2014-12-31

Nyårsafton bjöd på fin öring

Det sista passet för år 2014 la jag och Markus på årets sista dag. Vi hade beslutat oss för att vi skulle försöka lura någon fin öring i en liten tjärn innan nyårsmiddagen och alla kvällen festligheter började.Tur var väl det för vi bjöds på en riktigt trevlig dag på isen, med två vackra mörka öringar som resultat. Väckaren ringde i god tid innan det började ljusna, men så här mitt i den mörkaste decembervintern så var det ändå en ganska human tid, till skillnad från många gånger då man måste kliva upp klockan 4-5 på morgonen för att vara ute i gryningen. Det här är en av fördelarna tycker jag med att fiska mitt i vintern, man behöver inte vara ute 12 timmar och slita ut både kropp och sinne för att inte missa någon het huggperiod, fisket blir nu väldigt koncentrat och intensivt, man behöver inte ens ha med sig ett ordentligt mål mat vilket underlättar planeringen.

När vi kom fram till den tänka platsen spred vi ut våra spön längs en linje på ett område vi tidigare haft mest aktivitet på. Vi satte oss sedan och pimplade i närheten av våra ismeten som vi hade apterat med Uncle Josh shiner minnows, små konserverade betesfiskar som kommer väldigt smidigt förpackade och fungerar bra till ismete efter öring. Redan efter max tio minuter i mitt pimpelhål så dunkar det till på min ganska stora Inari Mormyska. Jag sätter in ett mothugg och möts av lite småryck och darr som tydde på en ganska liten fisk. Men när jag började sätta mer press så fattade öringen vinken och satte av i flera hyfsade rusningar och började skaka huvudet så kraftigt att jag varje gång trodde den släppte då det blev helt slakt i linan. Den var ett par riktigt nervösa minuter innan jag lyckade lirka upp huvudet på den arga öringhanen i hålet och säkra den med en hand under fisken. Den var stor och grov, och den var riktigt häftigt tecknad. Kolsvart på rygg och fenor med ett huvud och nacke som bara en gammal öringhane kan ha. Vi fotade och beskådade den vackra fisken innan vi just när vi skulle släppa tillbaka den kom på att vi måste ta en vikt och längd. Den visade sig väga hela 2,25 kilo och var 59 cm lång. Den var alltså något tyngre än den öring jag fick på trolling tidigare i höstas och därmed blev det nytt PB för mig. Riktigt kul att ta den på pimpel också, det blir en helt annan fight än på ismete eller trolling vilka i och för sig också är roliga metoder, men det krävs lite större fiskar för att det verkligen ska börja bli nervöst.

Gammal mörk tjärnöring på 2,25 kilo

Precis när min öring simmar ner i mörkret igen så fäller det på ett av våra ismeten men när Markus kommer dit så har den spottat och inte tagit en enda meter lina. Antagligen så smakade den bara och skulle kolla vad det var. Lite senare hade vi ett till hugg på ett annat spö men denna gången fällde det inte ens utan pinglade bara till. Dessa öringar har visat sig vara ganska kinkiga och därför har vi tagit med oss ett nytt vapen för att förhoppningsvis lyckas bättre. Det är en amerikansk produkt som heter Jaw Jacker och det är helt enkelt en spöhållare som man kan rigga så att när fisken hugger så görs ett automatiskt mothugg och fisken krokas på en gång innan den hinner spotta ut betet. Det borde i teorin göra att vi inte missar så många av huggen från dessa kinkiga tjärnöringar men vi hade bara med oss en Jaw Jacker bland våra totalt sju spön. Så det gällde att det högg på rätt spö, och till slut så gjorde det just det. Det hade varit helt dött i över en timme och vi började tappa hoppet, vi satt bekvämt och pratade om alla möjliga saker när det helt plötsligt dundrade på med bjällerklang så att det ekade i hela skogen. Jag reagerade på att det var ett ovanligt kraftigt fäll men insåg snabbt att det ju var Jaw Jackern som hade löst ut med full kraft, och spöet ryckte och signalerade att det var fast fisk. Markus sprang snabbt fram och började drilla öringen som ganska snart kunde landas. Detta var en något mindre hona på kanske knappt ett och ett halvt kilo och den var perfekt krokad i läppen i överkäken. Vi tog varken vikt eller längt på fisken och med den fina krokningen så kunde hon återutsättas snabbt och utan onödig stress. Jaw Jackern hade i detta fall tacklats med en liten mormyska med några maggots på men det fungerar lika bra att tackla den med ett blänke och krok eller bara små döda fiskar, till exempel Uncle Josh minnows. Eller varför inte levande bete, så länge dom är så pass små att dom inte själva löser ut Jaw Jackern, motståndet på den är dock ställbart så det borde inte vara några problem om man bara ska ha beten i storleken för öring eller abborre.
 
På dom övriga sex spöna körde vi ismete på traditionellt vis med vippa, ismetespön och multirullar, men lättare och tunnare grejer än till gädda såklart. Vi kör med Rauma 3 fot light till allt ismete efter mindre arter som abborre, öring och även lake och dom har visat sig fungera mycket bra dessa gånger. Dessa kompletteras med små lågprofilrullar utrustade med 0,30-0,35 nylon och fluorocarbontafsar med en väldigt liten och vass trekrok eller enkelkrok. Ismetet efter öring har ärligt talat fungerat sådär för oss, vi har ganska många hugg och fäll men dom spottar ofta väldigt fort. Vi vet inte om det beror på att dom blir skrämda när man närmar sig på isen eller om dom helt enkelt inte är van att äta småfisk så att dom då mest hugger för att kolla vad det är och sedan spottar ut. Några stycken har vi dock lyckats ta på ismete under de pass vi försökt på dom men det är många fler som vi har missat. Vanligt ismete borde rimligtvis fungera bättre i större sjöar med större öringar som har småfisk som huvudföda, dessa spottar nog inte lika snabbt och tar nog betet mer bestämt. Nu har vi ju dock i och med Jaw Jackern en ny teknik som vi vet fungerar ypperligt så i framtiden kommer nog fler öringar landas, och även andra arter med fettfena. Jag ser otroliga möjligheter för både ismete efter öring, röding, bäckröding, harr och även regnbåge om man gillar sådant. Jag kommer definitivt införskaffa ett par tre stycken Jaw Jackers till detta fiske. Det är ju väldigt smidigt eftersom det också fungerar med en liten stillastående mormyska apterad med något som luktar gott och man inte alltid måste få tag i små mörtar eller löjor som bete.

Fiskeåret 2014 kunde knappast ha slutat med en finare fiskedag och man kan bara hoppas att nästa år blir i närheten lika bra som 2014. Jag kommer i dagarna skriva en årskrönika för att sammanfatta året som gått, något som inte blir helt lätt med tanke på hur mycket jag hunnit med.

Gott Nytt år!

2014-12-21

Legendariskt ismetepass

Tidigare i vinter fick jag och Markus uppleva ett helt magiskt ismetepass som kommer bli mycket svårt att överträffa. På bara några få timmar landade vi en skaplig mängd gäddor med bland annat två på runt 6 kilo och med två toppfiskar över 11 kilo!

Jag tänker fatta mig kort, Markus har redan skrivit en bra artikel om passet som kan läsas i senaste numret av +MagazineFishEco

Vi var först inte helt säkra på att vi skulle fiska något den här dagen, vi hade kört hårt varje helg sedan isen lagt sig stadig på Norrbottens sjöar och vi började vara sugna på en vilodag. Men jag hade uppmärksammat att det skulle vara milt väder med endast några minusgrader, riktigt högt lufttryck och vindstilla och det kändes därför dumt att slösa bort dagen i soffan, så vi packade våra grejer och gav oss ut i gryningen. Ett beslut som vi inte skulle ångra. Huggen kom igång en stund efter att ljuset infunnit sig men det var för det mesta rätt små gäddor. Strax efter klockan 10 kom den första riktiga gäddan...

Varje gång det var Markus tur att ta fisk under morgonen så högg det i ett och samma hål men det hade bara varit snipor och spottade mörtar fram tills nu. Nu hade det åter fällt på samma spö och den här gången svarade det riktigt bra i andra änden. På en sekund så övergick lugnet i luften till total adrenalinladdad spänning. Jag hann skymta gäddan och se att det nog var en tia men var tvungen att springa och drilla en snipa i ett annat hål. När jag kom tillbaka så hade Markus handen i hålet och såg sådär sjukt nöjd ut som man bara gör när man tagit en riktig gris. Gäddan var definitivt grov, men det som gjorde mest på dess vikt vad den brutala buken som den antagligen hade jobbat på hela hösten. Den var 113 cm och vägde hela 11,5 kilo.

11,5 kg 113 cm
Tre timmar och några mindre gäddor senare kom nästa gris, åter igen var det Markus tur att ta fisk och det var på något magiskt sätt i samma hål ännu en gång. Markus kände i mothugget att det var en till bättre gädda och när den kom till hålet och visade sig så började han tro att det var samma fisk, för den såg ut att vara lika stor! Jag, som stod på knä och tittade ner i hålet, hade fått en lite bättre koll på den och tyckte inte att den såg ut likadan, färgen var lite annorlunda och ryggen såg ännu bredare ut. Medans gäddan stångades under hålet så blev den känslan mer övertygande och nu började det nästan kännas löjligt, två stycken lika stora gäddor i samma hål? Jag greppade gäddan och hävde upp en riktigt kloss på isen. Den här var byggd på ett annat sätt än den förra, ryggen och höjden som gick hela vägen till stjärtfenan var bland det brutalaste jag har sett och den hade dessutom ätit upp sig riktigt bra. Men samtidigt såg den ut att vara riktigt kort och vi trodde att det nog bara skulle räcka till lite över tio. Men vågen sa något annat,11,15 kilo vägde hon vid en längd av bara 109 cm vilket gör den här gäddan till den grövsta jag har sett med egna ögon. Mäktigt fisk!

11,15 kg 109 cm
Efter dom här två gäddorna så kändes allting surrealistiskt. Vi satt i våra stolar och väntade på fäll precis som vi hade gjort i morse innan allting började. Ingenting hade förändrats, snön var lika vit, skogen var tyst och i fjärran kunde man fortfarande höra en korp då och då. Världen hade inte förändrats på något sätt och det kändes som att ingenting hade brytt sig om vad som hände förutom vi. Det kändes som att det lika gärna kunde vara så att vi somnat i morse när vi hade satt ut alla spön, och sedan bara drömt allting. Jag plockade upp kameran och började titta på bilderna, och där fanns ju beviset, den enda synliga förändringen i världen till följd av våra gäddor.




Den ryggen....

2014-12-17

Summering av ismetet

Jag har haft fruktansvärt fullt de senaste månaderna och därför har jag inte haft tid eller ork att skriva något om de ismetepass som jag har hunnit med. Därför gör jag nu bara en summering av alla bättre gäddor vi har fått så kortfattat jag kan. Isen la sig på många ställen i mitten av oktober men vi valde att fortsätta nöta i öppet vatten så länge som möjligt och inte börja ismeta på halvheta ställen bara för att få ismeta. Det var nog smart eftersom jag och Mårten lyckades ta en riktigt fin elvakilos på ett av de sista passen i öppet vatten. Vi väntade med ismetet tills isen låg på intressantare ställen och började sedan beta av dom en efter en, och det gav rätt bra utdeling. Det blev några sjuor, åttor och en nia för Mig, Markus och Mårten under det första ismetet i vinter, här kommer lite bilder på några av dom.

Första bilden är på en riktigt välproportionerad sjukilos som Mårten hade turen att ta under ett pass då vi alla tre fiskade tillsammans. Jag bryr mig inte om att visa dom andra sjuorna för dom ser alla rätt tråkiga ut i jämförelse med den här skönheten. 

Sjua med riktigt bra former
Nästa gädda är den enda åttan vi har fått om man räknar bort den som Markus guidade till hans yngre kusin Elias, den fina gäddan kan man läsa mer om längs ner i inlägget Markus har skrivit om vinterns ismete. Båda dom åttorna vägde ungefär lika mycket men min var nästan 10 cm längre, jag kan inte göra annat än att gratta Elias till ett nytt PB och en riktigt vacker gädda!

8,17 kilo
Sist men inte minst har vi Markus fina dam på 9,38 kilo och en rejäl nytagen brax i magen. Vi letade specifikt efter produktiva vatten med mycket brax och det verkar ju som att det här var just ett sådant. Det är roligt när teorier stämmer och man får utdelning.

9,38 kilo

Det är nästan otroligt hur en gädda kan sätta i sig ett byte som är mycket bredare än gäddan själv.
Nästa period med fiske blir förhoppningsvis under mellandagarna och då är det lakfiske som står på schemat. Jag hade ju turen att ta en reg-lake förra vintern men jag hade inte tackat nej till ännu en. Vi får väl se vad som händer, någon trekilos borde det i alla fall kunna bli om fisket är så bra som det var förra året. Efter det är det lite oklart hur vintern och våren kommer se ut vad gäller fiske. Jag ska flytta ner till Umeå ett halvår för att göra exjobb och kommer nog ha lite begränsade möjligheter till fiske men jag får försöka ta mig ut så mycket jag kan. Det är alltid spännande med nya ställen att utforska men det är ju svårt med ismete då man måste hitta och hålla en massa mört och när det sen blir öppet vatten så har jag ingen båt så då är jag begränsad till landfiske.

2014-11-05

Efterlängtad Plussare för Mårten

Att ta en gädda på över tio kilo har verkat vara helt omöjligt för Mårten. Det hade nästan börjat kännas som en förbannelse då stora gäddor landades gång på gång från hans egen båt men alltid av någon annan än han själv. De gånger som Mårten fick känna på en bättre gädda så var dom alltid lite för lätta för klara gränsen och hans tidigare PB på 9,9 kilo har stått sig i många år nu. Men det blev ändring på det i höst för nu släppte förbannelsen äntligen och Mårten fick sin efterlängtade tioplussare, med råge!

Det har blivit mer och mer sällan som jag och Mårten fiskar tillsammans, mest på grund av att Markus bor mycket närmare och därför blir det självklara förstahandsvalet. Det har bara blivit några enstaka pass det senaste året men det senaste av dom visade sig även bli det bästa passet vi någonsin har haft. Dagens första fisk kom redan efter några minuters fiske och efter det så landade vi ungefär en gädda i timmen resten av dagen, med en riktigt bra medelvikt och väldigt fina toppfiskar. Jag började med att tappa vad som kändes som en fin gädda men fick väldigt snabbt revansch. På ett droppspö tacklat med en Quick Bait Giant kom ett riktigt  tungt hugg som vi för några sekunder var säkra på var ett bottennapp. Mårten tog spöet ur hållaren och räckte det till mig samtidigt som han sa att "Det är en bra fisk". Mycket riktigt så kände jag på en gång dom tydliga dunken från något större i änden och när den kom upp till ytan någon meter bakom båten såg det ut som en klockren åttaplussare. Efter en ganska dramatisk håvning så fick vi se vilken kolossalt rund mage gäddan hade och började fantisera om en tia och det kändes som att dessa fantasier blev verklighet när måttbandet visade hela 114 cm. Men tyvärr så räckte inte den välfyllda magen riktigt till och vikten stannade retsamt på 9,9 kilo. Något som Mårten var både glad och ledsen över, det kändes ju såklart skönt att inte ännu en tia kom upp i hans båt utan att han får äran att vara fångstmannen, men en tia hade också varit roligt och hade verkligen varit en grym start på dagen.

Dagens första fisk vägde 9,9 kilo och var 114 cm lång. Riktigt bra start!

Det är dom här bukarna man vill se på hösten

Dagen fortsatte med något hugg då och då men att det var segt gjorde inte så mycket för storleken och vikten på fiskarna som väl högg var bra. Det är bättre att ta en fyra-femma i timmen än tre snipor på samma tid, det blir bara en massa strul och man får inte tid att ta det lugnt och njuta av att vara ute. Efter ett tags lite längre dötid så blev jag sugen på att byta ut något bete och satte då ut min ganska ofiskade Mike The Pike på ett av spöna. Mike är ett bete som var väldigt hårt marknadsfört av Westin  under lanseringen vilket nog var både bra och dåligt. Jag tror att dom sålde väldigt bra i början men när betet inte levde upp till de extrema och orealistiska förväntningarna som hade skapats så tror jag att många av dessa beten mest tar plats i folks draglådor. Det gjorde även min Mike fram tills nu, men jag lovar att den kommer att blötas ganska regelbundet nu framöver. För redan efter en kort stund i vattnet så har Mike lyckats lurat upp två stycken gäddor medans alla andra beten har kammat noll. Den senare av dessa gäddor tog Mårten, och i och med det så hade han äntligen klivit över den magiska gränsen.

Drillningen gick bra och var väldigt lugn då vi inte alls förstod att gäddan var så pass stor som den var, inte ens när jag hade håvat den, tagit et gälgrepp och  krokade av betet så insåg jag vad som hade hänt. Det var först när vi lyfte in den i båten och den fick ligga utsträckt i flera långa sekunder som jag började tänka att den såg ut väldigt lång, kanske till och med längre än min fisk tänkte jag. Ju mer vi tittade på den ju större blev den och ganska snabbt kände vi att den nog kan vara lika stor som min, om inte ännu större. Vi mätte den och när Mårten läste av 120 cm så visste jag att han hade landat sin efterlängtade tia. Mårten var på gränsen till hysterisk men lyckades sansa sig då vi inte hade vägt den ännu och han inte vill dra några förhastade slutsatser, men innerst inne visste han vad som hade hänt. Vi snabbvägde den i båten till över 11 kilo och då släppte allt, alla år av slit och nedlagd tid för att fånga en gädda över tio kilo blev äntligen värt det. Mårten föll nästan ihop i båten av lycka och samtidigt säckade jag fisken för att kunna åka in till land och väga den perfekt och ta bra bilder. Stadigt upphängd i ett fast föremål så visade två olika godkända digitalvågar 11680 g och 11640 g. Vi valde att officiellt välja vikten 11650 g som något slags snyggt medelvärde.

Ingen dålig gädda att kliva över gränsen med. 11650 g och hela 120 cm.


Resten av dagen njöt vi mest av vetskapen att vi hade haft ett riktigt fantastiskt bra fiske och åt upp diverse fika som vi hade kvar. Jag brukar som sagt inte fiska med Mårten lika ofta som för några år sedan när inte Markus bodde här uppe, men tydligen så borde vi kanske fiska oftare tillsammans.

2014-10-21

Mieko Family!

Sedan en liten tid tillbaka så är jag medlem i Mieko Family. Man kan säga att det är Mieko fishings pro-team koncept men familjen består av personer som har en nära relation till Mieko och som också är riktigt vassa sportfiskare, lite mer som en stor och härlig familj än många andra pro-teams helt enkelt! Vi som är med i familjen har alla på något sätt mycket kompetens inom sportfisket och tanken är att vi ska använda och testa produkter från alla olika tillverkare, vi är alltså inte bundna till att använda bara Miekos egna produkter. På så sätt så kan vi i Mieko Family försäkra att det som säljs av Mieko är ett heltäckande sortiment av marknadens bästa produkter.



Jag är stolt över att vara en del av Mieko Family som för nuvarande innehåller ett gäng otroligt duktiga sportfiskare från hela vårat avlånga land. Jag tror att det kommer vara en rolig tid framöver för mig personligen och jag kommer säkert att lära mig en hel del och förhoppningsvis även kunna hjälpa andra i sitt fiske. Så här ser presentationen av familjemedlemmarna ut på Mieko fishings hemsida:

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Magnus ”Mangeboy” Lindgren - En av Sveriges duktigaste betesbyggare och stolt pappa till bl a Azkikr som fångar många och stora gäddor varje år. Vi säljer Magnus beten i butiken och på nätet med stor framgång. Förutom att tillverka otroliga beten så fångar Magnus även otroligt stor fisk. Att ha med Magnus i Mieko Family betyder mycket för oss.
Tero Paakki - En av de mest ödmjuka sportfiskare vi träffat. Tero har inte bara mycket stor fisk på sitt samvete, utan även en kunskap om teknik, beten och utrustning som på många sätt kommer oss till nytta. Tero har landat en av de största gäddor som fångats under en tävling i Sverige. Skriver på  www.miekofiskeblogg.com

Jessica Dolk - Otroligt duktig flugfiskare, ismetare, jerkbaitare eller you name it. När hon inte fiskar så jagar hon och när hon inte jagar så läser hon till biolog vid Karlstad University. Jessica är förlovad med Håkan Rotter som även han är en duktig sportfiskare. Det är en stor ära för oss ha med Jessica i familjen. Hon kommer tillföra mycket! Skriver på  www.miekofiskeblogg.com
Robin Utbys - Pionjär inom vertikalfiske efter gädda och en otroligt duktig sportfiskare. Robin hjälper oss mycket när det kommer till utformning av Mieko-produkter men även vid testfiske av nyheter.




 
 
Markus Teilus - Markus passion för sportfisket är otroligt stor, men inte långt efter kommer hans intresse för media. Han läste tre år på Forshagaakademin och har seden dess flitigt skrivit artiklar och jobbat som guide. Förutom att vara egen företagare som guide, skribent och fotograf så är han butiksansvarig för Mieko´s Luleåbutik och driver Fiskenorrland.se.





John Hedström - Trots sin ringa ålder är John inne på sitt tredje år som guide i NordNorge på en Mieko Camp. 2013 gjorde John en lyckad satsning på riktat fiske efter fläckig havskatt som placerade honom på sportfiskekartan. När han inte arbetar säsong i Norge så reser John och fiskar jorden runt. John har studerat vid Forshagaakademin.
 
Albin Vegas Martinsson - Är vårt yngsta tillskott till Mieko Family, men ack så duktig. Efter två säsonger på Mieko´s Camp i Mehamn så har Albin vuxit och utvecklats till en otroligt omtyckt guide med stor kunskap inom det mesta som innefattar sportfiske. Även Albin har studerat vid Forshagaakademin.
 






Mats Nilsson - En av Sveriges flitigaste sportfiskebloggare och en otrolig talang när det kommer till att fånga våra fenade vänner. Hans blogg "fiskelycka i norr” är fylld med allt från intressant läsning till imponerande ingående statistik över hans fångster. Det är ett nöje att ha med Mats i Mieko Family.

Björn Larsson - En av pionjärerna inom gäddfiske i Norrland. Har tillsammans med Robin Utbys gett det riktade vertikalfisket efter gädda ett ansikte. Björn fiskar även utanför Norrland, gädda p 15,6 kg från Lödde Å och hälleflundra på 150 cm vid Tromsö Fiskecamp är några av hans meriter.
 
Håkan Westerlund - Norrlansdfiskare som vet hur man njuter av livet. Han njuter gärna av naturen vid en eld med en sotig kaffepanna vid sina fiskepass. Detta stoppar inte Håkan från att dra fina fiskar. Med ett gäng gäddor över 10 kg och lake över 4 kg visar han att njuta och fiska målinriktat inte är motsatser.

Henrik Rånman - En inbiten gäddfiskare som även driver bloggen HR Fishing. Henrik upptäckte tidigt fördelarna med jiggfisket efter gädda och sedan dess har resultaten inte låtit sig vänta. Trots att han är en gäddfiskare i grunden så kan även andra spännande arter så som abborre, lake och gös locka emellanåt.

Marcus Öqvist - Norrlandsfiskare som brinner för gäddfiske. Markus har tagit ett antal gäddor över 10 kg och fiskar helst med jigg. Sommartid lägger Marcus mer och mer tid på gösfiske i våra norrländska vatten.

David Nilsson - David brinner för gäddfiske. Han var med och utvecklade riktat vertikalfiske efter gädda och har ett imponerande PB på hela 14,1 kg. De senaste åren har David även fiskat en del öring och gös.
TEAM ACE OF PIKES - Robin Lindberg och Sebastian Åkerman ett team från Örebroområdet som går från klarhet till klarhet. Deras 2:a plats i Sportfish Master 2013 placerade dem på kartan ordentligt som ett av Sveriges mest hängivna team. Bloggen verkar vara deras andra hem och de spenderar mycket tid på att uppdatera den med rolig och nyttig information. TAOP har samarbetat med oss länge så deras plats i Mieko Family var självklar. Tack för att ni är med.

2014-10-16

Blåsig helg med öringfiske

Jag och Markus gjorde för någon helg sedan en sväng inåt landet för att fiska gädda och framförallt öring. Vi visste redan i förväg att vi inte hade vädret på våran sida men allt var planerat så vi körde på och hoppades på ändrade prognoser. Under lördagen skulle vindstyrkan ligga på närmare 15 m/s i medelvind och det är minst sagt inget optimalt väder för trolling. När vi vaknade tidigt på morgonen så blåste det definitivt men inte mer än att det gick att fiska några timmar på förmiddagen så länge vi höll oss på de delar av sjön där det var lä. Vi fiskade gädda och hade rätt många spön och linor ute när vinden helt plötsligt mer än tredubblade i styrka. I vindbyarna blåste det nog mer än 20 m/s och vi blev ganska överrumplade. Flera beten trasslade ihop, linor åkte in i propellern och vågorna började slå in vatten i båten. Medans Markus gjorde allt han kunde för att hålla båten rakt mot vågorna så tog jag upp all utrustning och sedan flydde vi till land. Det blev inget mer fiske den dagen...

Söndagen bjöd på mycket mindre vind men istället en skvätt regn, ett byte som jag väljer alla gånger. Vi bytte vatten och siktade nu på både öring och gädda. Hälften av spöna tacklades för öring och den andra hälften med gäddbeten. Vi fiskade efter öringen med små wobblers efter sidoparavaner som vi antingen körde nära ytan eller nerblyade med lagom mycket bly för att få lite djupspridning på betena. Beten som vi använder till öring är bland annat Rapala scatter rap som har en oregelbunden triggande gång och Mieko Pesa som är ett fantastiskt litet bete för som gång på gång bevisat att den är grym på både stor abborre, öring och röding. Sen är priset också riktigt vettigt för en wobbler i den storleken. Båda dom betena kommer ha en given plats i mitt öringfiske i framtiden.

Dagens första och enda öring kom på scatter rap en bit in på eftermiddagen och bjöd på en spännande fight då den började med en ursinnig rusning för att sedan simma rakt mot mig. Jag trodde att den hade lossnat och hann precis börja bli besviken när jag äntligen lyckades veva ikapp den nära båten. Den gjorde  ytterligare lite motstånd och några kortare rusningar innan Markus kunde håva den. Vi vägde den till dryga två kilo vilket gjorde öringen till nytt PB för min del och jag var därefter rätt nöjd. Jag älskar verkligen känslan av att ha lyckats med målet under ett pass. Man kan sitta och slappna av på ett annat sätt, vara nöjd och inte bry sig lika mycket om hur det kommer gå resten av dagen. Även om man har förhoppningar om att det ska bli fler och större öringar så gör det som inget om det inte händer något mer på hela dagen, och det var precis så det blev.

2014-10-02

Höstens första gäddtrolling

Kortfattat så blev höstens första helg med gäddtrolling ganska lyckad. Det var som vanligt jag och Markus som skulle ut och planen var att testa två nya vatten under två dagars fiske. Vi valde att inte slösa tid på ställen som vi redan vet kan leverera då höstfisket troligtvis inte hade kommit igång riktigt ännu. Vi fokuserade helt enkelt på att reka nya vatten och låta de beprövade ställena vila till längre fram när fisket känns hetare. Dock så visade sig fisket ändå vara hyfsat igång. Bytesfisken hade delvis börjat klumpa ihop sig men gäddorna stod bottennära och hade inte hunnit äta sig feta och tunga ännu. Men dom fanns där och det gick att få dom att hugga så vi nötte på.

Dag ett började bra med en meterfisk redan efter några minuters trolling och innan lunch hade vi håvat fyra stycken gäddor på dryga metern där den tyngsta vägde ca 7,5 kg. Jag säger att vi hade "håvat" för att vi egentligen bara fullständigt landade tre av dom. Jag var lite ouppmärksam efter en av landningarna och sänkte håven i någon sekund och då passade gäddan på att göra ett graciöst litet delfinhopp ut ur håven. Det var nog bara en till sjua så det gör ingenting men det hade varit kul att få ta en lite närmare titt på den i alla fall för att se vilken kondition den hade. Tyvärr så blev det inga bilder från den dagen då vi efter att ha knäppt lite foton på en av Markus gäddor upptäckte att han hade glömt minneskortet någonstans. Kameran var heller inte nog smart för att högljutt protestera utan knäppte på som vanligt medans den lite blygsamt varnade mig om dess problem på displayen som jag inte brukar bry mig speciellt mycket om.

Dag två var blåsig vilket var extra jobbigt på ett nytt vatten där vi inte hade någon koll på grynnor och branter och därför rätt ofta var och dunkade våra beten i botten. Detta gjorde att jag i princip konstant under hela dagen var tvungen att ta upp beten för att kolla om dom var full av gräs och skräp vilket dom ofta var. Det var helt enkelt en ganska påfrestande dag både psykiskt och fysiskt men som tur var så fick vi även den dagen några hyfsade gäddor. Tre stycken över metern för att vara exakt vilket är gränsen för vad vi brukar klassa som okej gäddor. Får man några meterfiskar på ett pass så har det i alla fall inte varit tråkigt fiske, även om man alltid siktar mycket högre än så. Den största av dessa tre vägde in på 8,5 kilo och hade en längd på 107 cm. Gäddan hade bra rygg och fin form men saknade likt alla andra den där goa höstbuken som lätt hade kunnat få den över nio kilo.


Helgens bete var utan tvekan Mieko Basas 22 cm i färgen S20. Fyra av sju gäddor över metern föll för detta bete under helgen och då hade vi ändå bara en av dom ute, så man kan lugnt säga att den var överlägsen. Det är inte heller första gången som just det betet har varit det som gett bäst eller till och med nästan det enda bete som levererar. Speciellt på hösten verkar den vissa dagar ha precis rätt egenskaper med sin väldigt slingriga och mjuka gång och om det är det gäddorna vill ha för dagen så kan den leverera riktigt bra. Det är definitivt ett bete som jag inte åker hemifrån utan och som numera oftast kommer finnas med i "startsexan" vid hösttrolling efter gädda.

Mieko Basas 220F i färgen S20 var helgens hetaste bete.

2014-09-29

Riktig Fin Norrbottensgös

Nu var det länge sedan jag skrev något på bloggen, på tok för länge egentligen. Anledningen var först att jag hade en lite annorlunda sommar med väldigt lite fiske och framför allt inga fångster värda att skriva om. Jag sommarjobbade nere i södra delarna av landet och hade för det första väldigt begränsat med tid och för det andra ingen koll på fiskevatten. Sedan begränsades jag ju självklart av att inte ha någon båt men den saken löste sig på ett sätt kan man säga. Jag har nämligen en kompis från skolan som bor i närheten och vi vertikalade gös några gånger under sommaren. Vi hade satt som mål att ta en gös på över fyra kilo men det nådde vi inte riktigt upp till. Kompisen tog några gösar på 3 och 3,5 kilo men de gångerna var han ensam. Så fort jag kunde fiska så möttes vi oftast av skitväder med blåst och regn och allmänt segt fiske. Jag lyckades lura upp några gösar i tvåkilosklassen men det var ungefär så bra det blev. På grund av sommarens ganska magra resultat så var jag extra taggad när jag kom upp till Norrbotten igen och redan dagen efter jag anlände så åkte jag och Markus iväg för att satsa på storgös under två dagar.

Planen var att vi skulle trolla riktat efter som riktigt stora exemplaren och vi visste att fisket stundtals skulle vara väldigt tråkigt med få hugg och endast någon enstaka gädda då och då. Fisket skedde pelagiskt med relativt stora wobblers och vi hade inte några andra hemligheter än att vara ihärdiga och inte ge upp. Eftersom vi visste att fisket skulle bli segt så började vi dock morgonen med att ta några gösar på vertikal. Detta visade sig ge rätt många fiskar och även några lite större på mellan ett och två kilo och vi hade ett väldigt trevligt och underhållande fiske i några timmar. Men vi visste också att om vi vill ha någon av de storgösar som vi hade siktat in oss på så behöver vi sätta igång med trollingen. Sagt och gjort så dunkade vi ut våra beten och snurrade på, varv efter varv och kors och tvärs över vattnet.

Efter många timmars trolling kom hugget, klockan hade nästan slagit fyra och det högg på Markus bete. Han greppar spöet och och säger först att det bara är en liten fisk men vi ändrar oss fort när vi tycker oss se en taggig ryggfena dyka upp en bit bakom båten. Från sittande och tillbakalutad position så står jag nu en sekund senare med håven i högsta hugg och försöker högljutt argumentera för att det är en riktigt fin gös som Markus står och drillar, trots att det inte fanns någon som hade några motargument. Som väntat så glider en riktigt välformad storgös in i kölvattnet och jag håvar den snabbt och säkert. Glädjen är påtaglig och vi börjar förvirrat leta reda på tång, måttband, våg och allt som skulle användas för att dokumentera fisken. Jag tar tången och tittar ner över relingen på en av de häftigaste fiskar jag har sett. Käkarna var grova och när jag försökte få ut krokarna så känner jag att de är mycket starkare än vad jag hade kunna föreställa mig. Fisken var nästan lika bred som den var hög och hade stora, nästan vita bukfenor som stack ut från den annars guldskimrande sträva kroppen. Det är verkligen helt otroliga fiskar.


Gösen mättes i alla fall till 83 cm och vägdes till 5730 gram. Här uppe i Norrbotten är det en väldigt stor gös. Det är ingen rekordfisk men fortfarande en riktigt stor fisk. Speciellt med tanke på att det bara finns ca tio stycken väl dokumenterade gösar i Norrbotten som väger över sex kilo och som är sportfiskemässigt fångade, där den största väger 7,9 kilo, blott två kilo mer än Markus gös. Markus tar även två till gösar under helgen där den första av dom också var en riktigt fin gös som vägde 4,87 kilo och den andra vägde 2,5 kilo. Jag blev helt utan gösar på trolling under helgen men efter att ha fått se och hålla i en gös på nära sex kilo så vet jag att det inte var sista gången jag gör en satsning efter storgös i Norrbotten.


2014-06-03

Summering av Vårfisket och Lite Statistik

Våren och försommaren är den tid på året när landfiske är en gångbar metod för att fånga även de större gäddorna, som annars håller sig längre ut på djupare vatten. Säsongen börjar med att gäddorna ska in för lek vilket brukar ske ganska snart efter islossningen, men det kan skilja väldigt mycket från vatten till vatten. Fisket är nu ofta extremt segt men lägger man många timmar och nöter så kan man belönas med väldigt tunga gäddor. Detta är dock inget fiske som lockar mig särskilt mycket, det är tidskrävande och ofta väldigt påfrestande fiske och gäddorna är köldstela och tråkiga att drilla, då väntar jag hellre någon vecka och fiskar annat under tiden. För när mört, brax, abborre och annat som är mumsigt för gäddorna börjar leka i små strömmande vatten och grunda varma vassar då är det svårt att misslyckas med gäddfisket. Gäddorna är troligtvis utsvultna efter leken och har nu nästan oändliga mängder byten att tillgå så länge de följer efter dessa byten till deras lekplatser, därför gör dom gärna det. Även väldigt stora gäddor följer småfisken upp i älvar, åar, in i vikar och andra ställen där man lätt kommer åt dom från land och det är nu man kan ha det, enligt mig, roligaste gäddfisket på hela året. 

Tanken med det här inlägget är att försöka summera mitt gäddfiske under våren fram till idag och även jämföra det med föregående år. Det är intressant att se hur man har utvecklats som fiskare vilket syns ganska tydligt i statistiken.

Min säsong i öppetvatten började den 10 maj, jag har redan skrivit ett inlägg om den helgen så jag säger inte mer om det än att jag började säsongen starkt. En 7,7a på 107 cm första dagen och en på 9,74 och 113 cm den andra dagen, detta var dessutom på bara två timmars fiske per dag. Så förhoppningarna var höga inför andra halvan av månaden som egentligen ska vara den bästa perioden, och det visade sig bli en bra vår, om än väldigt annorlunda mot vad jag är van. Nedan har jag bara slängt ihop en lista med bilder på de bästa fiskarna för att summera vårens fiske. Alla gäddor är tagna under en vecka och en dags tid från den första till den sista gäddan och de är sorterade efter den ordning dom togs. Klicka på bilderna för att se dom i högre upplösning. Tyvärr så har jag fått fiska en hel del ensam på slutet vilket betyder att bilderna blir rätt trista, rätt uppifrån på en Ikea-kasse.

7 kg 98 cm.
En av de grövsta gäddorna vi fick, bra rygg och mycket mat i magen.
 Sjunkande Platypus i färgen bluegrass.
7,2 kg 103 cm.
Tog jiggen stenhårt direkt i nedslaget.
Mieko Predator Shad i färgen Norrsken, tidigare tiger-lys, en favorit.
6,92 kg 108 cm.
Uppenbarligen tagen av Markus och är inte landfiskad.
Mieko Predator Shad i färgen Firetiger, finns ej längre.
8,4 kg 102 cm
Vårens grövsta gädda och nytt spinn-pb för Markus.
Mieko Predator Shad i färgen Firetiger.
Releasebild på åttan ovan, fin bild på en fin gädda helt enkelt.
8,8 kg 114 cm.
Tyvärr inte så bra kondition men en riktigt grov nacke gjorde ändå vikten helt okej.
Mieko Predator Shad i färgen Norrsken.
7,33 kg 108 cm.
Även denna hade sämre form men dock respektabel längd.
Mieko Predator Shad i färgen Is, tidigare blå-silver.
8,2 kg 104 cm.
Fin rygg, bra höjd och allt man vill ha men tyvärr lite tom i magen.
Mieko Predator Shad i färgen Fjällöringenny färg som jag gillar skarpt.
8,54 kg 108 cm.
Starkaste gäddan jag någonsin varit med om, extremt rolig fight.
Mieko Basas i färgen Firetiger, grymt bra bete när dom vill ha något mindre.

Som ni ser så har det blivit en del fina gäddor och det här är inte riktigt alla. Vissa som är precis över metern och har dålig vikt har jag inte bild på men de finns med i statistiken ändå, allt över 100 cm eller 7 kilo hamnar där. Summerar man då antalet gäddor över en metern som jag och de personer som jag har fiskat med har tagit så ser det ut så här.

  • 2012 - 2 stycken, blev dock inte alls lika många fiskedagar det året.
  • 2013 - 6 stycken, jämförbar tidsperiod med 2014
  • 2014 - 12 stycken

En klar ökning alltså, vilket jag tror beror på att man fiskar effektivare nu och har lärt sig fisket ännu bättre. Tittar man på antal gäddor inom vikterna 7, 8 och 9 kilo så ser det ut så här.

  • 2012
    • 7 kilo - 0
    • 8 kilo - 1
    • 9 kilo - 0
  • 2013
    • 7 kilo - 4
    • 8 kilo - 2
    • 9 kilo - 0
  • 2014
    • 7 kilo - 4
    • 8 kilo - 4
    • 9 kilo - 1
Medelvikten bland de största gäddorna har gått upp mycket, men viktfördelningen på alla gäddor över metern har också ökat en hel del. Vissa av gäddorna över metern väger under 7 eller till och med 6 kilo vilket inte lika många har gjort tidigare år. Samtidigt så är också många gäddor tyngre än vad de har varit tidigare vilket tyder på att spridningen är en effekt av att vi har fått många fler långa gäddor och därför blir spridningen logiskt sett större. Det ska bli intressant att se hur fisket blir nästa år. Jag har lärt mig enormt mycket den här våren och jag tror att om jag satsar på rätt ställen på rätt dagar så kan det gå ännu bättre nästa år. En av mina största mål inom gäddfisket är att ta en tia från land, jag var ju nära i vår med 9,74 så nästa år kanske jag lyckas bättre. Man kan tycka att det är lite dumt att satsa all sin tid på ett fiske där man mest får sjuor och åttor men just landfiske i små vatten är något som jag tycker är så extremt roligt så vikten på gäddorna får mindre betydelse. Hela upplevelsen runt omkring gör fisket speciellt spännande och rogivande för mig och jag kan tänka mig att det är samma sak med till exempel flytringsfiske eller kajakfiske som börjar bli populärt. Det hade säkert varit effektivare många gånger att fiska från båt men det är helt enkelt inte samma sak.

2014-05-13

Äntligen kom nian!

Jag var ner till Sundsvall några dagar förra helgen och där hade vi ett halvbra fiske med några hyfsade gäddor på både spin, trolling och mete men ingen riktigt fin toppfisk att visa. Gäddorna där nere hade lekt och hade på vissa ställen börjat äta upp sig ordentligt men det var kallt i vattnet så vädret var fortfarande väldigt viktigt för fisket, och vädret var de dagarna riktigt dåligt så fisket var i allmänhet segt. Fisket där nere var egentligen det enda fisket i öppet vatten som jag hade kört fram tills i helgen. I Norrbotten hade isarna nyss gått och gäddfisket under perioden från att isarna går till att gäddorna har lekt och börjar äta ordentligt brukar vara både kort och extremt seg. Nästan omöjlig enligt många, i alla fall om man ska ha stort så därför har jag inte satsat så mycket på det. Nu i helgen fick jag dock några timmar över så jag åkte iväg och hoppades att gäddorna hade börjat äta även här uppe nu och jag tror att det är på gränsen till för tidigt för efterleksfiske men några hittade jag i alla fall. På fyra timmar fördelat på två dagar landade jag två gäddor över metern och kanske 5 stycken på lite under metern, 93-98 cm ungefär skulle jag tippa, och självklart några små också. Alla fiskar togs från land dessutom. Toppfiskarna var första kvällen en nyligen utlekt gädda på 107 cm och 7,7 kilo och dagen efter var toppen på 113 cm och 9,74 kg. Den gäddan blev den första på nio kilo för mig så det känns ju lite extra roligt, jag har fått många på åtta och även ett gäng över tio men aldrig inom nio kilo. Lite snopet att den var så tom i buken efter leken för hade den hunnit stoppa i sig en eller två byten till så hade den ju legat över strecket, men vad spelar det för roll egentligen. Det är precis samma gädda ändå och oavsett vad den väger så är det en riktigt fin fisk, bra fight bjöd den på också så jag är mer än nöjd.

Nyligen utlekt på 9,74 kg på 113 cm.

Jag kan nämna att alla gäddor jag fick tog på en sjunkande 19 cm platypus i färgen bluegrass. Jag vet dock inte om det var betets förtjänst för det var även det enda betet jag hade i änden av tafsen under hela tiden, dumt att byta när det fungerar. Hur som helst så tycker jag att platypus är ett riktigt bra bete. Det är lagom stort, lagom tungt, relativt billigt och är extremt mångsidigt, det är ett bra trollingbete i den övre öglan och till spinnfiske fungerar båda öglorna bra. Den undre och mer grundgående öglan är perfekt när det är kallt i vattnet, den får då fin gång i väldigt låg fart och eftersom betet är sjunkande så kommer man ändå ner några meter om man vill. Alternativt så modifierar man den till svävande eller sakta flytande så kan man fiska sakta i den övre öglan med spinstopp. Lite mer bök men det är också en bra variant. Nu har ju även en modell som ur förpackningen är långsamt flytande börjat säljas vilket underlättar en aning. Jag ska göra någon jämförelse mellan en modifierad sinking och en köpt flytande och se vilken som har bäst gång, den moddade har ju fungerat bra för mig så förhoppningsvis har den nya samma gång och flyt.. Den enda nackdelen med platypus och vissa andra av Westins beten är att krokar och fjäderringar är helt värdelösa. Krokarna är på tok för små för betet, det ska vara 2/0 minst på ett så stort bete för att få bra krokningar och fjäderringarna är för veka för stora gäddor. Jag tappade faktiskt en metergädda nu i helgen för att jag bara bytte krokar och glömde ringarna, den bakre ringen rätades när gäddan kom upp till ytan och blev förbannad. Riktigt dåligt gjort av Westin kan man tycka, men samtidigt så är deras beten ofta billigare än konkurrenternas som har bättre krokar. Så det kanske är bättre att man får lägga mellanskillnaden på nya krokar och ringar, då får man välja exakt de krokar man själv vill ha.

2014-05-04

Två fina abborrar

Jag och Markus var ut och metade lite abborre förra helgen då våren har börjar göra sitt intåg vid kusten och isarna snabbt drar sig tillbaka. Det blev både en del bottenmete och lite flötmete med små mörtar som bete och båda metoderna visade sig fungera bra men i lite olika situationer. Dagen började bra med några mindre abborrar som tog aggressivt på mitt flötmete och några på bottenmetena som vi hade ute men vikterna kom inte över sex hekto. Markus lyckade efter ett tag knipa en riktigt fin borre på strax över kilot och jag en på lite under nio hekto. Sedan kom ganska snabbt en betydligt större fisk på Markus bottenmete som fick mig att bli lite avundsjuk. Den abborren vägde hela 1400 g och var 47 cm lång, romstinn och hög. Det blev nytt pb för Markus och hade även varit pb för mig som i princip aldrig har fiskat riktat efter abborre före den här vintern. Mitt pb på nio hekto är en abborre jag har fått på en big bandit som bonusfångst vid gäddfiske. Efter ett bra tags nötande med flötmetet och endast någon mindre abborre och en gädda att skryta med så tacklar jag om till bottenmete och lägger ut på en plats där jag precis hade haft hugg på flötmetet men inte lyckade kroka. Det dröjer inte speciellt  länge innan jag känner att något har tagit mörten så jag sätter dit mothugget och det är tungt, en gädda... eller? Den knycker på ordentligt där nere och det känns konstigt för att vara en gädda, då visar den sig för oss och får mina ben att börja skaka. Den är en riktigt grov abborre som är romstinn och minst lika stor som Markus var. Jag landar den snabbt och vi väger den till exakt 1400 g den också, först blir jag missnöjd för det måste ju vara samma fisk som Markus. Men den såg inte riktigt lika ut? Vi kollar på kameran och bekräftar att det är en annan fisk. Min var en halv cm längre än Markus och hade lite klarare teckning än hans fisk.

1400 g 47 cm

Going back

1400 g 47,5 cm



Det är galet vad vi har tagit personbästan det här året och det är bara vår ännu. Båda två har tagit pb på lake, min var dessutom över reg. Markus har tagit pb på gädda som nu är exakt lika mycket som mitt. Båda tog reg på harr under påsken, två fiskar som var nästan exakt lika stora, och nu tar vi varsitt pb på abborre på exakt 1400 g. Fiskeåret 2014 kan kanske bli ännu bättre än året innan då jag lyckades ta min första gädda över tio kilo och sedan två till innan vintern.

2014-04-28

Påskhelg med reggharrar och en ismetad öring

Till påsken hade jag och Markus planerat att åka upp till Kåbdalis och till fjällen för att isfiska efter lite olika arter på olika sätt. Vi skulle pimpla harr, ismeta abborre och även ismeta öring. Det sistnämnda var även det vi började helgen med på fredagen och vi hade förberett oss med en skaplig mängd riktigt små mörtar som bete. Vi körde med samma utrustning som vi använder till ismetet efter abborre men eftersom det inte fanns någon gädda i vattnet så valde vi 0.28 fluorocarbon istället för den tunna wire vi annars använder. Vi kom till sjön i strålande solsken och flertalet plusgrader i luften, det var inte helt lätt att ta sig fram med skotern i det mjuka föret men trots knappa metern med snö i skogen så var isarna stenhårda att gå på. Vi kunde knappt ha fått bättre förhållanden egentligen, på något magiskt sätt så tycker jag alltid att det är riktigt bra väder under påsken. Det går knappast att styrka det påståendet vetenskapligt men något speciellt är det med just påskhelgen, den är som gjord för isfiske och njutning ute i naturen. Hur som helst så började vi sätta ut våra spön och redan när jag ska aptera spö nummer två så fäller det på det första. Jag är valdigt nära hålet så jag går dit och gör mothugg på fisken som simmar i hyfsad fart från hålet. Krokningen går bra och medans Markus hämtar kameran för att filma så landar jag en fin öringshane på 1,72 kilo. Min första ismetade öring och dessutom pb på den arten, det var extremt roligt. Nu kändes det nästan för enkelt och båda trodde att vi skulle ha kanonfiske resten av dagen men så blev inte fallet. Vi hade totalt två till hugg med långa mellanrum och båda två hade tyvärr spottat betet när vi kom fram för att kroka. Så det blev bara en enda fisk under dagen men vad gör det när man får vara ute med vänner i perfekt väder och laga god mat över öppen eld.

Vacker ismetad öring på 1720 g
Nästa dag var en lite mindre seriös dag då vi "endast" skulle ismeta abborre, det kan ju självklart vara lite mycket satsning som att ismeta öring men i just det här vattnet så fanns det troligtvis inte några riktigt stora abborrar. Förhoppningarna låg på ett riktigt roligt fiske med många fiskar på mellan 3-5 hekto och några toppfiskar på 8-9 hekto. Riktigt så blev det inte. Jag tog under dagen totalt endast en på pimpel och tre abborrar på ismete med en topp på 830 g och Markus fick inte en enda abborre tyvärr men så kan det vara ibland. Däremot så hade vi ganska roligt pimpelfiske i ett hål då vi hade på en handfull gäddor i varierande storlek under en kort stund och de bjöd på riktigt intressanta fighter på våra små pimpelspön. Bra träning för morgondagens fiske efter storharr kanske.

Söndag morgon, tidigare än tuppen, så begav vi oss mot fjällen där vi skulle spendera det följande dygnet och lite till. Vi hade med oss en tälkåta av märket Helsport som vi sov i under natten och en lättviktskamin till denna för att få upp värmen. Den här kombinationen fungerade suveränt och vi som som små prinsar på våra renskinn. Det krävdes dock en hel del skottande för att komma ner till barmark då tältkåtan är väldigt stor och snön väldigt djup, men man blir stark av att skotta snö så jag klagade inte. Efter vi hade fått upp tältet och Markus hade härjat runt i skogen för att samla ved så begav vi oss ut på sjön och provade fiskelyckan. De första hålen gav noll och ingenting men vi flyttade oss en längre bit och efter en liten stund så kände jag ett pill på min mormyska. Två sekunder senare tog den igen och kom snabbt upp på isen. Den harren vägde runt fem hekto men när jag sedan släppte ner igen och kom till botten så tog det på en gång tvärstopp och denna var betydligt större, 1.33 kilo och 51 cm innebar nytt personbästa. Vi hade med oss en balja som vi fyllde med vatten för att kunna hantera harrarna bättre då vi skulle filma och fota ganska mycket, harren verkade lugn i den baljan och simmade glatt tillbaka efter bihandlingen. Ner igen och nu dröjde det inte länge innan nästa harr kom, denna gång på 870 g. Markus började nu fundera på om han gjorde något fel som satt precis bredvid men inte fick någonting och bytte även han till en mormyska, det gav inte något mer dock. Nu dröjde det nog i alla fall en minut innan nästa harr högg men den tappade jag tyvärr och sedan blev det inget mer i det hålet. Vi borrade runt på området ett bra tag vilket resulterade i ett hugg och två fiskar på fem-sex hekto för Markus och inget mer för mig.

1330 g 51 cm
Vi tog lunch och njöt av det fina vädret en stund för att sedan återgå till fisket men möttes bara av en till synes helt stendöd sjö. Under hela eftermiddagen och in mot kvällen så hade vi inte ett enda litet hugg någon av oss. Det hade blivit helt dött på eftermiddagen och med det i åtanke så planerade vi att stiga upp tidigt på måndagen för att ha hela förmiddagen på oss att fiska. Vi lagade mat och åt ur våra godispåsar tills vi sprack  i den sköna värmen från kaminen medans vi tittade på bilder från dagens fiske. Bättre nedvarvning än så kan man knappast få efter en sån här dag, en varm dusch hade i och för sig inte skadat heller men man kan inte få allt. Sedan slocknade vi, trötta och mätta.



Morgonen därpå började inte bättre än söndagen hade slutat. Fisket var segt på den platsen där vi hade fått fisk dagen innan. Jag hade ett hugg som kändes riktigt bra men tyvärr så gick den loss på en gång och någon mer harr kom inte. Vi började borra oss runt på sjön för att hitta något intressant område och efter ett tagså fick Markus fisk i ett hål en bit bort från mig. Jag springer dit och ser att det är en riktigt fin harr som han har tagit och hämtar kamera och annat nödvändigt. Vi lägger harren i baljan under hanteringen och mäter den till 51 cm även den men den här var ännu fetare än min så den vägde hela 1470 g, bara 30 g från storfiskreg. Markus drar en lättnadens suck nu när även han har fått en fin harr att minnas efter resan är slut och fisken får sedan simma tillbaka efter foto och lite filmning. Jag borrar mig ett hål i närheten och drar snabbt en mindre fisk på runt halvkilot medans Markus drar på en till riktig storharr som han landar ganska snabbt. Jag säger att den är större än den förra men Markus vågar inte riktigt tro det. Jag mäter den till 53,3 cm och säger åter igen att den kommer vara större, det här är reg, och nu tror han mig nog. Mycket riktigt, den väger imponerande 1620 g och är en hanfisk med fina proportioner, vår satsning har lyckats i och med denna fisk och vi kan slappna av helt. Nu händer dock någonting helt bisarrt, efter Markus har återutsatt den harren så dröjer det inte länge innan nästa stora harr komemr upp ur hans hål. Vi blir helt till oss av glädje men inser ganska snabbt att det är samma fisk som han tog för nån minut sen så vi skrattar bara och sen åker den snabbt ner igen. Men det var inte nog där, för en liten stund senare så kommer samma harr upp en tredje gång...vid det laget började man nästan tycka synd om harren för den måste ju helt klart ha varit intelligenshandikappad. Det är ju dock ett bra kvitto på att våran hantering inte stressade upp i alla fall den fisken nämnvärt, baljan visade sig vara väldigt användbar. Undrar hur många personer i Sverige som har tagit samma harr, som var över storfiskreg, tre gånger på typ 15-20 minuter. Det är nog inte många.

1470 g 51 cm

Här är hon i baljan, rund och fin om magen. 

Markus reg-harr på 1620 g och 53,3 cm

Vi fiskar på runt det här området då det verkar finnas en del harrar här och jag lyckas ta några skapliga fiskar till på dryga halvkilot innan jag bestämmer mig för att prova det hål där Markus fick sina fiskar. Jag fiskade med en större mormyska än han och tänkte att jag kanske kunna få någon som inte ville ta på hans bete, eller att det har kommit dit nya fiskar. Jag han inte mer än att få bottenkontakt så hade jag redan en harr på kroken, denna vägde kanske sju hekto och hade ett väldigt fint prickigt mönster på främre delen av kroppen. Det dröjde sedan lite längre innan nästa hugg som kom precis när Markus kom gående förbi och sa några ord. Det pillade till försiktigt i spöet så jag satte in ett mothugg och möttes av tyngd. Fisken började stöka och gjorde några rusningar fram och tillbaka under hålet ett tag innan jag lyckades styra upp den och landa den. Nytt pb var ett faktum, frågan var bara hur mycket. Jag såg på en gång att den var längst hittills och gissade på 55 cm när jag la den i blajan och jämförde hur mycket spelrum markus på 53,3 hade haft. Jag gissade helt rätt vad gällde längden men tyvärr så var den lite smalare än de tidigare harrarna och vägde 1600 g. Fortfarande storfiskreg och nytt personbästa så jag är extremt nöjd. Bara att få se en så lång harr är en mäktig syn som jag redan längtar tillbaka till. På ett sätt var det väldigt passande att min var lite tunnare än Markus, så har han den tyngsta harren och jag har den längsta. då kan båda vara nöjda.

1600 g och 55 cm på en stor silverglittrande mormyska.

Vi nådde baljans maxgräns

Totalt så får vi 13 harrar under två dagars fiske, fyra av dom var över ett kilo och två var över reg. Jag fick nio och Markus fick fyra, eller sex om man räknar hans galna återfångst. Allt som allt så var det en riktigt bra påskhelg med fint väder, god mat, bra sällskap och framför allt riktigt fina fiskar. Kanske den bästa påsken någonsin trots att den enda riktiga "påskmaten" vi fick i oss var 1,2 kilo godis...


2014-04-07

Bästa ismetet ever! Version 2

Förra helgens ismete var ju smått legendarisk för vårat fiskegäng. Två gäddor över tio kilo på samma pass med topp på 11,9 kilo har aldrig hänt förut och det gjorde det passet till det bästa någonsin. Men det är nog faktiskt petat från den positionen nu efter lördagens pass med Markus. Vi hade helt galet bra fiske under dagen med både bra mängd, medelvikt och toppvikt. Det var nästan oförskämt bra och det gick inte att förstå i stunden hur sjukt fisket verkligen var den dagen. Vi fick så mycket stora gäddor att man tyckte att allt under 7 kilo var småfisk...

Det var ett ganska oplanerat fiskepass som bestämdes när jag satt på kvällen innan satt på bussen på väg till en födelsedagsfest i stan. Vi beslutade att det var tvunget att bli ett eftermiddagspass på grund av olika anledningar men det kändes ändå okej, vi hade ju ändå inte tänkt fiska gädda den här helgen så det hela var bara en bonus. Klockan var ungefär 12 när vi får dagens första fäll, Markus hade borrat klart alla hål men jag var lite efter med att sätta ut spöna så vi hade inte fått ut allt ännu. Jag stod på tur och var dessutom väldigt nära fället som var på ett spö jag hade satt ut bara någon minut tidigare. När jag kommer fram så står gäddan stilla och har knappt gått någonting men jag känner att den är där och gör mothugg. På en gång så förstår jag att det är en bra fisk när jag känner tyngden och lugnet i fisken och även när den kommer till hålet och sätter iväg i några rusningar. Upp kommer efter en stund en riktigt fin pjäs som jag först uppskattar till över sju för att den inte var jättegrov men när Markus har kommit fram och vi mäter gäddan till 109 cm så förstår vi att den väger mer än så, 8,82 kilo blev vikten på dagens första gädda och bara det är nog för att göra dagen riktigt bra.


Markus fortsätter med att dra en mindre gädda på runt 5 kilo och ganska snabbt kommer det tredje fället, vi hade fortfarande inte fått ut det sista spöet. Den här gäddan beter sig precis som den första åttan och är ganska bökig att få upp i hålet så jag tittar ner och försöker lirka upp den och då ser jag att den är minst lika stor, om inte till och med större. Den visade sig vara både och, på 112 cm så var den lite längre men den var tyvärr ganska medioker i formen och vägde lite mindre, 8,43 kilo. Dagens andra över åtta och med extremt vacker teckning, bara min andra fisk för dagen och mer skulle komma.


Drygt en timme senare, efter några snipor och femmor, så fäller samma spö som min tidigare åtta hade kommit på och det är nu Markus tur. Mothugget är tungt, fisken är lugn men gör ganska djupa huvudskakningar och några fina rusningar efter en stund, det är ännu en riktigt fin gädda! När det närmar sig landning så fäller det på ett till spö och jag tvingas lite motvilligt springa dit och missar då landningen. Det var dock tur visar det sig för när Markus skriker att hans gädda är stor, kanske en nia, så känner jag bra tyngd i även mitt spö och ropar tillbaka att min är fin den också. Det hela slutar med att vi har två riktigt stora gäddor på mattan samtidigt. Markus gädda på 112 cm, 9,7 kilo och min på 110 cm, 8,4 kilo. Tyvärr så hade inte min samma ryggbredd och grova nacke som Markus gädda hade, annars hade vi fått dubbelhugg på nior. Ingen av oss hade tidigare tagit en nia så nu är det bara jag kvar. Men vilket galet dubbelhugg som även innebar att vi nu var uppe i fyra stycken över 8 kilo, alla på runt 110 cm och en topp på nära tio pannor, vi fullkomligt hoppade av glädje.

Markus första nia, 9,7 kilo på 112 cm 

Grymt dubbelhugg, Markus fisk på 9,7 och 112 cm t.v. och min på 8.4 och 110 cm t.h.
Innan vi hade hunnit få ut nya mörtar på spöna så fällde det på nästa spö och för att göra en lång historia kort så var det dagens femte gädda över åtta kilo som vägde in på 8.015 kg och mätte 106 cm. Vi satte ut våra tre sista mörtar på de tre spöna som nu var utan och väntade. Där den sista åttan kom hade vi satt den största mörten då det var ett dubbelkrokstackel på det spöet, en riktig best på drygt 30 cm. På det spöet kom då nästa fäll och jag var rejält taggad med tanke på storleken på mörten och hur dagen sett ut. Jag sätter in ett rejält mothugg så att det knakar lite i spöet men jag möts inte riktigt av den tyngd jag hade hoppats på, däremot så gör gäddan så sjuka huvudskakningar så att vi nästan var säkra på att det skulle vara dagens största gädda. Men jag känner samtidigt att den inte riktigt har kraft i rusningarna och stoppas ganska lätt och är inte nog tung att vända på och pumpa in. Mycket riktigt så visar den sig vara en för dagen relativt liten gädda, "endast" precis 100 cm och strax under 7 kilo. De extremt djupa huvudskakningarna visade sig bero på att gäddan var krokad precis längst ut i underkäken och fick då maximal slaglängd när den försökte ruska loss de troligtvis ganska obehagliga krokarna. 

8.015 och 106 cm

Dagen fortsatte med några fler mindre fiskar och några fler åttor blev det inte. Så resultatet när vi packade ihop var ungefär såhär, 106, 109, 110, 112 och 112 cm med 8015, 8820, 8400, 8430 och 9700 g. Helt galet bra resultat alltså, i alla fall för oss... på två man... under bara en eftermiddag... på ismete... i Norrbotten. Det där med Norrbotten är kanske inte lika osannolikt dock, här uppe är det väldigt lågt fisketryck i de flesta vatten och då finns det stor chans att ha bra mängdfiske med hyfsade längder. Men sanningen är ju den att konditionen och till viss del längderna aldrig kommer upp ens i närheten av gäddor i sydligare delar av landet där tillväxten är snabbare och tillgången på byten mycket större. Tänk bara om det här hade varit i ett sådant vatten, då hade vi kanske haft 4-5 gäddor på över tio kilo istället och med en topp på över 11 kilo. Det tål att tänkas på.

Bjuder på en till bild på dubbelhugget, dom var så lugna och medgörliga när dom låg bredvid varandra på mattan så man kunde nästan tro att dom ville bli fotade. Det syns inte så tydligt att den övre är lite större men tittar man noga så kan man ana att nacken och ryggen på den är betydligt grövre, man ser det på vinkeln på huvudets sida liksom. Lite lågupplöst bild då den är tagen ur ett videoklipp, just det ja...hela dagen är filmad och kommer att visas så fort Markus orkar redigera lite.