2013-04-27

Nu är det vår!

Det är på tok för lång vinter här uppe i norr. Runt månadsskiftet oktober-november la sig isarna på många sjöar och den 10 november var jag, Markus och Anton ut på säsongens första ismete, med gott resultat. Nu, ett halvt år senare, så börjar isarna försvinna och öppetvattensäsongen börjar. Det är tur det finns ismete för ett halvår utan gäddfiske hade nog gjort en galen. Men nu är våren i alla fall äntligen här!

Tussilago är ett bra vårtecken!
Vi har ett ställe där isen går ganska tidigt och som brukar kunna ge bra utdelning nu på våren. Det är egentligen det enda stället jag har hittat där jag har lyckats få bra med fisk innan lek här uppe. På många ställen leker gäddorna nästan under isen eller precis när isen har gått så det blir svårt att ta dom innan lek. Men på ställen där isen går extra tidigt kan det bli en kort period med bra fiske just innan dom verkligen börjar tänka på lek. Den perioden brukar vara nu i det här vattnet och jag var dit med tre kompisar för att testa lyckan i torsdags. Jag och en till var beväpnad med flugspö och dom andra skulle spinnfiska, kompisen som flugfiskade hade precis köpt sin utrustning och hade aldrig fått en gädda på fluga ännu. Väl vid vattnet så såg vi att förutsättningarna såg bra ut. Jag jämförde med hur det såg ut förra året med snö, is och vattenstånd och konstaterade att det borde vara bra rätt period nu och att våren var en aning tidigare i år än förra året. Vi tacklade våra spön och började fiska. Jag hade ganska snabbt en liten gädda efter som missade flugan och kort därefter krokade kompisen sin första gädda på fluga. Den var inte stor men den första fisken är alltid viktig. Två kast senare fick jag ett stenhårt hugg och efter en förvånansvärt hård fight i det kalla vattnet så landade jag årets första gädda från öppet vatten!


Årets första.
Nästa fisk kom på kompisens fluga och den högg precis utanför där jag nyss hade stått och kastat. Den här fisken verkade lite tyngre och gick ganska djupt visade sig inte förrän den var precis vid land. Det var en lite bättre fisk, runt 4 kilo gissade jag men enligt vågen så vägde den romstinna fisken hela 5,12 kilo. Ingen dålig fisk för att vara sin andra på fluga någonsin. Vi fiskade i någon timme till och det högg väldigt bra till en början men dog av lite mot slutet. Antagligen hade vi fått dom flesta som stod på platsen. Vi kom upp i totalt 20 gäddor på 4 personer och ungefär tre timmar och dom flesta låg mellan ett halvt och två kilo. Det tycker jag är bra antal oavsett årstid men vikterna hade ju fått vara högre. Jag får se om jag hinner iväg nån mer gång innan det är över där borta. Annars blir nog nästa pass först efter den 20 Maj när vi kommer hem från Shell eco-marathon. Den är i och för sig en grym tid för gädda i många strömvatten här uppe så det blir nog bra.

 
Dagens toppfisk på 5,12 kilo.

2013-04-10

En Påskhelg på Isen

Ledsen att det skulle ta så lång tid innan jag lyckades skriva klart det här inlägget. Påsken var ju mer än två veckor sedan men jag har haft och kommer att ha extremt mycket att göra i skolan under våren då jag är med i en liten grupp studenter som ska bygga 2013 års upplaga av LTU:s konceptbil Baldos. Med den ska vi sedan tävla i Shell Eco-marathon nere i Rotterdam om en månad. Det här innebär i princip 16 timmars arbete varje dag sju dagar i veckan vilket inte lämnar mycket tid till varken sömn, fiske eller skrivande. Är ni intresserad så kan man följa våra framsteg på vår Facebooksida "Baldos III". Sen får jag också be om ursäkt för att det blir väldigt mycket text i det här inlägget men jag gillar inte att skriva hafsigt och kortfattat. Jg skriver mycket för att själv kunna reflektera över mitt fiske och bearbeta mina erfarenheter till kunskap som jag får användning av senare. Det kan jag inte göra om jag bara slänger upp ett snabbt resultat av dom största fiskarna och några bilder.

Någon uppmärksam läsare kanske vet att familjen har en stuga nere i Sundsvall där jag och min fiskekompis Anton brukade fiska mycket gädda på somrarna när vi var yngre. Tyvärr så har sommarjobb och skola på senare år gjort det mycket svårt att spendera sommarledigheten där nere som jag gjorde förr. De enda gångerna jag åker dit nu för tiden är egentligen långhelger och då brukar jag passa på att fiska så mycket jag hinner. Kristi himmelsfärds är en sån helg och den brukar sammanfalla ganska bra med gäddans lek där nere och fisket har många år varit riktigt bra. Bland annat så tog vi en tia för några år sedan på flötmete i en grund vik. Jag har dock aldrig provat att ismeta när jag är där på vintrarna så nu tänkte jag att det skulle bli ändring på det. Föräldrarna skulle ner över påsken så jag packade ner mina ismetegrejer och följde med. Påsken var ju ganska tidig i år och isen är fortfarande väldigt tjock. Anton hade dessutom inte lyckats få tag i någon betesfisk då det tydligen skulle hållas angeltävlingar i i början av helgen så jag var mer än lite orolig att fisket skulle vara segt och dåligt, men oj så fel jag hade!

Fredag

Till att börja med så måste jag kommentera det fantastiska vädret vi hade. Solen var nästan utan undantag helt ensam på den klarblå himlen och värmde snabbt upp den kalla nattluften till några få behagliga plusgrader. Vinden klarade vi oss också från och som mest kom det någon liten vindby upp mot 5-6 sekundmeter men det var mest skönt och gav lite svalka i den stekande solen, jag blev rejält solbränd redan efter första dagen kan tilläggas.

På grund av att vi inte hade något bete sedan innan så ägnades fredag förmiddag åt att pimpla på Björköfjärden som ligger ett stenkast från där vi har stuga. Många vet säkert att Björköfjärden är ett ruggigt bra abborrvatten och det tog inte lång tid innan vi hade 20-30 abborrar i lagom storlek. Eftersom att halva en stor del av förmiddagen redan var avverkad så kändes det inte lönt att åka iväg till ett annat vatten så vi förflyttade oss bara en bit på fjärden och satte ut våra ismeten. Första fället kom när vi nästan hade satt ut alla spön och jag gick fram för att kroka. Linan sprutade av spolen så jag vevade bara tills rullen kopplade in och lät nästan gäddan kroka sig själv i farten. Jag kände att det inte var någon speciellt stor gädda men den gjorde i alla fall en rusning och stökade omkring lite på det grunda vattnet innan den kom upp. Fyra kilo vägde fisken och färgerna på den var något av det vackraste jag sett tror jag, riktigt klara färger och skarp teckning och kritvit buk. Strax efter fällde det på ett spö i närheten men Anton lyckades inte så bra med mothugget så fisken simmade vidare. Minuten senare fällde spöet intill och där gick det bättre, en fisk på 3,5 kilo vill jag minnas som hade samma klara teckning min förra och som många gäddor brukar ha i den här fjärden.Efter det så blev det stendött så vi gav upp efter någon timme till på isen.

Min första ismetade från Sundsvall

Lördag

Lördagen skulle bli på ett annat vatten som vi trodde starkt på men aldrig testat tidigare. Dom mörtstugor som Anton hade lagt ut gav ingenting när vi vittjade dom på morgonen men vi hade fått 5-6 mörtar på pimpel under ismetet dagen innan så betet kändes lite hetare nu. Dock så måste jag säga att jag efter den här helgen har fått ökat förtroende för abborre som bete, speciellt i vatten som Björköfjärden där det finns mycket abborre.Vi hade märkt att fisket dog av på eftermiddagen så på lördagen klev vi upp tidigare och var vi  ute på isen kring 7-8 för att pricka in morgonhuggen. Fiskeplatsen valdes utifrån det kriteriet att vi skulle fiska på branter mellan stora djup och grundare områden som sticker ut en bit från land, gärna med lite mindre hål och grynnor i mixen. Spöna placerades mellan 4 och 12 meters djup men ganska nära ytan. Dom flesta betena presenterades på 1-3 meter under iskanten. Vi såg på ett portabelt lod att det stod en hel del småfisk på dessa djup och sällan mycket nära botten. Dessutom så var vattnet väldigt klart och gäddor har ju syn uppåt mer än nedåt så högt presenterade beten brukar funka bäst i vatten med bra sikt. Det gjorde det också den här dagen. Första gäddan blev en snipa som tog ett bete över 8 meters djup. Efter några missade mothugg och försiktiga nyp så fällde det igen för Anton på ett av spöna som hade fällt tidigare. Den här gången lyckades krokningen och efter en ganska odramatisk fight så landades helgens första bra fisk som vägde 6,2 kilo på 98 cm.

Gäddorna har en helt annan teckning och form i det här vattnet än dagen innan.

Dagen fortsatte segt men efter lunch kom ett stadigt fäll och det var min tur. När jag småspringer mot hålet så ser jag att spötoppen slår lite vilket betyder att gäddan tar lina väldigt snabbt. Men precis när jag kommer fram så stannar det tvärt och jag förstår att det är kört, upp kommer en tom krok och och inget bete. Surt, men samtidigt så vet jag att den kanske kan komma tillbaka eftersom jag aldrig kände fisken, så på med nytt bete och vänta. Vi kokar lite kaffe och äter våra mackor i väntan. Några spön omplaceras, helt i onödan, och vi njuter av solen men det har blivit riktigt dött. Då tar jag beslutet att vi kanske ska flytta ner våra beten närmare botten. Teorin var att gäddorna jagar mindre aktivt på eftermiddagen och kanske står längre ner i vattnet. Så grejerna åker ner och efter en stund så är det något som kommer fram och smakar på en av våra mörtar, står och tuggar en stund och fäller sedan. När jag går fram så är den borta men jag hissar upp betet och kollar. På mörtens sida ser jag två djupa skärsår och ett mindre märke i mitten. Det måste nästan vara gös, jag har i och för sig aldrig fått gös på ismete men jag kan tänka mig att ett gösbett ser ut precis sådär och beteendet verkar ju stämma.Vi kollar med lodet och den misstänka gösen står fortfarande kvar under hålet ca en meter från botten. Jag sänker ner mörten igen men det händer inget och efter en stund glider den vidare.
Nu börjar det bli sent och båda har middagstider att passa så vi börjar packa ihop alla spön och packning. Mitt i allt signalerar Anton att det har fällt så jag släpper det jag håller på med och springer dit. Jag inser att det är samma hål som den förra som rusade så när jag kom nära men nu verkar den står mer stilla. Jag sätter in mothugget på en gång trots att jag brukar vilja veta att dom går lite från mig. Krokningen sitter och jag konstaterar att det här också är en bättre fisk. Den rusar några gånger men inte extremt mycket och jag kan snart landa en fisk som visar sig väga prick 7 kilo och var 103 cm lång. Det blev en bra avslutning på den dagen och nu visste vi vilket vatten och vilka djup vi skulle kör på nästa dag. Man kan nämna att konditionen för båda gäddorna den här dagen inte var någon höjdare, dom hade ganska normal insjöform men inte så mycket mat i magen, dock så märkt det att det börjar närma sig våren för romsäckarna syns tydligt nu.

Ful mörkning men det görs av respekt för andra gäddfiskare.

Söndag

Samma vatten men en ny plats som känns ännu intressantare än dagen innan. Tänket var samma, branter från grunda områden med landkontakt ut mot riktigt djupt vatten och fisket skedde mestadels på mellan 7 och 12 meter men några spön satt på djup uppemot 20 meter. Alla beten presenterades dock bara 2-3 meter ner som dagen innan eller max 4-5 meter ner på dom djupaste ställena. Det kom snabbt upp en snipa på ca 2 kilo och klockan halv elva kom dagens hugg och det var min tur. Gäddan tog lina i bra fart så jag satte in mothugg på en gång, det gör jag i princip alltid om dom inte står precis under hålet. Den här gäddan var pigg, långa rusningar i hög hastighet men det tog på krafterna och den kom upp ganska snabbt. När jag ska greppa fisken i hålet så ser jag att det hänger en angeldonslina ut mungipan på den och när jag inspekterar närmare så ser jag att den går rakt ner i svalget och någon krok syns inte till.  Det är en ganska stor gädda, ungefär som gårdagens gissade jag, och den kan ju ha lyckats svälja en angelkrok även om det är osannolikt. Jag drar lite i linan och upp tittar en sax....jävla skit. Jag bestämmer mig i alla fall för att försöka få bort saxen och med hjälp av Anton och en lång tång så lyckas vi tillslut få bort fanskapet utan att skada gäddan men än vad en sax i magen skulle ha gjort på lång sikt. Jag är inte direkt någon djurvän, den funkar inte tillsammans med fiske, men saxar är inte bra. Det sägs ofta att saxarna ändå inte tar dom stora gäddorna men det är ju för att en stor gädda har tillräckligt med kraft för att slita sönder sig själv eller snöret och komma loss, men med allvarliga skador som följd. Hade inte jag fångat den här gäddan så hade den säkert dött och helt i onödan för ingen hade kunnat ta rätt på den. Nä, man ska ha uppsikt på redskapen och då går sax fetbort! Gäddan verkade i alla fall pigg och blödde inte så vi väger, mäter och fotar innan den får simma tillbaka. Resultatet blev 7,3 kilo fördelat på precis 100cm med en bukomkrets på 49cm. Den här var alltså i lite bättre form än gårdagens fiskar. Den här gäddan tog en ganska stor abborre presenterad ett par spölängder under isen. Detta trots att det fanns fina mörtar på spön i närheten.

Mysig buk nu mot våren.
Sånt här skit borde inte få säljas, hemska påhitt.
Lite senare på dagen blev det även en 6 kilos fisk för Anton som var 94cm lång med en omkrets på 45cm, även det är fin kondition. Vi började flytta runt lite spön till det område som hade känts hetast, mellan 10-16 meter djupt, och det gav en snipa som resultat.

Vacker fisk!

Måndag

Sista dagen och tyvärr så blev den lite kort eftersom vi skulle åka upp till Piteå igen klockan tre-fyra ungefär. Detta betydde att vi bara kunde fiska till strax efter ett men om fisket var som det hade varit tidigare dagar så var det ändå förmiddagen som var bäst. Dessutom så hade våran Mörtstuga levererat riktigt bra med mört vilket kändes väldigt hett. Det blev åter igen samma vatten men nytt ställe och det var branter som gällde idag igen, det verkade ju vara ett vinnande koncept. Idag satt spöna på mellan 3,5 och nästan 20 meter och redan när vi häll på att rigga det sista spöet på den grunda delen så kom det fram en liten snipa och tog betet i linan som Anton fortfarande höll i. Gäddan kom upp och så var nästa gädda min helt plötsligt. Det dröjde inte länge innan det fällde i samma hål igen och jag fick också dra en liten snipa på runt kilot. Därefter hade vi något hugg men dom var så små så dom krokades inte. En stund senare fälde det på ett av spöna som hade fällt för ett tag sedan och vi misstänkte ju självklart snipa igen så vi sa att nu ger vi den här tid att få in betet i munnen. Vi plockade i lugn och ro ihop c&r väskan och kameran och började gå mot hålet, då såg vi att det sprutade av lina från rullen så det var bara för Anton att kroka på en gång, det var en större fisk igen! Den gungade på bra och gjorde några riktigt mysiga rusningar och efter lite lirkande så lyckades jag vända upp huvudet i hålet. Den här var riktigt grov och fin och hadeväldigt snygg teckning när solen låg på. Vågen visade 7,75kilo och måttbandet 102cm, därmed var helgens största fisk landad. Vilket sjukt fiske vi hade egentligen, för ett år sedan så hade jag knappt sett en gädda över 100cm tagen från isen och nu hade vi redan fått flera stycken på några dagar, och det skulle bli mer.

Helgens toppfisk på 7750 g.

Den buken alltså!

Än så länge så hade var enda fisk kommit på runt 4 meters djup och jag började få lite dålig feeling över dom spön som satt djupast. Jag tyckte att vi borde flytta in allt som satt djupare än 12 och sätta fler spön på 4-5 meter. jag velade ett tag men det bestämdes att så skulle det bli och vi skulle just till att sätta den planen till verket när det fällde på en spö som satt på 14 meters djup. Det var min tur nu och jag springer till fället. När jag närmar mig spöet så ser jag åter igen en spötopp som rycker och visar att fisken går fort, extremt fort till och med för jag hör på lång väg hur rullen viner när gäddan river ut linan. Jag har nog aldrig sett en gädda ta så aggressivt, fället var också extremt snabbt och skarpt. Den hade redan tagit en bit över 30 meter lina så jag krokade bara genom att slå till spärren och låta gäddan simma in mothugget själv. Ett mothugg med spöet på så lång nylonlina hade ändå inte haft någon som helst effekt. Då är det bättre att bara veva till det blir spänt. Det lyckades hur som helst och jag fick uppleva en riktigt rolig fight på djupt, klart vatten där gäddan hade rum att göra lååånga rusningar och verkligen utnyttja energin till max. När den kom till hålet så ställde jag mig på knä och tittade ner, där möttes jag av ett stort, argt och kolsvart öga som stirrade rakt och en käke som inte riktigt rymdes i hålet. Jag fick ge gäddan lite slaklina och dra in den några gånger tills den styrde in rätt med nosen och upp i hålet men då blev den arg och backade ner igen, gjorde en kort rusning och sen var det bara att börja om. Till  slut fick jag dock upp den och kunde konstatera att vi hade gjort det igen, det här måste också vara en sjua! Mer exakt så vägde den 7,16 kilo och var också den 102 cm lång. Fjärde sjuplussaren den helgen var landad och det blev slutet på den roligaste ismetehelgen jag har varit med om tror jag. Förutom att jag nu såg ut som en tändsticka och hade huvudvärk av att kisa hela dagarna så var jag extremt nöjd och jag längtar verkligen tills jag får fiska på riktigt i dom trakterna igen.

En pigg sjuplussare blev en perfekt avslutning.
Nu kan det nog dröja tills jag kommer iväg på något seriöst fiske men jag ska försöka frigöra någon helgdag framöver och ismeta någon sista gång den här vintern. Jag är riktigt sugen på i alla fall en nia så jag får höja mitt pb lite. Men om det går som vanligt så blir väl pb-höjningen till våren på spinnfiske från land, som det brukar bli. Annars kan det gärna få bli på någon av mina hemmabyggda trollingwobbler också. Hejdå och skitfiske!