2017-05-14

Magiskt grova isgäddor!

Nu har isarna gått på de flesta vatten även här uppe och med en ovanligt lång ismetesäsong bakom oss så finns det några fiskar som verkligen stack ut. Jag och Markus upplevde ju tidigare i vinter ett helt magiskt ismete när vi lyckades ta gäddor på 11, 12 och 13 kilo på samma pass. Men det finns ytterligare några grymma gäddor att rapportera som faktiskt känns ännu sjukare. Jag kommer göra historien ganska kort och låta bilderna tala för sig själv. Ni vet hur det ibland är väldigt svårt att fånga på bild riktigt hur grov en fisk är? Problemet då är oftast att ni inte fotar en tillräckligt grov gädda ;)

Just när vi trodde att det var över så hände det. Det började skymma ordentligt och vi började packa ihop våra grejer för att ge upp. När vi står och funderar vilka spön vi ska börja med att ta upp så plingade det till. Ett tydligt hugg och en vippa som sjunker ganska försiktigt. Vi börjar gå mot spöet och på vägen så flyger vippan upp. Det var ett sånt där magiskt skymningsljus precis då, det där ljuset när man alltid tänker "snart kommer det, om det hugger så är det nu kommer ske". Markus krokar och tycker själv det kändes lite snipigt. Jag som såg spöböjet från några meters håll tänkte precis tvärt om. När Markus några sekunder in i fighten mötte den sjukaste tyngden vi har varit med om så såg jag i hans ögon att även han var övertygad, han såg rent av rädd ut för vad han hade i andra änden av linan. Den var både tung och riktigt stark som klarade av flertalet kraftfulla rusningar, men upp kom hon i alla fall, och vilken galen gädda det var! Borrhålet på 200mm fylldes upp fullständigt och jag började mumla om personbästan och k-faktor och annat som egentligen var helt oväsentligt i det ögonblicket. Hela händelseförloppet från att denna gädda högg tills dess att den släpptes tillbaka är nog den mest perfekta och koncentrerade känslan av fiske-eufori jag har upplevt. Det var verkligen i ordets rätta bemärkelse magiskt!

Gäddan vägdes till 13,8 kilo på osannolika 112 cm! Inte nog med att den konditionen kan göra vilken gäddfiskare som helst knäsvag, det innebar också ett nytt personbästa för Markus och det är den största kända gäddan på ismete i Norrbotten. Jag kommer nog plocka fram dom här bilderna många gånger under årens lopp och drömma mig tillbaka. Någon svinkall januaridag när man tvingas sitta inne och brottas med en ohälsosam fiskeabstinens. Det är så vackert att man nästan blir tårögd.








Som om inte Markus sugga var tillräckligt så fick vi även några andra riktigt fina gäddor. Inga riktigt tunga men även dom hade ett imponerande omfång, en av dom till och med värre än den största. Jag fick en över tio kilo och vi båda fick varsin just under, Markus gädda hade dock en kondition som gjorde den värd lite extra. Det är nämligen den enda gädda vi har fått med k-faktor över 1, en drömsiffra för många.

9,9 kilo fördelat på 107 cm. Bra kondition i de flesta fall men i det här gänget var det ganska medelmåttigt.

10,1 kilo på 104 cm. Nu börjar det likna något.

Välbyggd mördarmaskin på 9,76 kilo och 99 cm. Det innebär en k-faktor på 1,006!

2017-02-19

Galet ismete med flera supersizegäddor!

Alla som lägger mycket tid på gäddfiske vet att det krävs att man genomlider en hel drös med värdelösa pass för varje bra pass. Det är inte bara en gång man har suttit där med halvfuktiga kläder i bitande iskalla vindar. Med pissljummet kaffe i termosen och bara några få snipor på dagens scoreboard. De dagarna är det svårt att förstå varför man fiskar men ändå gör man det om och om igen. Varför? Jo för att man hoppas att en dag ska det inte vara så. En dag ska allt stämma och gäddgudarna ska le mot oss när vi har kämpat oss iväg med två ton packning och trotsat vädret för att sitta på en is eller i en båt hela dagen och frysa. Det här inlägget handlar om ett sådant pass, ett pass när allt stämde och storgäddorna verkade stå i kö för att få ta våra beten.

Jag och Markus hade klivit upp okristligt tidigt för att komma ut på isen i gryningen. Vi hade en tanke och en plan med varje spö vi satte ut och vi trodde verkligen på det vi gjorde. Betesstorlek valdes med omsorg beroende på placering i vattnet och vi försökte sprida våra chanser för att så snabbt som möjligt knäcka koden för dagen och vattnet. Morgonen började lite segt men sniporna började hugga ett tag efter soluppgången. Vi behövde sällan sitta länge innan nästa fäll och höll oss både varma och sysselsatta. Det kändes hett och vi hade en lång dag framför oss.

Strax innan klockan 10 fällde det för Markus som gick dit och krokade rutinerat. Dagens dittills bästa fisk landades, en trevlig gädda på 7,5 kg och 103 cm. Innan vi han returnera den gäddan så fällde det på ett till spö så jag sprang dit. I mothugget blev gäddan helt galen och gjorde dom kraftigaste huvudskakningarna och hetsigaste rusningarna jag har varit med om. Efter några sekunder lugnade den ner sig och följde med ganska snällt till hålet där jag får se dess enorma skalle. Jag skriker till Markus att han får släppa sin gädda och hjälpa mig istället för jag förstod att det kunde vara en tia. Fisken landas och vi blir båda lätt uppspelta när vi ser hur fin gäddan är men det är först när den mäts som jag börjar få ordentligt med puls. Måttbandet visar hela 121 cm och den vägs in på 12,5 kilo vilket blir nytt ismete-pers för mig!

Plussare nummer ett. 12,5 kg 121 cm.

Samtidigt som vi hanterar tolvan så ser jag att det har fällt på ett tredje spö en bra bit bort. Vi skyndar oss att släppa tillbaka damen och Markus börjar springa mot sitt fäll men på vägen ser han att det är två spön och inte ett som har fällt. Han väljer det närmaste och jag börjar springa mot det bortersta. I samma sekund som jag kommer fram så krokar Markus sin fisk och signalerar att den är bättre. Jag tar upp mitt spö och krokar något tungt även där. Gäddan är lugn och sävlig men sätter då och då emot med en rejäl gungning. När jag har fått gäddan till hålet krävs en hel del lirkande för att styra upp skallen och bakom mig skriker Markus att hans inte är en tia men att den är fin. Min gädda glider upp och säkras med ett gälgrepp varpå jag kaxigt kan svara Markus genom att skrika "min är nog däremot en tia!". Vi beslutar oss för att fylla pulkan med vatten och bära våra gäddor dit. Jag biter av linan för att inte behöva släpa hela spöet med mig och lyfter upp den riktigt tunga och feta gäddan. I min famn håller jag nu nånting så tungt att jag får mjölksyra i armarna innan jag hunnit småspringa tillbaka till lägret där Markus väntar. Markus gädda väger in på 9,58 kilo på 108 cm och vi ser samtidigt att min är väldigt mycket större. Den väger exakt 13 kilo och blir dagens andra supersizegädda med sina imponerande 122 cm! Mitt nyligen höjda ismete-pb stod sig alltså bara några minuter!

Markus med en niokilos.

Ismete-pb på 13.0 kilo och 122 cm. Även min näst största gädda i både längd och vikt!

Vi har nu alltså under loppet om ca 15-20 minuter landat fyra gäddor med en snittvikt på över 10,5 kilo. Vi låter det hela sjunka in en stund innan vi sätter ut nya mörtar och tar en välförtjänt fikapaus. Dagen fortsätter med snipor och någon enstaka 4-5 kilos gädda i ungefär samma huggfrekvens som förmiddagen. Mot skymningen trappar huggen ner markant men i vetskapen att det verkade vara en dag då allt stämde och de stora gäddorna var ute och lekte så satt vi kvar ända in i det kolsvarta mörkret. Tur var väl det för precis i det sista ljuset så fäller det på ett spö som har varit orört hela dagen och det är åter igen min tur. Mothugget sitter men jag tycker inte riktigt jag känner den rätta tyngden i andra änden även om knyckarna är bra. Vi spekulerar i en 4-5 kilos fisk men när den visar sig vara besvärlig att få upp i hålet så ökar förhoppningarna något. Ett huvud som bara måste höra till en tiokilos tittar upp i mörkret och förvånar oss rejält. En stund senare lyfter jag upp dagens tredje riktigt stora gädda som vi väger och mäter till 11,71 kg och 117 cm. 

11,7 kilo på 117 cm.
Dagen kunde inte ha slutat bättre och jag har med den sista fisken lyckats med det omöjliga ännu en gång. 11, 12 och 13 kilo på samma pass! Jag trodde aldrig i mitt liv att jag skulle få uppleva den sviten ännu en gång, allra minst på ismete.

Hela dagen finns även på video i Markus första Vlog!