, därmed var helgens största fisk landad. Vilket sjukt fiske vi hade egentligen, för ett år sedan så hade jag knappt sett en gädda över 100cm tagen från isen och nu hade vi redan fått flera stycken på några dagar, och det skulle bli mer.

Helgens toppfisk på 7750 g.

Den buken alltså!

Än så länge så hade var enda fisk kommit på runt 4 meters djup och jag började få lite dålig feeling över dom spön som satt djupast. Jag tyckte att vi borde flytta in allt som satt djupare än 12 och sätta fler spön på 4-5 meter. jag velade ett tag men det bestämdes att så skulle det bli och vi skulle just till att sätta den planen till verket när det fällde på en spö som satt på 14 meters djup. Det var min tur nu och jag springer till fället. När jag närmar mig spöet så ser jag åter igen en spötopp som rycker och visar att fisken går fort, extremt fort till och med för jag hör på lång väg hur rullen viner när gäddan river ut linan. Jag har nog aldrig sett en gädda ta så aggressivt, fället var också extremt snabbt och skarpt. Den hade redan tagit en bit över 30 meter lina så jag krokade bara genom att slå till spärren och låta gäddan simma in mothugget själv. Ett mothugg med spöet på så lång nylonlina hade ändå inte haft någon som helst effekt. Då är det bättre att bara veva till det blir spänt. Det lyckades hur som helst och jag fick uppleva en riktigt rolig fight på djupt, klart vatten där gäddan hade rum att göra lååånga rusningar och verkligen utnyttja energin till max. När den kom till hålet så ställde jag mig på knä och tittade ner, där möttes jag av ett stort, argt och kolsvart öga som stirrade rakt och en käke som inte riktigt rymdes i hålet. Jag fick ge gäddan lite slaklina och dra in den några gånger tills den styrde in rätt med nosen och upp i hålet men då blev den arg och backade ner igen, gjorde en kort rusning och sen var det bara att börja om. Till  slut fick jag dock upp den och kunde konstatera att vi hade gjort det igen, det här måste också vara en sjua! Mer exakt så vägde den 7,16 kilo och var också den 102 cm lång. Fjärde sjuplussaren den helgen var landad och det blev slutet på den roligaste ismetehelgen jag har varit med om tror jag. Förutom att jag nu såg ut som en tändsticka och hade huvudvärk av att kisa hela dagarna så var jag extremt nöjd och jag längtar verkligen tills jag får fiska på riktigt i dom trakterna igen.

En pigg sjuplussare blev en perfekt avslutning.

Nu kan det nog dröja tills jag kommer iväg på något seriöst fiske men jag ska försöka frigöra någon helgdag framöver och ismeta någon sista gång den här vintern. Jag är riktigt sugen på i alla fall en nia så jag får höja mitt pb lite. Men om det går som vanligt så blir väl pb-höjningen till våren på spinnfiske från land, som det brukar bli. Annars kan det gärna få bli på någon av mina hemmabyggda trollingwobbler också. Hejdå och skitfiske!