Galet ismete med flera supersizegäddor!

Alla som lägger mycket tid på gäddfiske vet att det krävs att man genomlider en hel drös med värdelösa pass för varje bra pass. Det är inte bara en gång man har suttit där med halvfuktiga kläder i bitande iskalla vindar. Med pissljummet kaffe i termosen och bara några få snipor på dagens scoreboard. De dagarna är det svårt att förstå varför man fiskar men ändå gör man det om och om igen. Varför? Jo för att man hoppas att en dag ska det inte vara så. En dag ska allt stämma och gäddgudarna ska le mot oss när vi har kämpat oss iväg med två ton packning och trotsat vädret för att sitta på en is eller i en båt hela dagen och frysa. Det här inlägget handlar om ett sådant pass, ett pass när allt stämde och storgäddorna verkade stå i kö för att få ta våra beten.

Jag och Markus hade klivit upp okristligt tidigt för att komma ut på isen i gryningen. Vi hade en tanke och en plan med varje spö vi satte ut och vi trodde verkligen på det vi gjorde. Betesstorlek valdes med omsorg beroende på placering i vattnet och vi försökte sprida våra chanser för att så snabbt som möjligt knäcka koden för dagen och vattnet. Morgonen började lite segt men sniporna började hugga ett tag efter soluppgången. Vi behövde sällan sitta länge innan nästa fäll och höll oss både varma och sysselsatta. Det kändes hett och vi hade en lång dag framför oss.

Strax innan klockan 10 fällde det för Markus som gick dit och krokade rutinerat. Dagens dittills bästa fisk landades, en trevlig gädda på 7,5 kg och 103 cm. Innan vi han returnera den gäddan så fällde det på ett till spö så jag sprang dit. I mothugget blev gäddan helt galen och gjorde dom kraftigaste huvudskakningarna och hetsigaste rusningarna jag har varit med om. Efter några sekunder lugnade den ner sig och följde med ganska snällt till hålet där jag får se dess enorma skalle. Jag skriker till Markus att han får släppa sin gädda och hjälpa mig istället för jag förstod att det kunde vara en tia. Fisken landas och vi blir båda lätt uppspelta när vi ser hur fin gäddan är men det är först när den mäts som jag börjar få ordentligt med puls. Måttbandet visar hela 121 cm och den vägs in på 12,5 kilo vilket blir nytt ismete-pers för mig!

Plussare nummer ett. 12,5 kg 121 cm.

Samtidigt som vi hanterar tolvan så ser jag att det har fällt på ett tredje spö en bra bit bort. Vi skyndar oss att släppa tillbaka damen och Markus börjar springa mot sitt fäll men på vägen ser han att det är två spön och inte ett som har fällt. Han väljer det närmaste och jag börjar springa mot det bortersta. I samma sekund som jag kommer fram så krokar Markus sin fisk och signalerar att den är bättre. Jag tar upp mitt spö och krokar något tungt även där. Gäddan är lugn och sävlig men sätter då och då emot med en rejäl gungning. När jag har fått gäddan till hålet krävs en hel del lirkande för att styra upp skallen och bakom mig skriker Markus att hans inte är en tia men att den är fin. Min gädda glider upp och säkras med ett gälgrepp varpå jag kaxigt kan svara Markus genom att skrika "min är nog däremot en tia!". Vi beslutar oss för att fylla pulkan med vatten och bära våra gäddor dit. Jag biter av linan för att inte behöva släpa hela spöet med mig och lyfter upp den riktigt tunga och feta gäddan. I min famn håller jag nu nånting så tungt att jag får mjölksyra i armarna innan jag hunnit småspringa tillbaka till lägret där Markus väntar. Markus gädda väger in på 9,58 kilo på 108 cm och vi ser samtidigt att min är väldigt mycket större. Den väger exakt 13 kilo och blir dagens andra supersizegädda med sina imponerande 122 cm! Mitt nyligen höjda ismete-pb stod sig alltså bara några minuter!

Markus med en niokilos.

Ismete-pb på 13.0 kilo och 122 cm. Även min näst största gädda i både längd och vikt!

Vi har nu alltså under loppet om ca 15-20 minuter landat fyra gäddor med en snittvikt på över 10,5 kilo. Vi låter det hela sjunka in en stund innan vi sätter ut nya mörtar och tar en välförtjänt fikapaus. Dagen fortsätter med snipor och någon enstaka 4-5 kilos gädda i ungefär samma huggfrekvens som förmiddagen. Mot skymningen trappar huggen ner markant men i vetskapen att det verkade vara en dag då allt stämde och de stora gäddorna var ute och lekte så satt vi kvar ända in i det kolsvarta mörkret. Tur var väl det för precis i det sista ljuset så fäller det på ett spö som har varit orört hela dagen och det är åter igen min tur. Mothugget sitter men jag tycker inte riktigt jag känner den rätta tyngden i andra änden även om knyckarna är bra. Vi spekulerar i en 4-5 kilos fisk men när den visar sig vara besvärlig att få upp i hålet så ökar förhoppningarna något. Ett huvud som bara måste höra till en tiokilos tittar upp i mörkret och förvånar oss rejält. En stund senare lyfter jag upp dagens tredje riktigt stora gädda som vi väger och mäter till 11,71 kg och 117 cm. 

11,7 kilo på 117 cm.

Dagen kunde inte ha slutat bättre och jag har med den sista fisken lyckats med det omöjliga ännu en gång. 11, 12 och 13 kilo på samma pass! Jag trodde aldrig i mitt liv att jag skulle få uppleva den sviten ännu en gång, allra minst på ismete.

Hela dagen finns även på video i Markus första Vlog!

Med tältkåta mitt på fjällsjön

Under kristi himmelsfärd hade jag och Markus planerat in några dagars pimpelfiske i fjällen. Det har ju blivit lite av en tradition för oss att fiska harr på vårisarna och även om de tidigare resorna har varit extremt härliga och mycket givande så var vi nu sugna på lite förändring. Harrarna skulle nu bytas ut mot kalfjällets gäckande tungviktare, fjällrödingen. Vi började därför plenaringen långt i förväg för att hitta olika potentiella storrödingvatten och luskade både bland vänner och på nätet. Varken jag eller Markus hade egentligen någon tidigare erfarenhet av pimpelfiske efter röding men har varit lockade av arten länge. Dels på grund av dess vackra färger och men också det faktum att den är väldigt stark och svårflörtad. En kombination som bör väcka intresset hos vilken sportfiskare som helst.

Vissa rödingar var rödare än andra, och just denna var nästan helt gul på magen.
Kanske kan det bero på en lite annan diet.

Vi planerade att spendera ett antal dagar på fjället, troligtvis på samma ställe för att verkligen ge det valda vattnet en chans. Detta betydde två saker. Vi behövde ha ett boende som skulle tåla dåligt väder och kunna vara relativt permanent under dessa dagar. Vi måste också kunna värma oss och torka kläde någorlunda bra för att inte frysa och riskera att hela resan bara blir ett elände. Valet föll naturligtvis på den välbeprövade tältkåtan finnmark från Helsport som vi hade använt några gånger tidigare under liknande äventyr. Med en fotogenvärmare för att sova gott och kunna torka kläder uppnår man maximal komfort och den extra vikten gör inte någon större skillnad i den redan ordentliga packningen. Att ligga ute på kalfjället i flera dagar på vintern kräver en hel del packning, man kan absolut inte räkna med perfekta väderförhållanden och fisk i mängder till varje måltid. Så mycket grejer blev det och färden upp till sjön tog sin lilla tid. Fastkörningar och trasiga drag till pulkorna gjorde inte resan lättare. Men upp tog vi oss ändå tillslut.

Helsport tältkåta i sitt rätta element.

Väl på sjön så satte vi upp tältet på en plats vi trodde på, i ett område med flera heta grynnor vi hade sett ut på sattelitkartor. En del av packningen stuvade vi in i tältet, vi rullade ut renskinn och liggunderlag och ställde upp värmaren. Det som inte behövde hållas torrt eller skyddat lämnade vi på skoterpulkorna och plastbacken med maten grävde vi ner i snön vilket blev ett bra kylskåp. Vi bytte strumporna som hade blivit blöta efter en rejäl fastkörning i en sjökant på vägen upp och började sedan leta fisken. Vi hittade rödingen på de flesta ställen vi provade och fick många fiskar på mellan fem hekto och ett kilo. På den grynna som vi redan innan hade pekat ut som den hetaste så upplevde vi några underbara huggperioder med en magisk och hektisk kulmen en eftermiddag när himlen sprack upp och solen sken som starkast. Under några få minuter hade vi säkert tio aggressiva och stora rödingar under våra hål som vi kikade ner i. De högg en efter en och verkade triggas av varandra. Totalt landades sex stycken rödingar med en topp på en it över kilot och en tappad som var mycket större, säkert över två kilo. För mig som aldrig testat att pimpla fjällröding tidigare så var det en unik upplevelse att få se dessa vackra fiskar jaga runt efter våra blänken i grunt och ginklart vatten. Det var nästan lite bisarrt att när huggperioden var över titta upp ur hålet och skåda vår skörd ligga där i den kritvita snön.

Markus är fokuserad. Han har redan landat några fina rödingar men en mycket större simmar fortfarande där nere.

Trots att fisket i det stora hela var mycket lyckat så vad det varje dag långa stunder som var totalt stendöda. Om det berodde på vädret, solen, tiden på dygnet eller bara slump vet vi inte men ibland var rödingarna där och ibland var dom bara inte det. Dessa gånger var det extremt skönt att kunna retirera till tältkåtan och ta av sig några lager kläder, hänga upp nånting på tork, starta värmaren och vila en liten stund i värmen. Bekvämare kan man knappast bo mitt på fjället och det är nästan en förutsättning för att man ska orka fiska effektivt under flera dygn i sträck, från morgon till kväll. Nästa år tar vi garanterat med tältkåtan ännu en gång och då får vi hoppas att den där rödingen över två kilo inte går vinnande ur kampen igen!

Vi har ju som sagt testa på det här med att bo i tältkåta på vintern ett flertal gånger nu och har lärt oss en hel del om vad som funkar bra och vad som funkar mindre bra. Här är några punkter att tänka på.

- Är isen torr så går det bra att tälta på isen. Men tänk på att centrumpålen blir varm i tältet och smälter ner i isen efter ett tag. Undvik detta genom att ställa den på någon platta, exempelvis en liten träbit på ca 20x20 cm.

- Tältkåtan bör sträckas upp med stormlinorna, om inte för vädret så bara för att få det utspänt och få maximal volym inne i tältet. Är pinnarna till dessa i direkt solsken så lossnar de dock snabbt i snö eller is. Detta kan undvikas genom att efter förankring täcka dem med rejält med snö som isolerar.

- Även om det är vinter så måste tältet ventileras, stäng inte ventilationen helt för att försöka få upp värmen i tältet. Det blir bara kvavt och fuktigt då. Klä istället på er mer och ha en tillräckligt varm sovsäck.

-En kamin avsedd för tältkåtor är effektiva för att värma och kan få kåtan ordentligt mysig och varm. Men de håller inte värmen länge. Genom att lägga några stora stenar i kaminen och ovanpå så bevaras värmen längre. Annars kan en fotogenvärmare användas som lättare kan vara igång hela natten.

Summering av vårens ismete

Det har bara blivit ett fåtal ismetepass den här vintern men utdelningen har ändå varit ganska bra om man ser till timmarna jag lagt ner. Redan på årets första pass i början av april så satte jag ribban med en välkonditionerad gädda på just över 10 kilo. Det var även den första gången som jag tog med mig min flickvän Petra ut på ismete och planen var då att hon skulle lyckas ta sin livs första gädda. Jag inledde dagen med att i undervisningssyfte ta en vacker sexkilos och sa sedan att nästa fisk var hennes. Timmarna gick och fisket var segt så vi gjorde lunch och sa att vi skulle byta ställe om det inte hände något snart. Just som vi skulle sätta oss ner och äta våra parisare så går hon iväg för att lätta lite på trycket, och självklart fäller det exakt då. När hon sedan kommer tillbaka från skogen så står jag och drillar för fullt, jag känner att det är en bra fisk och säger även det. Sekunderna senare lyfter jag upp en gädda som jag misstänker väger 8-9 kilo och Petra bara gapar. Jag tror nog att hon kommer få en aning skev uppfattning om vad som är små och stora gäddor framöver ;)

Årets första tia på årets första ismetepass!

Gäddan visar sig dock väga mer än jag trodde, 10.03 för att vara exakt och hade en längd på 109 cm. En riktigt bra inledning på året med andra ord! Synd bara att det var jag som tog den och inte Petra som var tanken. Det är nog inte många som kan skryta med att sin första gädda någonsin var en tia ;)

Det har sedan dess blivit några fler pass med både vänner och framför allt med Petra som mer än gärna följer med och tycker precis som jag att jag fiskar på tok för lite! Det tycker jag är jätteroligt!

Resultatet från alla dessa pass har hur som helst varit ganska dåligt. Det har egentligen inte blivit så många seriösa pass utan mest halvdagar så det är inte ett helt oväntat resultat. En fisk som jag ändå vill nämna är min sista gädda för ismetesäsongen. Det var under valborgshelgen som jag och Petra kände att vi ville ut och fiska en stund. Det var lite för tidigt och kallt vatten för att spinnfiska, i alla fall om man ville ha chans till bra fiske, så vi chansade och gav oss iväg till en insjö för lite ismete istället. Det var lite läskigt att ta sig ut på isen då det var landlöst på de flesta delar av sjön och lite här och var hittade man stora hål i isen som gasbubblor eller infruset sjögräs hade skapat. Vi höll oss dock torra hela dagen och hade en solig och fin dag på isen, men fisket var ingen höjdare. Vi fick bara en enda gädda den dagen men oj vilken vacker fisk det var! Bland dom klaraste och vackraste teckningarna jag har sett, Gäddan vägde nog mellan 5 och 6 kilo och tog efter tre spottade hugg en halv död sill fiskad väldigt nära vassen. Vi hade några spottade fäll så jag misstänkte att ett mindre bete skulle göra susen och halverade våra deadbait och mäskade med den andra halvan i hålet. Det verkade i alla fall den här dagen fungera bra!

En av dom snyggaste gäddorna jag har sett!

Bortglömd succé-rapport från ismetepremiären!

När jag började fila på det här inlägget så var året fortfarande 2015 och jag och Markus hade nyss kört vår första ismetehelg för säsongen. Jag har tyvärr varit väldigt dålig på att skriva här senaste tiden. Det är både för att jag inte har fiskat någonting alls nästan och för att jag har haft för mycket annat i tankarna. Det har varit mycket senaste tiden helt enkelt och dessutom har vädret inte känts så inbjudande. Först var det en rejäl kallperiod och när det väl tog slut så dumpade det ganska mycket snö på de tidigare riktigt fina och blanka isarna vilket dämpar fiskesuget ganska effektivt. För varje år som går så blir jag mindre och mindre taggad på att plumsa fram med tunga pulkor i djup blöt snö. Vissa kanske skulle kalla mig lat, jag hävdar snarare att jag blivit klokare och väljer att lägga min tid på rätt perioder och förhållanden. Men nog om det. Vi har som sagt hunnit med några pass i alla fall och den första helgen blev faktiskt succé på en gång!

Suget efter ismete och grova gäddmadammer börjar bli riktigt påtagligt nu!

Vi hade bestämt oss för att testa ett nytt vatten som vi har funderat lite smått på förut men det har inte riktigt kännts så självklart. Helst vill vi ha något konkret att gå på när vi testar nya vatten. En rapport om bra fiske, något slags rykte eller i alla fall kännedom om djup och miljöer i sjön. Någon sån information hade vi inte den här gången. Baserat på vad vi lärt oss genom åren och genom att studera kartor så tyckte vi helt enkelt det känndes nog hett för att testa.

Vi började med att borra runt och loda för att få ett hum om djupen och när vi hittat ett intressant område så spred vi ut spöna. Vi hade blandat dött och levande bete i ungefär lika fördelning och varierade även djupet 50/50. Vi brukar alltid göra så på nya vatten för att se vad som funkar. I de flesta vatten finns en tydlig "kod" för vad som är effektivast och att knäcka den så snabbt som möjligt är viktigt. Annars är risken att man ratar ett riktigt hett vatten efter några pass på grund av dåligt fiske. När anledningen till det egentligen bara är att man har gjort helt fel utan att veta om det. Så variation är A och O på nya vatten!

Ismete blir verkligen riktigt häftigt på blanka isar 

Vi hade inte hunnit sätta ut alla spön innan första fället kom. Trots att det inte alls är något ovanligt så blir man alltid lite förvånad när morgontystnaden plötsligt bryts av ljudet från en upprätt och svajande vippa. Jag kom ihåg att det var en död mört i hålet där det högg och det var ett av dom grundaste ställena. Eftersom första fisken alltid bara brukar vara nån snipa när det hugger så snabbt så tar jag dock det hela väldigt avslappnat. Jag sätter mig på knä för skojs skull och gör ett ganska slarvigt mothugg och påbörjar sedan en lite klumpig drillning på grund av min låga position. Lite ringrostig efter en lång säsong med öppet vatten så har jag svårt att bedöma om det är stort eller litet. Jag tippar ändå på en femma på grund av fiskens ganska lugna beteende och när vi ser hela gäddan genom den blanka isen misstänker jag att det nog kan vara aning större ändå, en sjua möjligtvis. Jag ställer mig upp och blir lite allvarligare, det var ju i alla fall inte någon snipa som jag hade trott även om det inte är en speciellt stor gädda på några sätt. Markus kan snart landa fisken som vi bestämmer oss för att ta en snabb vikt på. Vi känner nämligen båda två att vi har lite svårt att bedömma exakt vad den kan väga, det var ju länge sedan vi ismetade senast. Vågen strular lite när jag ska väga av påsen, den stänger av sig själv och jag måste göra om proceduren innan vi kan lägga i gäddan. Jag lyfter lite snabbt och hinner se att siffrorna visar något på 11 kilo så jag avbryter lyftet och konstaterar att avvägningen blev helt tokig. Vågpåsen vägs av igen, gäddan läggs i och lyfts för andra gången. Vågen visar fortfarande över 10 kilo... va? Kan det vara möjligt frågar jag Markus som är lika fundersam. Vi lägger ner gäddan, tar ett steg tillbaka och inser att den kanske kan vara större än vi trodde ändå. Måttbandet visar 114 cm vilket betyder att vågen antagligen visar rätt vikt. Vi inser att vi har blivit helt galet storleksblinda efter alla feta och grova plussare vi tagit under hösten. Gäddan framför oss var mycket mycket större än vi trodde. Den exakta vikten antecknas till 10.4 kilo och efter det kändes både fiskepasset och det nya vattnet väldigt lyckat!

10.4 kilo på 114 cm blev dagens första fisk

Var rädd om er i vinter - använd isdubbar!

Just nu råder det en kraftig kyla över hela landet som kommer lämna efter sig mängder av isbelagda sjöar och vattendrag och kommer locka ut många på isfiske. Här uppe i Norr har isarna legat stadigt i flera månader nu men i större delar av landet ser det annorlunda ut. De första isarna är alltid förrädiska för det är så otroligt lite som krävs för att påverka om det lägger sig is eller inte på en specifik plats. Det kan vara 5 centimeter perfekt is på större delar av sjön men på någon del kanske isen bara är 2 cm för att det strömmar lite runt en udde, eller för att vinden låg från en sådan riktning att isen la sig lite senare på den delen. Är man oförsiktig och inte uppmärksam på förändringar i isen så är det då stor risk att gå igenom. Med den snö som nyligen kommit så blir det dessutom ännu svårare att upptäcka dessa farliga platser.

Att gå igenom isen är i bästa fall en otrevlig och extremt kall upplevelse som förstör en bra fiskedag. Förutsatt att man har isdubbar för att ta dig upp. Men, saknar du isdubbar så kan hela upplevelsen förvandlas till ett livsfarligt dopp. På blanka och tunna isar kan det vara helt omöjligt att ta sig upp igen och efter en kort stunds krampaktigt sparkande och greppande efter fäste så kan det vara för sent. Men ett par isdubbar runt halsen gör hela skillnaden. Det blir enkelt att ta sig upp igen och det enda man behöver mista är stoltheten och en bra fiskedag.

Så var inte en idiot. Skaffa ett par isdubbar och ha dom alltid runt halsen när du vistas på osäkra isar, tidigt eller sent på säsongen, eller på platser där det strömmar. Isdubbar är den överlägset billigaste och effektivaste försäkringen du kan hitta i livet.

Jag själv använder denna modell som har inbyggd visselpipa vilket kan vara ytterligare en bra funktion för att åkalla uppmärksamhet om du är själv på isen, vilket jag i och för sig inte tycker man någonsin ska vara om isen är osäker.

Uppdatering på gäddfisket

Nu var det extremt länge sedan jag har skrivit något och det beror främst på att jag har flyttat, håller på med mitt examensarbete och att jag inte har fiskat så mycket ännu under 2015. Men trots att jag har mina anledningar så känner jag att jag måste ta tag i det och dokumentera de få pass jag ändå har hunnit med och jag börjar med de två helger jag har riktat efter gädda.

I slutet av februari planerade jag och Markus en helg med fiske tillsammans med Filip Grahn och Jonatan Nordin här nere i Umeå där jag numera håller till. Vi körde två dagar på nya platser som kändes heta men resultatet blev inte vad vi hoppades på. De gäddor vi stötte på hade inte riktigt de proportioner man vill se för att det ska kännas riktigt hett och dessutom var dom flesta bara snipor. Men vädret var riktigt bra och helgen kunde lätt räddas med god (och mycket) mat och härligt sällskap. Det enda lite bättre som kom upp var en sjua som jag tog och som faktiskt blev min första gädda för året.

Gäddsatsningen misslyckades men vad gör det när man får äta gott i solen med grymt sällskap.

Helgen därefter åkte jag upp till Lueå istället och denna helg gav bättre utdelning. Strax innan klockan 11 på lördagen så tog Markus en hyfsad fisk på 109 cm som tyvärr inte hade jättebra form och bara vägde 7.88 kg. Men två timmar senare kom helgens räddning, åter igen när det var Markus tur. På ett spö i närheten av där sjuan tog så står nu Markus med bra spöböj och knän som börjar vara en aning ostadiga. Han kände på en gång att det var något mycket bättre och drillar försiktigt medans jag gör mig beredd för en landning och lägger ut vågsäck, tång och kamera. Upp kommer hon ganska snabbt och jag säger direkt att det absolut skulle kunna vara en tia. Gäddan hade riktigt hög och bred nacke och en helt okej rygg och när måttbandet visar 114 cm så är vi ganska säkra på att det är över strecket. 10.46 kg vägde hon in på och blev den nionde gäddan över tio kilo som jag och Markus tagit när vi fiskat tillsammans. Markus har haft bra flyt när det gäller att ta dom största på isen och har ju fått ta dom senaste 3 plussarna på ismete. Så nu har han dragit ifrån lite i tabellerna med totalt sju stycken mot mina fem över tio kilo, men jag lever på hoppet och vet att det ju bara handlar om slumpen då vi alltid kör varannan fisk vid ismete :)

Februarigädda på 10.46 kilo och 114 cm 

Nyårsafton bjöd på fin öring

Det sista passet för år 2014 la jag och Markus på årets sista dag. Vi hade beslutat oss för att vi skulle försöka lura någon fin öring i en liten tjärn innan nyårsmiddagen och alla kvällen festligheter började.Tur var väl det för vi bjöds på en riktigt trevlig dag på isen, med två vackra mörka öringar som resultat. Väckaren ringde i god tid innan det började ljusna, men så här mitt i den mörkaste decembervintern så var det ändå en ganska human tid, till skillnad från många gånger då man måste kliva upp klockan 4-5 på morgonen för att vara ute i gryningen. Det här är en av fördelarna tycker jag med att fiska mitt i vintern, man behöver inte vara ute 12 timmar och slita ut både kropp och sinne för att inte missa någon het huggperiod, fisket blir nu väldigt koncentrat och intensivt, man behöver inte ens ha med sig ett ordentligt mål mat vilket underlättar planeringen.

När vi kom fram till den tänka platsen spred vi ut våra spön längs en linje på ett område vi tidigare haft mest aktivitet på. Vi satte oss sedan och pimplade i närheten av våra ismeten som vi hade apterat med Uncle Josh shiner minnows, små konserverade betesfiskar som kommer väldigt smidigt förpackade och fungerar bra till ismete efter öring. Redan efter max tio minuter i mitt pimpelhål så dunkar det till på min ganska stora Inari Mormyska. Jag sätter in ett mothugg och möts av lite småryck och darr som tydde på en ganska liten fisk. Men när jag började sätta mer press så fattade öringen vinken och satte av i flera hyfsade rusningar och började skaka huvudet så kraftigt att jag varje gång trodde den släppte då det blev helt slakt i linan. Den var ett par riktigt nervösa minuter innan jag lyckade lirka upp huvudet på den arga öringhanen i hålet och säkra den med en hand under fisken. Den var stor och grov, och den var riktigt häftigt tecknad. Kolsvart på rygg och fenor med ett huvud och nacke som bara en gammal öringhane kan ha. Vi fotade och beskådade den vackra fisken innan vi just när vi skulle släppa tillbaka den kom på att vi måste ta en vikt och längd. Den visade sig väga hela 2,25 kilo och var 59 cm lång. Den var alltså något tyngre än den öring jag fick på trolling tidigare i höstas och därmed blev det nytt PB för mig. Riktigt kul att ta den på pimpel också, det blir en helt annan fight än på ismete eller trolling vilka i och för sig också är roliga metoder, men det krävs lite större fiskar för att det verkligen ska börja bli nervöst.

Gammal mörk tjärnöring på 2,25 kilo

Precis när min öring simmar ner i mörkret igen så fäller det på ett av våra ismeten men när Markus kommer dit så har den spottat och inte tagit en enda meter lina. Antagligen så smakade den bara och skulle kolla vad det var. Lite senare hade vi ett till hugg på ett annat spö men denna gången fällde det inte ens utan pinglade bara till. Dessa öringar har visat sig vara ganska kinkiga och därför har vi tagit med oss ett nytt vapen för att förhoppningsvis lyckas bättre. Det är en amerikansk produkt som heter Jaw Jacker och det är helt enkelt en spöhållare som man kan rigga så att när fisken hugger så görs ett automatiskt mothugg och fisken krokas på en gång innan den hinner spotta ut betet. Det borde i teorin göra att vi inte missar så många av huggen från dessa kinkiga tjärnöringar men vi hade bara med oss en Jaw Jacker bland våra totalt sju spön. Så det gällde att det högg på rätt spö, och till slut så gjorde det just det. Det hade varit helt dött i över en timme och vi började tappa hoppet, vi satt bekvämt och pratade om alla möjliga saker när det helt plötsligt dundrade på med bjällerklang så att det ekade i hela skogen. Jag reagerade på att det var ett ovanligt kraftigt fäll men insåg snabbt att det ju var Jaw Jackern som hade löst ut med full kraft, och spöet ryckte och signalerade att det var fast fisk. Markus sprang snabbt fram och började drilla öringen som ganska snart kunde landas. Detta var en något mindre hona på kanske knappt ett och ett halvt kilo och den var perfekt krokad i läppen i överkäken. Vi tog varken vikt eller längt på fisken och med den fina krokningen så kunde hon återutsättas snabbt och utan onödig stress. Jaw Jackern hade i detta fall tacklats med en liten mormyska med några maggots på men det fungerar lika bra att tackla den med ett blänke och krok eller bara små döda fiskar, till exempel Uncle Josh minnows. Eller varför inte levande bete, så länge dom är så pass små att dom inte själva löser ut Jaw Jackern, motståndet på den är dock ställbart så det borde inte vara några problem om man bara ska ha beten i storleken för öring eller abborre.
 

På dom övriga sex spöna körde vi ismete på traditionellt vis med vippa, ismetespön och multirullar, men lättare och tunnare grejer än till gädda såklart. Vi kör med Rauma 3 fot light till allt ismete efter mindre arter som abborre, öring och även lake och dom har visat sig fungera mycket bra dessa gånger. Dessa kompletteras med små lågprofilrullar utrustade med 0,30-0,35 nylon och fluorocarbontafsar med en väldigt liten och vass trekrok eller enkelkrok. Ismetet efter öring har ärligt talat fungerat sådär för oss, vi har ganska många hugg och fäll men dom spottar ofta väldigt fort. Vi vet inte om det beror på att dom blir skrämda när man närmar sig på isen eller om dom helt enkelt inte är van att äta småfisk så att dom då mest hugger för att kolla vad det är och sedan spottar ut. Några stycken har vi dock lyckats ta på ismete under de pass vi försökt på dom men det är många fler som vi har missat. Vanligt ismete borde rimligtvis fungera bättre i större sjöar med större öringar som har småfisk som huvudföda, dessa spottar nog inte lika snabbt och tar nog betet mer bestämt. Nu har vi ju dock i och med Jaw Jackern en ny teknik som vi vet fungerar ypperligt så i framtiden kommer nog fler öringar landas, och även andra arter med fettfena. Jag ser otroliga möjligheter för både ismete efter öring, röding, bäckröding, harr och även regnbåge om man gillar sådant. Jag kommer definitivt införskaffa ett par tre stycken Jaw Jackers till detta fiske. Det är ju väldigt smidigt eftersom det också fungerar med en liten stillastående mormyska apterad med något som luktar gott och man inte alltid måste få tag i små mörtar eller löjor som bete.

Fiskeåret 2014 kunde knappast ha slutat med en finare fiskedag och man kan bara hoppas att nästa år blir i närheten lika bra som 2014. Jag kommer i dagarna skriva en årskrönika för att sammanfatta året som gått, något som inte blir helt lätt med tanke på hur mycket jag hunnit med.

Gott Nytt år!

Legendariskt ismetepass

Tidigare i vinter fick jag och Markus uppleva ett helt magiskt ismetepass som kommer bli mycket svårt att överträffa. På bara några få timmar landade vi en skaplig mängd gäddor med bland annat två på runt 6 kilo och med två toppfiskar över 11 kilo!

Jag tänker fatta mig kort, Markus har redan skrivit en bra artikel om passet som kan läsas i senaste numret av +MagazineFishEco. 

Vi var först inte helt säkra på att vi skulle fiska något den här dagen, vi hade kört hårt varje helg sedan isen lagt sig stadig på Norrbottens sjöar och vi började vara sugna på en vilodag. Men jag hade uppmärksammat att det skulle vara milt väder med endast några minusgrader, riktigt högt lufttryck och vindstilla och det kändes därför dumt att slösa bort dagen i soffan, så vi packade våra grejer och gav oss ut i gryningen. Ett beslut som vi inte skulle ångra. Huggen kom igång en stund efter att ljuset infunnit sig men det var för det mesta rätt små gäddor. Strax efter klockan 10 kom den första riktiga gäddan...

Varje gång det var Markus tur att ta fisk under morgonen så högg det i ett och samma hål men det hade bara varit snipor och spottade mörtar fram tills nu. Nu hade det åter fällt på samma spö och den här gången svarade det riktigt bra i andra änden. På en sekund så övergick lugnet i luften till total adrenalinladdad spänning. Jag hann skymta gäddan och se att det nog var en tia men var tvungen att springa och drilla en snipa i ett annat hål. När jag kom tillbaka så hade Markus handen i hålet och såg sådär sjukt nöjd ut som man bara gör när man tagit en riktig gris. Gäddan var definitivt grov, men det som gjorde mest på dess vikt vad den brutala buken som den antagligen hade jobbat på hela hösten. Den var 113 cm och vägde hela 11,5 kilo.

11,5 kg 113 cm

Tre timmar och några mindre gäddor senare kom nästa gris, åter igen var det Markus tur att ta fisk och det var på något magiskt sätt i samma hål ännu en gång. Markus kände i mothugget att det var en till bättre gädda och när den kom till hålet och visade sig så började han tro att det var samma fisk, för den såg ut att vara lika stor! Jag, som stod på knä och tittade ner i hålet, hade fått en lite bättre koll på den och tyckte inte att den såg ut likadan, färgen var lite annorlunda och ryggen såg ännu bredare ut. Medans gäddan stångades under hålet så blev den känslan mer övertygande och nu började det nästan kännas löjligt, två stycken lika stora gäddor i samma hål? Jag greppade gäddan och hävde upp en riktigt kloss på isen. Den här var byggd på ett annat sätt än den förra, ryggen och höjden som gick hela vägen till stjärtfenan var bland det brutalaste jag har sett och den hade dessutom ätit upp sig riktigt bra. Men samtidigt såg den ut att vara riktigt kort och vi trodde att det nog bara skulle räcka till lite över tio. Men vågen sa något annat,11,15 kilo vägde hon vid en längd av bara 109 cm vilket gör den här gäddan till den grövsta jag har sett med egna ögon. Mäktigt fisk!

11,15 kg 109 cm

Efter dom här två gäddorna så kändes allting surrealistiskt. Vi satt i våra stolar och väntade på fäll precis som vi hade gjort i morse innan allting började. Ingenting hade förändrats, snön var lika vit, skogen var tyst och i fjärran kunde man fortfarande höra en korp då och då. Världen hade inte förändrats på något sätt och det kändes som att ingenting hade brytt sig om vad som hände förutom vi. Det kändes som att det lika gärna kunde vara så att vi somnat i morse när vi hade satt ut alla spön, och sedan bara drömt allting. Jag plockade upp kameran och började titta på bilderna, och där fanns ju beviset, den enda synliga förändringen i världen till följd av våra gäddor.

Den ryggen....

Summering av ismetet

Jag har haft fruktansvärt fullt de senaste månaderna och därför har jag inte haft tid eller ork att skriva något om de ismetepass som jag har hunnit med. Därför gör jag nu bara en summering av alla bättre gäddor vi har fått så kortfattat jag kan. Isen la sig på många ställen i mitten av oktober men vi valde att fortsätta nöta i öppet vatten så länge som möjligt och inte börja ismeta på halvheta ställen bara för att få ismeta. Det var nog smart eftersom jag och Mårten lyckades ta en riktigt fin elvakilos på ett av de sista passen i öppet vatten. Vi väntade med ismetet tills isen låg på intressantare ställen och började sedan beta av dom en efter en, och det gav rätt bra utdeling. Det blev några sjuor, åttor och en nia för Mig, Markus och Mårten under det första ismetet i vinter, här kommer lite bilder på några av dom.

Första bilden är på en riktigt välproportionerad sjukilos som Mårten hade turen att ta under ett pass då vi alla tre fiskade tillsammans. Jag bryr mig inte om att visa dom andra sjuorna för dom ser alla rätt tråkiga ut i jämförelse med den här skönheten. 

Sjua med riktigt bra former

Nästa gädda är den enda åttan vi har fått om man räknar bort den som Markus guidade till hans yngre kusin Elias, den fina gäddan kan man läsa mer om längs ner i inlägget Markus har skrivit om vinterns ismete. Båda dom åttorna vägde ungefär lika mycket men min var nästan 10 cm längre, jag kan inte göra annat än att gratta Elias till ett nytt PB och en riktigt vacker gädda!

8,17 kilo

Sist men inte minst har vi Markus fina dam på 9,38 kilo och en rejäl nytagen brax i magen. Vi letade specifikt efter produktiva vatten med mycket brax och det verkar ju som att det här var just ett sådant. Det är roligt när teorier stämmer och man får utdelning.

9,38 kilo

Det är nästan otroligt hur en gädda kan sätta i sig ett byte som är mycket bredare än gäddan själv.

Nästa period med fiske blir förhoppningsvis under mellandagarna och då är det lakfiske som står på schemat. Jag hade ju turen att ta en reg-lake förra vintern men jag hade inte tackat nej till ännu en. Vi får väl se vad som händer, någon trekilos borde det i alla fall kunna bli om fisket är så bra som det var förra året. Efter det är det lite oklart hur vintern och våren kommer se ut vad gäller fiske. Jag ska flytta ner till Umeå ett halvår för att göra exjobb och kommer nog ha lite begränsade möjligheter till fiske men jag får försöka ta mig ut så mycket jag kan. Det är alltid spännande med nya ställen att utforska men det är ju svårt med ismete då man måste hitta och hålla en massa mört och när det sen blir öppet vatten så har jag ingen båt så då är jag begränsad till landfiske.

Påskhelg med reggharrar och en ismetad öring

Till påsken hade jag och Markus planerat att åka upp till Kåbdalis och till fjällen för att isfiska efter lite olika arter på olika sätt. Vi skulle pimpla harr, ismeta abborre och även ismeta öring. Det sistnämnda var även det vi började helgen med på fredagen och vi hade förberett oss med en skaplig mängd riktigt små mörtar som bete. Vi körde med samma utrustning som vi använder till ismetet efter abborre men eftersom det inte fanns någon gädda i vattnet så valde vi 0.28 fluorocarbon istället för den tunna wire vi annars använder. Vi kom till sjön i strålande solsken och flertalet plusgrader i luften, det var inte helt lätt att ta sig fram med skotern i det mjuka föret men trots knappa metern med snö i skogen så var isarna stenhårda att gå på. Vi kunde knappt ha fått bättre förhållanden egentligen, på något magiskt sätt så tycker jag alltid att det är riktigt bra väder under påsken. Det går knappast att styrka det påståendet vetenskapligt men något speciellt är det med just påskhelgen, den är som gjord för isfiske och njutning ute i naturen. Hur som helst så började vi sätta ut våra spön och redan när jag ska aptera spö nummer två så fäller det på det första. Jag är valdigt nära hålet så jag går dit och gör mothugg på fisken som simmar i hyfsad fart från hålet. Krokningen går bra och medans Markus hämtar kameran för att filma så landar jag en fin öringshane på 1,72 kilo. Min första ismetade öring och dessutom pb på den arten, det var extremt roligt. Nu kändes det nästan för enkelt och båda trodde att vi skulle ha kanonfiske resten av dagen men så blev inte fallet. Vi hade totalt två till hugg med långa mellanrum och båda två hade tyvärr spottat betet när vi kom fram för att kroka. Så det blev bara en enda fisk under dagen men vad gör det när man får vara ute med vänner i perfekt väder och laga god mat över öppen eld.

Vacker ismetad öring på 1720 g

Nästa dag var en lite mindre seriös dag då vi "endast" skulle ismeta abborre, det kan ju självklart vara lite mycket satsning som att ismeta öring men i just det här vattnet så fanns det troligtvis inte några riktigt stora abborrar. Förhoppningarna låg på ett riktigt roligt fiske med många fiskar på mellan 3-5 hekto och några toppfiskar på 8-9 hekto. Riktigt så blev det inte. Jag tog under dagen totalt endast en på pimpel och tre abborrar på ismete med en topp på 830 g och Markus fick inte en enda abborre tyvärr men så kan det vara ibland. Däremot så hade vi ganska roligt pimpelfiske i ett hål då vi hade på en handfull gäddor i varierande storlek under en kort stund och de bjöd på riktigt intressanta fighter på våra små pimpelspön. Bra träning för morgondagens fiske efter storharr kanske.

Söndag morgon, tidigare än tuppen, så begav vi oss mot fjällen där vi skulle spendera det följande dygnet och lite till. Vi hade med oss en tälkåta av märket Helsport som vi sov i under natten och en lättviktskamin till denna för att få upp värmen. Den här kombinationen fungerade suveränt och vi som som små prinsar på våra renskinn. Det krävdes dock en hel del skottande för att komma ner till barmark då tältkåtan är väldigt stor och snön väldigt djup, men man blir stark av att skotta snö så jag klagade inte. Efter vi hade fått upp tältet och Markus hade härjat runt i skogen för att samla ved så begav vi oss ut på sjön och provade fiskelyckan. De första hålen gav noll och ingenting men vi flyttade oss en längre bit och efter en liten stund så kände jag ett pill på min mormyska. Två sekunder senare tog den igen och kom snabbt upp på isen. Den harren vägde runt fem hekto men när jag sedan släppte ner igen och kom till botten så tog det på en gång tvärstopp och denna var betydligt större, 1.33 kilo och 51 cm innebar nytt personbästa. Vi hade med oss en balja som vi fyllde med vatten för att kunna hantera harrarna bättre då vi skulle filma och fota ganska mycket, harren verkade lugn i den baljan och simmade glatt tillbaka efter bihandlingen. Ner igen och nu dröjde det inte länge innan nästa harr kom, denna gång på 870 g. Markus började nu fundera på om han gjorde något fel som satt precis bredvid men inte fick någonting och bytte även han till en mormyska, det gav inte något mer dock. Nu dröjde det nog i alla fall en minut innan nästa harr högg men den tappade jag tyvärr och sedan blev det inget mer i det hålet. Vi borrade runt på området ett bra tag vilket resulterade i ett hugg och två fiskar på fem-sex hekto för Markus och inget mer för mig.

1330 g 51 cm

Vi tog lunch och njöt av det fina vädret en stund för att sedan återgå till fisket men möttes bara av en till synes helt stendöd sjö. Under hela eftermiddagen och in mot kvällen så hade vi inte ett enda litet hugg någon av oss. Det hade blivit helt dött på eftermiddagen och med det i åtanke så planerade vi att stiga upp tidigt på måndagen för att ha hela förmiddagen på oss att fiska. Vi lagade mat och åt ur våra godispåsar tills vi sprack  i den sköna värmen från kaminen medans vi tittade på bilder från dagens fiske. Bättre nedvarvning än så kan man knappast få efter en sån här dag, en varm dusch hade i och för sig inte skadat heller men man kan inte få allt. Sedan slocknade vi, trötta och mätta.

Morgonen därpå började inte bättre än söndagen hade slutat. Fisket var segt på den platsen där vi hade fått fisk dagen innan. Jag hade ett hugg som kändes riktigt bra men tyvärr så gick den loss på en gång och någon mer harr kom inte. Vi började borra oss runt på sjön för att hitta något intressant område och efter ett tagså fick Markus fisk i ett hål en bit bort från mig. Jag springer dit och ser att det är en riktigt fin harr som han har tagit och hämtar kamera och annat nödvändigt. Vi lägger harren i baljan under hanteringen och mäter den till 51 cm även den men den här var ännu fetare än min så den vägde hela 1470 g, bara 30 g från storfiskreg. Markus drar en lättnadens suck nu när även han har fått en fin harr att minnas efter resan är slut och fisken får sedan simma tillbaka efter foto och lite filmning. Jag borrar mig ett hål i närheten och drar snabbt en mindre fisk på runt halvkilot medans Markus drar på en till riktig storharr som han landar ganska snabbt. Jag säger att den är större än den förra men Markus vågar inte riktigt tro det. Jag mäter den till 53,3 cm och säger åter igen att den kommer vara större, det här är reg, och nu tror han mig nog. Mycket riktigt, den väger imponerande 1620 g och är en hanfisk med fina proportioner, vår satsning har lyckats i och med denna fisk och vi kan slappna av helt. Nu händer dock någonting helt bisarrt, efter Markus har återutsatt den harren så dröjer det inte länge innan nästa stora harr komemr upp ur hans hål. Vi blir helt till oss av glädje men inser ganska snabbt att det är samma fisk som han tog för nån minut sen så vi skrattar bara och sen åker den snabbt ner igen. Men det var inte nog där, för en liten stund senare så kommer samma harr upp en tredje gång...vid det laget började man nästan tycka synd om harren för den måste ju helt klart ha varit intelligenshandikappad. Det är ju dock ett bra kvitto på att våran hantering inte stressade upp i alla fall den fisken nämnvärt, baljan visade sig vara väldigt användbar. Undrar hur många personer i Sverige som har tagit samma harr, som var över storfiskreg, tre gånger på typ 15-20 minuter. Det är nog inte många.

1470 g 51 cm

Här är hon i baljan, rund och fin om magen. 

Markus reg-harr på 1620 g och 53,3 cm

Vi fiskar på runt det här området då det verkar finnas en del harrar här och jag lyckas ta några skapliga fiskar till på dryga halvkilot innan jag bestämmer mig för att prova det hål där Markus fick sina fiskar. Jag fiskade med en större mormyska än han och tänkte att jag kanske kunna få någon som inte ville ta på hans bete, eller att det har kommit dit nya fiskar. Jag han inte mer än att få bottenkontakt så hade jag redan en harr på kroken, denna vägde kanske sju hekto och hade ett väldigt fint prickigt mönster på främre delen av kroppen. Det dröjde sedan lite längre innan nästa hugg som kom precis när Markus kom gående förbi och sa några ord. Det pillade till försiktigt i spöet så jag satte in ett mothugg och möttes av tyngd. Fisken började stöka och gjorde några rusningar fram och tillbaka under hålet ett tag innan jag lyckades styra upp den och landa den. Nytt pb var ett faktum, frågan var bara hur mycket. Jag såg på en gång att den var längst hittills och gissade på 55 cm när jag la den i blajan och jämförde hur mycket spelrum markus på 53,3 hade haft. Jag gissade helt rätt vad gällde längden men tyvärr så var den lite smalare än de tidigare harrarna och vägde 1600 g. Fortfarande storfiskreg och nytt personbästa så jag är extremt nöjd. Bara att få se en så lång harr är en mäktig syn som jag redan längtar tillbaka till. På ett sätt var det väldigt passande att min var lite tunnare än Markus, så har han den tyngsta harren och jag har den längsta. då kan båda vara nöjda.

1600 g och 55 cm på en stor silverglittrande mormyska.

Vi nådde baljans maxgräns

Totalt så får vi 13 harrar under två dagars fiske, fyra av dom var över ett kilo och två var över reg. Jag fick nio och Markus fick fyra, eller sex om man räknar hans galna återfångst. Allt som allt så var det en riktigt bra påskhelg med fint väder, god mat, bra sällskap och framför allt riktigt fina fiskar. Kanske den bästa påsken någonsin trots att den enda riktiga "påskmaten" vi fick i oss var 1,2 kilo godis...

Bästa ismetet ever! Version 2

Förra helgens ismete var ju smått legendarisk för vårat fiskegäng. Två gäddor över tio kilo på samma pass med topp på 11,9 kilo har aldrig hänt förut och det gjorde det passet till det bästa någonsin. Men det är nog faktiskt petat från den positionen nu efter lördagens pass med Markus. Vi hade helt galet bra fiske under dagen med både bra mängd, medelvikt och toppvikt. Det var nästan oförskämt bra och det gick inte att förstå i stunden hur sjukt fisket verkligen var den dagen. Vi fick så mycket stora gäddor att man tyckte att allt under 7 kilo var småfisk...

Det var ett ganska oplanerat fiskepass som bestämdes när jag satt på kvällen innan satt på bussen på väg till en födelsedagsfest i stan. Vi beslutade att det var tvunget att bli ett eftermiddagspass på grund av olika anledningar men det kändes ändå okej, vi hade ju ändå inte tänkt fiska gädda den här helgen så det hela var bara en bonus. Klockan var ungefär 12 när vi får dagens första fäll, Markus hade borrat klart alla hål men jag var lite efter med att sätta ut spöna så vi hade inte fått ut allt ännu. Jag stod på tur och var dessutom väldigt nära fället som var på ett spö jag hade satt ut bara någon minut tidigare. När jag kommer fram så står gäddan stilla och har knappt gått någonting men jag känner att den är där och gör mothugg. På en gång så förstår jag att det är en bra fisk när jag känner tyngden och lugnet i fisken och även när den kommer till hålet och sätter iväg i några rusningar. Upp kommer efter en stund en riktigt fin pjäs som jag först uppskattar till över sju för att den inte var jättegrov men när Markus har kommit fram och vi mäter gäddan till 109 cm så förstår vi att den väger mer än så, 8,82 kilo blev vikten på dagens första gädda och bara det är nog för att göra dagen riktigt bra.

Markus fortsätter med att dra en mindre gädda på runt 5 kilo och ganska snabbt kommer det tredje fället, vi hade fortfarande inte fått ut det sista spöet. Den här gäddan beter sig precis som den första åttan och är ganska bökig att få upp i hålet så jag tittar ner och försöker lirka upp den och då ser jag att den är minst lika stor, om inte till och med större. Den visade sig vara både och, på 112 cm så var den lite längre men den var tyvärr ganska medioker i formen och vägde lite mindre, 8,43 kilo. Dagens andra över åtta och med extremt vacker teckning, bara min andra fisk för dagen och mer skulle komma.

Drygt en timme senare, efter några snipor och femmor, så fäller samma spö som min tidigare åtta hade kommit på och det är nu Markus tur. Mothugget är tungt, fisken är lugn men gör ganska djupa huvudskakningar och några fina rusningar efter en stund, det är ännu en riktigt fin gädda! När det närmar sig landning så fäller det på ett till spö och jag tvingas lite motvilligt springa dit och missar då landningen. Det var dock tur visar det sig för när Markus skriker att hans gädda är stor, kanske en nia, så känner jag bra tyngd i även mitt spö och ropar tillbaka att min är fin den också. Det hela slutar med att vi har två riktigt stora gäddor på mattan samtidigt. Markus gädda på 112 cm, 9,7 kilo och min på 110 cm, 8,4 kilo. Tyvärr så hade inte min samma ryggbredd och grova nacke som Markus gädda hade, annars hade vi fått dubbelhugg på nior. Ingen av oss hade tidigare tagit en nia så nu är det bara jag kvar. Men vilket galet dubbelhugg som även innebar att vi nu var uppe i fyra stycken över 8 kilo, alla på runt 110 cm och en topp på nära tio pannor, vi fullkomligt hoppade av glädje.

Markus första nia, 9,7 kilo på 112 cm 

Grymt dubbelhugg, Markus fisk på 9,7 och 112 cm t.v. och min på 8.4 och 110 cm t.h.

Innan vi hade hunnit få ut nya mörtar på spöna så fällde det på nästa spö och för att göra en lång historia kort så var det dagens femte gädda över åtta kilo som vägde in på 8.015 kg och mätte 106 cm. Vi satte ut våra tre sista mörtar på de tre spöna som nu var utan och väntade. Där den sista åttan kom hade vi satt den största mörten då det var ett dubbelkrokstackel på det spöet, en riktig best på drygt 30 cm. På det spöet kom då nästa fäll och jag var rejält taggad med tanke på storleken på mörten och hur dagen sett ut. Jag sätter in ett rejält mothugg så att det knakar lite i spöet men jag möts inte riktigt av den tyngd jag hade hoppats på, däremot så gör gäddan så sjuka huvudskakningar så att vi nästan var säkra på att det skulle vara dagens största gädda. Men jag känner samtidigt att den inte riktigt har kraft i rusningarna och stoppas ganska lätt och är inte nog tung att vända på och pumpa in. Mycket riktigt så visar den sig vara en för dagen relativt liten gädda, "endast" precis 100 cm och strax under 7 kilo. De extremt djupa huvudskakningarna visade sig bero på att gäddan var krokad precis längst ut i underkäken och fick då maximal slaglängd när den försökte ruska loss de troligtvis ganska obehagliga krokarna. 

8.015 och 106 cm

Dagen fortsatte med några fler mindre fiskar och några fler åttor blev det inte. Så resultatet när vi packade ihop var ungefär såhär, 106, 109, 110, 112 och 112 cm med 8015, 8820, 8400, 8430 och 9700 g. Helt galet bra resultat alltså, i alla fall för oss... på två man... under bara en eftermiddag... på ismete... i Norrbotten. Det där med Norrbotten är kanske inte lika osannolikt dock, här uppe är det väldigt lågt fisketryck i de flesta vatten och då finns det stor chans att ha bra mängdfiske med hyfsade längder. Men sanningen är ju den att konditionen och till viss del längderna aldrig kommer upp ens i närheten av gäddor i sydligare delar av landet där tillväxten är snabbare och tillgången på byten mycket större. Tänk bara om det här hade varit i ett sådant vatten, då hade vi kanske haft 4-5 gäddor på över tio kilo istället och med en topp på över 11 kilo. Det tål att tänkas på.

Bjuder på en till bild på dubbelhugget, dom var så lugna och medgörliga när dom låg bredvid varandra på mattan så man kunde nästan tro att dom ville bli fotade. Det syns inte så tydligt att den övre är lite större men tittar man noga så kan man ana att nacken och ryggen på den är betydligt grövre, man ser det på vinkeln på huvudets sida liksom. Lite lågupplöst bild då den är tagen ur ett videoklipp, just det ja...hela dagen är filmad och kommer att visas så fort Markus orkar redigera lite.

Bästa ismetet ever!

Det har varit sex väldigt intensiva dagar nu senaste veckan eftersom jag äntligen har skrivit klart alla tentor och rapporter i skolan. Därför har jag passat på att vara på isen och pimpla och/eller ismeta varje dag vilket känns både i ansiktet och i kroppen. Det enda riktigt seriösa passet var dock i lördags, ett pass som vi hade planerat en lite längre tid tillsammans med Mats som skriver Fiskelycka i norr. Det har tidigare aldrig blivit något stort när vi har fiskat tillsammans men den här dagen stämde det verkligen, på kvällen kunde vi summera sex landade gäddor med två toppfiskar över tio kilo!

Dagen verkade börja bra för när Mårten satte ut ett av dom sista spöna så högg en gädda just när han höll på att sätta linan i vippan, det blev dessvärre inget riktigt mothugg och fisken släppte därför fort. Han kände dock att det var en lite bättre fisk i alla fall vilket bekräftades när den högg igen en stund senare och visade sig väga 5.7 kg. Det blev dagens första fisk och förhoppningarna var fortfarande höga men när mer än sex timmar hade gått och det enda som hade hänt var att Markus missade en gädda i mothugget så började det kännas segt, extremt segt. En bra bit in på eftermiddagen kom då dagens andra fisk. Det var Markus som skulle ta den och han var först fram till hålet, vi tre andra kommer gående och ser att mothugget sitter men det ser efter det ganska snipigt ut. Den gör några småknyckar och vi misstänker en liten gädda men när vi kommer fram så fullkomligt skakar Markus och ser helt skärrad ut, han har då sett gäddan genom hålet och insett att det är en riktigt stor gädda! Efter lite brötande så kommer hon motvilligt upp i hålet så jag tar ett stadigt grepp och landar henne. Alla blir helt lyriska för i min famn ligger något så grisigt så vi knappt tror våra ögon, det är bland det grövsta vi någonsin har sett och vi förstår att den här kommer väga väldigt mycket. Efter några vägningar fastställs vikten till 11.9 kilo, det är nytt personbästa för Markus som nu ligger på exakt samma vikt som mig själv. Samtidigt som vi krokar loss och väger gäddan så måste Mats springa iväg på ett fäll där han tar en till gädda på uppskattningsvis 5 kilo vilket betydde att det nu var min tur. Men först fotograferades och filmades Markus gädda innan den  fick simma tillbaka, världens segaste fiskepass var nu räddat!

En gädda i toppform! 11.9 kilo på 114 cm

Det är precis det här man hoppas på när en dag är så fruktansvärt seg som den var den här lördagen, en toppfisk som gör allt besvär och all väntan värt det. Den här gången kom äntligen räddningen men det slutade inte där! En stund senare så kom nästa fäll och det var ju som sagt min tur. När vi kom fram så stod fisken stilla så jag kände i linan om den hade spottat eller var kvar, jag fick lite motstånd och sedan rycktes linan ur händerna på mig, kanske svalde gäddan precis mörten lite djupare eller skakade lite på huvudet. Jag kollade bromsen på rullen och satte in mothugget men möttes av ett totalt tvärstopp, fisken följde verkligen inte med en enda millimeter och spöet bugade sig så djupt att det gav ifrån sig ett högt "knak". Sekunden senare så släpper allt... satan! Upp kommer en trekrok som har trasslat in sig i tafsen så att den hänger åt helt fel håll, jag hade alltså dragit kroken rakt ut ur munnen. Den gäddan var garanterat över sju kilo men troligtvis mycket större än så för sån tyngd har jag aldrig ens varit i närheten av från en gädda som stått helt stilla i mothugget.

Nästa försök får jag redan efter en för dagen relativt kort stund och den här gången går gäddan i bra takt när vi kommer fram. Jag lättar lite på bromsen och spänner upp... den här sitter! Mats landar fisken på ett exemplariskt vis och vi kan konstatera att dagens andra tia är tagen, 10.6 kilo vägde den och nu kan dagen rimligtvis inte bli något bättre!

För att sänka den oförskämda snittvikten något så avslutar Mårten och Markus med att dra varsin snipa på 2-3 kilo, dessa hade på något magiskt sätt lyckats hålla sig borta hela dagen och det verkade ett tag nästan som att det enbart var de stora gäddorna som jagade den här dagen. När klockan närmade sig sju på kvällen, efter 13 timmar på isen, så packades spöna ihop och det bästa ismetet vi hade varit med om var tvunget att avslutas. Nu framöver så kommer det nog läggas lite tid på abborrfiske också, vi har kittat upp oss med lätt ismeteutrustning och fixat mängder med fin betesfisk. Första passet verkar bli redan nu till helgen på ett ställe som vi bara har hört att det ska finnas stor abborre på. Det blir väldigt spännande.

Blåsigt gäddfiske

Det blev ett pass med Mårten, Markus och Anton igår med ganska bra resultat. Mannen för dagen blev Mårten den här gången som tog båda de två största fiskarna. Prognosen sa att det skulle vara soligt och fint under dagen men blåsa del, det visade sig vara en underdrift, det blåste stundtals överjordiskt mycket. Mårten tänkte till och tog med sig ett vindskydd som vi skulle sitta bakom men det blåste så mycket att vindskyddet inte pallade trycket och lossnade efter en stund. Saker flög iväg över isen och stolarna välte flera gånger och att springa på ett fäll i motvind var ungefär fem gånger så jobbigt som att springa med vinden. Det blåste helt enkelt otrevligt mycket, men det var i alla fall soligt!

Det högg rätt så bra under hela dagen men gäddorna kändes inte riktigt helt igång, det blev många spottade beten och dessutom många vindfäll som fick oss att springa i onödan. Stundtals blev det lite väl slitsamt och jag vet då att i alla fall jag längtade något djuriskt efter en dusch och en mjuk soffa när dagen började ta slut. Vi fick ju dock som sagt några bättre fiskar i alla fall vilket var skönt då det var ett nytt vatten. Jag gör mitt första mothugg för dagen och känner bra tyngd men inte mycket mer och när den kommer till hålet så känner jag någon knyck och sen flyger det upp en stor mört ur hålet. Jag hade inte lyckats riva loss krokarna från mörten i mothugget och det var säkert därför gäddan inte satte emot någonting, den var aldrig krokad. Lite senare under dagen så fäller det på samma spö igen och nu är det Mårtens tur, han lyckas bättre och landar en fin gädda på 7.270 kg på 99 cm. Det går ju inte att veta att det var samma gädda men det är inte omöjligt.

Sedan tog jag en halvbra fisk på typ 5.6 kg i samma kondition som faktiskt gav rätt fin fight och medans vi åt lunch så såg vi att en vippa längst bort hade fällt så jag och Mårten springer dit. Gäddan är kvar och landas efter en stunds bökande mot iskanten. Den här är också en bra fisk men jag gissar lägre än Mårten som säger att det är en till sjua, jag är inte van gäddor som är så grova verkar det som för Mårten hade rätt. Markus ser att vi verkar ha fått något bättre så han ringer (går inte att ropa i vinden) och frågar vad han ska ta med sig, kamera och c&r väskan svarar jag. Gäddan vägde 7.6 kilo och var 100 cm lång, något fetare än den tidigare men lite sämre höjd och bredd kanske. Helt okej resultat för att vara första gången på ett vatten, dessutom så bommade vi nog mest troligt en till 7+ lite senare, rejäl bettbredd på den mörten. Blir nog mycket ismete framöver känns det som. Våren har redan börjat visa sig här uppe och snart är det riktigt fina snöfria isar och soliga dagar, då går det inte att sitta inne oavsett hur stressigt det är med skolan.

"The Holy Roach"

De senaste två helgerna har använts till att testa nya ställen att ismeta gädda på. Det går ju ofta inte så bra när man testa nya ställen. Det är svårt att veta hur botten ser ut, man vet inte vart man ska sitta och första gången man testar så kanske det är dåligt på grund av väder och andra förhållanden. Men ibland så lyckas man hitta rätt på en gång och då får man verkligen känna sig riktigt nöjd som fiskare. Att hitta nya givande ställen är nog det som ger mig mest glädje inom gäddfisket och därför var gårdagen en av de bästa fiskepassen i mitt liv. Jag, Markus och Rasmus som praktiserade hos Mieko den här veckan skulle testa ett ställe som jag har sneglat på ett tag. Vi åkte tidigt för att vi vet att förmiddagen brukar kännas hetast och så fort vi hade fått ut våra grejer så fäller det. Dagens första gädda är på runt 3-4 kilo men för sin storlek så var den väldigt grov. Dock skulle det visa sig att den här gäddan tyvärr hade bäst form av alla vi fick under dagen. Det fortsatte med ett gäng riktigt små gäddor och innan lunch fäller det på spöet längst bort. Jag skyndar mig dit och möts av en rulle som töms på lina i bra takt och i mothugget blir det inte mycket svar. Den långa och elastiska linan flexar och jag får veva som en tok för att få bra kontakt med fisken. När jag har tyngd så fortsätter jag pumpa en bra stund innan gäddan kommer till hålet första gången. Först då ger den tecken på liv och sätter i väg i en monsterrusning och verkar gå fast i något en stund men lossnar efter vad som kändes som en evighet men troligtvis bara var någon sekund. Den gör några till rusningar och sen kommer den snällt upp i hålet och landas av Rasmus. Markus som hade varit i skogen och gjort som björnen bruka göra kom i lugn takt och blev förvånad när han kom fram, den såg mycket mindre ut på håll. Gäddan vägde 7.44 kilo och var 101 cm lång vilket är ganska hyfsad kondition i Norrbotten.

7,44 kg 101 cm

Nu tändes grillen och korvar stektes medan vi tog in lugnet och kände oss nöjda över att ha fått i alla fall en metersfisk på ett nytt ställe. Efter första korven fäller det och Markus springer dit för att kroka, det ser ut som att det går bra men i hålet så släpper gäddan som troligtvis var väldigt liten. Mörten fick vi behålla och jag och Rasmus som var kvar vid grillen diskuterade om det var bra eller dåligt att han tappade gäddan, den var ju liten och man vill inte slösa bete i onödan men hade han landat den så hade det blivit Rasmus tur. Vi kör ju oftast varannan landad fisk så det var fortfarande Markus tur. Vi skämtade lite och sa att nästa gädda säkert är en tia bara för det. Det tog inte lång tid så fälle det igen och Markus sprang dit samtidigt som han klagade på att han hade fått ont i magen av att springa när han nyss hade ätit. Även den här snipan missar han och lägger sig i besvikelse och smärta på snön bredvid hålet. Rasmus tycker att vi ska hjälpa Markus lite så han tar en ny mört och börjar gå mot hålet och möter Markus halvvägs dit. Där går Rasmus ner på ett knä och överlämnar mörten tillsamman med orden "the holy roach" och Markus går och sätter ut den på spöet, vi skämtar och flamsar mycket när fisket är trögt. Tredje rundan med korv ligger på grillen och spöet med the holy roach fäller än en gång och medans Markus springer dit så filmar Rasmus och jag säger lite skämtsamt att "nu tar han säkert en tia". Vi hade officiellt inga stora förhoppningar för den förra gäddan som var där och stal mörten var liten, men det här fället såg inte ut som att det var så litet så jag hade ändå lite förhoppningar. När vi såg Markus göra mothugg så var det solklart att det var en bra fisk och vi sprang dit med kamera och annan utrustning. Efter en stund var den klar för landning så ser jag ner i hålet och försöker lirka upp gäddan, där möts jag av ett riktigt stort öga och en skalle som borde kunna tillhöra en väldigt stor gädda. Vi får upp henne och tänker för runt nio kilo men när måttbandet visar hela 118 cm så ändrar vi oss, det måste vara 10+ och det kan till och med vara nytt is-pb för Markus. Tyvärr så ser vi efter mer granskning att den är lite väl smal baktil men vikten blev trots det fina 10,18 kg! Det är Markus första ismetade tia i Norrbotten och kanske hans första riktigt värdefulla tia. Den här fisken har han kämpat för och är helt klart värd den!

10,18 kg 118 cm

De stora fiskarna verkade vakna senare än de små och ganska snart så fällde samma spö som jag tog sjuan på tidigare. Den här gäddan kändes nästan lika stor och mycket riktigt så var det ännu en sjua. Det känns extremt bra att vi lyckades hitta ett till ställe värt att fiska fler gånger på och att vi dessutom har fått en bra uppfattning om vart de stora individerna går och hur man kommer åt dom redan efter ett pass, det underlättar för framtiden.