2014-02-20

Regglake!

Rubriken har ju redan sagt det viktigaste. I går kväll tog jag en riktig drömfisk, en lake över reg-gränsen. Det är min första art över den gränsen och det blev inte mycket sömn i natt kan jag lova.

För många är ju gränsen för storfiskregistrering det enda riktigt viktiga målet vad gäller vikter för olika fiskarter. Gädda är väl lite speciell i den bemärkelsen då även 10 kilo är en för många väldigt viktig gräns (reg ligger på 12). Jag har aldrig sett mig som någon specimenfiskare som enbart jagar de stora individerna utan har haft lätt att se värdet i att bara fiska för nöjets skull utan att fokusera allt för mycket på resultatet. Men det betyder ju inte att man inte ständigt har de där riktigt höga vikterna i bakhuvudet och självklart vill man alltid nå den gränsen om det går. I går kväll nådde jag alltså det målet, jag tog en lake över reg-gränsen 4 kilo. Även om jag inte har fiskat lake i mer än två år så har jag blivit otroligt intresserad och fascinerad av arten och har verkligen lärt mig att uppskatta ett så här pass stort exemplar så mycket som jag borde göra, för det är verkligen en riktigt stor och ovanlig fisk. Men jag vill också påpeka att jag är väldigt ödmjuk gällande den här fisken, hade det inte varit för Markus och Mårten som jag har fiskat med den här vintern så hade jag inte sett dom resultat som jag har gjort. Mats är en annan person som jag ännu inte har fiskat lake med men däremot har vi utbytt en del tankar och idéer, men främst så har hans egna lakfiske inspirerat mig mycket. Mats lyckades själv komma över den magiska gränsen förra vintern med en riktigt fin lake på 4120 g och 87 cm.

Till gårdagens händelseförlopp då. Det var jag och Markus som begav oss ut för vädret var fint och jag var ledig från skolarbete för första kvällen på över en vecka. Väl ute på isen så borrar vi fem hål, två för pimpel och tre för mete. Efter vi satt ut metena som ska visas sig förbli helt orörda under kvällen så betar jag pimpelkroken med en bit av en ett år gammal sönderfrusen strömmingsfilé, lakarna är inga finsmakare direkt. Det tar bara knappt tio minuter av dunkande innan jag känner ett litet ryck i spöet. Jag dunkar två gånger till och håller sedan helt stilla med sträckt lina...något rör sig lite i andra änden så jag lyfter sakta och känner att det är något som håller i betet. Det tar totalt tvärstopp i mothugget, först tyngden från fisken och lite senare från iskanten men jag förstår inte riktigt att den är stor ändå, allt går lite för fort. Men när huvudet kommer upp i hålet och jag tänder pannlampan så skriker jag rakt ut. Jag minns inte alls vilka ord jag skrek men det fångade då Markus uppmärksamhet för han kom snabbt och hjälpte till. Vi blöter en hink och väger av den på vågen, laken åker i och vågen visar 4.35 kg!! Vi väger den en gång till för att vara säker och vågen säger fortfarande samma sak. I den stunden försvinner all kyla, man blir varm och go i hela kroppen och alla problem i hela världen bara försvinner. Om någon frågar mig varför jag fiskar så är det där nog svaret. Vi mäter den till 82 cm och tar sedan några bilder innan hon självklart får simma hem igen för att leka och sprida sina gener så att fisket kan fortsätta vara bra även i framtiden.

4.35 kilo och 82 cm slemmig sötvattenstorsk
Jag vet inte vad mer man kan säga. Det blev en liten lake till för mig ganska snabbt, troligtvis en hane som följde efter den här stora honan. Sen hände det inget mer för någon av oss så vi kände oss nöjda och packade ihop för kvällen, vi skulle åka och vittja våra mörtstugor också och ville komma hem i tid. Det blir helt säkert mer lakfiske framöver och vi försöker just nu planera in en helgsatsning med sikte på riktigt stora lakar som jag hoppas att jag får tid till. Det är ju tyvärr så att skolan ofta har en negativ påverkan på fisket, och tvärtom också för den delen...

Lakar i grodyngelformat kan nog göra vilken fiskare som helst lite exalterad


2014-02-16

Snabb uppdatering på lakfisket

Det har blivit några korta pass efter lake de senaste veckorna med varierande resultat. Det har varit ganska segt överlag med väldigt få landade fiskar och några bompass men däremot så har storleken varit riktigt fin. I onsdags förra veckan var jag och Markus iväg en sväng efter han slutade jobba. Efter att ha fått en väldigt liten lake så flyttade vi oss en bit och ganska snabbt fick jag ett hugg på pimpel. Inom loppet av några minuter så hade jag dragit tre fina lakar och Markus som satt bredvid kände inte ett pill. Den första av lakarna vägde kanske just över kilot, den sista vägde lite under två, och den mellersta vägde hela 3,45 kilo och blev därmed nytt personbästa för mig! Det var en riktigt grov men inte särskilt tjock lake som verkligen hade karaktär, nog den coolaste lake jag sett. Troligtvis var det en gammal hane som varit med om mycket, fenorna var grova och hackiga efter ett långt liv. Vi mätte den till 78 cm vilket är ganska mycket på den vikten. En hona med rom på samma längd hade nog kunna väga uppemot 4 kilo.


Jag var dit någon dag senare och tog även då en fin lake på 2.25 kilo som var betydligt tjockare, en hona med all säkerhet. Lakarna börjar närma sig lek nu i vissa vatten och honorna väger en bra bit mer än hanarna. Markus var ute på lakfiske ikväll faktiskt och hade bra tur nu när inte jag var med, jag brukar ju annars ha för vana att ta de stora fiskarna när vi fiskar tillsammans. Nu när Markus var den enda med krok i vattnet så passade han på att lura en ännu större lake än min och återta ledningen i lakfiskeligan. 3.54 kilo vägde den damen och var 74 cm lång. Tyvärr så hade han bara mobilen att fota med så fotot är lite halvtråkigt, men vad gör det med en så fin lake i famnen. Grattis på födelsedagen Markus!


2014-02-06

Tia på ismete!

Nu har jag gjort det igen. Jag trodde att min skulle ta slut samtidigt som året 2013 men det verkar inte så. Första passet som riktas efter gädda för det nya året så kniper jag en efterlängtad is-tia! Vad ska man nu göra resten av vintern då, regga på lake? Nej, ärligt talat så är jag bara mer taggad på gädda nu än jag var innan helgen. Det blev en riktigt kickstart på årets gäddfiske och nu vill man ju självklart ha mer, mycket mer.

Vi var fyra fiskesugna och förväntansfulla grabbar som satte ut alla våra 22 spön tidigt på morgonen. Vi hade bete i varierande storlek och hälsotillstånd och vi spridde ut grejerna så man nästan hade behövt kikare. Efter en stund kom första fället, en liten snipa. Strax efter kom nästa snipa, på samma spö. När vi satte oss igen kom det en till gädda på samma spö!? Helt sjukt. Det är typ en på tiotusen att det händer om alla spön har samma chans. Vilket dom ju troligtvis inte har, för fiske är ju magiskt som alla vet. Det är mycket som påverkar hur fisken beter sig men ingen vet riktigt vad eller hur. Därefter högg det mer utspritt men vi märkte att ett område kändes hetare så vi omplacerade några spön till det området. Den här dagen körde vi på våra egna spön förutom jag och Markus som delade på våra. Anledningen var att de andra hade lite olika många spön. Klockan halv ett kom hugget som alla väntat på, på ett mina och Markus spön, och det var min tur att ta den här fisken. Jag var snabbt fram till hålet medans de andra samlade ihop tång, kamera och sådant. Fisken gick från hålet så jag fick ett bra mothugg...HELT tvärstopp verkligen. Från lite avstånd såg dom andra hur rauma medium spöet vek sig så mycket det bara kunde, det såg ut som ett "C" tydligen. Men sen kom fisken snällt närmare hålet när jag började pumpa och jag tänkte ungefär fem kilo, den hade ju lite fart i mothugget så det kanske kändes extra tungt. Då kom gungen från huvudskakningarna...det måste vara ett monster tänkte jag. Det kändes precis som att krokarna tappade fäste och sen laddades spöet maximalt i nästa sekund för att sedan bli slakt igen, så djupa var "tunggungen". Den gjorde några rusningar efter den kom till hålet första gången men fighten blev inte speciellt lång ändå. Gäddan var i väldigt fin kondition och vägde 10.67 kilo, min fjärde över tio och den första på ismete!


Precis i skymningen fällde det på ett av de spön vi hade flyttat tidigare. Det var Mårtens eller Antons spö, för långt bort för att se riktigt. De springer dig medans jag och Markus går i lugn takt. Tydligen var det Mårtens spö och när han krokar så fäller spöet brevid, det är mitt så jag börjar springa. Jag passerar Mårten och ser på spöböjen att hans fisk är stor. När jag krokar min så känns den också stor, större än tian nästan. Vi står och drillar samtidigt och skriker till varandra att dom är stora, försöker gissa vilken som är störst. När min kommer upp så är det "bara" en urstark sjua som jag krokar av medans Mårten drillar klart sin som verkar större. När båda är landade så tar jag med min gädda till honom för vi hade vågsäcken där. 6.9 var min och hans vägde hela 9.3 kilo, skapligt dubbelhugg! Det blev ett fint avslut på en grym fiskedag. Jag hoppas att jag får uppleva liknande pass fler gånger.