2014-12-31

Nyårsafton bjöd på fin öring

Det sista passet för år 2014 la jag och Markus på årets sista dag. Vi hade beslutat oss för att vi skulle försöka lura någon fin öring i en liten tjärn innan nyårsmiddagen och alla kvällen festligheter började.Tur var väl det för vi bjöds på en riktigt trevlig dag på isen, med två vackra mörka öringar som resultat. Väckaren ringde i god tid innan det började ljusna, men så här mitt i den mörkaste decembervintern så var det ändå en ganska human tid, till skillnad från många gånger då man måste kliva upp klockan 4-5 på morgonen för att vara ute i gryningen. Det här är en av fördelarna tycker jag med att fiska mitt i vintern, man behöver inte vara ute 12 timmar och slita ut både kropp och sinne för att inte missa någon het huggperiod, fisket blir nu väldigt koncentrat och intensivt, man behöver inte ens ha med sig ett ordentligt mål mat vilket underlättar planeringen.

När vi kom fram till den tänka platsen spred vi ut våra spön längs en linje på ett område vi tidigare haft mest aktivitet på. Vi satte oss sedan och pimplade i närheten av våra ismeten som vi hade apterat med Uncle Josh shiner minnows, små konserverade betesfiskar som kommer väldigt smidigt förpackade och fungerar bra till ismete efter öring. Redan efter max tio minuter i mitt pimpelhål så dunkar det till på min ganska stora Inari Mormyska. Jag sätter in ett mothugg och möts av lite småryck och darr som tydde på en ganska liten fisk. Men när jag började sätta mer press så fattade öringen vinken och satte av i flera hyfsade rusningar och började skaka huvudet så kraftigt att jag varje gång trodde den släppte då det blev helt slakt i linan. Den var ett par riktigt nervösa minuter innan jag lyckade lirka upp huvudet på den arga öringhanen i hålet och säkra den med en hand under fisken. Den var stor och grov, och den var riktigt häftigt tecknad. Kolsvart på rygg och fenor med ett huvud och nacke som bara en gammal öringhane kan ha. Vi fotade och beskådade den vackra fisken innan vi just när vi skulle släppa tillbaka den kom på att vi måste ta en vikt och längd. Den visade sig väga hela 2,25 kilo och var 59 cm lång. Den var alltså något tyngre än den öring jag fick på trolling tidigare i höstas och därmed blev det nytt PB för mig. Riktigt kul att ta den på pimpel också, det blir en helt annan fight än på ismete eller trolling vilka i och för sig också är roliga metoder, men det krävs lite större fiskar för att det verkligen ska börja bli nervöst.

Gammal mörk tjärnöring på 2,25 kilo

Precis när min öring simmar ner i mörkret igen så fäller det på ett av våra ismeten men när Markus kommer dit så har den spottat och inte tagit en enda meter lina. Antagligen så smakade den bara och skulle kolla vad det var. Lite senare hade vi ett till hugg på ett annat spö men denna gången fällde det inte ens utan pinglade bara till. Dessa öringar har visat sig vara ganska kinkiga och därför har vi tagit med oss ett nytt vapen för att förhoppningsvis lyckas bättre. Det är en amerikansk produkt som heter Jaw Jacker och det är helt enkelt en spöhållare som man kan rigga så att när fisken hugger så görs ett automatiskt mothugg och fisken krokas på en gång innan den hinner spotta ut betet. Det borde i teorin göra att vi inte missar så många av huggen från dessa kinkiga tjärnöringar men vi hade bara med oss en Jaw Jacker bland våra totalt sju spön. Så det gällde att det högg på rätt spö, och till slut så gjorde det just det. Det hade varit helt dött i över en timme och vi började tappa hoppet, vi satt bekvämt och pratade om alla möjliga saker när det helt plötsligt dundrade på med bjällerklang så att det ekade i hela skogen. Jag reagerade på att det var ett ovanligt kraftigt fäll men insåg snabbt att det ju var Jaw Jackern som hade löst ut med full kraft, och spöet ryckte och signalerade att det var fast fisk. Markus sprang snabbt fram och började drilla öringen som ganska snart kunde landas. Detta var en något mindre hona på kanske knappt ett och ett halvt kilo och den var perfekt krokad i läppen i överkäken. Vi tog varken vikt eller längt på fisken och med den fina krokningen så kunde hon återutsättas snabbt och utan onödig stress. Jaw Jackern hade i detta fall tacklats med en liten mormyska med några maggots på men det fungerar lika bra att tackla den med ett blänke och krok eller bara små döda fiskar, till exempel Uncle Josh minnows. Eller varför inte levande bete, så länge dom är så pass små att dom inte själva löser ut Jaw Jackern, motståndet på den är dock ställbart så det borde inte vara några problem om man bara ska ha beten i storleken för öring eller abborre.
 
På dom övriga sex spöna körde vi ismete på traditionellt vis med vippa, ismetespön och multirullar, men lättare och tunnare grejer än till gädda såklart. Vi kör med Rauma 3 fot light till allt ismete efter mindre arter som abborre, öring och även lake och dom har visat sig fungera mycket bra dessa gånger. Dessa kompletteras med små lågprofilrullar utrustade med 0,30-0,35 nylon och fluorocarbontafsar med en väldigt liten och vass trekrok eller enkelkrok. Ismetet efter öring har ärligt talat fungerat sådär för oss, vi har ganska många hugg och fäll men dom spottar ofta väldigt fort. Vi vet inte om det beror på att dom blir skrämda när man närmar sig på isen eller om dom helt enkelt inte är van att äta småfisk så att dom då mest hugger för att kolla vad det är och sedan spottar ut. Några stycken har vi dock lyckats ta på ismete under de pass vi försökt på dom men det är många fler som vi har missat. Vanligt ismete borde rimligtvis fungera bättre i större sjöar med större öringar som har småfisk som huvudföda, dessa spottar nog inte lika snabbt och tar nog betet mer bestämt. Nu har vi ju dock i och med Jaw Jackern en ny teknik som vi vet fungerar ypperligt så i framtiden kommer nog fler öringar landas, och även andra arter med fettfena. Jag ser otroliga möjligheter för både ismete efter öring, röding, bäckröding, harr och även regnbåge om man gillar sådant. Jag kommer definitivt införskaffa ett par tre stycken Jaw Jackers till detta fiske. Det är ju väldigt smidigt eftersom det också fungerar med en liten stillastående mormyska apterad med något som luktar gott och man inte alltid måste få tag i små mörtar eller löjor som bete.

Fiskeåret 2014 kunde knappast ha slutat med en finare fiskedag och man kan bara hoppas att nästa år blir i närheten lika bra som 2014. Jag kommer i dagarna skriva en årskrönika för att sammanfatta året som gått, något som inte blir helt lätt med tanke på hur mycket jag hunnit med.

Gott Nytt år!

2014-12-21

Legendariskt ismetepass

Tidigare i vinter fick jag och Markus uppleva ett helt magiskt ismetepass som kommer bli mycket svårt att överträffa. På bara några få timmar landade vi en skaplig mängd gäddor med bland annat två på runt 6 kilo och med två toppfiskar över 11 kilo!

Jag tänker fatta mig kort, Markus har redan skrivit en bra artikel om passet som kan läsas i senaste numret av +MagazineFishEco

Vi var först inte helt säkra på att vi skulle fiska något den här dagen, vi hade kört hårt varje helg sedan isen lagt sig stadig på Norrbottens sjöar och vi började vara sugna på en vilodag. Men jag hade uppmärksammat att det skulle vara milt väder med endast några minusgrader, riktigt högt lufttryck och vindstilla och det kändes därför dumt att slösa bort dagen i soffan, så vi packade våra grejer och gav oss ut i gryningen. Ett beslut som vi inte skulle ångra. Huggen kom igång en stund efter att ljuset infunnit sig men det var för det mesta rätt små gäddor. Strax efter klockan 10 kom den första riktiga gäddan...

Varje gång det var Markus tur att ta fisk under morgonen så högg det i ett och samma hål men det hade bara varit snipor och spottade mörtar fram tills nu. Nu hade det åter fällt på samma spö och den här gången svarade det riktigt bra i andra änden. På en sekund så övergick lugnet i luften till total adrenalinladdad spänning. Jag hann skymta gäddan och se att det nog var en tia men var tvungen att springa och drilla en snipa i ett annat hål. När jag kom tillbaka så hade Markus handen i hålet och såg sådär sjukt nöjd ut som man bara gör när man tagit en riktig gris. Gäddan var definitivt grov, men det som gjorde mest på dess vikt vad den brutala buken som den antagligen hade jobbat på hela hösten. Den var 113 cm och vägde hela 11,5 kilo.

11,5 kg 113 cm
Tre timmar och några mindre gäddor senare kom nästa gris, åter igen var det Markus tur att ta fisk och det var på något magiskt sätt i samma hål ännu en gång. Markus kände i mothugget att det var en till bättre gädda och när den kom till hålet och visade sig så började han tro att det var samma fisk, för den såg ut att vara lika stor! Jag, som stod på knä och tittade ner i hålet, hade fått en lite bättre koll på den och tyckte inte att den såg ut likadan, färgen var lite annorlunda och ryggen såg ännu bredare ut. Medans gäddan stångades under hålet så blev den känslan mer övertygande och nu började det nästan kännas löjligt, två stycken lika stora gäddor i samma hål? Jag greppade gäddan och hävde upp en riktigt kloss på isen. Den här var byggd på ett annat sätt än den förra, ryggen och höjden som gick hela vägen till stjärtfenan var bland det brutalaste jag har sett och den hade dessutom ätit upp sig riktigt bra. Men samtidigt såg den ut att vara riktigt kort och vi trodde att det nog bara skulle räcka till lite över tio. Men vågen sa något annat,11,15 kilo vägde hon vid en längd av bara 109 cm vilket gör den här gäddan till den grövsta jag har sett med egna ögon. Mäktigt fisk!

11,15 kg 109 cm
Efter dom här två gäddorna så kändes allting surrealistiskt. Vi satt i våra stolar och väntade på fäll precis som vi hade gjort i morse innan allting började. Ingenting hade förändrats, snön var lika vit, skogen var tyst och i fjärran kunde man fortfarande höra en korp då och då. Världen hade inte förändrats på något sätt och det kändes som att ingenting hade brytt sig om vad som hände förutom vi. Det kändes som att det lika gärna kunde vara så att vi somnat i morse när vi hade satt ut alla spön, och sedan bara drömt allting. Jag plockade upp kameran och började titta på bilderna, och där fanns ju beviset, den enda synliga förändringen i världen till följd av våra gäddor.




Den ryggen....

2014-12-17

Summering av ismetet

Jag har haft fruktansvärt fullt de senaste månaderna och därför har jag inte haft tid eller ork att skriva något om de ismetepass som jag har hunnit med. Därför gör jag nu bara en summering av alla bättre gäddor vi har fått så kortfattat jag kan. Isen la sig på många ställen i mitten av oktober men vi valde att fortsätta nöta i öppet vatten så länge som möjligt och inte börja ismeta på halvheta ställen bara för att få ismeta. Det var nog smart eftersom jag och Mårten lyckades ta en riktigt fin elvakilos på ett av de sista passen i öppet vatten. Vi väntade med ismetet tills isen låg på intressantare ställen och började sedan beta av dom en efter en, och det gav rätt bra utdeling. Det blev några sjuor, åttor och en nia för Mig, Markus och Mårten under det första ismetet i vinter, här kommer lite bilder på några av dom.

Första bilden är på en riktigt välproportionerad sjukilos som Mårten hade turen att ta under ett pass då vi alla tre fiskade tillsammans. Jag bryr mig inte om att visa dom andra sjuorna för dom ser alla rätt tråkiga ut i jämförelse med den här skönheten. 

Sjua med riktigt bra former
Nästa gädda är den enda åttan vi har fått om man räknar bort den som Markus guidade till hans yngre kusin Elias, den fina gäddan kan man läsa mer om längs ner i inlägget Markus har skrivit om vinterns ismete. Båda dom åttorna vägde ungefär lika mycket men min var nästan 10 cm längre, jag kan inte göra annat än att gratta Elias till ett nytt PB och en riktigt vacker gädda!

8,17 kilo
Sist men inte minst har vi Markus fina dam på 9,38 kilo och en rejäl nytagen brax i magen. Vi letade specifikt efter produktiva vatten med mycket brax och det verkar ju som att det här var just ett sådant. Det är roligt när teorier stämmer och man får utdelning.

9,38 kilo

Det är nästan otroligt hur en gädda kan sätta i sig ett byte som är mycket bredare än gäddan själv.
Nästa period med fiske blir förhoppningsvis under mellandagarna och då är det lakfiske som står på schemat. Jag hade ju turen att ta en reg-lake förra vintern men jag hade inte tackat nej till ännu en. Vi får väl se vad som händer, någon trekilos borde det i alla fall kunna bli om fisket är så bra som det var förra året. Efter det är det lite oklart hur vintern och våren kommer se ut vad gäller fiske. Jag ska flytta ner till Umeå ett halvår för att göra exjobb och kommer nog ha lite begränsade möjligheter till fiske men jag får försöka ta mig ut så mycket jag kan. Det är alltid spännande med nya ställen att utforska men det är ju svårt med ismete då man måste hitta och hålla en massa mört och när det sen blir öppet vatten så har jag ingen båt så då är jag begränsad till landfiske.