Det första passet ägde rum i piteälvens nedersta delar. Där vi är ganska säkra på att det simmar någon riktig gris men tydligen så krävs det lite nötande för att hitta dom. Det är ganska stora ytor fisken kan röra sig på och känner man inte till vattnet så bra så är det inte säkert man träffar rätt. Efter en halvtimme hade vi tagit tre snipor och ganska fort efter det så kom en fjärde upp. Med den huggfrekvensen så trodde och hoppades vi på att vi kanske skulle få ganska bra fiske under kvällstimmarna som låg framför oss. Så visade sig det dock inte bli. Fisket dog av ganska snabbt och vi drog bara några snipor till under kvällen innan fisket förstördes helt av en säl!
Rätt var det var så hade vi en säl en bit från båten. Vi tyckte det var roligt att få se ett djur som är ganska ovanligt där vi fiskade men efter den dök så riktade vi vår koncentration på trollingen. Sekunderna efter ett skämtsamt uttalande från mig om problemen vi skulle få om den fastnade på vår krokar så började det tjuta i ett av rullarna. Som tur var så var det inte sälen utan bara ett träd eller nånting liknande men det blev i alla fall bråttom upp med alla spön för att backa upp till draget som satt fast.
Mitt i kaoset så dyker sälen upp igen och tittar nyfiket åt vårt håll medan vi försöker rycka loss den röd/svarta Westinaren som hade fastnat. Wobblern kom upp och sälen hade försvunnit, bra tyckte vi då kunde vi fortsätta med fisket.
Eftersom det var ganska sent så slängde vi i grejerna och satte kurs mot båtrampen i hopp om att kunna lura nån till gädda innan vi skulle göra kväll. Efter inte alls många minuter så ser vi hur sälen dyker upp en bit bakom en av dom yttersta paravanerna, antagligen ungefär i höjd med våra beten. Först skrattar vi bara åt situationen och glädjs åt att få se en så nyfiken vild säl men när den fortfarande hänger kvar och leker och rullar i ytan efter nästan en kilometer så börjar vi bli ganska arg på den. Den gäddan som är så modig att den hugger ett bete som simmar bara nån meter ifrån en 100 kilo tung säl är en ganska stor gädda. Därför skyller vi avsaknaden av hugg den sista tiden av fiskepasset på sälen.
Det andra passet var planerat som ett heldagspass efter gädda i ett annat vatten som under försommaren har levererat bra med fisk. Vinden var bara måttlig och låg perfekt i riktning så förhållandena verkade bra. Det lät sig inte dröja innan första snipan låg i båten och kort därefter tog Mårten dagens andra gädda, 6,74 kg och 102 cm, bra start på dagen och våra förhoppningar var höga. Förhoppningarna sjönk dock för varje minut som nästa hugg uteblev och efter säkert mer än en timme så började det se mörkt ut, både gällande fisket och på himlen. Det tredje hugget kom dock efter ett tag och vi bestämde oss sedan för att testa en annan del av sjön. Förflyttningen gjorde inga underverk men några snipor blev det i alla fall innan det började regna och blåsa kraftigt. Vi sökte skydd på land för att göra en eld och äta lite mat medan regnet drog förbi. Efter det så blev det väldigt fint väder, solen sken och ett tag var det nästan helt vindstilla. Vi hoppades att detta var skillnaden som skulle få gäddorna att komma igång och mycket riktigt så blev fisket betydligt bättre. Mårten fick en till metergädda och totalt kom vi upp i 19 gäddor innan kvällen.
Med undantag för den de två meterfiskarna så hade dagen dock varit ett riktigt sniprace så efter som det finns gös i sjön bestämde vi oss för att tänka om och satsa på det istället de sista timmarna. Vi kan inte mycket om gösfiske egentligen men vi slängde på några beten som vi trodde skulle funka bättre på gösen och ändrade fisketekniken. Vi tänkte djupgående, sakta och mycket rörelse så vi valde två stora stump jumpers, två stora cisco kid och två stora westins jätte. Antagligen så var vi inte helt ute och cyklade för efter bara någon minut så högg den första gösen på en stump jumper fiskad sakta precis på botten. Den vägde bara tre-fyra hekto men för mig gjorde inte det nånting, det var den första gösen jag någonsin sett med egna ögon, nu återstod det bara att få en själv. Det är inte många vatten i Norrbotten som det finns gös i och där det finns så är det ofta ganska små bestånd med låg medelvikt. Det fångas ibland riktigt stora gösar även i Norrbotten så det är nog fullt möjligt att det simmar omkring någon femkilos fisk även i denna sjö men dom är nog inte många. Jag hade därför inga förhoppningar om att ta någon rekordgös men att få min första gös någonsin kändes ändå inte så avlägset just då.
Vi snurrade över ett område som tidigare har gett flest gösar och redan efter en liten stund så blev det dubbelhugg, en liten liten gädda på stump jumper och en gös på ca sju hekto på cisco kid, tyvärr så höll jag i fel spö men mina förhoppningar blev bara större. Efter några varv över området så hade vi tagit två små gösar till men ingen av dom var mina och började jag bli lite otålig. Det kom så småningom ett väldigt litet hugg på en stump jumper och vi misstänkte på en gång gös så jag fick ta den fisken. När jag började veva så kändes inte mycket motstånd, wobblern verkade till och med fortfarande ha gång, men det var ett bra tecken för gösen är tydligen väldigt slö på kroken och precis som vi trodde så kom det upp en gös. Det var den minsta lilla gös man kan tänka sig men det var i alla fall en gös som jag tog och jag tog den i Norrbotten, jag var väldigt glad.
Förhoppningsvis så blir det fler och med största sannolikhet större gösar i sommar, det ser jag fram emot!
