2013-08-26

Sommarens sista flugfiske

Det är inte så ofta som jag skriver om flugfiske här på bloggen men jag har faktiskt varit iväg en hel del under sommaren och resultatet har varit blandat. Vi försökte först lura nån storvuxen öring i en sjö vi hittat men det lyckades inte, mycket vak men inga hugg på våra flugor. Sen har jag fiskat harr rätt många gånger, det med betydligt bättre resultat, det har i alla fall alltid blivit en toppfisk på 8 hekto och flera stycken på runt 6-7 hekto. Vattnet jag brukar fiska i är ganska litet och fisk på över kilot är inte vanligt, så med det i åtanke så har vi lyckats rätt okej tycker jag.

Nu senast var jag och en vän iväg två dagar och fiskade i två olika vatten. Fisket var riktigt bra men vädret under första dagen gjorde fisket extremt svårt. Vindar på över sju sekundmeter är inte optimalt för flugfiske men stod man på rätt sida älven så gick det ändå att kasta hyfsat. Trots detta så lyckades vi landa säkert uppåt 50 harrar fördelat på oss båda med en topp på 45cm och 850 gram. Samtidigt lyckades kompisen ta en aningen mindre fisk på 40cm så vi passade på att ta ett dubbelfoto på dom fiskarna.

45 och 40 cm
Det blev inga matfiskar den här gången. Allt fick simma tillbaka.

Nästa dag skedde fisket i Stensundsforsen i Vindelälven. Vattenståndet var ganska lågt men det är inte alltid dåligt, fisken blir koncentrerad och det finns ett djuphål som nu var proppfullt med fina harrar. Det högg i nästan varje kast och även om vissa fiskar knappt var mer än yngel så tog vi säkert tio stycken över ett halvkilo med en fin fisk på 43cm och nästan 7 hekto som blev den största fisken den här dagen.

En hanfisk med riktigt fint segel.

Uppe på nacken lyckades vi också ta många bättre fiskar som ställde sig där på eftermiddagen men området var ganska litet och vi hade snabbt krokat de flesta harrar som stod där. När det bara fanns kvar småfisk så bestämde vi oss att ge upp för den här gången, vi hade ganska många mil att köra hem trots allt. Det här var mest troligt det sista flugfisket jag gör i sommar och jag tycker det blev ett fint avslut, med roligt fiske och fantastiskt väder åtminstone ena dagen. Till hösten brukar det dock kunna bli en flugfiskeresa med några vänner från skolan. Det är ju egentligen inte så länge dit så det är ju kanske inte helt slut på flugfisket riktigt ännu.

2013-08-22

Artikel - Jiggfiska Gädda

Jiggen är ett fantastiskt bete. Det går att variera i oändlighet för att användas i alla tänkbara situationer. Jag bedriver det mesta av mitt gäddfiske med jigg och tänkte i denna artikel dela med mig av mina knep och taktiker. Jag kommer gå igenom själva fisketekniken och vad jag varierar vid olika situationer men också vad jag använder för utrustning och hur jag tacklar jiggarna. Som med allt fiske så finns det ju inga självklara svar så se det här mest som några riktlinjer för att kanske bredda dina kunskaper eller se saker på nya sätt. Sanningen är ju att den bästa tekniken är oftast den som man har kommit fram till själv för den tekniken behärskar man troligtvis bäst.

Färgen tiger/lys har fungerat väldigt bra i humusfärgade vatten.

Jiggens betydelse för mig
Jag har fiskat gädda sedan jag var väldigt ung och har precis som många andra stått och kastat mina spinnare och drag i hemmavattnet. Visst lyckades man också fånga en hel del gäddor men en gädda på 3 kilo var ändå länge en väldigt stor fisk. Genombrottet kom för mig efter att jag hade köpt mitt första haspelsett från sporting via postorder. Pappa hade också sett i katalogen att dom hade bra pris på någon modell av stormjiggar och tyckte att vi skulle köpa några stycken. Jiggarna var av typen med ingjuten tyngd och en krok på ryggen och dom var kanske runt 13 cm långa. Jag valde ut en färg som var ganska mörtlik för pappa hade lärt mig att det var den bästa färgen. Jiggarna använde jag på de platser som jag tidigare bara hade fått smågäddor och helt plötsligt började jag få fler och större gäddor än någonsin förut. Andra eller tredje gången jag fiskade med dom så fick jag en gädda som vägde 6 kilo. Det var för mig en helt gigantisk fisk, den största gäddan jag fått tidigare vägde 3,5 kilo och jag hade aldrig sett större fiskar än så ovanför vattnet. Det var som att en helt ny värld öppnades, jag kom åt fiskar som jag inte ens visste fanns där tidigare och det var enbart tack vare jiggen. Så jiggfiske har varit med mig sedan jag var ganska ung, men det är däremot först på senare år som jag verkligen har börjat inse vilket fantastiskt bete det är. Att det går att fiska precis när som helst under säsongen och på alla tänkbara platser, inte bara i barndomsvattnet. I princip i alla situationer så skulle jag kunna ersätta den dagens fiskemetod mot jiggfiske och ha lika bra eller bättre fiske. Enda gången det blir svårt är kanske vid ismete.

Min andra gädda någonsin på Mieko Predator Shad som även blev mitt dåvarande PB.

Fisketekniken
En jigg går att fiska på miljoner olika sätt och alla fungerar under rätt förutsättningar. Det sätt som jag fiskar en jigg på tycker jag självklart är det bästa men det tycker säkert inte alla. Gör som du tycker känns bäst så går det nog också bäst. Jag ska trots dom orden berätta hur jag fiskar efter gädda med jigg. För någon som kanske aldrig har testat så är det i alla fall en hjälp på traven i början.
Jag gör inte så stor skillnad beroende på vilka förutsättningar som råder under mitt fiske, i grunden fungerar det på samma sätt. En jigg sjunker när den står still och stiger när den vevas hem, därför måste man oftast göra vevstopp då och då för att hålla betet på rätt djup.Alternativt så kan man ta hem betet i den fart som gör att jiggen hamnar konstant på rätt djup men det innebär ofta att man måste veva ganska långsamt och det är inte alltid att föredra. Förutom hur långa stoppen är, hur fort man vevar och hur länge man vevar så kan man justera djupet med olika tunga jiggskallar. Oftast använder jag en skalle på runt 20 gram men det beror helt på omständigheterna. Om det är välldigt grunt eller om det är kallt i vattnet så väljer jag en lättare skalle, då kan jag fiska på rätt djup och i rätt hastighet. På motsvarande sätt väljer jag en tyngre skalle för att fiska i djupt eller strömmande vatten eller om det är varmt och jag vill spinna hem betet snabbt utan att fiska för nära ytan. Med skallar på 5 till 35 gram klarar man sig väldigt långt. 

Själva inspinningen går till så att jag först låter jiggen träffa botten om jag inte vet att det finns stockar man kan fastna i, då börjar jag spinna hem den tidigare. Efter kanske två-tre meters inhämtning gör jag ett vevstopp, antingen till jag känner att jiggen träffar botten igen eller bara en kort sekund om jag vill fiska högre upp i vattnet, till exempel för att undvika stockar och stenar. Detta upprepas hela vägen in men hastigheten och sjunktid osv kan varieras för att det inte ska bli för monotont. Är det väldigt grunt eller mycket bråte på botten så händer det att jag fiskar hem jiggen helt utan stopp men man ska inte vara rädd för att vara ner och härja mellan stenar och annat för det är ofta där dom stora gäddorna står. Man får vara beredd på att fastna ibland men då har man i alla fall lärt sig vart det hindret är så nästa gång kan man undvika det. Mycket av framgången vid jiggfiske på såna här platser hänger på att lära sig bottenstrukturen.

Jag pekar alltid med spötoppen rakt i linriktningen och jiggar inte genom att lyfta spöet. Det kan man självklart också göra men jag tycker man får mycket bättre kontroll om man inte flaxar omkring för mycket. Jag håller dessutom alltid pekfingret under linan just framför rullen, speciellt när jag gör spinnstopp och jiggen sjunker. Det kan vara svårt att ha bra kontakt med betet då det sjunker men med ett finger som lyfter linan lite så får man helt otrolig känsla, man känner till och med hur stjärten på en shadjigg svänger och slår när betet faller ner mot botten. Detta kombinerat med att alltid ha bra koll på linan gör att man i princip aldrig missar ett hugg, det garanterar ju dock inte att man lyckas kroka gäddan men det ökar i alla fall chanserna. Man kan tycka att det är lite småknepigt att hålla fingret under linan på ett bekvämt sätt, det gör jag också och jag har ändå rätt så stora händer. Jag får till det genom att ha två fingrar under och två fingrar över rullfästet och tummen ovanpå rullen, ungefär. Man får testa sig fram själv helt enkelt tills man hittar en handfattning som känns bra. Spöets bakhandtag klämmer jag fast med överarmen så jag slipper belasta handleden i onödan, då får man även bra mothåll när man gör mothugg. När man fiskar med stora jiggar så är det viktigt att göra ordentliga mothugg för att lyckas flytta betet i gäddans käft och driva in krokarna. Ett hårt bete som en wobbler eller jerkbait är betydligt lättare att kroka med för en gädda får inte så bra fäste med tänderna i den hårda ytan och det krävs då inte så mycket kraft för att flytta betet i munnen på den. En jigg kan den dock gräva ner tänderna djupt i och få ett riktigt bra grepp, då lyckas man inte kroka den om man gör ett för mesigt mothugg.

Hugget
Att ha koll på linan är ett väldigt hjälpsamt knep för att veta vad som händer med betet. När jiggen sjunker så sträcks linan sakta tills den träffar botten, då blir den tvärt slak. Ibland går det inte att känna med fingret när man träffar botten om man fiskar med ganska lätta skallar, då får man lita på linan. När man har fiskat en stund med ett bete och fått en känsla av ungefär på vilket djup man jobbar på så vet man hur lång tid betet faller innan det kommer till botten. Om linan då skulle slacka tvärt innan man tycker att den borde det så kan det vara en gädda som tagit betet och därför stannat upp betets fall. Då är det bara att nita dit ett hårt mothugg och hoppas på det bästa. Har man mycket slaklina kan man ibland också se att linan sträcks upp tvärt utan att egentligen känna något, här gäller samma sak, veva och nita. Ofta så tar gäddan dock inte så försiktigt utan även ett hugg under spinnstoppen brukar kännas tydligt, men är man osäker så ska man aldrig tveka, det har hänt mer än en gång att jag har begravt krokarna djupt i en stock när jag gjort mothugg på något jag trodde var ett nyp av en gädda. Sånt får man leva med i början. Under inspinningen däremot så brukar det inte vara någon tvekan om det är en stenkänning eller ett hugg, man känner skillnaden tydligt och slipper göra sju mothugg per kast och se fånig ut. Något som gör jiggfisket extra roligt är att gäddorna ofta attackerar jiggarna våldsamt, hårt och skoningslöst, dom vill verkligen äta jiggen. Detta gör också att en jiggfångad gädda krokas väldigt bra, ofta med hela jiggen i gapet.

Gäddorna missar sällan ett hugg mot en jigg.

Jiggen
Här kommer jag prata mest om tackling av jiggen och inte så mycket om olika typer av jiggar. Det känns ganska onödigt eftersom det finns så otroligt många olika sorters jiggar på marknaden och i grunden så är principen densamma för alla, valet faller istället mest på vad fiskaren föredrar och är van vid. Något som dock kan vara av lite större vikt är storleken på jiggen. Jag fiskar mest med shadjiggar i storleksklassen 20 cm upp till drygt 30 cm. Men ibland kan en lite mindre jigg vara att föredra om gäddan är svårflörtad, själv brukar jag dock sällan gå under 20 cm även fast jag säkert borde det ibland. Värt att tänka på är att en shadjigg på 20 cm kanske uppfattas som ett lika stort byte som en curlytail på en bit över 30 cm på grund av den större profilen som shaden ofta har.

Om jag ska rada upp några olika jiggar som jag har fattat tycke för och fiskar mycket med så skulle listan se ut såhär.

Mitt go-to bete vid gäddfiske som har funnits med några år nu. Det har en ovanligt hög profil och kraftig vaggande gång vilket gör att den syns och hörs bra av gäddorna. Den har levererat många fina gäddor för mig och mina fiskekompisar, nu senast mitt spinn-pb på 10,52 kilo. Den är även grym till trolling men det är en helt annan historia.

Fiskar inte lika ofta med tailen men jag tycker den har sin givna plats i lådan. Speciellt effektiv är den på våren när det är kallt i vattnet och då fiskar jag den långsamt längs botten med ganska små skallar på 10-15 gram. Tack vare att stjärten är stor och inte för mjuk så rör den om mycket i vattnet vilket gäddorna känner av på långt håll.

Mieko Predator Tail och Shad är grymma jiggar för gädda och havsfiske.
Det finns massor av olika versioner av dessa "bulldawg liknande" softbaits. Min favorit är nog ett bete från Fladen som heter Tail Crawler då den är billig och rör sig bra i vattnet men ibland känns den dock lite för liten. Man kan hitta den på till exempel DollarStore eller Ö&B. Andra varianter som funkar bra är klassikern Alien Eel eller den billigare Mr Rubber. Det här är också beten som fungerar ypperligt att trolla.

Det här är ett nytt bete för i år som jag inte har hunnit ge så mycket tid ännu men det har levererat fina gäddor för fiskevänner och är ett riktigt intressant bete. Det är egentligen en Predator Shad med en spinnarsked istället för en shadsvans. Den har alltså samma höga profil vilket jag gillar men också en lockande sked som verkar vara grymt effektiv hela året egentligen. Den har inte så mycket gång som shadjiggen men det verkar inte spela någon roll. Tyvärr så blev det något litet fel med gummiblandningen i den första leveransen så jiggarna har temporärt tagits bort från butik och webbshop men det löser dom garanterat snart.

Över till tacklingen då. Jag kör alltid med två stingerkrokar på mina jiggar, olika långa och i storlek 2/0 eller 3/0. Jag ser ingen anledning att använda mindre krokar, gäddan hinner knappast se krokarna ock skygga ändå. Den främre kroken vill jag gärna ha väldigt nära huvudet på jiggen för det är ofta där gäddorna hugger och den bakre vill jag ha ungefär på jiggens mitt om man mäter från nos till svans. På en curlytail blir det lite annorlunda dock, där sätter jag den bakre kroken drygt 3/4 bak på själva kroppen av jiggen. Då får man den nog långt bak för att kunna kroka de gäddor som eventuellt missar och tar mest på svansen men samtidigt inte så långt bak att svansen hela tiden hakar upp sig i kroken.

Förut gjorde jag mina stingers av enbart wire som låses med crimps. Jag har dock upplevt problem med detta ibland när en gädda snurrar mycket under drillen. Då kan den faktiskt lyckas snurra av wiren helt med en tappad gädda som följd. Nu för tiden har jag alltid ett lekande någonstans på stingern för att förhindra det. Detta gör dock att det inte går att använda wire till den kortare stingern eftersom den inte går att göra nog kort med crimpsen. Då använder jag istället fjäderringar så att stinger består av: krok, fjäderring, lekande, fjäderring. Den längre stingern är uppbyggd på följande sätt: krok, wire till rätt längd, lekande. Lekandet på den längre stingern brukar jag sedan sätta i den kortare stingerns yttre fjäderring så att en enda kedja bildas med krokar i vardera ände. Fjäderringen sätts sedan fast i jiggskallen på något sätt, oftast bara genom att helt enkelt fästa den i beteslåset eller hänga den över liggskallens ögla som med en vanlig stinger. Det är lite knepigt att förstå exakt hur det ser ut så jag visar en bild på det hela nedan.

Två olika stinger-riggar som jag tycker fungerar.
På bilden är det även en annan rigg som jag vanligtvis använder när jag trollar jiggar men om jag ska fiska på ställen där jag vet att jag inte sätter betet i botten så använder jag ibland den riggen istället. Fördelen med den tacklingen är att båda krokarna sitter på undersidan av jiggen där den främre dessutom hänger fritt men hålls på plats med en kort bit pianotråd som man sticker in i jiggen. Allt detta gör att krokningarna ofta blir extremt bra med denna riggen men eftersom krokarna är mer exponerade så fastnar man lättare i stockar och dylikt. Att vikten hamnar centrerat under jiggen gör också att den får lite stadigare gång och vaggar aningen mindre. Detta kan vara fördelaktigt om man vill fiska snabbare och jiggen i fråga har mycket egen rörelse så att den ibland kan snurra i för hög fart. Den här riggen kan också användas till jigg som riggas med shallow skruv istället för jiggskalle. Då sätter man istället blyet direkt på wiren mitt under jiggen, antingen kulbly eller stora blyhagel, eller båda. Den kommer då att sjunka på ett helt annat sätt än med en jiggskalle vilket kan vara intressant ibland.

Om jag fiskar på ett ställe där jag vet att det är mycket man kan fastna i så kan jag dimensionera den nedre fjäderringen på den korta stingern och wiren på den längre stingern så att dessa håller för lite mindre än min lina. På så sätt kan jag oftast slita loss jiggen och bara tappa en krok istället för att linan går av och jag tappar hela betet med tafs och allt. För att lyckas dimensionera rätt så måste man göra ett dragtest med sin lina för att se vad den håller för med just den knuten man använder, det som står på förpackningen stämmer garanterat inte.

Vad gäller krokar så gillar jag SG Y-Treble hook eftersom den har bra skärpa och dessutom är väldigt lätta att slipa när dom har varit på några för många stenar. Dom är inte heller för hårda så dom går ibland att räta när man har fastnat i botten och jag har aldrig varit med om att dom har rätats ens det minsta av en gädda. Dom här krokarna kör jag för övrigt till allt mitt predatorfiske, trolling, ismete, vertikal, you name it.

Utrustning
Jag använder en ganska kraftig spinnutrustning till mitt jiggfiske. Vissa säger att man vill ha ett lite känsligare och mer lättmanövrerat spö till jiggfiske även efter gädda men jag tycker det är helt onödigt. Jag kontrollerar som sagt inte jiggen med hjälp av spöet utan enbart med veven och använder spöet bara när jag kastar eller gör mothugg och till de tillfällena vill jag ha ett kraftigt spö. Jag hade tidigare ett Esox Lucius 8' >150g som var riktigt skönt men det pallade inte trycket och gick av. Jag tyckte dessutom det var en aning för kort så jag beställde ett Tackle Industries 9' 1-6oz, detta spö spelar i en helt annan liga än något jag kännt på tidigare och jag är helnöjd med det. På grund av det långa bakhandtaget på det här spöet så upplevs det ungefär lika långt som ett 8'6'' spö vilket är precis lagom tycker jag.

Rullarna jag använder är en Ambassadeur 5601C JB som är snart 8 år gammal och en Ambassadeur Revo Toro 51-HS som är betydligt nyare. Toron använder jag främst när jag blandar jiggfiske med annat spinnfiske under dagen och vill ha lite högre utväxling. Min JB är dock favoritrullen och har utrustats med den "power handle" vev som följde med Toron. Det här är en grej som jag verkligen rekommenderar, med en längre vev så får man bättre kontroll på invevningen då det är lättare att hålla jämn fart och det blir inte lika tungt att veva stora beten en hel dag. Det underlättar även när man har krokat en stor gädda och behöver visa vart skåpet ska stå. Men det är någonting med en power handle som inte riktigt går att förklara, det måste testas helt enkelt.

Jag tycker inte att man ska använda haspelrulle till jiggfiske efter gädda. Dels så är det inte skönt för fingret att kasta 150g jiggar med haspel men sen så förlorar man på tok för mycket av känslan i fisket. Det är svårare att känna små förändringar i bottenstrukturen och försiktiga hugg med en haspelrulle än med en multirulle.

Med en power handle får man bra kontroll på sitt fiske.

Linan jag använder är självklart flätlina, det duger inte med nylon när du är ute efter total känsla. Dimensionen jag kör på är 0,40 eller 0,35 lite beroende på hur djupt det är och hur mycket jag kommer sätta jiggen i stockar. Jag har testat ett antal olika flätlinor genom åren och fastnade länge för Strike Wire Extreme, det är en väldigt bra lina men det finns en annan lina som den inte kan mäta sig mot...FireLine Tracer Braid. Efter allt strul jag har haft med gamla fireline så trodde jag aldrig att jag skulle köpa det märket igen men det här är en flätad lina till skillnad från originalet som är en "fused line" och det gjorde tydligen hela skillnaden för tracer braid är otroligt bra. Den är dessutom flätad av 8 kardeler istället för 4 som i strike wire extreme, detta gör den väldigt mjuk och följsam och den låter ingenting i linringarna. Sen har den i alla fall på pappret en helt outstanding brottstyrka, som man självklart inte kan lita på som med alla linor i Sverige tyvärr. Det ska dock sägas att även om jag inte tror på dom angivna gränserna så har jag helt klart märkt att linan är mycket starkare än strike wire i motsvarande dimension. Jag har faktiskt inte lyckats slita av linan en enda gång och har rätat både krokar och fjäderringar, dragit av wire och knäckt beteslås med linan. Så den verkar vara stark i alla fall, detta är i princip en förutsättning för att man ska kunna rädda beten när man fastnat i botten. Det är delvis därför jag väljer så grova linor som 0,40 även om det lätt hade räckt med 0,20 för att pressa upp till och med den största gäddan från djupet.

Som tafs kör jag på vanliga wiretafsar på ca 50 cm med beteslås och lekande av bra kvalité. Anledningen till längden är för att skona linans nedersta del mot stenar och grejer på botten och även såklart för att vara säker att ingen gädda får in linan i käften. Gillar man fluorocarbon som tafsmaterial så kan man köra på det också men personligen så litar jag inte på det där tramset. Jag tror inte heller på att en gädda bryr sig så mycket om det är en tunn liten tråd framför betet, då borde den nog snarare reagera på att fisken den tänker smaka på ser lite konstig ut och har blänkande krokar på sig.

Det var ungefär allt jag hade att säga om jiggfiske efter gädda. Om jag ska ge tre korta tips för att lyckas bättre så blir det följande.
-Våga experimentera.
-Var inte rädd för att fastna i botten.
-Var koncentrerad.
Har du inte provat den här metoden ännu så gör det. Man behöver inte köpa ny utrustning för att prova på i början. Använd din vanliga utrustning och anpassa betesvikten efter vad den klarar av. När du känner att utrustningen börjar begränsa dig så kan man alltid köpa nya grejer då. Förhoppningsvis har man då också bättre koll på exakt vad man själv vill ha.

2013-08-20

Spinntia!

Nu j*vlar går det bra för mig. I går var jag och Markus ut på ett oförglömligt gäddpass när allt verkade stämma. Vi landade fem gäddor över 6 kilo varav en passerade det magiska tiokilos-sträcket och innebar nytt spinn-pb. 2013 verkar vara mitt år, allt bara fungerar och jag tar pb:n och metodrekord var och vartannat pass känns det som och ännu är ju hela hösten kvar. Jag tror nog att jag måste skriva min första årskrönika efter allt det här.

Dagen började som vanligt lite sent eftersom Markus jobbar hela förmiddagen men när båten låg i vattnet så tog det inte länge till första gäddan. Redan i andra kastet fick jag ett stenhårt hugg på min Mieko pedator shad och svarar med ett ännu hårdare mothugg. Fisken är pigg i det varma vattnet och visar sig inte i första taget. Efter flertalet längre rusningar så lyckas jag leda in gäddan mot Markus som står beredd med håven. Gäddan väger 6,64 kilo och blir en utmärkt start på en grym fiskedag.

Orange visade sig fungera bra den här dagen.

Markus hade inte ens börjat fiska ännu men när min gädda är fotad och återutsatt så slänger även han iväg sin jigg och inte heller här tar det lång tid innan första hugget. Mothugget sitter perfekt men mitt huvud var i vägen och han måste hejda sig en stund. Då släpper tyvärr fisken som såg ut att även den vara i "vuxet" format. Under en stund så fortsätter det precis så här med några hugg för mig och även för Markus som lyckas kroka och landa två gäddor på ganska kort tid. Den första var en riktigt fin sommargädda på nästan åtta kilo och den andra vägdes aldrig men uppskattningsvis så var den aningen mindre än min första, drygt sex kilo kanske.

7,83 kilo tagen på en Mieko predator spinnertail.
Efter den fisken var det riktigt segt under flera timmar men vi nötte på för det kändes som att det där monsterhugget vi väntat på kunde komma precis närsomhelst. När solen började närma sig grantopparna så åkte vi tillbaka till den plats som hade fungerat bäst tidigare och det gav utdelning. Jag bytte färg på min predator shad till tiger/lys och satte på en något lättare skalle så att den skulle sjunka långsammare och det verkade fungera. Ganska snabbt så fick jag kroka och landa ännu en sexkilos, 6,78 för att vara exakt.

Dagens fjärde fisk, medelvikten är ganska okej minst sagt.

Vi kastade vidare och i solljusets sista minuter så sög det till rejält i spöet mitt i ett spinnstopp. Det var sånt motstånd i andra änden att spöets bakhandtag kändes som ett karateslag i revbenen när jag drog till med mitt mothugg. Jag förstod på en gång att den här fisken inte var att leka med. Efter några huvudskakningar så kom den upp till ytan en bit från båten och sedan minns jag inte mycket mer. Jag hade förstått att den kunde väga över tio kilo och all min koncentration gick åt för att landningen skulle gå snabbt och smidigt. Markus håvade exemplariskt och vi kan lyfta in en riktig koloss i båten. Vi enas om att den garanterat är över nio och kanske kan den till och med väga över tio, den är grov. Vågen bekräftar det, 10,52 säger den och vi skuttar av glädje. Spinn-pb, båtrekord och andra gäddan över tio kilo. Kombinera det med de andra fiskarna vi fått under dagen så är det inte konstigt att vi är nöjda.

10,52 kilo och 109 cm lång
Extra nöjd är jag över det faktum att den är tagen på jiggspinn, en metod som ligger mig varmt om hjärtat och har gett mig många fina fiskar medan jag har utforskat metoden under de senaste åren.

2013-08-18

Finslipade mitt personbästa på gös

Det har tyvärr varit lite bloggtorka under sommaren men jag tänkte att jag skulle lösa det problemet genom att skriva lite om en gös jag fick för nån dag sen. Det var jag och Markus som var ute den här dagen vilken skulle ägnas åt vertikalfiske efter både gädda och gös. Markus började med lättare grejer och riktade mer efter gös medan jag valde tyngre grejer i hopp om att hitta en bättre gädda. Jag började med en Real Eel tacklad på en Mieko predator jighead och redan i första driften fick jag ett hugg som jag missade. När jag sänkte ner jiggen igen efter det missade mothugget så smackar dock fisken på igen väldig hårt och nu satt den. Jag känner en viss tyngd och hoppas på en hyfsad gädda men när jag får den närmare ytan så tycker jag och Markus att den ser väldigt konstig ut. Mycket riktigt så kommer det inte upp en gädda utan en rätt fin gös som säkras i håven efter en kort rusning. Fisken som väger 2,4 kilo och är 68cm lång blev nytt personbästa för mig och på alla sätt en bra fisk. Det känns säkert lite löjligt för många som bor längre söderut men jag måste påpeka att en gös av den här storleken inte alls är någon jättevanlig fångst här uppe i landet. Det är ju inte heller någon stor gös direkt men det är i alla fall en fisk som gör fiskepasset lyckat enligt mig.

Glupsk norrbottensgös