2013-11-25

Svinkallt ismete

I lördags när jag satt och pimplade mört så var det riktigt milt och soligt ute. Jag hade sett på väderprognoser att vädret skulle bli mildare framöver och var nöjd över att det vädret hade hunnit komma redan nu eftersom vi skulle ismeta på söndagen. När vi kom ut på isen så märkte vi dock att det inte alls var så milt som jag trodde när jag klädde på mig på morgonen, det var nog närmare -20 som kallast under dagen. Det blev därför stundtals ett riktigt kallt pass men vi höll ingång en stor brasa hela dagen för att värma oss mellan huggen.

Fisket var inget sensationellt, men helt okej. Det högg med jämna mellanrum men det var inte riktigt någon storlek på gäddorna, de flesta låg mellan ett och tre kilo med en eller två stycken uppåt fyra kilo. Mot slutet på dagen så hade vi en gädda i samma hål som tog betet och spottade två gånger först. Lite senare kom den tillbaka för ett tredje försök och då var den kvar när Markus kom fram till spöet. Den stod helt stilla nära hålet och det blev riktigt tvärstopp i mothugget. Kvällen innan hade vi tittat på videoklipp från förra vinterns fiske och såg ett sånt "tvärstoppshugg" i ett klipp. Markus hade då sagt att han längtar efter ett sånt där skönt mothugg igen, och det dröjde ju inte länge innan han fick det heller. Den här gäddan vägde 7280 g och var 104 cm lång, ganska normal kondition i de flesta vattnen. Det är extra skönt när man får en sån här fisk när vädret har varit lite tråkigt, den räddar liksom dagen på ett bra sätt.


Jag vill passa på att poängtera hur viktigt det är att vara snabb med hanteringen när det är väldigt kallt i luften. En fisks temperatur är densamma som vattnet den lever i, alltså bara någon enstaka plussgrad som mest. När det är riktigt kallt ute så tar det inte länge innan temperaturen i fiskens skin, ögon, fenor och annat känsligt sjunker till noll grader och fryser. Helst så ska man inte alls fiska när det är så här kallt men bor man så långt norrut som vi gör så kommer man oundvikligen råka ut för riktigt kalla ismetepass. Temperaturer kan växla under dagen och om det bara var -7 på morgonen så är det inte omöjligt att det är -15 lite senare. I sån här kyla så måste man minimera gäddans exponering i luften. Vi lyfter inte upp gäddan alls ur hålet förrän den är avkrokad och våg, måttband och kamera är framplockade. Sedan lyfts den snabbt upp och läggs i vågsäcken, vägs snabbt och doppas sedan i hålet igen. Det här behöver inte ta mer än några sekunder. Gäddan lyfts upp igen för att mätas vilket bara tar några sekunder också om man är snabb. En sista vända i hålet för att värma upp fisken medans kameran startas och ställs på rätt inställningar. Gäddan lyfts för sista gången och fotas intensivt under några sekunder och släpps sedan. Totalt sett har gäddan varit upp mindre än en halv minut och har värmts i hålet med jämna mellanrum. Tänk på att det känsligaste organet är gäddans ögon så var noga med att doppa den nog långt så att även de täck av vattnet.

2013-11-24

Ismetevippor

Vipporna är nog nästan den viktigaste delen i en ismeteutrustning. Det är en väldigt simpel grej men om den inte fungerar så kommer man inte fiska effektivt. Problem som kan uppstå med dåliga vippor är främst att de syns och hörs dåligt. Detta kan leda till att man antingen missar en fisk eller att en fisk hinner svälja för att man inte såg vippan och i värsta fall överlever inte fisken. Det kan också vara så att vippan hela tiden löser ut av sig själv vilket gör att man får springa mycket i onödan och det blir svårt att fiska effektivt. Eller att vippan inte löser ut alls så att fisken spottar ut betet och man missar många fiskar. Såna saker kan bero på både dålig funktion från början eller att vipporna påverkas negativt av kyla, väder och vatten.

De vippor som jag har använt under mina år på isen har aldrig gett mig något av dessa problem. Jag tänkte visa hur jag gör dessa vippor i några enkla steg som man kan följa om man vill göra egna ismetevippor. Det här är dom vippor som jag använder när jag ismetar efter gädda och de är därför ganska stora, jag har gjort liknande vippor i mindre format för abborrfiske och det går lika bra det också.

Jag har sett mängder av olika modeller av ismetevippor i tidningsartiklar, på bloggar och i kompisarnas utrustning, den ena mer fantasifull och komplicerad än den andra. Jag brukar följa devisen att "enkelt är bäst" i allt mitt fiske och vippor tycker jag definitivt är en sak som ska vara väldigt enkla och lätta att använda.

Material och verktyg


Det som behövs för att göra de här vipporna är:
Rensband - Det bästa jag hittat är det som säljs av Clas Ohlson.
Krympslang i två tjocklekar - En som precis passar över rensbandet och en som är ca dubbelt så stor.
Eltejp
Kula som syns bra - Panduro säljer styrolitkulor i olika storlekar och former.
Kvastskaft - Grov rundstav eller bara en vanlig träpinne fungerar lika bra.
Cykelslang - Den ska sitta tight på kvastskaftet, välj rätt dimension.
Bjällror

Viktiga verktyg är:
Bågfil
Fil
Tändare/varmluftspistol
Sax/kniv/sidavbitare
Såg

Så här gör du vippan



1. Såga en bit av rensbandet som är ca 5-6 cm och en bit som är så lång som du vill att vippan ska bli. Det lättaste sättet att kapa rensbandet så att det blir snyggt är genom att såga ett litet spår tvärs över rensbandet där du vill kapa den, sen bryter man av den. Var noga med att fila ner alla vassa kanter, då slipper man skada sin lina och annan utrustning om den till exempel ligger i pulkan tillsammans med vipporna.

2. Klipp två lika långa bitar av den tunnare krympslangen. De ska vara lite längre än den korta biten rensband, anledningen till det kommer jag till snart.


3. Genom att böja den korta biten lite svagt så får man klämman att nypa lite hårdare när de två bitarna senare har satts ihop. Om man inte vill ha en starkare klämma på vippan så kan man strunta i att böja den, till exempel om man bara fiskar med små beten eller fiskar efter försiktigare arter än gädda.


4. Trä krympslangen över bitarna och värm förisktigt med en tändare eller ett värmeljus. Det bästa är dock en varmluftspistol så att man inte råkar bränna krympslangen. Vik nu upp den utstickande delen av krympslangen medans den är varm och formbar så att det ser ut som i bilden nedanför. Detta gör jag för att det blir lättare att trycka in linan i klämman, speciellt om man har handskar på sig.


5. Tejpa ihop de två delarna med tre hårda varv eltejp. Man kan självklart linda fler varv också men då är det risk att man inte får på nästa lager krympslang. Tejpa så att framkant på tejpen är ungefär på mitten av den korta biten. Tejpar man bara längst bak så är det väldigt svårt att få nån nypkraft i klämman, hävarmen blir för stor.


6. Ta en lagom lång bit av den grövre krympslangen och trä på den så att den täcker eltejpen. Värm så att den fastnar.

7. Ta styrolitkulan och trä på den på rensbandet. Ett smart sätt att göra detta är att värma änden på rensbandet med en tändare och sedan trycka det genom kulan. Är rensbandet nog varmt så är det som att skära i smör med varm kniv. Tryck dock inte för långsamt för då kan man råka smälta upp ett jättestort hål och det är onödigt. Det ska vara lugnt men bestämt.

8. Måla kulan med en fluorocerande orange färg. Om man målar med sprayfärg så tänk då på att lösningsmedlet i den färgen kommer lösa upp plasten i kulan. Då får man en väldigt ful vippa. Det här löser man genom att först grundmåla vippan med någon billig vattenbaserad färg. Sen kan man spraya hur mycket man vill.

9. Sätt vippan i någon ställning så att man kan ställa den på isen. Jag har använt kvastskaft och träpinnar i lagom dimension som jag försett med en bit cykelslang. Slangen håller fast vippan och gör det lätt att skjuta ihop vippan när den förvaras. Jag justerar även hur mycket som sticker ut beroende på hur tung betesfisk jag använder. Det finns många dimensioner på cykelslangar men försök hitta en som sitter ganska tight på pinnen du har valt. Jag rekommenderar verkligen att ha ganska långa pinnar, 30-35 cm är bra. Då kommer vippan dels upp en bit från snön och syns mycket bättre. Men framför allt så kommer inte vippan att doppas i vatten och slask när betet simmar omkring eller en gädda drar ner vippan. Då finns risken att klämman fryser och man missar en fisk på grund av att vippan inte löser ut.

10. Sätt en bjällra bakom kulan för att hålla den på plats, och självklart för att man ska höra när det hugger. Nu är vippan klar att användas!


Vippan på bilden ovanför har varit med i några år nu och jag har aldrig haft några problem med dom, men kulan kan behöva lite ny färg. Precis som med mina singelkrokstackel så har alla mina fiskevänner börjat använda likadana vippor som mina för att de har fungerat så bra.

2013-11-21

Artikel - Ismetetafsar med bara en trekrok

Det perfekta tacklet till ismete, finns det? Troligtvis inte säger jag eftersom det knappast finns ett tackel som är det bästa i alla situationer. Men man borde kunna hitta ett tackel som i alla fall fungerar så bra som möjligt i de flesta situationer. Det tror jag att jag har gjort och jag tänkte visa hur jag gör mina tafsar och hur jag tacklar mina spön vid ismete.

I ett av mina första inlägg så beskrev jag hur jag gjorde mina tafsar på den tiden. Inget ont om dem, nog fungerade de väldigt bra också, men nu har jag utvecklat mitt ismete ytterligare. Poängen med inlägget om mina tidigare tafsar var egentligen att beskriva tekniken att smälta ihop en plastad stålvajer, som ett alternativ till att använda crimps/vajerlås. Jag anser fortfarande att det här sättet att göra öglor på en vajer är det bästa i många situationer. Fogen blir nätt och väldigt stark, jag har till och med läst någonstans att det ska vara det enda sättet att sammanfoga en vajer som ger en fog som är starkare än själva vajern. Det vet jag dock inte om jag tror på, crimps blir väldigt starkt också så länge man trär vajern tre gånger genom crimpsen. Skillnaden jag gör nu för tiden är egentligen ganska enkel, jag använder bara en krok på mina tafsar istället för två.

Jag märkte under mitt ismete att tackel med två krokar kan skapa vissa problem om man har otur, och dessa problem är svåra att bli av med. Det första och kanske viktigaste problemet är att gäddor ibland hinner börja svälja betet innan man gör mothugg. Är dom aktiva så kan detta ibland gå så fort att det är omöjligt att hinna kroka innan dom sväljer hur snabb man än är på att springa fram till hålet. .Med en krok vid betets huvud så är det oundvikligt att man krokar gäddan i svalget eller långt bak i munnen, ofta i gälarna. Det andra problemet är att det oftast bara är en av de två krokarna som sitter fast i fisken och risken att en krok fastnar i iskanten när det börjar bli dags för landning är ganska stor, ofta med en tappad gädda som följd. Det tredje stora problemet är åter igen den lösa kroken som man inte alltid vet vart den är och när man ska ta gälgrepp så kan man råka få kroken i handen.

Men det är ju inte bara nackdelar med två krokar. Fördelen är att man ska kunna kroka gäddan snabbare eftersom det inte är lika viktigt hur betet är orienterat i gäddans mun, sannolikt så är minst en krok inne i munnen och kommer få fäste när man krokar. I staterna kallas såna här tackel till och med för "quick strike rig". Jag ansåg dock att nackdelarna var lite för allvarliga för att väga upp det positiva och bestämde mig därför förra vintern för att experimentera med tackel med endast en trekrok. Jag bytte ut tafsarna på alla mina spön mot tafsar med bara en trekrok, tre av mina spön fick krokar i storlek 3/0 och de resterande tre tacklades med storlek 1/0. Efter en hel vinters hårt metande tillsammans med Markus som kör dubbla krokar så blev slutsatsen att en stor trekrok fungerar minst lika bra som två mindre, om inte ännu bättre.

Vi upplevde att man krokade lika många gäddor på båda tacklen men några fler gäddor lyckades landas på mina tackel. Vi såg även att vi fick lite fler hugg på tacklen med bara en trekrok och det tror jag beror på att mörtarna får mer rörlighet och är pigga en längre tid med bara en krok istället för två. Den största skillnaden såg vi dock i hur gäddorna krokades. Jag skulle säga att sju av tio gäddor som krokades med mina tackel satt perfekt krokade i mungipan och kunde krokas loss utan att förlora en droppe blod. De andra tre gäddorna satt antingen krokade lite längre ner i munnen, ofta i gommen, eller så satt den krokad ytligare i läppen eller underkäken. Extremt sällan satt en gädda krokad i gälarna och inte en enda gång satt kroken i svalget. Den statistiken har nu fått mig att helt gå över till att bara använda en krok i mitt ismete.Det ska även sägas att jag inte anpassade mitt fiske till det nya tacklet på något annat sätt. Jag satte fortfarande in mothugget så fort jag kom fram till hålet precis som jag hade gjort med två krokar. Förutsatt att fisken inte står helt stilla rakt under hålet eller en liten bit bort, då brukar jag känna så att gäddan är där först.

En annan sak vi märkte var att krokens storlek inte verkade spela så stor roll för krokningsförmågan. Där gällde snarare att välja rätt storlek för rätt bete så att det ser proportionerligt ut och betet inte hindras av kroken för mycket. Av den anledningen så har jag valt att köra på en kompromiss den här säsongen, jag kommer köra med 2/0 på alla spön. 1/0 hade fungerat bra också men den kan kännas lite för liten de gånger man har mörtar på uppåt 300g och mer. Jag tror att 2/0 blir en bra kompromiss som fungerar i de flesta situationerna.

Krokarna jag har använt är savage gear y-treble. Jag använder dom krokarna till allt mitt fiske då jag gillar formen och prislappen, stort krokgap och relativt liten hulling. De är i princip identiska med Owners ST-36 som också fungerar bra men kostar nästan det dubbla. En annan bra krok som jag gillar är VMC 8650, den har dock lite större hulling än de andra två vilket jag tycker är onödigt, det skadar bara gäddan mer. Nedan är en storleksjämförelse mellan Savage gears 1/0, 2/0 och 3/0. Tänk på att krokar från olika tillverkare inte är lika stora trots att de är samma storlek. Savage gears 2/0 är faktiskt lite större än VMC 8650 i storlek 3/0.

Godset blir mycket tjockare i 3/0an och då blir det svårare att rycka loss kroken från betet.
Jag brukar använda vajer och lekande från tillverkaren AFW som jag tycker har väldigt bra produkter. Vanligtvis använder jag deras sjutrådiga vajer som ligger bra i pris men till den här säsongen så testade jag den 49-trådiga som är mycket smidigare och tål kink betydligt bättre. Jag märkte dock att det var lite tunnare plastöverdrag på denna vajer och därför var det inte lika lätt att smälta ihop den som den sjutrådiga. Därför använder jag nog crimps på denna vajer i framtiden.

Dessa lekande må se små ut men den här modellen är extremt stark för sin storlek.
Alla komponenter jag använder till tafsarna köper jag på Mieko Fishing.
Hur man gör för att smälta ihop tafsen kan ni läsa i mitt tidigare inlägg. Annars fungerar det även att använda crimps så länge man trär vajern tre gånger genom crimpsen och kollar vajern ofta så att den inte är skadad vid crimpsen. Jag gör mina tafsar ganska långa för att undvika skador på linan antingen från gäddan eller skräp på botten. Dom brukar bli ungefär lika långa som spöets klinga framför handtaget.


Jag brukar alltid tackla mina spön med ett fast bly istället för glidande som annars är standard. Jag fäster bara ett päronbly i beteslåset på huvudlinan, blyet jag använder är ofta på 15- 20 g. På det här sättet blir det lätt att byta blymängd och tafs efter situation. Om jag fiskar med extremt stora beten som till exempel en liten gädda så händer det att jag använder en tafs med två eller till och med tre krokar. En annan fördel med bly som inte glider är att linan inte åker ner till botten när gäddan hugger. Med ett glidande bly så kommer blyet dra ner linan på botten och om det finns bråte där så kan linan fastna. Dessutom måste man veva in mer lina innan man får kontakt med gäddan vid mothugget, fiskar man pelagiskt över 10- 15 meters djup så kan det bli väldigt mycket lina att veva in. Jag upplever heller inte att gäddorna störs av att det hänger en tyngd i tafsen så jag ser bara fördelar.

Med ett beteslås och ett päronbly går det fort att anpassa tacklet efter situationen.

Ett litet tips som verkligen kommer till sin rätt när man bara har en krok är att sätta fast kroken på röret som linspridaren går på när spöet ska packas ihop. Då är det i princip omöjligt att kroken fastnar i väskor, bilstolar, kläder, dig själv eller andra olämpliga saker.


 Ett annat tips är att ha med sig små bitar av sönderklippta gummiband. Jag märkte att gäddan ibland kan lyckas stjäla betet från kroken när den tuggar och vänder den i munnen. Betet sitter ju bara med en krok så det är klart att det lättare lossnar än om man hade haft två krokar. Problemet kan dock undvikas helt genom att sätta  en liten bit gummi på kroken efter man krokat på betet, jag använder en cykelslang som jag klipper bitar av och har i fickan på flytoverallen.


Prova nu själv att använda bara en krok vid ismetet, alla mina fiskevänner har gått över till det efter min framgång förra året och det borde fler göra. Det är skonsammare mot gäddan, man landar mer fisk och det blir billigare tackel.

2013-11-18

Första Isfisket

Nu är spinnfiskeutrustningen nerpackad och ismetespöna luftade för första gången den här säsongen. Det har blivit fyra intensiva dagar på isen med fiske som riktats efter tre olika arter, gädda, lake och öring. Det började med att jag och Markus fiskade efter gädda torsdag och fredag när han ändå skulle ner till Luleå för lite andra ärenden. Vi fixade lite mört på onsdagen men när vi åkte iväg på torsdag morgon så tog vi inte med allt bete vi hade utan bara ca 20 stycken. Det brukar ju räcka gott och väl, ismete brukar sällan innebära några sensationella mängdfisken. Den här dagen verkade dock vara annorlunda, gäddorna var helt galna och det fällde precis hela tiden. Vi var vid vattnet när det började ljusna och hade fått ut våra spön i god tid, redan då hade vi haft två fäll och så fort vi satte oss ner så högg det igen. Sen kom ett trippelhugg efter fem minuter och några minuter senare så fällde det igen och så vidare. När solen äntligen började lysa ovanför trädtopparna så var beteshinken tom men gäddorna gav sig inte utan fortsatte i nästan samma takt och vi plockade bort spö efter spö allt eftersom betena försvann. För första gången jag har varit med om så kändes det viktigare att rädda mörten än att landa gäddan.


Det blev lite segare efter en stund men även nu så dröjde det aldrig mer än 25-30 minuter mellan två hugg. Klockan började närma sig lunch och med sex spön kvar ute, de flesta med små abborrar, så kom dagens tredje trippelhugg. Vi räddade ett bete och hade nu bara fyra spön kvar med tveksamt bete. Dessutom så hade jag glömt gasolen så vi kunde inte äta lunch så vi packade ihop och åkte hem ganska snabbt. Vi tappade räkningen över hur många gäddor vi fick under dagen men jag skulle tippa på mellan 15 och 20, och det var bara en halvdag. Ett par stycken var runt 4-5 kilo också och i princip var enda gädda vi fick hade fylld buk och fin kondition, det var riktigt roligt ismete.

Markus med dagens tyngsta fisk
Fredagens gäddfiske var också helt okej men inte alls på samma nivå som dagen innan, det kan ha berott på att vi valde en annan fiskeplats men troligtvis var det på grund av väderomslaget. Nu hade det blivit plussgrader, regn och blåst och gäddorna kanske inte gillade det ombytet.

Till helgen så hade jag, Markus och två andra grabbar planerat in en satsning på ismete efter öring, något som jag aldrig gett mig in på förut. Fisket var inte lätt, vi hade några hugg tidigt på morgonen men ingenting som krokades. Efter det var det stendött resten av dagen och vi beslutade oss för att ge upp tidigt och sadla om för lakfiske så vi kommer ut på isen medans det är ljust. Det blir lättare att hitta grundet som vi skulle fiska på då med bara land som riktlinjer. Lakarna leker inte än på flera månader men söker sig ändå till grundområdet redan nu för att äta upp sig av siken som leker där. Fiskarna är ganska utspridda och vi fick borra oss runt för att hitta fisken. Jag hade något hugg som jag missade i ett hål och Markus hittade också en lake och rutinerad som han är så har han inga problem att kroka och landa denna riktigt fina lake på 3,160 kg.


På söndagen var siktet åter igen inställt på öring. Vi provade en annan tjärn som var ganska lik den förra och valde en plats där vi var i lä för vinden. Vi placerade ut våra spön på lite olika djup och med lite olika tacklingar, några med blänken, några utan. Några agnades med räka och på nån satt det mört. Markus hade snabbt fått ut sina spön och började pimpla och då dröjde det inte länge innan han tog den här vackra öringen på 1,5 kg.


Precis som förra dagen så verkade det som att öringarna var aktivast just vid gryningen och när vi inte hade haft någon mer kontakt fram till lunch så var vi beredda på att ge upp. Vi grillade lite korv och värmde oss i lugn och ro när det plötsligt fällde på Markus spö tacklat med en riktigt liten mört. Först förstår ingen vad som hände, det hade varit tyst så länge att vi nästan glömt vad vippans pingla betyder. Men den var faktiskt en fisk som hade tagit mörten och linan gick ut stadigt från rullen. Markus krokar ock drillar försiktigt och efter en stund så kommer en till öring upp, lika stor och lika vacker som den första. Nu var vi nöjda och kunde åka hem tidigt utan att behöva gräma sig, satsningen hade ju lyckats.