TIOPLUSS!

Äntligen är jag där, över den magiska gränsen. Nu är tio kilo är spräckt och med råge dessutom.

Tre dagars fiskesemester stod framför mig och Mårten i Söndags förmiddag när vi satte os i bilen och drog iväg. Det var trolling som gällde och allt kändes riktigt bra. Årstiden var rätt, vattnet var rätt och vädret var rätt. Tre dagar skulle vi alltså fiska, men redan efter de tre första timmarna så hade vi landat toppfisken, en gädda på över tio pannor.

Dagen började med snipor som det oftast brukar bli. Vi letade runt i vattnet för att försöka hitta bättre fiskar och märkte att det verkade ge bättre medelvikt att köra lite mer pelagiskt. Vi gjorde några passeringar på runt 9-10 meters djup och hade rätt okej mängdfiske men fortfarande mest smått. Vi brukar alltid köra vartannat hugg när vi trollar eller ismetar, och nu var det min tur när en snipa valde att hugga. Den här hade tyvärr lyckats krokas rätt så dåligt så avkrokningen tog lång tid för Mårten som hängde över relingen och svor åt snipan. Samtidigt såg han i ögonvrån att det var fisk på ett av dom andra spöna, ett spö riggat med min hemmagjorda wobbler. Jag tittade dit men såg ingenting på paravanen eller spötoppen under flera sekunder, sen kom ett litet ryck men inget mer. Någon sekunder senare ett till litet ryck och jag tänkte att det här måste vara en riktigt liten fisk. Eftersom Mårten fortfarande höll på med snipan så sa jag att "jag tar den här fisken för den är liten", trots att det egentligen var Mårtens tur. Men ganska snart efter att jag löst ut paravanen så märkte jag att den inte alls var liten, snarare tvärt om. Fisken gick tungt med ett fåtal djupa huvudskakningar. En fena kom upp ur vattnet på långt håll och vi var säkra på fempluss, lite senare såg vi en nacke i ytan och åtta kilo började kännas mer rimligt. Men när den kom in mot båten och vi kunde se hela fiskens sida i solljuset så växte den ännu mer, den här gäddan var löjligt grov och kan absolut väga över tio!

Den ryggen skämtar man inte bort.

Allting gick väldigt smärtfritt och enkelt och medan fisken låg i håven och återhämtade sig lite så tog vi ner resten av spöna. När sedan gäddan lyftes in i båten för avkrokningså fanns det inga tvivel längre, det här är definitivt över tio pannor. Det började till och med uppstå tankar om vikter en bra bit över den gränsen men det blev nästan lite skrämmande och jag vågade inte tänka för mycket på det. Med tång och sidavbitare lossades gäddan som sedan säckades i håven vid båtkanten medan våg, måttband och kamera gjordes redo. På det här sättet hinner gäddan återhämta sig och syresätta musklerna så att eventuell mjölksyra försvinner. Detta kan annars lätt döda en stor gädda efter fighten.

Dagens bete. Ett av mina fösta fyra hemmagjorda.

Längdmätningen stod först och när Mårten avläser 116 cm så kom dom där tankarna på riktigt höga vikter tillbaka och jag blev rejält knäsvag. När jag lyfter vågen och ser att den visar ungefär 12 kilo var lyckan gjord, våra tre dagar var räddade efter bara några timmar! Med både mina och Mårtens händer på vågen så kunde vikten 11,9 kilo konstateras. För mindre än en månad sedan höjde jag mitt pb till 8,9 kilo och nu hade jag alltså höjt det med ytterligare 3 kilo. Nästan lite oförskämt faktiskt, speciellt med tanke på att det skulle ha varit Mårtens fisk egentligen ;-)