Regglake!

Rubriken har ju redan sagt det viktigaste. I går kväll tog jag en riktig drömfisk, en lake över reg-gränsen. Det är min första art över den gränsen och det blev inte mycket sömn i natt kan jag lova.

För många är ju gränsen för storfiskregistrering det enda riktigt viktiga målet vad gäller vikter för olika fiskarter. Gädda är väl lite speciell i den bemärkelsen då även 10 kilo är en för många väldigt viktig gräns (reg ligger på 12). Jag har aldrig sett mig som någon specimenfiskare som enbart jagar de stora individerna utan har haft lätt att se värdet i att bara fiska för nöjets skull utan att fokusera allt för mycket på resultatet. Men det betyder ju inte att man inte ständigt har de där riktigt höga vikterna i bakhuvudet och självklart vill man alltid nå den gränsen om det går. I går kväll nådde jag alltså det målet, jag tog en lake över reg-gränsen 4 kilo. Även om jag inte har fiskat lake i mer än två år så har jag blivit otroligt intresserad och fascinerad av arten och har verkligen lärt mig att uppskatta ett så här pass stort exemplar så mycket som jag borde göra, för det är verkligen en riktigt stor och ovanlig fisk. Men jag vill också påpeka att jag är väldigt ödmjuk gällande den här fisken, hade det inte varit för Markus och Mårten som jag har fiskat med den här vintern så hade jag inte sett dom resultat som jag har gjort. Mats är en annan person som jag ännu inte har fiskat lake med men däremot har vi utbytt en del tankar och idéer, men främst så har hans egna lakfiske inspirerat mig mycket. Mats lyckades själv komma över den magiska gränsen förra vintern med en riktigt fin lake på 4120 g och 87 cm.

Till gårdagens händelseförlopp då. Det var jag och Markus som begav oss ut för vädret var fint och jag var ledig från skolarbete för första kvällen på över en vecka. Väl ute på isen så borrar vi fem hål, två för pimpel och tre för mete. Efter vi satt ut metena som ska visas sig förbli helt orörda under kvällen så betar jag pimpelkroken med en bit av en ett år gammal sönderfrusen strömmingsfilé, lakarna är inga finsmakare direkt. Det tar bara knappt tio minuter av dunkande innan jag känner ett litet ryck i spöet. Jag dunkar två gånger till och håller sedan helt stilla med sträckt lina...något rör sig lite i andra änden så jag lyfter sakta och känner att det är något som håller i betet. Det tar totalt tvärstopp i mothugget, först tyngden från fisken och lite senare från iskanten men jag förstår inte riktigt att den är stor ändå, allt går lite för fort. Men när huvudet kommer upp i hålet och jag tänder pannlampan så skriker jag rakt ut. Jag minns inte alls vilka ord jag skrek men det fångade då Markus uppmärksamhet för han kom snabbt och hjälpte till. Vi blöter en hink och väger av den på vågen, laken åker i och vågen visar 4.35 kg!! Vi väger den en gång till för att vara säker och vågen säger fortfarande samma sak. I den stunden försvinner all kyla, man blir varm och go i hela kroppen och alla problem i hela världen bara försvinner. Om någon frågar mig varför jag fiskar så är det där nog svaret. Vi mäter den till 82 cm och tar sedan några bilder innan hon självklart får simma hem igen för att leka och sprida sina gener så att fisket kan fortsätta vara bra även i framtiden.

4.35 kilo och 82 cm slemmig sötvattenstorsk

Jag vet inte vad mer man kan säga. Det blev en liten lake till för mig ganska snabbt, troligtvis en hane som följde efter den här stora honan. Sen hände det inget mer för någon av oss så vi kände oss nöjda och packade ihop för kvällen, vi skulle åka och vittja våra mörtstugor också och ville komma hem i tid. Det blir helt säkert mer lakfiske framöver och vi försöker just nu planera in en helgsatsning med sikte på riktigt stora lakar som jag hoppas att jag får tid till. Det är ju tyvärr så att skolan ofta har en negativ påverkan på fisket, och tvärtom också för den delen...

Lakar i grodyngelformat kan nog göra vilken fiskare som helst lite exalterad

Snabb uppdatering på lakfisket

Det har blivit några korta pass efter lake de senaste veckorna med varierande resultat. Det har varit ganska segt överlag med väldigt få landade fiskar och några bompass men däremot så har storleken varit riktigt fin. I onsdags förra veckan var jag och Markus iväg en sväng efter han slutade jobba. Efter att ha fått en väldigt liten lake så flyttade vi oss en bit och ganska snabbt fick jag ett hugg på pimpel. Inom loppet av några minuter så hade jag dragit tre fina lakar och Markus som satt bredvid kände inte ett pill. Den första av lakarna vägde kanske just över kilot, den sista vägde lite under två, och den mellersta vägde hela 3,45 kilo och blev därmed nytt personbästa för mig! Det var en riktigt grov men inte särskilt tjock lake som verkligen hade karaktär, nog den coolaste lake jag sett. Troligtvis var det en gammal hane som varit med om mycket, fenorna var grova och hackiga efter ett långt liv. Vi mätte den till 78 cm vilket är ganska mycket på den vikten. En hona med rom på samma längd hade nog kunna väga uppemot 4 kilo.

Jag var dit någon dag senare och tog även då en fin lake på 2.25 kilo som var betydligt tjockare, en hona med all säkerhet. Lakarna börjar närma sig lek nu i vissa vatten och honorna väger en bra bit mer än hanarna. Markus var ute på lakfiske ikväll faktiskt och hade bra tur nu när inte jag var med, jag brukar ju annars ha för vana att ta de stora fiskarna när vi fiskar tillsammans. Nu när Markus var den enda med krok i vattnet så passade han på att lura en ännu större lake än min och återta ledningen i lakfiskeligan. 3.54 kilo vägde den damen och var 74 cm lång. Tyvärr så hade han bara mobilen att fota med så fotot är lite halvtråkigt, men vad gör det med en så fin lake i famnen. Grattis på födelsedagen Markus!

Jo jag är nog lakfiskare nu

Det blev ett till pass riktat efter lake idag och det gick riktigt bra. Det var som vanligt tillsammans med Mårten som jag åkte iväg efter lunch idag. Vi har haft bra huggperioder i skymningen förut och tänkte försöka komma iväg i tid även idag. Det var ett bra val verkar det som. Det var relativt dött den första halvtimmen med bara en väldigt liten lake på mete men i skymningens sista ljus så hände det grejer. Först kommer ett ordentligt pling ifrån ett spö och Mårten går fram för att undersöka. Vippan rör på sig och han krokar och börjar veva upp fisken. Stundtals känns fisken väldigt tung och den gör även en rejäl rusning och tar några meter lina. Mårten börjar nästan tro att det är en gädda men jag får syn på fisken genom hålet och ser att det är en riktigt fin lake. Upp kommer en smällfet och ganska lång fisk som i våra ögon lätt skulle kunna vara den efterlängtade 3 kilos laken. I samma stund som den här krokas av så fäller spöet närmast och jag blir tvungen att låta Mårten sköta vägning själv. Min fisk visar också en fin tyngd på vägen upp och när vi lägger dom båda bredvid varandra så ser Mårtens helt klart tyngre ut. Hans vägde hela 3.250 kilo och eftersom min är smalare så väger den "bara" 2.925 kilo, kanske en hane eller så har den hunnit leka redan.

Medans jag drillade min lake så högg det faktiskt på ett tredje spö också och det löste vi genom att Mårten gick och krokade den fisken snabbt så att den inte hinner svälja och sedan frikopplade vi rullen. Det fungerade ypperligt och när båda de stora var återutsatta så vevade han utan problem upp en liten "bäbislake" ur det tredje hålet. Det fortsatte hugga med jämna mellanrum men avtog när solen hade varit nere några timmar. Då verkade istället pimpelfisket bli mer effektivt för jag hade fyra hugg på pimpel under en kort tid. Det är faktiskt något vi har märkt att ibland skiftar fisket från att ena stunden bara funka på mete och i nästa stund kan det vara bara pimpel som gäller. Det är intressant tycker jag, laken överlag är en väldigt intressant art som det tyvärr inte finns som mycket kunskap om.

Det är märkligt det här med mål och drömmar. Vi hade satt upp ett litet mål för oss själva i vinter, vi skulle ta en lake på över tre kilo. Nu är det gjort och även om det var väldigt roligt så blir man ändå inte på något sätt "nöjd". Nu sätts istället siktet ännu högre, och man vill ha fler fiskar över den här gränsen än vad man tidigare egentligen tyckte var rimligt. Men det är som att man spräcker någon barriär och helt plötsligt blir saker inte så svåra längre. Ta mitt gäddfiske till exempel. I våras hade jag ett personbästa på 8.9 kilo och var sjukt nöjd över det (samma fisk som syns överst på bloggen). Nu, ett drygt halvår senare så har jag tre gäddor över tio kilo varav en är väldigt nära tolv. En till tia skulle i dagsläget inte alls kännas som en lika stor bedrift som den första gjorde. Det är på något sätt givet att det kommer fler snart och det är bara en tidsfråga innan nästa kommer upp. Detta även fast jag troligtvis inte har lärt mig särskilt mycket nytt som skulle öka mina chanser jämfört med samma tid för ett år sedan. Sportfiske är ett märkligt intresse på väldigt många sätt, och sportfiskare är nog ännu märkligare.

Har man blivit lakfiskare?

Shit alltså, jag trodde aldrig jag skulle bli så intresserad av lake som jag är just nu. Jag har ända sedan förra vintern känt att det skulle vara roligt att prova fiska efter lake. Det är något som jag inte alls har gett någon tid och faktiskt aldrig riktigt funderat över heller tidigare. Men jag och Markus försökte några gånger förra vintern med riktigt dåligt resultat och den enda laken jag fick den vintern var en riktigt liten krabat på säkert bara 200 gram. Intresset dog lite efter det. Men nu när Markus fick sina två tre kilos lakar i november så fick jag tillbaka suget igen, lakar är riktigt häftiga fiskar som också ger en rolig utmaning när det gäller att hitta fiskeställen. Gädda kan man fiska i princip vart som helst, du får i princip alltid nånting. Men laken kräver mycket mer kunskap och lokalkännedom för att hitta, och det tilltalar mig. Även om fighterna är väldigt odramatiska så känns det ofta som en stor seger att bara ha hittat en lake över huvud taget, med undantag för några redan kända och väldigt fångstsäkra ställen såklart.

Under jullovet så har jag och framför allt Mårten kört stenhårt på lake, utan att egentligen tänka på det känns det som. Det var inget som vi planerade riktigt, ingen satsning på något sätt utan det har bara blivit så. Vi fiskade gädda en dag och fick väl en del men sen tog betet slut, vi hade lite problem att hitta ny betesfisk och därför fick det bli lake under nästa pass, och sen var vi fast. Vi satt på ett ställe som brukar vara säkert men Mårtens tidigare erfarenhet var att det är väldigt svårt att hitta någon storlek på lakarna. Som tur är så verkar dock detta ha ändrats under de senaste åren. Vi har lagt en handfull pass där nu tillsammans och resultatet är rätt så imponerande tycker vi. Vi har sex stycken på över 2 kg varav tre av dom är på strax över 2,5. Dessutom har vi tagit några stycken på en bit under 2 kilo, såna fiskar som tidigare var väldigt ovanliga enligt Mårten. Både jag och Mårten lyckades under mellandagarna slipa våra tidigare personbästa som då hamnade på 2,665 för mig och 2.515 för Mårten, för oss väldigt fina fiskar. Det verkar verkligen som att vattnet är på uppgång och det känns väldigt roligt, förhoppningsvis så är hinner det bli ännu bättre några år framöver innan beståndet eventuellt går ner igen. Att bestånd av vandrande fisk går ibland går i cykler är något som många är överens om.

2.515 kilo

2.665 kilo

Platsen vi fiskade på är ett stort lekområde för laken och det blir fort sämre fiske när lakarna har fått göra sitt och börjar simma därifrån. Det senaste passet när jag var med drog vi fem stycken lakar över 2 kg på några timmar, tre av dom över 2.5. Mårten har lagt några fler pass där efter det men resultatet har bara blivit sämre och sämre. Därför har vi nu istället börjat undersöka andra potentiella fiskeplatser, med ganska god framgång. I går testade Mårten ett ställe som vi hade sett ut i somras när vi fiskade gädda och där hittade han några mindre lakar. Den platsen känns riktigt intressant nu när vi vet att det i alla fall finns lake där och den ska ges mer tid någon dag snart, kanske redan imorgon.

I kväll var vi tillsammans ut till ett annat ställe som Mårten hade fått nys om för ett bra tag sedan men aldrig provat och det kändes också riktigt hett. Kvällen började med att jag skar mig i tummen när jag skulle dela upp sillfiléerna till bete. Så jag var lite handikappad kan man säga, det är inte lätt att använda handen utan tummen. Hur som helst så började vi pimpla och efter bara några minuter så känner Mårten något men den släpper i krokningen. Jag kände också något svagt pill någon sekund senare och får en tydligare kontakt väldigt snart och krokar lite halvhjärtat då jag inte riktigt trodde det var ett hugg. Dock så känner jag en ordentlig tyngd och lyfter, efter en sekund så kommer en stor lakskalle upp i hålet och  eftersom jag inte riktigt kunde använda vänsterhanden så jag sliter upp den på isen (som var täckt av någon centimeter vatten). Laken lossnar precis när den glider upp och det blir lite kaos med handskar som nästan åker ner i hålet och dylikt. Nu ligger i alla fall en lake som definitivt är en bra bit över två kilo på isen och ålar sig, jag står på alla fyra och jagar efter den i vattnet och får till slut ett ordentligt grepp om den, dom är inte lite hala dom rackarna. Vi väger laken till prick 2,7 kilo vilket är nytt personbästa för mig och tar några kort, sen får den självklart simma hem igen. Vilken start alltså, 2,7 kilo efter några minuter på ett helt nytt ställe! Det är så det ska vara, ibland behöver man ha lite tur när man provar nytt annars är risken att man ratar stället och kanske går miste om en riktigt bra plats. Vi får inget mer efter det här och vädret börjar nu bli riktigt obehagligt med regn och blåst så vi packar ihop efter kanske en timme. Men jag är väldigt nöjd, jag tror att vi kommer ta fler fina lakar på den platsen nu i januari/ februari, som troligtvis är den hetaste tiden där. Det kommer bli mer gädda framöver också bara vi hittar mört, men jag tror inte det blir lika mycket som vanligt. Laken kommer definitivt ges mer tid den här vintern, det är jag helt säker på. Vi satsar på 3 kilo i alla fall, det känns som ett rimligt mål.

2.7 kilo lake
Lakar anses ofta vara fula fiskar, men jag tycker tvärt om att de är några av de vackraste arter vi har i våra vatten.

Första Isfisket

Nu är spinnfiskeutrustningen nerpackad och ismetespöna luftade för första gången den här säsongen. Det har blivit fyra intensiva dagar på isen med fiske som riktats efter tre olika arter, gädda, lake och öring. Det började med att jag och Markus fiskade efter gädda torsdag och fredag när han ändå skulle ner till Luleå för lite andra ärenden. Vi fixade lite mört på onsdagen men när vi åkte iväg på torsdag morgon så tog vi inte med allt bete vi hade utan bara ca 20 stycken. Det brukar ju räcka gott och väl, ismete brukar sällan innebära några sensationella mängdfisken. Den här dagen verkade dock vara annorlunda, gäddorna var helt galna och det fällde precis hela tiden. Vi var vid vattnet när det började ljusna och hade fått ut våra spön i god tid, redan då hade vi haft två fäll och så fort vi satte oss ner så högg det igen. Sen kom ett trippelhugg efter fem minuter och några minuter senare så fällde det igen och så vidare. När solen äntligen började lysa ovanför trädtopparna så var beteshinken tom men gäddorna gav sig inte utan fortsatte i nästan samma takt och vi plockade bort spö efter spö allt eftersom betena försvann. För första gången jag har varit med om så kändes det viktigare att rädda mörten än att landa gäddan.

Det blev lite segare efter en stund men även nu så dröjde det aldrig mer än 25-30 minuter mellan två hugg. Klockan började närma sig lunch och med sex spön kvar ute, de flesta med små abborrar, så kom dagens tredje trippelhugg. Vi räddade ett bete och hade nu bara fyra spön kvar med tveksamt bete. Dessutom så hade jag glömt gasolen så vi kunde inte äta lunch så vi packade ihop och åkte hem ganska snabbt. Vi tappade räkningen över hur många gäddor vi fick under dagen men jag skulle tippa på mellan 15 och 20, och det var bara en halvdag. Ett par stycken var runt 4-5 kilo också och i princip var enda gädda vi fick hade fylld buk och fin kondition, det var riktigt roligt ismete.

Markus med dagens tyngsta fisk

Fredagens gäddfiske var också helt okej men inte alls på samma nivå som dagen innan, det kan ha berott på att vi valde en annan fiskeplats men troligtvis var det på grund av väderomslaget. Nu hade det blivit plussgrader, regn och blåst och gäddorna kanske inte gillade det ombytet.

Till helgen så hade jag, Markus och två andra grabbar planerat in en satsning på ismete efter öring, något som jag aldrig gett mig in på förut. Fisket var inte lätt, vi hade några hugg tidigt på morgonen men ingenting som krokades. Efter det var det stendött resten av dagen och vi beslutade oss för att ge upp tidigt och sadla om för lakfiske så vi kommer ut på isen medans det är ljust. Det blir lättare att hitta grundet som vi skulle fiska på då med bara land som riktlinjer. Lakarna leker inte än på flera månader men söker sig ändå till grundområdet redan nu för att äta upp sig av siken som leker där. Fiskarna är ganska utspridda och vi fick borra oss runt för att hitta fisken. Jag hade något hugg som jag missade i ett hål och Markus hittade också en lake och rutinerad som han är så har han inga problem att kroka och landa denna riktigt fina lake på 3,160 kg.

På söndagen var siktet åter igen inställt på öring. Vi provade en annan tjärn som var ganska lik den förra och valde en plats där vi var i lä för vinden. Vi placerade ut våra spön på lite olika djup och med lite olika tacklingar, några med blänken, några utan. Några agnades med räka och på nån satt det mört. Markus hade snabbt fått ut sina spön och började pimpla och då dröjde det inte länge innan han tog den här vackra öringen på 1,5 kg.

Precis som förra dagen så verkade det som att öringarna var aktivast just vid gryningen och när vi inte hade haft någon mer kontakt fram till lunch så var vi beredda på att ge upp. Vi grillade lite korv och värmde oss i lugn och ro när det plötsligt fällde på Markus spö tacklat med en riktigt liten mört. Först förstår ingen vad som hände, det hade varit tyst så länge att vi nästan glömt vad vippans pingla betyder. Men den var faktiskt en fisk som hade tagit mörten och linan gick ut stadigt från rullen. Markus krokar ock drillar försiktigt och efter en stund så kommer en till öring upp, lika stor och lika vacker som den första. Nu var vi nöjda och kunde åka hem tidigt utan att behöva gräma sig, satsningen hade ju lyckats.