2013-12-19

App-tips för ismetet

Jag har sedan några år tillbaka använt mig av ett mycket behändigt program till telefonen som heter Maverick. Det är ett kartprogram med gps navigering och en mängd smarta och användbara funktioner. Jag hittade appen först eftersom jag letade efter ett kartprogram som stödjer offline kartor, alltså kartor som lagras lokalt på din enhet och kan läsas in utan internetanslutning. Tanken var att jag skulle kunna använda telefonen som en halvkompetent gps för att navigera i naturen när jag inte hade täckning till nätet. Den funktionen jag fastnade mest för var dock waypoints. Eftersom man inte har med sig ett ekolod när man ismetar så är det inte helt enkelt att skapa waypoints på samma sätt som man hade gjort från båt, om man inte äger en handhållen gps förstås. Så att kunna göra detta med telefonen är riktigt smidigt, den har man ju alltid med sig. Maverick tycker jag har en mycket kompetent waypoint funktion där du lätt lägger in en waypoint, eller flagga som jag vill kalla det, antingen där du själv är eller på en annan plats genom att flytta kartbilden dit du vill. Det går sedan att i efterhand ändra koordinaterna för flaggan om man behöver korrigera något. Man kan också döpa om flaggan till vad man vill och även lägga till en bild till den för att visa vad det är flaggan markerar. Det går även om man vill att skriva en kort beskrivning till flaggan.  All den informationen får man upp genom att klicka på flaggan och visa den. Allting är väldigt intuitivt och lättanvänt och jag tycker att gränssnittet är väldigt bra utformat, troligtvis det bästa jag har sett av liknande program.

Maverick Pro kostar 45 kronor på Google Play. Det är väl investerade pengar.


Det sätt som jag använder den här funktionen på är att jag skapar en flagga på det hål som jag fått en stor gädda i under ett ismetepass. Jag döper flaggan till vikten och längden på gäddan så att man ser det i kartan utan att behöva klicka på flaggan först. Sedan kan jag nästa gång jag fiskar på platsen välja samma flagga och navigera till den och där borrar jag mitt hål. Eller i alla fall i det området. Fiskar man en längre tid på samma plats så kommer man förhoppningsvis ha ett gäng flaggor sparade och då brukar man kunna se mönster över hur gäddorna rör sig under sina födosök. Det kan till exempel vara så att man har ett flertal markeringar längs en brant eller på en viss djupkurva och då är det värt att koncentrera sina spön där nästa gång man fiskar på platsen.. Det här tycker jag är väldigt intressant och jag är övertygad om att man fiskar effektivare genom att analysera sitt fiske på ett sånt här sätt.

Man tycker ofta att man har ganska bra koll på vart man fiskar, får fisk, vilka djup det är osv och kan tänka ut sånt här i huvudet men jag har märkt när jag tittar på markeringarna i efterhand att dom ofta inte alls överensstämmer med min egen bild av vart jag fick gäddorna. en fiskeplats kan se väldigt olika ut beroende på om det är blankis, djup snö, mörkt, soligt osv. Sådant påverkar hur man uppfattar avstånd och för att jämföra exakt mellan passen så måste man ha koordinater.

En annan riktigt bra sak med Maverick är att den kan hämta kartor från en mängd olika kartservrar så oddsen är ganska bra att man hittar något som passar till det just du vill använda appen till. Jag använder för det mesta Bings (Microsofts) satellitkarta för den har väldigt bra upplösning på de platser jag ofta fiskar på. Dessutom så går det ju som sagt att läsa in offline kartor från minneskortet, så man kan i princip använda vilken karta som helst


2013-11-25

Svinkallt ismete

I lördags när jag satt och pimplade mört så var det riktigt milt och soligt ute. Jag hade sett på väderprognoser att vädret skulle bli mildare framöver och var nöjd över att det vädret hade hunnit komma redan nu eftersom vi skulle ismeta på söndagen. När vi kom ut på isen så märkte vi dock att det inte alls var så milt som jag trodde när jag klädde på mig på morgonen, det var nog närmare -20 som kallast under dagen. Det blev därför stundtals ett riktigt kallt pass men vi höll ingång en stor brasa hela dagen för att värma oss mellan huggen.

Fisket var inget sensationellt, men helt okej. Det högg med jämna mellanrum men det var inte riktigt någon storlek på gäddorna, de flesta låg mellan ett och tre kilo med en eller två stycken uppåt fyra kilo. Mot slutet på dagen så hade vi en gädda i samma hål som tog betet och spottade två gånger först. Lite senare kom den tillbaka för ett tredje försök och då var den kvar när Markus kom fram till spöet. Den stod helt stilla nära hålet och det blev riktigt tvärstopp i mothugget. Kvällen innan hade vi tittat på videoklipp från förra vinterns fiske och såg ett sånt "tvärstoppshugg" i ett klipp. Markus hade då sagt att han längtar efter ett sånt där skönt mothugg igen, och det dröjde ju inte länge innan han fick det heller. Den här gäddan vägde 7280 g och var 104 cm lång, ganska normal kondition i de flesta vattnen. Det är extra skönt när man får en sån här fisk när vädret har varit lite tråkigt, den räddar liksom dagen på ett bra sätt.


Jag vill passa på att poängtera hur viktigt det är att vara snabb med hanteringen när det är väldigt kallt i luften. En fisks temperatur är densamma som vattnet den lever i, alltså bara någon enstaka plussgrad som mest. När det är riktigt kallt ute så tar det inte länge innan temperaturen i fiskens skin, ögon, fenor och annat känsligt sjunker till noll grader och fryser. Helst så ska man inte alls fiska när det är så här kallt men bor man så långt norrut som vi gör så kommer man oundvikligen råka ut för riktigt kalla ismetepass. Temperaturer kan växla under dagen och om det bara var -7 på morgonen så är det inte omöjligt att det är -15 lite senare. I sån här kyla så måste man minimera gäddans exponering i luften. Vi lyfter inte upp gäddan alls ur hålet förrän den är avkrokad och våg, måttband och kamera är framplockade. Sedan lyfts den snabbt upp och läggs i vågsäcken, vägs snabbt och doppas sedan i hålet igen. Det här behöver inte ta mer än några sekunder. Gäddan lyfts upp igen för att mätas vilket bara tar några sekunder också om man är snabb. En sista vända i hålet för att värma upp fisken medans kameran startas och ställs på rätt inställningar. Gäddan lyfts för sista gången och fotas intensivt under några sekunder och släpps sedan. Totalt sett har gäddan varit upp mindre än en halv minut och har värmts i hålet med jämna mellanrum. Tänk på att det känsligaste organet är gäddans ögon så var noga med att doppa den nog långt så att även de täck av vattnet.

2013-11-24

Ismetevippor

Vipporna är nog nästan den viktigaste delen i en ismeteutrustning. Det är en väldigt simpel grej men om den inte fungerar så kommer man inte fiska effektivt. Problem som kan uppstå med dåliga vippor är främst att de syns och hörs dåligt. Detta kan leda till att man antingen missar en fisk eller att en fisk hinner svälja för att man inte såg vippan och i värsta fall överlever inte fisken. Det kan också vara så att vippan hela tiden löser ut av sig själv vilket gör att man får springa mycket i onödan och det blir svårt att fiska effektivt. Eller att vippan inte löser ut alls så att fisken spottar ut betet och man missar många fiskar. Såna saker kan bero på både dålig funktion från början eller att vipporna påverkas negativt av kyla, väder och vatten.

De vippor som jag har använt under mina år på isen har aldrig gett mig något av dessa problem. Jag tänkte visa hur jag gör dessa vippor i några enkla steg som man kan följa om man vill göra egna ismetevippor. Det här är dom vippor som jag använder när jag ismetar efter gädda och de är därför ganska stora, jag har gjort liknande vippor i mindre format för abborrfiske och det går lika bra det också.

Jag har sett mängder av olika modeller av ismetevippor i tidningsartiklar, på bloggar och i kompisarnas utrustning, den ena mer fantasifull och komplicerad än den andra. Jag brukar följa devisen att "enkelt är bäst" i allt mitt fiske och vippor tycker jag definitivt är en sak som ska vara väldigt enkla och lätta att använda.

Material och verktyg


Det som behövs för att göra de här vipporna är:
Rensband - Det bästa jag hittat är det som säljs av Clas Ohlson.
Krympslang i två tjocklekar - En som precis passar över rensbandet och en som är ca dubbelt så stor.
Eltejp
Kula som syns bra - Panduro säljer styrolitkulor i olika storlekar och former.
Kvastskaft - Grov rundstav eller bara en vanlig träpinne fungerar lika bra.
Cykelslang - Den ska sitta tight på kvastskaftet, välj rätt dimension.
Bjällror

Viktiga verktyg är:
Bågfil
Fil
Tändare/varmluftspistol
Sax/kniv/sidavbitare
Såg

Så här gör du vippan



1. Såga en bit av rensbandet som är ca 5-6 cm och en bit som är så lång som du vill att vippan ska bli. Det lättaste sättet att kapa rensbandet så att det blir snyggt är genom att såga ett litet spår tvärs över rensbandet där du vill kapa den, sen bryter man av den. Var noga med att fila ner alla vassa kanter, då slipper man skada sin lina och annan utrustning om den till exempel ligger i pulkan tillsammans med vipporna.

2. Klipp två lika långa bitar av den tunnare krympslangen. De ska vara lite längre än den korta biten rensband, anledningen till det kommer jag till snart.


3. Genom att böja den korta biten lite svagt så får man klämman att nypa lite hårdare när de två bitarna senare har satts ihop. Om man inte vill ha en starkare klämma på vippan så kan man strunta i att böja den, till exempel om man bara fiskar med små beten eller fiskar efter försiktigare arter än gädda.


4. Trä krympslangen över bitarna och värm förisktigt med en tändare eller ett värmeljus. Det bästa är dock en varmluftspistol så att man inte råkar bränna krympslangen. Vik nu upp den utstickande delen av krympslangen medans den är varm och formbar så att det ser ut som i bilden nedanför. Detta gör jag för att det blir lättare att trycka in linan i klämman, speciellt om man har handskar på sig.


5. Tejpa ihop de två delarna med tre hårda varv eltejp. Man kan självklart linda fler varv också men då är det risk att man inte får på nästa lager krympslang. Tejpa så att framkant på tejpen är ungefär på mitten av den korta biten. Tejpar man bara längst bak så är det väldigt svårt att få nån nypkraft i klämman, hävarmen blir för stor.


6. Ta en lagom lång bit av den grövre krympslangen och trä på den så att den täcker eltejpen. Värm så att den fastnar.

7. Ta styrolitkulan och trä på den på rensbandet. Ett smart sätt att göra detta är att värma änden på rensbandet med en tändare och sedan trycka det genom kulan. Är rensbandet nog varmt så är det som att skära i smör med varm kniv. Tryck dock inte för långsamt för då kan man råka smälta upp ett jättestort hål och det är onödigt. Det ska vara lugnt men bestämt.

8. Måla kulan med en fluorocerande orange färg. Om man målar med sprayfärg så tänk då på att lösningsmedlet i den färgen kommer lösa upp plasten i kulan. Då får man en väldigt ful vippa. Det här löser man genom att först grundmåla vippan med någon billig vattenbaserad färg. Sen kan man spraya hur mycket man vill.

9. Sätt vippan i någon ställning så att man kan ställa den på isen. Jag har använt kvastskaft och träpinnar i lagom dimension som jag försett med en bit cykelslang. Slangen håller fast vippan och gör det lätt att skjuta ihop vippan när den förvaras. Jag justerar även hur mycket som sticker ut beroende på hur tung betesfisk jag använder. Det finns många dimensioner på cykelslangar men försök hitta en som sitter ganska tight på pinnen du har valt. Jag rekommenderar verkligen att ha ganska långa pinnar, 30-35 cm är bra. Då kommer vippan dels upp en bit från snön och syns mycket bättre. Men framför allt så kommer inte vippan att doppas i vatten och slask när betet simmar omkring eller en gädda drar ner vippan. Då finns risken att klämman fryser och man missar en fisk på grund av att vippan inte löser ut.

10. Sätt en bjällra bakom kulan för att hålla den på plats, och självklart för att man ska höra när det hugger. Nu är vippan klar att användas!


Vippan på bilden ovanför har varit med i några år nu och jag har aldrig haft några problem med dom, men kulan kan behöva lite ny färg. Precis som med mina singelkrokstackel så har alla mina fiskevänner börjat använda likadana vippor som mina för att de har fungerat så bra.

2013-11-21

Artikel - Ismetetafsar med bara en trekrok

Det perfekta tacklet till ismete, finns det? Troligtvis inte säger jag eftersom det knappast finns ett tackel som är det bästa i alla situationer. Men man borde kunna hitta ett tackel som i alla fall fungerar så bra som möjligt i de flesta situationer. Det tror jag att jag har gjort och jag tänkte visa hur jag gör mina tafsar och hur jag tacklar mina spön vid ismete.

I ett av mina första inlägg så beskrev jag hur jag gjorde mina tafsar på den tiden. Inget ont om dem, nog fungerade de väldigt bra också, men nu har jag utvecklat mitt ismete ytterligare. Poängen med inlägget om mina tidigare tafsar var egentligen att beskriva tekniken att smälta ihop en plastad stålvajer, som ett alternativ till att använda crimps/vajerlås. Jag anser fortfarande att det här sättet att göra öglor på en vajer är det bästa i många situationer. Fogen blir nätt och väldigt stark, jag har till och med läst någonstans att det ska vara det enda sättet att sammanfoga en vajer som ger en fog som är starkare än själva vajern. Det vet jag dock inte om jag tror på, crimps blir väldigt starkt också så länge man trär vajern tre gånger genom crimpsen. Skillnaden jag gör nu för tiden är egentligen ganska enkel, jag använder bara en krok på mina tafsar istället för två.

Jag märkte under mitt ismete att tackel med två krokar kan skapa vissa problem om man har otur, och dessa problem är svåra att bli av med. Det första och kanske viktigaste problemet är att gäddor ibland hinner börja svälja betet innan man gör mothugg. Är dom aktiva så kan detta ibland gå så fort att det är omöjligt att hinna kroka innan dom sväljer hur snabb man än är på att springa fram till hålet. .Med en krok vid betets huvud så är det oundvikligt att man krokar gäddan i svalget eller långt bak i munnen, ofta i gälarna. Det andra problemet är att det oftast bara är en av de två krokarna som sitter fast i fisken och risken att en krok fastnar i iskanten när det börjar bli dags för landning är ganska stor, ofta med en tappad gädda som följd. Det tredje stora problemet är åter igen den lösa kroken som man inte alltid vet vart den är och när man ska ta gälgrepp så kan man råka få kroken i handen.

Men det är ju inte bara nackdelar med två krokar. Fördelen är att man ska kunna kroka gäddan snabbare eftersom det inte är lika viktigt hur betet är orienterat i gäddans mun, sannolikt så är minst en krok inne i munnen och kommer få fäste när man krokar. I staterna kallas såna här tackel till och med för "quick strike rig". Jag ansåg dock att nackdelarna var lite för allvarliga för att väga upp det positiva och bestämde mig därför förra vintern för att experimentera med tackel med endast en trekrok. Jag bytte ut tafsarna på alla mina spön mot tafsar med bara en trekrok, tre av mina spön fick krokar i storlek 3/0 och de resterande tre tacklades med storlek 1/0. Efter en hel vinters hårt metande tillsammans med Markus som kör dubbla krokar så blev slutsatsen att en stor trekrok fungerar minst lika bra som två mindre, om inte ännu bättre.

Vi upplevde att man krokade lika många gäddor på båda tacklen men några fler gäddor lyckades landas på mina tackel. Vi såg även att vi fick lite fler hugg på tacklen med bara en trekrok och det tror jag beror på att mörtarna får mer rörlighet och är pigga en längre tid med bara en krok istället för två. Den största skillnaden såg vi dock i hur gäddorna krokades. Jag skulle säga att sju av tio gäddor som krokades med mina tackel satt perfekt krokade i mungipan och kunde krokas loss utan att förlora en droppe blod. De andra tre gäddorna satt antingen krokade lite längre ner i munnen, ofta i gommen, eller så satt den krokad ytligare i läppen eller underkäken. Extremt sällan satt en gädda krokad i gälarna och inte en enda gång satt kroken i svalget. Den statistiken har nu fått mig att helt gå över till att bara använda en krok i mitt ismete.Det ska även sägas att jag inte anpassade mitt fiske till det nya tacklet på något annat sätt. Jag satte fortfarande in mothugget så fort jag kom fram till hålet precis som jag hade gjort med två krokar. Förutsatt att fisken inte står helt stilla rakt under hålet eller en liten bit bort, då brukar jag känna så att gäddan är där först.

En annan sak vi märkte var att krokens storlek inte verkade spela så stor roll för krokningsförmågan. Där gällde snarare att välja rätt storlek för rätt bete så att det ser proportionerligt ut och betet inte hindras av kroken för mycket. Av den anledningen så har jag valt att köra på en kompromiss den här säsongen, jag kommer köra med 2/0 på alla spön. 1/0 hade fungerat bra också men den kan kännas lite för liten de gånger man har mörtar på uppåt 300g och mer. Jag tror att 2/0 blir en bra kompromiss som fungerar i de flesta situationerna.

Krokarna jag har använt är savage gear y-treble. Jag använder dom krokarna till allt mitt fiske då jag gillar formen och prislappen, stort krokgap och relativt liten hulling. De är i princip identiska med Owners ST-36 som också fungerar bra men kostar nästan det dubbla. En annan bra krok som jag gillar är VMC 8650, den har dock lite större hulling än de andra två vilket jag tycker är onödigt, det skadar bara gäddan mer. Nedan är en storleksjämförelse mellan Savage gears 1/0, 2/0 och 3/0. Tänk på att krokar från olika tillverkare inte är lika stora trots att de är samma storlek. Savage gears 2/0 är faktiskt lite större än VMC 8650 i storlek 3/0.

Godset blir mycket tjockare i 3/0an och då blir det svårare att rycka loss kroken från betet.
Jag brukar använda vajer och lekande från tillverkaren AFW som jag tycker har väldigt bra produkter. Vanligtvis använder jag deras sjutrådiga vajer som ligger bra i pris men till den här säsongen så testade jag den 49-trådiga som är mycket smidigare och tål kink betydligt bättre. Jag märkte dock att det var lite tunnare plastöverdrag på denna vajer och därför var det inte lika lätt att smälta ihop den som den sjutrådiga. Därför använder jag nog crimps på denna vajer i framtiden.

Dessa lekande må se små ut men den här modellen är extremt stark för sin storlek.
Alla komponenter jag använder till tafsarna köper jag på Mieko Fishing.
Hur man gör för att smälta ihop tafsen kan ni läsa i mitt tidigare inlägg. Annars fungerar det även att använda crimps så länge man trär vajern tre gånger genom crimpsen och kollar vajern ofta så att den inte är skadad vid crimpsen. Jag gör mina tafsar ganska långa för att undvika skador på linan antingen från gäddan eller skräp på botten. Dom brukar bli ungefär lika långa som spöets klinga framför handtaget.


Jag brukar alltid tackla mina spön med ett fast bly istället för glidande som annars är standard. Jag fäster bara ett päronbly i beteslåset på huvudlinan, blyet jag använder är ofta på 15- 20 g. På det här sättet blir det lätt att byta blymängd och tafs efter situation. Om jag fiskar med extremt stora beten som till exempel en liten gädda så händer det att jag använder en tafs med två eller till och med tre krokar. En annan fördel med bly som inte glider är att linan inte åker ner till botten när gäddan hugger. Med ett glidande bly så kommer blyet dra ner linan på botten och om det finns bråte där så kan linan fastna. Dessutom måste man veva in mer lina innan man får kontakt med gäddan vid mothugget, fiskar man pelagiskt över 10- 15 meters djup så kan det bli väldigt mycket lina att veva in. Jag upplever heller inte att gäddorna störs av att det hänger en tyngd i tafsen så jag ser bara fördelar.

Med ett beteslås och ett päronbly går det fort att anpassa tacklet efter situationen.

Ett litet tips som verkligen kommer till sin rätt när man bara har en krok är att sätta fast kroken på röret som linspridaren går på när spöet ska packas ihop. Då är det i princip omöjligt att kroken fastnar i väskor, bilstolar, kläder, dig själv eller andra olämpliga saker.


 Ett annat tips är att ha med sig små bitar av sönderklippta gummiband. Jag märkte att gäddan ibland kan lyckas stjäla betet från kroken när den tuggar och vänder den i munnen. Betet sitter ju bara med en krok så det är klart att det lättare lossnar än om man hade haft två krokar. Problemet kan dock undvikas helt genom att sätta  en liten bit gummi på kroken efter man krokat på betet, jag använder en cykelslang som jag klipper bitar av och har i fickan på flytoverallen.


Prova nu själv att använda bara en krok vid ismetet, alla mina fiskevänner har gått över till det efter min framgång förra året och det borde fler göra. Det är skonsammare mot gäddan, man landar mer fisk och det blir billigare tackel.

2013-11-18

Första Isfisket

Nu är spinnfiskeutrustningen nerpackad och ismetespöna luftade för första gången den här säsongen. Det har blivit fyra intensiva dagar på isen med fiske som riktats efter tre olika arter, gädda, lake och öring. Det började med att jag och Markus fiskade efter gädda torsdag och fredag när han ändå skulle ner till Luleå för lite andra ärenden. Vi fixade lite mört på onsdagen men när vi åkte iväg på torsdag morgon så tog vi inte med allt bete vi hade utan bara ca 20 stycken. Det brukar ju räcka gott och väl, ismete brukar sällan innebära några sensationella mängdfisken. Den här dagen verkade dock vara annorlunda, gäddorna var helt galna och det fällde precis hela tiden. Vi var vid vattnet när det började ljusna och hade fått ut våra spön i god tid, redan då hade vi haft två fäll och så fort vi satte oss ner så högg det igen. Sen kom ett trippelhugg efter fem minuter och några minuter senare så fällde det igen och så vidare. När solen äntligen började lysa ovanför trädtopparna så var beteshinken tom men gäddorna gav sig inte utan fortsatte i nästan samma takt och vi plockade bort spö efter spö allt eftersom betena försvann. För första gången jag har varit med om så kändes det viktigare att rädda mörten än att landa gäddan.


Det blev lite segare efter en stund men även nu så dröjde det aldrig mer än 25-30 minuter mellan två hugg. Klockan började närma sig lunch och med sex spön kvar ute, de flesta med små abborrar, så kom dagens tredje trippelhugg. Vi räddade ett bete och hade nu bara fyra spön kvar med tveksamt bete. Dessutom så hade jag glömt gasolen så vi kunde inte äta lunch så vi packade ihop och åkte hem ganska snabbt. Vi tappade räkningen över hur många gäddor vi fick under dagen men jag skulle tippa på mellan 15 och 20, och det var bara en halvdag. Ett par stycken var runt 4-5 kilo också och i princip var enda gädda vi fick hade fylld buk och fin kondition, det var riktigt roligt ismete.

Markus med dagens tyngsta fisk
Fredagens gäddfiske var också helt okej men inte alls på samma nivå som dagen innan, det kan ha berott på att vi valde en annan fiskeplats men troligtvis var det på grund av väderomslaget. Nu hade det blivit plussgrader, regn och blåst och gäddorna kanske inte gillade det ombytet.

Till helgen så hade jag, Markus och två andra grabbar planerat in en satsning på ismete efter öring, något som jag aldrig gett mig in på förut. Fisket var inte lätt, vi hade några hugg tidigt på morgonen men ingenting som krokades. Efter det var det stendött resten av dagen och vi beslutade oss för att ge upp tidigt och sadla om för lakfiske så vi kommer ut på isen medans det är ljust. Det blir lättare att hitta grundet som vi skulle fiska på då med bara land som riktlinjer. Lakarna leker inte än på flera månader men söker sig ändå till grundområdet redan nu för att äta upp sig av siken som leker där. Fiskarna är ganska utspridda och vi fick borra oss runt för att hitta fisken. Jag hade något hugg som jag missade i ett hål och Markus hittade också en lake och rutinerad som han är så har han inga problem att kroka och landa denna riktigt fina lake på 3,160 kg.


På söndagen var siktet åter igen inställt på öring. Vi provade en annan tjärn som var ganska lik den förra och valde en plats där vi var i lä för vinden. Vi placerade ut våra spön på lite olika djup och med lite olika tacklingar, några med blänken, några utan. Några agnades med räka och på nån satt det mört. Markus hade snabbt fått ut sina spön och började pimpla och då dröjde det inte länge innan han tog den här vackra öringen på 1,5 kg.


Precis som förra dagen så verkade det som att öringarna var aktivast just vid gryningen och när vi inte hade haft någon mer kontakt fram till lunch så var vi beredda på att ge upp. Vi grillade lite korv och värmde oss i lugn och ro när det plötsligt fällde på Markus spö tacklat med en riktigt liten mört. Först förstår ingen vad som hände, det hade varit tyst så länge att vi nästan glömt vad vippans pingla betyder. Men den var faktiskt en fisk som hade tagit mörten och linan gick ut stadigt från rullen. Markus krokar ock drillar försiktigt och efter en stund så kommer en till öring upp, lika stor och lika vacker som den första. Nu var vi nöjda och kunde åka hem tidigt utan att behöva gräma sig, satsningen hade ju lyckats.




2013-10-27

Tredje tioplussaren 2013

Det har tyvärr blivit extremt lite fiske den här hösten på grund av skola och brist på båt men helgen som var så hade jag och Markus lyckats klämma in två dagars fiske. Förutom lite landfiske med en meterfisk som topp så hade jag bara varit ut en gång tidigare under hösten och det passet var riktigt segt. Så fiskesuget fanns definitivt där, och dessutom så verkade det vara en bra period då rapporter om stora gäddor öste in dagarna innan.

Markus som bor i Kåbdalis för tillfället körde ner till Luleå på fredag kväll och skulle bo på min soffa under helgen. Det var rejält kallt den här helgen och för att inte riskera att utombordaren fryser sönder så lämnades den hemma och tanken var att vi skulle klara oss med iPiloten. Väckarklockan hade ställts tidigt och vi var vid vattnet när det ljusnade. Termometern i bilen visade fortfarande 7 minusgrader men det såg ut att bli en fin dag så det skulle nog bli varmare under dagen. Vi hittade ganska snabbt vart fisken stod och fick dom att hugga men tyvärr så räcker inte alltid det. Flera av kontakterna bommades och när jag väl lyckades kroka en fisk som kändes bra så blev det lite kalabalik med elmotorns ankringsfunktion. Den tyckte att båten skulle accelerera snabbt i motsatt riktning som gäddan ville och på grund av detta blev det för stor press på fisken och den gick lös. Jag uppskattar att den vägde någonstans mellan åtta och tio kilo, troligtvis närmare den lägre siffran. Det är svårt att säga men den kändes stor och jag han i alla fall se den någon sekund i ytan innan den lossnade. Efter ytterligare en stund så hittar Markus en bättre fisk och denna lyckades vi landa utan problem och mättes till 109cm med en vikt på 7 kilo. efter det så dog det av lite och vi testade lite andra ställen men dock förgäves.

Dag två var vi vid vattnet samma tid och det var kallt även denna dag. Vi fick ganska mycket problem med utrustningen dagen innan då spöringarna och framförallt linspridaren på rullen frös kraftigt. Man kunde kasta tio kast och den fick man smälta bort isen så gott det gick innan man kunde fortsätta fiska. Vi sjösatte i alla fall båten och förberedde grejerna. Dagens bete fick bli en Mieko predator spinner tail, samma bete som gav mig mina hugg dagen innan och som vissa dagar utklassar alla andra beten.

Vi fiskade oss närmare det ställe som hade levererat under gårdagen och väl där så högg det för Markus. Jag blev lite ofokuserad och tittade på hans gädda som sprattlade bakom båten när det plötsligt tog tvärstopp och mitt spö höll på att flyga ur händerna på mig. Det finns verkligen ingen bättre känsla än en stor och förbannad gädda som slukar din jigg på kort, stum lina. Jag förstod på en gång att det handlade om en mycket stor fisk. Den lät sig inte manövreras och stångade på länge innan vi ens fick se skymten av den men sen kom den upp till ytan och förberedde sig för ett lufthopp. Allting gick extremt långsamt, om det var mitt adrenalin som gjorde det eller det faktum att gäddan var köldstel i det dryga engradiga vattnet vet jag inte. Jag han tänka på mycket under dom sekunderna, jag minns gårdagens gädda som jag tappade och hoppades verkligen att den här inte bara skulle ruska loss jiggen och lojt simma tillbaka i det mörka vattnet, då hade helgen blivit förstörd.Till slut gjorde den hoppet, om man nu kan kalla det för ett hopp, och till min glädje så hände ingenting tragiskt. Gäddan vände neråt igen med några kraftiga kickar med stjärtfenan och först då såg jag hur lång den var. Jag var nu ganska övertygad att den skulle väga över tio, kanske mycket mer. Men när den efter lite fight låg i håven och avslöjade sin kondition så blev vi tveksamma, den väger nog bara just över nio enades vi om och la den på mattan. Markus höll i måttbandet vid nosen och jag läste av vid fenan, gäddan var 123cm...

Det kändes helt overkligt, att man kan bli så lurad av vilka proportioner en fick har i övrigt. Men när jag nu såg på den med vetskapen om att det här var den längsta gädda jag någonsin sett, då var det som att hela fisken växte. Framför mig låg inte längre en stor gädda, utan en extremt stor gädda, som trots konditionen nästan garanterat måste väga över tio kilo. Det gjorde den också, 10,51 kg fastställde vi och det blev min tredje gädda över tio kilo, alla tagna samma fantastiska år.


Efter att jag hade fått njuta ett tag av glädjeruset så fortsätter jag fiska lite och tar ganska snabbt en till fin gädda på ca 7,5 kg och 102 cm. Den gäddan hamnade dock lite i skymundan kan man lugnt säga och var mest en parentes i en ändå helt perfekt fiskedag. Spinner tailen som gav mig båda mina bättre gäddor är fortfarande ett ganska nytt bete men visar väldigt lovande tendenser tycker jag. Jag och Markus har på bara några få pass landat en handfull meterfiskar och nu även en tia på den, det är nog inget annat bete i min låda som har så bra statistik just nu om man ser till antalet fisketimmar. På grund av den stora lockskeden på jiggen så går den lite tyngre och högre upp i vattnet. Den behöver  därför några gram mer bly än vanliga shadjiggar för att komma ner till samma djup, något som kan vara värt att tänka på.

2013-08-26

Sommarens sista flugfiske

Det är inte så ofta som jag skriver om flugfiske här på bloggen men jag har faktiskt varit iväg en hel del under sommaren och resultatet har varit blandat. Vi försökte först lura nån storvuxen öring i en sjö vi hittat men det lyckades inte, mycket vak men inga hugg på våra flugor. Sen har jag fiskat harr rätt många gånger, det med betydligt bättre resultat, det har i alla fall alltid blivit en toppfisk på 8 hekto och flera stycken på runt 6-7 hekto. Vattnet jag brukar fiska i är ganska litet och fisk på över kilot är inte vanligt, så med det i åtanke så har vi lyckats rätt okej tycker jag.

Nu senast var jag och en vän iväg två dagar och fiskade i två olika vatten. Fisket var riktigt bra men vädret under första dagen gjorde fisket extremt svårt. Vindar på över sju sekundmeter är inte optimalt för flugfiske men stod man på rätt sida älven så gick det ändå att kasta hyfsat. Trots detta så lyckades vi landa säkert uppåt 50 harrar fördelat på oss båda med en topp på 45cm och 850 gram. Samtidigt lyckades kompisen ta en aningen mindre fisk på 40cm så vi passade på att ta ett dubbelfoto på dom fiskarna.

45 och 40 cm
Det blev inga matfiskar den här gången. Allt fick simma tillbaka.

Nästa dag skedde fisket i Stensundsforsen i Vindelälven. Vattenståndet var ganska lågt men det är inte alltid dåligt, fisken blir koncentrerad och det finns ett djuphål som nu var proppfullt med fina harrar. Det högg i nästan varje kast och även om vissa fiskar knappt var mer än yngel så tog vi säkert tio stycken över ett halvkilo med en fin fisk på 43cm och nästan 7 hekto som blev den största fisken den här dagen.

En hanfisk med riktigt fint segel.

Uppe på nacken lyckades vi också ta många bättre fiskar som ställde sig där på eftermiddagen men området var ganska litet och vi hade snabbt krokat de flesta harrar som stod där. När det bara fanns kvar småfisk så bestämde vi oss att ge upp för den här gången, vi hade ganska många mil att köra hem trots allt. Det här var mest troligt det sista flugfisket jag gör i sommar och jag tycker det blev ett fint avslut, med roligt fiske och fantastiskt väder åtminstone ena dagen. Till hösten brukar det dock kunna bli en flugfiskeresa med några vänner från skolan. Det är ju egentligen inte så länge dit så det är ju kanske inte helt slut på flugfisket riktigt ännu.

2013-08-22

Artikel - Jiggfiska Gädda

Jiggen är ett fantastiskt bete. Det går att variera i oändlighet för att användas i alla tänkbara situationer. Jag bedriver det mesta av mitt gäddfiske med jigg och tänkte i denna artikel dela med mig av mina knep och taktiker. Jag kommer gå igenom själva fisketekniken och vad jag varierar vid olika situationer men också vad jag använder för utrustning och hur jag tacklar jiggarna. Som med allt fiske så finns det ju inga självklara svar så se det här mest som några riktlinjer för att kanske bredda dina kunskaper eller se saker på nya sätt. Sanningen är ju att den bästa tekniken är oftast den som man har kommit fram till själv för den tekniken behärskar man troligtvis bäst.

Färgen tiger/lys har fungerat väldigt bra i humusfärgade vatten.

Jiggens betydelse för mig
Jag har fiskat gädda sedan jag var väldigt ung och har precis som många andra stått och kastat mina spinnare och drag i hemmavattnet. Visst lyckades man också fånga en hel del gäddor men en gädda på 3 kilo var ändå länge en väldigt stor fisk. Genombrottet kom för mig efter att jag hade köpt mitt första haspelsett från sporting via postorder. Pappa hade också sett i katalogen att dom hade bra pris på någon modell av stormjiggar och tyckte att vi skulle köpa några stycken. Jiggarna var av typen med ingjuten tyngd och en krok på ryggen och dom var kanske runt 13 cm långa. Jag valde ut en färg som var ganska mörtlik för pappa hade lärt mig att det var den bästa färgen. Jiggarna använde jag på de platser som jag tidigare bara hade fått smågäddor och helt plötsligt började jag få fler och större gäddor än någonsin förut. Andra eller tredje gången jag fiskade med dom så fick jag en gädda som vägde 6 kilo. Det var för mig en helt gigantisk fisk, den största gäddan jag fått tidigare vägde 3,5 kilo och jag hade aldrig sett större fiskar än så ovanför vattnet. Det var som att en helt ny värld öppnades, jag kom åt fiskar som jag inte ens visste fanns där tidigare och det var enbart tack vare jiggen. Så jiggfiske har varit med mig sedan jag var ganska ung, men det är däremot först på senare år som jag verkligen har börjat inse vilket fantastiskt bete det är. Att det går att fiska precis när som helst under säsongen och på alla tänkbara platser, inte bara i barndomsvattnet. I princip i alla situationer så skulle jag kunna ersätta den dagens fiskemetod mot jiggfiske och ha lika bra eller bättre fiske. Enda gången det blir svårt är kanske vid ismete.

Min andra gädda någonsin på Mieko Predator Shad som även blev mitt dåvarande PB.

Fisketekniken
En jigg går att fiska på miljoner olika sätt och alla fungerar under rätt förutsättningar. Det sätt som jag fiskar en jigg på tycker jag självklart är det bästa men det tycker säkert inte alla. Gör som du tycker känns bäst så går det nog också bäst. Jag ska trots dom orden berätta hur jag fiskar efter gädda med jigg. För någon som kanske aldrig har testat så är det i alla fall en hjälp på traven i början.
Jag gör inte så stor skillnad beroende på vilka förutsättningar som råder under mitt fiske, i grunden fungerar det på samma sätt. En jigg sjunker när den står still och stiger när den vevas hem, därför måste man oftast göra vevstopp då och då för att hålla betet på rätt djup.Alternativt så kan man ta hem betet i den fart som gör att jiggen hamnar konstant på rätt djup men det innebär ofta att man måste veva ganska långsamt och det är inte alltid att föredra. Förutom hur långa stoppen är, hur fort man vevar och hur länge man vevar så kan man justera djupet med olika tunga jiggskallar. Oftast använder jag en skalle på runt 20 gram men det beror helt på omständigheterna. Om det är välldigt grunt eller om det är kallt i vattnet så väljer jag en lättare skalle, då kan jag fiska på rätt djup och i rätt hastighet. På motsvarande sätt väljer jag en tyngre skalle för att fiska i djupt eller strömmande vatten eller om det är varmt och jag vill spinna hem betet snabbt utan att fiska för nära ytan. Med skallar på 5 till 35 gram klarar man sig väldigt långt. 

Själva inspinningen går till så att jag först låter jiggen träffa botten om jag inte vet att det finns stockar man kan fastna i, då börjar jag spinna hem den tidigare. Efter kanske två-tre meters inhämtning gör jag ett vevstopp, antingen till jag känner att jiggen träffar botten igen eller bara en kort sekund om jag vill fiska högre upp i vattnet, till exempel för att undvika stockar och stenar. Detta upprepas hela vägen in men hastigheten och sjunktid osv kan varieras för att det inte ska bli för monotont. Är det väldigt grunt eller mycket bråte på botten så händer det att jag fiskar hem jiggen helt utan stopp men man ska inte vara rädd för att vara ner och härja mellan stenar och annat för det är ofta där dom stora gäddorna står. Man får vara beredd på att fastna ibland men då har man i alla fall lärt sig vart det hindret är så nästa gång kan man undvika det. Mycket av framgången vid jiggfiske på såna här platser hänger på att lära sig bottenstrukturen.

Jag pekar alltid med spötoppen rakt i linriktningen och jiggar inte genom att lyfta spöet. Det kan man självklart också göra men jag tycker man får mycket bättre kontroll om man inte flaxar omkring för mycket. Jag håller dessutom alltid pekfingret under linan just framför rullen, speciellt när jag gör spinnstopp och jiggen sjunker. Det kan vara svårt att ha bra kontakt med betet då det sjunker men med ett finger som lyfter linan lite så får man helt otrolig känsla, man känner till och med hur stjärten på en shadjigg svänger och slår när betet faller ner mot botten. Detta kombinerat med att alltid ha bra koll på linan gör att man i princip aldrig missar ett hugg, det garanterar ju dock inte att man lyckas kroka gäddan men det ökar i alla fall chanserna. Man kan tycka att det är lite småknepigt att hålla fingret under linan på ett bekvämt sätt, det gör jag också och jag har ändå rätt så stora händer. Jag får till det genom att ha två fingrar under och två fingrar över rullfästet och tummen ovanpå rullen, ungefär. Man får testa sig fram själv helt enkelt tills man hittar en handfattning som känns bra. Spöets bakhandtag klämmer jag fast med överarmen så jag slipper belasta handleden i onödan, då får man även bra mothåll när man gör mothugg. När man fiskar med stora jiggar så är det viktigt att göra ordentliga mothugg för att lyckas flytta betet i gäddans käft och driva in krokarna. Ett hårt bete som en wobbler eller jerkbait är betydligt lättare att kroka med för en gädda får inte så bra fäste med tänderna i den hårda ytan och det krävs då inte så mycket kraft för att flytta betet i munnen på den. En jigg kan den dock gräva ner tänderna djupt i och få ett riktigt bra grepp, då lyckas man inte kroka den om man gör ett för mesigt mothugg.

Hugget
Att ha koll på linan är ett väldigt hjälpsamt knep för att veta vad som händer med betet. När jiggen sjunker så sträcks linan sakta tills den träffar botten, då blir den tvärt slak. Ibland går det inte att känna med fingret när man träffar botten om man fiskar med ganska lätta skallar, då får man lita på linan. När man har fiskat en stund med ett bete och fått en känsla av ungefär på vilket djup man jobbar på så vet man hur lång tid betet faller innan det kommer till botten. Om linan då skulle slacka tvärt innan man tycker att den borde det så kan det vara en gädda som tagit betet och därför stannat upp betets fall. Då är det bara att nita dit ett hårt mothugg och hoppas på det bästa. Har man mycket slaklina kan man ibland också se att linan sträcks upp tvärt utan att egentligen känna något, här gäller samma sak, veva och nita. Ofta så tar gäddan dock inte så försiktigt utan även ett hugg under spinnstoppen brukar kännas tydligt, men är man osäker så ska man aldrig tveka, det har hänt mer än en gång att jag har begravt krokarna djupt i en stock när jag gjort mothugg på något jag trodde var ett nyp av en gädda. Sånt får man leva med i början. Under inspinningen däremot så brukar det inte vara någon tvekan om det är en stenkänning eller ett hugg, man känner skillnaden tydligt och slipper göra sju mothugg per kast och se fånig ut. Något som gör jiggfisket extra roligt är att gäddorna ofta attackerar jiggarna våldsamt, hårt och skoningslöst, dom vill verkligen äta jiggen. Detta gör också att en jiggfångad gädda krokas väldigt bra, ofta med hela jiggen i gapet.

Gäddorna missar sällan ett hugg mot en jigg.

Jiggen
Här kommer jag prata mest om tackling av jiggen och inte så mycket om olika typer av jiggar. Det känns ganska onödigt eftersom det finns så otroligt många olika sorters jiggar på marknaden och i grunden så är principen densamma för alla, valet faller istället mest på vad fiskaren föredrar och är van vid. Något som dock kan vara av lite större vikt är storleken på jiggen. Jag fiskar mest med shadjiggar i storleksklassen 20 cm upp till drygt 30 cm. Men ibland kan en lite mindre jigg vara att föredra om gäddan är svårflörtad, själv brukar jag dock sällan gå under 20 cm även fast jag säkert borde det ibland. Värt att tänka på är att en shadjigg på 20 cm kanske uppfattas som ett lika stort byte som en curlytail på en bit över 30 cm på grund av den större profilen som shaden ofta har.

Om jag ska rada upp några olika jiggar som jag har fattat tycke för och fiskar mycket med så skulle listan se ut såhär.

Mitt go-to bete vid gäddfiske som har funnits med några år nu. Det har en ovanligt hög profil och kraftig vaggande gång vilket gör att den syns och hörs bra av gäddorna. Den har levererat många fina gäddor för mig och mina fiskekompisar, nu senast mitt spinn-pb på 10,52 kilo. Den är även grym till trolling men det är en helt annan historia.

Fiskar inte lika ofta med tailen men jag tycker den har sin givna plats i lådan. Speciellt effektiv är den på våren när det är kallt i vattnet och då fiskar jag den långsamt längs botten med ganska små skallar på 10-15 gram. Tack vare att stjärten är stor och inte för mjuk så rör den om mycket i vattnet vilket gäddorna känner av på långt håll.

Mieko Predator Tail och Shad är grymma jiggar för gädda och havsfiske.
Det finns massor av olika versioner av dessa "bulldawg liknande" softbaits. Min favorit är nog ett bete från Fladen som heter Tail Crawler då den är billig och rör sig bra i vattnet men ibland känns den dock lite för liten. Man kan hitta den på till exempel DollarStore eller Ö&B. Andra varianter som funkar bra är klassikern Alien Eel eller den billigare Mr Rubber. Det här är också beten som fungerar ypperligt att trolla.

Det här är ett nytt bete för i år som jag inte har hunnit ge så mycket tid ännu men det har levererat fina gäddor för fiskevänner och är ett riktigt intressant bete. Det är egentligen en Predator Shad med en spinnarsked istället för en shadsvans. Den har alltså samma höga profil vilket jag gillar men också en lockande sked som verkar vara grymt effektiv hela året egentligen. Den har inte så mycket gång som shadjiggen men det verkar inte spela någon roll. Tyvärr så blev det något litet fel med gummiblandningen i den första leveransen så jiggarna har temporärt tagits bort från butik och webbshop men det löser dom garanterat snart.

Över till tacklingen då. Jag kör alltid med två stingerkrokar på mina jiggar, olika långa och i storlek 2/0 eller 3/0. Jag ser ingen anledning att använda mindre krokar, gäddan hinner knappast se krokarna ock skygga ändå. Den främre kroken vill jag gärna ha väldigt nära huvudet på jiggen för det är ofta där gäddorna hugger och den bakre vill jag ha ungefär på jiggens mitt om man mäter från nos till svans. På en curlytail blir det lite annorlunda dock, där sätter jag den bakre kroken drygt 3/4 bak på själva kroppen av jiggen. Då får man den nog långt bak för att kunna kroka de gäddor som eventuellt missar och tar mest på svansen men samtidigt inte så långt bak att svansen hela tiden hakar upp sig i kroken.

Förut gjorde jag mina stingers av enbart wire som låses med crimps. Jag har dock upplevt problem med detta ibland när en gädda snurrar mycket under drillen. Då kan den faktiskt lyckas snurra av wiren helt med en tappad gädda som följd. Nu för tiden har jag alltid ett lekande någonstans på stingern för att förhindra det. Detta gör dock att det inte går att använda wire till den kortare stingern eftersom den inte går att göra nog kort med crimpsen. Då använder jag istället fjäderringar så att stinger består av: krok, fjäderring, lekande, fjäderring. Den längre stingern är uppbyggd på följande sätt: krok, wire till rätt längd, lekande. Lekandet på den längre stingern brukar jag sedan sätta i den kortare stingerns yttre fjäderring så att en enda kedja bildas med krokar i vardera ände. Fjäderringen sätts sedan fast i jiggskallen på något sätt, oftast bara genom att helt enkelt fästa den i beteslåset eller hänga den över liggskallens ögla som med en vanlig stinger. Det är lite knepigt att förstå exakt hur det ser ut så jag visar en bild på det hela nedan.

Två olika stinger-riggar som jag tycker fungerar.
På bilden är det även en annan rigg som jag vanligtvis använder när jag trollar jiggar men om jag ska fiska på ställen där jag vet att jag inte sätter betet i botten så använder jag ibland den riggen istället. Fördelen med den tacklingen är att båda krokarna sitter på undersidan av jiggen där den främre dessutom hänger fritt men hålls på plats med en kort bit pianotråd som man sticker in i jiggen. Allt detta gör att krokningarna ofta blir extremt bra med denna riggen men eftersom krokarna är mer exponerade så fastnar man lättare i stockar och dylikt. Att vikten hamnar centrerat under jiggen gör också att den får lite stadigare gång och vaggar aningen mindre. Detta kan vara fördelaktigt om man vill fiska snabbare och jiggen i fråga har mycket egen rörelse så att den ibland kan snurra i för hög fart. Den här riggen kan också användas till jigg som riggas med shallow skruv istället för jiggskalle. Då sätter man istället blyet direkt på wiren mitt under jiggen, antingen kulbly eller stora blyhagel, eller båda. Den kommer då att sjunka på ett helt annat sätt än med en jiggskalle vilket kan vara intressant ibland.

Om jag fiskar på ett ställe där jag vet att det är mycket man kan fastna i så kan jag dimensionera den nedre fjäderringen på den korta stingern och wiren på den längre stingern så att dessa håller för lite mindre än min lina. På så sätt kan jag oftast slita loss jiggen och bara tappa en krok istället för att linan går av och jag tappar hela betet med tafs och allt. För att lyckas dimensionera rätt så måste man göra ett dragtest med sin lina för att se vad den håller för med just den knuten man använder, det som står på förpackningen stämmer garanterat inte.

Vad gäller krokar så gillar jag SG Y-Treble hook eftersom den har bra skärpa och dessutom är väldigt lätta att slipa när dom har varit på några för många stenar. Dom är inte heller för hårda så dom går ibland att räta när man har fastnat i botten och jag har aldrig varit med om att dom har rätats ens det minsta av en gädda. Dom här krokarna kör jag för övrigt till allt mitt predatorfiske, trolling, ismete, vertikal, you name it.

Utrustning
Jag använder en ganska kraftig spinnutrustning till mitt jiggfiske. Vissa säger att man vill ha ett lite känsligare och mer lättmanövrerat spö till jiggfiske även efter gädda men jag tycker det är helt onödigt. Jag kontrollerar som sagt inte jiggen med hjälp av spöet utan enbart med veven och använder spöet bara när jag kastar eller gör mothugg och till de tillfällena vill jag ha ett kraftigt spö. Jag hade tidigare ett Esox Lucius 8' >150g som var riktigt skönt men det pallade inte trycket och gick av. Jag tyckte dessutom det var en aning för kort så jag beställde ett Tackle Industries 9' 1-6oz, detta spö spelar i en helt annan liga än något jag kännt på tidigare och jag är helnöjd med det. På grund av det långa bakhandtaget på det här spöet så upplevs det ungefär lika långt som ett 8'6'' spö vilket är precis lagom tycker jag.

Rullarna jag använder är en Ambassadeur 5601C JB som är snart 8 år gammal och en Ambassadeur Revo Toro 51-HS som är betydligt nyare. Toron använder jag främst när jag blandar jiggfiske med annat spinnfiske under dagen och vill ha lite högre utväxling. Min JB är dock favoritrullen och har utrustats med den "power handle" vev som följde med Toron. Det här är en grej som jag verkligen rekommenderar, med en längre vev så får man bättre kontroll på invevningen då det är lättare att hålla jämn fart och det blir inte lika tungt att veva stora beten en hel dag. Det underlättar även när man har krokat en stor gädda och behöver visa vart skåpet ska stå. Men det är någonting med en power handle som inte riktigt går att förklara, det måste testas helt enkelt.

Jag tycker inte att man ska använda haspelrulle till jiggfiske efter gädda. Dels så är det inte skönt för fingret att kasta 150g jiggar med haspel men sen så förlorar man på tok för mycket av känslan i fisket. Det är svårare att känna små förändringar i bottenstrukturen och försiktiga hugg med en haspelrulle än med en multirulle.

Med en power handle får man bra kontroll på sitt fiske.

Linan jag använder är självklart flätlina, det duger inte med nylon när du är ute efter total känsla. Dimensionen jag kör på är 0,40 eller 0,35 lite beroende på hur djupt det är och hur mycket jag kommer sätta jiggen i stockar. Jag har testat ett antal olika flätlinor genom åren och fastnade länge för Strike Wire Extreme, det är en väldigt bra lina men det finns en annan lina som den inte kan mäta sig mot...FireLine Tracer Braid. Efter allt strul jag har haft med gamla fireline så trodde jag aldrig att jag skulle köpa det märket igen men det här är en flätad lina till skillnad från originalet som är en "fused line" och det gjorde tydligen hela skillnaden för tracer braid är otroligt bra. Den är dessutom flätad av 8 kardeler istället för 4 som i strike wire extreme, detta gör den väldigt mjuk och följsam och den låter ingenting i linringarna. Sen har den i alla fall på pappret en helt outstanding brottstyrka, som man självklart inte kan lita på som med alla linor i Sverige tyvärr. Det ska dock sägas att även om jag inte tror på dom angivna gränserna så har jag helt klart märkt att linan är mycket starkare än strike wire i motsvarande dimension. Jag har faktiskt inte lyckats slita av linan en enda gång och har rätat både krokar och fjäderringar, dragit av wire och knäckt beteslås med linan. Så den verkar vara stark i alla fall, detta är i princip en förutsättning för att man ska kunna rädda beten när man fastnat i botten. Det är delvis därför jag väljer så grova linor som 0,40 även om det lätt hade räckt med 0,20 för att pressa upp till och med den största gäddan från djupet.

Som tafs kör jag på vanliga wiretafsar på ca 50 cm med beteslås och lekande av bra kvalité. Anledningen till längden är för att skona linans nedersta del mot stenar och grejer på botten och även såklart för att vara säker att ingen gädda får in linan i käften. Gillar man fluorocarbon som tafsmaterial så kan man köra på det också men personligen så litar jag inte på det där tramset. Jag tror inte heller på att en gädda bryr sig så mycket om det är en tunn liten tråd framför betet, då borde den nog snarare reagera på att fisken den tänker smaka på ser lite konstig ut och har blänkande krokar på sig.

Det var ungefär allt jag hade att säga om jiggfiske efter gädda. Om jag ska ge tre korta tips för att lyckas bättre så blir det följande.
-Våga experimentera.
-Var inte rädd för att fastna i botten.
-Var koncentrerad.
Har du inte provat den här metoden ännu så gör det. Man behöver inte köpa ny utrustning för att prova på i början. Använd din vanliga utrustning och anpassa betesvikten efter vad den klarar av. När du känner att utrustningen börjar begränsa dig så kan man alltid köpa nya grejer då. Förhoppningsvis har man då också bättre koll på exakt vad man själv vill ha.

2013-08-20

Spinntia!

Nu j*vlar går det bra för mig. I går var jag och Markus ut på ett oförglömligt gäddpass när allt verkade stämma. Vi landade fem gäddor över 6 kilo varav en passerade det magiska tiokilos-sträcket och innebar nytt spinn-pb. 2013 verkar vara mitt år, allt bara fungerar och jag tar pb:n och metodrekord var och vartannat pass känns det som och ännu är ju hela hösten kvar. Jag tror nog att jag måste skriva min första årskrönika efter allt det här.

Dagen började som vanligt lite sent eftersom Markus jobbar hela förmiddagen men när båten låg i vattnet så tog det inte länge till första gäddan. Redan i andra kastet fick jag ett stenhårt hugg på min Mieko pedator shad och svarar med ett ännu hårdare mothugg. Fisken är pigg i det varma vattnet och visar sig inte i första taget. Efter flertalet längre rusningar så lyckas jag leda in gäddan mot Markus som står beredd med håven. Gäddan väger 6,64 kilo och blir en utmärkt start på en grym fiskedag.

Orange visade sig fungera bra den här dagen.

Markus hade inte ens börjat fiska ännu men när min gädda är fotad och återutsatt så slänger även han iväg sin jigg och inte heller här tar det lång tid innan första hugget. Mothugget sitter perfekt men mitt huvud var i vägen och han måste hejda sig en stund. Då släpper tyvärr fisken som såg ut att även den vara i "vuxet" format. Under en stund så fortsätter det precis så här med några hugg för mig och även för Markus som lyckas kroka och landa två gäddor på ganska kort tid. Den första var en riktigt fin sommargädda på nästan åtta kilo och den andra vägdes aldrig men uppskattningsvis så var den aningen mindre än min första, drygt sex kilo kanske.

7,83 kilo tagen på en Mieko predator spinnertail.
Efter den fisken var det riktigt segt under flera timmar men vi nötte på för det kändes som att det där monsterhugget vi väntat på kunde komma precis närsomhelst. När solen började närma sig grantopparna så åkte vi tillbaka till den plats som hade fungerat bäst tidigare och det gav utdelning. Jag bytte färg på min predator shad till tiger/lys och satte på en något lättare skalle så att den skulle sjunka långsammare och det verkade fungera. Ganska snabbt så fick jag kroka och landa ännu en sexkilos, 6,78 för att vara exakt.

Dagens fjärde fisk, medelvikten är ganska okej minst sagt.

Vi kastade vidare och i solljusets sista minuter så sög det till rejält i spöet mitt i ett spinnstopp. Det var sånt motstånd i andra änden att spöets bakhandtag kändes som ett karateslag i revbenen när jag drog till med mitt mothugg. Jag förstod på en gång att den här fisken inte var att leka med. Efter några huvudskakningar så kom den upp till ytan en bit från båten och sedan minns jag inte mycket mer. Jag hade förstått att den kunde väga över tio kilo och all min koncentration gick åt för att landningen skulle gå snabbt och smidigt. Markus håvade exemplariskt och vi kan lyfta in en riktig koloss i båten. Vi enas om att den garanterat är över nio och kanske kan den till och med väga över tio, den är grov. Vågen bekräftar det, 10,52 säger den och vi skuttar av glädje. Spinn-pb, båtrekord och andra gäddan över tio kilo. Kombinera det med de andra fiskarna vi fått under dagen så är det inte konstigt att vi är nöjda.

10,52 kilo och 109 cm lång
Extra nöjd är jag över det faktum att den är tagen på jiggspinn, en metod som ligger mig varmt om hjärtat och har gett mig många fina fiskar medan jag har utforskat metoden under de senaste åren.

2013-08-18

Finslipade mitt personbästa på gös

Det har tyvärr varit lite bloggtorka under sommaren men jag tänkte att jag skulle lösa det problemet genom att skriva lite om en gös jag fick för nån dag sen. Det var jag och Markus som var ute den här dagen vilken skulle ägnas åt vertikalfiske efter både gädda och gös. Markus började med lättare grejer och riktade mer efter gös medan jag valde tyngre grejer i hopp om att hitta en bättre gädda. Jag började med en Real Eel tacklad på en Mieko predator jighead och redan i första driften fick jag ett hugg som jag missade. När jag sänkte ner jiggen igen efter det missade mothugget så smackar dock fisken på igen väldig hårt och nu satt den. Jag känner en viss tyngd och hoppas på en hyfsad gädda men när jag får den närmare ytan så tycker jag och Markus att den ser väldigt konstig ut. Mycket riktigt så kommer det inte upp en gädda utan en rätt fin gös som säkras i håven efter en kort rusning. Fisken som väger 2,4 kilo och är 68cm lång blev nytt personbästa för mig och på alla sätt en bra fisk. Det känns säkert lite löjligt för många som bor längre söderut men jag måste påpeka att en gös av den här storleken inte alls är någon jättevanlig fångst här uppe i landet. Det är ju inte heller någon stor gös direkt men det är i alla fall en fisk som gör fiskepasset lyckat enligt mig.

Glupsk norrbottensgös



2013-07-07

Smågösar på Vertikal

Lagom till sommaren så gjorde jag slag i sken och köpte mig en riktig vertikalutrustning. Tanken var att jag ska kunna lura en och annan gös på annat är trolling men det ska sägas att jag verkligen inte har några ambitioner om stora fiskar. Vertikalfisket känns som ett lämpligt sommarfiske när gäddfisket inte är så hett och man bara vill ut i båten och "njutfiska". Under min och Mårtens gäddsatsning förra månaden så hängde även vertikalspöet med och fick testas en hel del faktiskt. På morgonen den tredje dagen så vaknade vi till riktigt skitväder. Det blåste på tok för mycket för att vi skulle kunna trolla effektivt och därför tog vi beslutet att sätta os i bilen och köra några timmar till en annan sjö där vädret skulle vara bättre. I den här sjön finns även gott om gös som gärna tar på vertikalt fiskade jiggar.

Vi sjösatte båten och förflyttade oss till första göshaket. Lodet sa runt sex meter och en hel del fisk på botten. Jag släppte ner min ljusbruna jigg på en 28g skalle och efter sju sekunder så dunkade det till i spöet. Jag krokar och känner några lätta knyckar som efter några vevtag visar sig komma från en liten gös på strax under kilot. Den här gösen blev en av väldigt många gösar den dagen men tyvärr förblev det den största. Jag måste dock säga att det där hugget verkligen fick mig att förstå varför folk gillar vertikalfiske, huggen är djurikt sköna med bara några meter totalstumm lina ute och total kontakt med betet. Det sjunger verkligen till i spöet.


Vi hade bara ett ekolod och därför fiskade jag mest i blindo och höll botten hela tiden. Mårten kunde däremot fiska på ett lite annat sätt genom att höja och sänka mellan intressanta ekon på lodet och det funkade ibland riktigt bra. Tyvärr så visade det sig att alla fiskar som stod mer pelagiskt var gäddor men även en liten gädda på en till två kilo är riktigt kul på så här lätta grejer. Strax efter klockan sex på kvällen höjer mårten upp jiggen på ett större eko bara en liten bit under båten och den smackar på ganska direkt. Hugget var inget speciellt men i mothugget så känner han att det är betydligt tyngre än de småfiskar vi har dragit tidigare under dagen. Fisken sticker iväg med många meter lina och gör precis som den vill i nästan 15 minuter innan vi ser den första gången. Det är åter igen en gädda men den här väger nog upp emot sju kilo och det finns inte mycket att sätta emot med små spön och tunna linor.

Mårten drillar varsamt en ursinnig gädda.

Fisken håvas i alla fall efter ett tag och befrias snabbt från den lilla jiggen som sitter längst bak i gäddans enorma käft. Tyvärr så var gäddan lite för smal för att väga över sju men den uppskattades till strax under i alla fall. Det kommer definitivt bli mer vertikalfiske i sommar och kanske kan jag lyckas ta någon lite bättre gös om jag har tur. Jag får återkomma med en rapport om den i såna fall.


2013-06-20

TIOPLUSS!

Äntligen är jag där, över den magiska gränsen. Nu är tio kilo är spräckt och med råge dessutom.

Tre dagars fiskesemester stod framför mig och Mårten i Söndags förmiddag när vi satte os i bilen och drog iväg. Det var trolling som gällde och allt kändes riktigt bra. Årstiden var rätt, vattnet var rätt och vädret var rätt. Tre dagar skulle vi alltså fiska, men redan efter de tre första timmarna så hade vi landat toppfisken, en gädda på över tio pannor.


Dagen började med snipor som det oftast brukar bli. Vi letade runt i vattnet för att försöka hitta bättre fiskar och märkte att det verkade ge bättre medelvikt att köra lite mer pelagiskt. Vi gjorde några passeringar på runt 9-10 meters djup och hade rätt okej mängdfiske men fortfarande mest smått. Vi brukar alltid köra vartannat hugg när vi trollar eller ismetar, och nu var det min tur när en snipa valde att hugga. Den här hade tyvärr lyckats krokas rätt så dåligt så avkrokningen tog lång tid för Mårten som hängde över relingen och svor åt snipan. Samtidigt såg han i ögonvrån att det var fisk på ett av dom andra spöna, ett spö riggat med min hemmagjorda wobbler. Jag tittade dit men såg ingenting på paravanen eller spötoppen under flera sekunder, sen kom ett litet ryck men inget mer. Någon sekunder senare ett till litet ryck och jag tänkte att det här måste vara en riktigt liten fisk. Eftersom Mårten fortfarande höll på med snipan så sa jag att "jag tar den här fisken för den är liten", trots att det egentligen var Mårtens tur. Men ganska snart efter att jag löst ut paravanen så märkte jag att den inte alls var liten, snarare tvärt om. Fisken gick tungt med ett fåtal djupa huvudskakningar. En fena kom upp ur vattnet på långt håll och vi var säkra på fempluss, lite senare såg vi en nacke i ytan och åtta kilo började kännas mer rimligt. Men när den kom in mot båten och vi kunde se hela fiskens sida i solljuset så växte den ännu mer, den här gäddan var löjligt grov och kan absolut väga över tio!

Den ryggen skämtar man inte bort.

Allting gick väldigt smärtfritt och enkelt och medan fisken låg i håven och återhämtade sig lite så tog vi ner resten av spöna. När sedan gäddan lyftes in i båten för avkrokningså fanns det inga tvivel längre, det här är definitivt över tio pannor. Det började till och med uppstå tankar om vikter en bra bit över den gränsen men det blev nästan lite skrämmande och jag vågade inte tänka för mycket på det. Med tång och sidavbitare lossades gäddan som sedan säckades i håven vid båtkanten medan våg, måttband och kamera gjordes redo. På det här sättet hinner gäddan återhämta sig och syresätta musklerna så att eventuell mjölksyra försvinner. Detta kan annars lätt döda en stor gädda efter fighten.

Dagens bete. Ett av mina fösta fyra hemmagjorda.


Längdmätningen stod först och när Mårten avläser 116 cm så kom dom där tankarna på riktigt höga vikter tillbaka och jag blev rejält knäsvag. När jag lyfter vågen och ser att den visar ungefär 12 kilo var lyckan gjord, våra tre dagar var räddade efter bara några timmar! Med både mina och Mårtens händer på vågen så kunde vikten 11,9 kilo konstateras. För mindre än en månad sedan höjde jag mitt pb till 8,9 kilo och nu hade jag alltså höjt det med ytterligare 3 kilo. Nästan lite oförskämt faktiskt, speciellt med tanke på att det skulle ha varit Mårtens fisk egentligen ;-)