2016-11-27

Nötande ger resultat

Under hösten brukar vi i Mieko Family ordna en helg då vi träffas och fiskar, snackar skit och äter riktigt grymt käk. Denna helg bestod flottan av nästan hela familjen, till och med Albin som hade trailat upp sin skuta hela vägen från Göteborg för några dagars fiske. Det är imponerande engagemang! Den första dagen satsade vi på ett nytt och stort vatten som passade perfekt att fiska av med många båtar. Det ökar chanserna att knäcka koden under dagen avsevärt. Många körde plasttrolling eller vertikalfiske och jag och Markus satsade på Flötestrolling. Trots denna spridning av både metoder, områden på sjön, kunskaper och strategier så var det en mycket seg dag. I vår båt hade vi faktiskt bara ett hugg, men vi verkade ha rätt strategi och det var bra att vi höll oss till den under dagen, för det hugget var en bra fisk.

Eftersom vi valde att köra flötestrolling som inte är så effektivt för att täcka en stor yta så förlitade vi oss på att kunna nöta på något intressant område. Det kunde vara en djupgrynna med mycket bytesfisk eller en brant. Det kunde också vara stora samlingar av fiskstim i frivattnet om de andra båtarna hittade något sådant men det gjorde dom inte. Någon bytesfisk såg vi inte röken av och knappt några större ekon överhuvudtaget. Därför la vi oss vid den intressantaste strukturen vi hittade och nötte. Vi nötte och nötte och nötte lite till för vi visste att även om vi inte ser stim av småfisk så måste det här vara en het plats, och med lite tur kan vi nöta upp några gäddor.

Efter flera timmar såg vi ett riktigt bra eko ungefär mitt i vattnet. Det måste vara en bättre gädda tänkte vi och den är antagligen aktiv om den står så högt. Vi markerade ekot med en waypoint och koncentrerade våra svängar runt denna markering. Våra mörtar passerade sakta området minst fyra eller fem gånger utan att vi såg ekot igen men så plötsligt hände något. En gädda var upp och attackerade den ena sidoparavanen och av virveln att döma så var den ganska stor. Sedan kom gäddan tillbaka och tog en till tugga och verkade få in linan som är mellan paravanen och flötet i munnen när den dök. Jag tog spöet men vågade inte göra något motstånd, då skulle den tunna flätlinan gå av direkt. Paralyserad stod jag där och lät gäddan simma fritt medans ja kände att det ryckte och knäppte konstigt i linan, som om det vore väldigt intrasslat i gäddans mun. Efter en lång stund utan att gäddan lyckats trassla sig lös så började jag känna en bättre direktkontakt och vi funderade om den kunde ha tagit mörten ändå. På vinst och förlust sopade jag till ett mothugg och sedan ett till och mycket riktigt så verkade den sitta. Den var dessutom mycket tyngre än jag först trodde och när den visade sig första gången blev våra ben riktigt skakiga.
Dagens enda gädda i vår båt blev höstens första tia för min del.

Väl i håven så krympte gäddan en aning, den var smalare än vi först trodde men hade bra längd. Vi tippade ändå på över tio och mycket riktigt så var fallet. Dagen slutade alltså med endast en fisk för vår del men det var också den överlägset största bland alla båtar. Vi hade trott på vad vi gjorde och visste att det alltid kan vara värt att nöta på ställen som ska vara heta även om det ser dött ut. Många gånger händer det säkert ingenting men ibland så gör det det, och då blir allt nötande värt det.

2016-05-28

Hälleflundra på Söröya!

I andra halvan av maj månad begav jag mig till Söröya tillsammans med Markus och Jens för en hel veckas fiske efter hälleflundra! Jag hade aldrig tidigare tagit mig möjligheten att följa med på en sån här resa men nu var det dags. Jag har i åratal dräglat till videoklipp på mäktiga fighter med dessa monsterfiskar och det kliade verkligen i hela min kropp, jag behövde se det med egna ögon och uppleva detta galna fiske jag också!

Bara resan upp till Hammerfest där färjan över till Söröya avgår ifrån var en upplevelse i sig med en total sträcka på 100 mil och vacker natur i kraftigt skiftande klimat. Vi begav oss tidigt på fredag morgon och anlände på Söröya gjestestue ganska tidigt på kvällen vilket gav oss möjlighet att kolla igenom utrustningen. Vi riggade spön, justerade bromsarna och tacklade upp några jiggar som vi skulle starta med under första dagen. Boendet på Söröya gjestestue är mycket trevligt med fina allrum som är perfekta för att sitta och äta en välförtjänt middag och skvallra om dagens fiske, rigga sin utrustning och tagga inför nästa dag! 

Söröya gjestestue har allt man kan behöva. Boende med bra kök, sovrum och allrum, bastu, torkrum och frysrum. Ribbåtarna är dessutom de stadigaste och säkraste jag har varit med om!

Första dagen började med succé. Markus som har varit på Söröya tidigare guidade oss till rätt område. Vi hängde på våra jiggar och släppte ner. Jens var snabbast med sin Predator tail i färgen hail och jag var tätt efter med en i norrsken. Markus höll fortfarande på att ställa in ekolod och välja bete när Jens säger att han kanske kände något. Vi håller andan och tittar på hans spötopp och mycket riktigt så ser det ut som att det var något där...och så en gång till. Gör mothugg säger Markus och Jens lyder, tar i allt han kan och möts av ett brutalt motstånd, fast fisk efter några minuter bara! Den hälleflundra som en stund senare visar sig under båten är riktigt stor. Vi har tur och Markus lyckas kroka fisken på första försöket innan den har hunnit förstå allvaret i situationen. Jens blev skonad en utdragen kamp men Markus fick istället ta hela smällen och brottades ganska länge med den stora flundran vid båtkanten. Flundran mäts till allas förvåning till hela 165 cm, vi såg att den var stor men vi kunde aldrig hoppats på en så här bra start!

Resans första och största flundra.
Tagen på en Mieko Predator Tail i färgen Hail (Hall).

De kommande fyra dagarna präglades av fortsatt riktigt bra fiske och magiskt väder. Vi hade solsken i princip konstant och ett flertal flundror varje dag. Alla tre fick flera fina flundror under veckan men Jens grymma förstafisk stod sig hela veckan som den största. Fighterna med dessa mytomspunna fiskar var verkligen precis så brutala som jag hade hoppats. Jag märkte dock också en viss skillnad i min egen teknik efter några fiskar och den första flundran var helt klart den jag blev mest utmattad av.

Min första flundra någonsin som gav en grymt mäktig fight.
I strålande solsken blev det riktigt svettigt i torrdräkten!

Naturen vid fiskeplatserna är häpnadsväckande.

De två sista dagarna var jag och Markus själva i båten. Jens hade skadat fingrarna ordentligt vid en olycka på tisdagen involverande flätlina, trassel i propellern och en stark flundra. Kortfattat så skar han sig ordentligt på min lina vid en något kaotisk situation. Vi klarade oss dock ganska bra ensamma också men tyvärr så var vädret dessa dagar inte lika fint som tidigare. En stark nordvästlig vind hade dragit in och vi upplevde kraftiga dyningar och rejält krabb sjö på strömsatta ställen. Vi fick dock flundror även dessa dagar och det mest nämnvärda var att vi hittade ett område där vi kunde dra mängder av kolja som vi använde som bete för att meta hälleflundra. Något som snabbt gav resultat. Jag fick på kort tid två stycken fina flundror på en brant som tidigare hade levererat på jigg. Detta var otroligt kul tyckte vi, det är alltid spännande med nya metoder, speciellt när man lyckas!

Hälleflundra tagen på mete med kolja som bete.

Under resan satsade vi även hårt på att få bra material till en film för att föreviga detta äventyr. Jag var utsedd till förste kameraman och redigeringen är gjort av Markus. Filmen finns för alla att skåda på Youtube och länkad här nedan, fixa lite popcorn och njut!



Precis som jag säger i filmen så var denna fiskeresa det mäktigaste och bästa jag någonsin gjort. Jag kommer utan tvekan återvända till Söröya gjestestue för att stilla mitt nyfunna beroende. Jag längtar så galet mycket till nästa gång jag får stå där och se den vackra naturen i Nordnorge och bända hälle för kung och fosterland!


2016-05-15

Med tältkåta mitt på fjällsjön

Under kristi himmelsfärd hade jag och Markus planerat in några dagars pimpelfiske i fjällen. Det har ju blivit lite av en tradition för oss att fiska harr på vårisarna och även om de tidigare resorna har varit extremt härliga och mycket givande så var vi nu sugna på lite förändring. Harrarna skulle nu bytas ut mot kalfjällets gäckande tungviktare, fjällrödingen. Vi började därför plenaringen långt i förväg för att hitta olika potentiella storrödingvatten och luskade både bland vänner och på nätet. Varken jag eller Markus hade egentligen någon tidigare erfarenhet av pimpelfiske efter röding men har varit lockade av arten länge. Dels på grund av dess vackra färger och men också det faktum att den är väldigt stark och svårflörtad. En kombination som bör väcka intresset hos vilken sportfiskare som helst.

Vissa rödingar var rödare än andra, och just denna var nästan helt gul på magen.
Kanske kan det bero på en lite annan diet.

Vi planerade att spendera ett antal dagar på fjället, troligtvis på samma ställe för att verkligen ge det valda vattnet en chans. Detta betydde två saker. Vi behövde ha ett boende som skulle tåla dåligt väder och kunna vara relativt permanent under dessa dagar. Vi måste också kunna värma oss och torka kläde någorlunda bra för att inte frysa och riskera att hela resan bara blir ett elände. Valet föll naturligtvis på den välbeprövade tältkåtan finnmark från Helsport som vi hade använt några gånger tidigare under liknande äventyr. Med en fotogenvärmare för att sova gott och kunna torka kläder uppnår man maximal komfort och den extra vikten gör inte någon större skillnad i den redan ordentliga packningen. Att ligga ute på kalfjället i flera dagar på vintern kräver en hel del packning, man kan absolut inte räkna med perfekta väderförhållanden och fisk i mängder till varje måltid. Så mycket grejer blev det och färden upp till sjön tog sin lilla tid. Fastkörningar och trasiga drag till pulkorna gjorde inte resan lättare. Men upp tog vi oss ändå tillslut.

Helsport tältkåta i sitt rätta element.

Väl på sjön så satte vi upp tältet på en plats vi trodde på, i ett område med flera heta grynnor vi hade sett ut på sattelitkartor. En del av packningen stuvade vi in i tältet, vi rullade ut renskinn och liggunderlag och ställde upp värmaren. Det som inte behövde hållas torrt eller skyddat lämnade vi på skoterpulkorna och plastbacken med maten grävde vi ner i snön vilket blev ett bra kylskåp. Vi bytte strumporna som hade blivit blöta efter en rejäl fastkörning i en sjökant på vägen upp och började sedan leta fisken. Vi hittade rödingen på de flesta ställen vi provade och fick många fiskar på mellan fem hekto och ett kilo. På den grynna som vi redan innan hade pekat ut som den hetaste så upplevde vi några underbara huggperioder med en magisk och hektisk kulmen en eftermiddag när himlen sprack upp och solen sken som starkast. Under några få minuter hade vi säkert tio aggressiva och stora rödingar under våra hål som vi kikade ner i. De högg en efter en och verkade triggas av varandra. Totalt landades sex stycken rödingar med en topp på en it över kilot och en tappad som var mycket större, säkert över två kilo. För mig som aldrig testat att pimpla fjällröding tidigare så var det en unik upplevelse att få se dessa vackra fiskar jaga runt efter våra blänken i grunt och ginklart vatten. Det var nästan lite bisarrt att när huggperioden var över titta upp ur hålet och skåda vår skörd ligga där i den kritvita snön.

Markus är fokuserad. Han har redan landat några fina rödingar men en mycket större simmar fortfarande där nere.

Trots att fisket i det stora hela var mycket lyckat så vad det varje dag långa stunder som var totalt stendöda. Om det berodde på vädret, solen, tiden på dygnet eller bara slump vet vi inte men ibland var rödingarna där och ibland var dom bara inte det. Dessa gånger var det extremt skönt att kunna retirera till tältkåtan och ta av sig några lager kläder, hänga upp nånting på tork, starta värmaren och vila en liten stund i värmen. Bekvämare kan man knappast bo mitt på fjället och det är nästan en förutsättning för att man ska orka fiska effektivt under flera dygn i sträck, från morgon till kväll. Nästa år tar vi garanterat med tältkåtan ännu en gång och då får vi hoppas att den där rödingen över två kilo inte går vinnande ur kampen igen!

Vi har ju som sagt testa på det här med att bo i tältkåta på vintern ett flertal gånger nu och har lärt oss en hel del om vad som funkar bra och vad som funkar mindre bra. Här är några punkter att tänka på.

- Är isen torr så går det bra att tälta på isen. Men tänk på att centrumpålen blir varm i tältet och smälter ner i isen efter ett tag. Undvik detta genom att ställa den på någon platta, exempelvis en liten träbit på ca 20x20 cm.

- Tältkåtan bör sträckas upp med stormlinorna, om inte för vädret så bara för att få det utspänt och få maximal volym inne i tältet. Är pinnarna till dessa i direkt solsken så lossnar de dock snabbt i snö eller is. Detta kan undvikas genom att efter förankring täcka dem med rejält med snö som isolerar.

- Även om det är vinter så måste tältet ventileras, stäng inte ventilationen helt för att försöka få upp värmen i tältet. Det blir bara kvavt och fuktigt då. Klä istället på er mer och ha en tillräckligt varm sovsäck.

-En kamin avsedd för tältkåtor är effektiva för att värma och kan få kåtan ordentligt mysig och varm. Men de håller inte värmen länge. Genom att lägga några stora stenar i kaminen och ovanpå så bevaras värmen längre. Annars kan en fotogenvärmare användas som lättare kan vara igång hela natten.



2016-04-30

Summering av vårens ismete

Det har bara blivit ett fåtal ismetepass den här vintern men utdelningen har ändå varit ganska bra om man ser till timmarna jag lagt ner. Redan på årets första pass i början av april så satte jag ribban med en välkonditionerad gädda på just över 10 kilo. Det var även den första gången som jag tog med mig min flickvän Petra ut på ismete och planen var då att hon skulle lyckas ta sin livs första gädda. Jag inledde dagen med att i undervisningssyfte ta en vacker sexkilos och sa sedan att nästa fisk var hennes. Timmarna gick och fisket var segt så vi gjorde lunch och sa att vi skulle byta ställe om det inte hände något snart. Just som vi skulle sätta oss ner och äta våra parisare så går hon iväg för att lätta lite på trycket, och självklart fäller det exakt då. När hon sedan kommer tillbaka från skogen så står jag och drillar för fullt, jag känner att det är en bra fisk och säger även det. Sekunderna senare lyfter jag upp en gädda som jag misstänker väger 8-9 kilo och Petra bara gapar. Jag tror nog att hon kommer få en aning skev uppfattning om vad som är små och stora gäddor framöver ;)

Årets första tia på årets första ismetepass!
Gäddan visar sig dock väga mer än jag trodde, 10.03 för att vara exakt och hade en längd på 109 cm. En riktigt bra inledning på året med andra ord! Synd bara att det var jag som tog den och inte Petra som var tanken. Det är nog inte många som kan skryta med att sin första gädda någonsin var en tia ;)

Det har sedan dess blivit några fler pass med både vänner och framför allt med Petra som mer än gärna följer med och tycker precis som jag att jag fiskar på tok för lite! Det tycker jag är jätteroligt!

Resultatet från alla dessa pass har hur som helst varit ganska dåligt. Det har egentligen inte blivit så många seriösa pass utan mest halvdagar så det är inte ett helt oväntat resultat. En fisk som jag ändå vill nämna är min sista gädda för ismetesäsongen. Det var under valborgshelgen som jag och Petra kände att vi ville ut och fiska en stund. Det var lite för tidigt och kallt vatten för att spinnfiska, i alla fall om man ville ha chans till bra fiske, så vi chansade och gav oss iväg till en insjö för lite ismete istället. Det var lite läskigt att ta sig ut på isen då det var landlöst på de flesta delar av sjön och lite här och var hittade man stora hål i isen som gasbubblor eller infruset sjögräs hade skapat. Vi höll oss dock torra hela dagen och hade en solig och fin dag på isen, men fisket var ingen höjdare. Vi fick bara en enda gädda den dagen men oj vilken vacker fisk det var! Bland dom klaraste och vackraste teckningarna jag har sett, Gäddan vägde nog mellan 5 och 6 kilo och tog efter tre spottade hugg en halv död sill fiskad väldigt nära vassen. Vi hade några spottade fäll så jag misstänkte att ett mindre bete skulle göra susen och halverade våra deadbait och mäskade med den andra halvan i hålet. Det verkade i alla fall den här dagen fungera bra!

En av dom snyggaste gäddorna jag har sett!

2016-04-06

Tjocka Småländska Abborrar


Påsken är absolut den storhelg under året som jag mest förknippar med fiske. Solen har åter gjort intåg efter flera månaders dystert mörker och värmer redan nu riktigt skönt när man blivit van vid hård norrländsk midvinterkyla. Det är nästan förbjudet att inte vara ute i naturen och njuta under påsken, och för mig är den största njutningen jag kan tänka mig självklart fiske.

I år skulle vi fira påsken nere hos syrran i Kalmar. Många vet nog att våren i Kalmar betyder abborre, grov abborre. Så självklart packade jag med mig några spön, lite jiggar och en hel väska full med fiskesug! Jag hade ännu inte hunnit fiska någonting under året (jag vet, det är skandal!) och det hade verkligen börjat kännas. Det kliade rejält i fingrarna och blev inte heller bättre av alla rapporter på sociala medier om mängder med stora abborrar veckorna innan påsken. Dessutom kom rapporter från precis det området vi skulle fiska.

Även om mitt hjärta tillhör norra norrland så måste jag erkänna att småland har sin charm det också.


Mellan allt socialiserande med familjen så blev det två dagar med fiske och svågern med sin lokalkännedom besegrade mig självklart på alla plan. Fisket var väl inte riktigt vad vi hade hoppats på, mycket på grund av högt fisketryck veckorna och dagarna innan. Men trots det så fick vi några hyfsade borrar. Inga mängder och inte någon riktigt stor men det var oerhört skönt att få stå vid vattnet igen. 

Johan med den största borren under påsken. 1160g på 45 cm.

Förutom att det var roligt att äntligen blöta linan så hann jag dessutom testa en del för mig helt nya fisketekniker som var både roliga, effektiva och hade tydliga fördelar på olika sätt. Jag talar främst om Texas och Carolina rig som de senaste åren har dykt upp i Sverige. Det är tekniker som sedan länge är basföda för amerikanska bassfiskare men som verkar fungera precis lika bra på våran randiga svenska kusin. De bygger båda på att man istället för jiggskallar använder inline sänken på linan framför betet, så kallade bullet weigths, samt att man använder offsetkrokar som gör jiggen weedless. 

Jag använde bullet weight modellen i bly från BFT vilka fungerade bra men var lite mjuka så de ger inte lika bra kontakt mot hård botten som tungstensversionen gör, dessa väljer jag nog nästa gång. Som krok tyckte jag att gamakatsus worm offset krok i storlek 1/0 var perfekta för större abborre. Jag ska inte gå igenom riggningen i detalj för det kan den intresserade lätt google sig till. Men fördelen är att man kan fiska genom vegetation och bråte med betydligt lägre risk att fastna än med vanliga jiggskallar. Med carolina rig som har sänket en bit framför betet kan du dessutom presentera betet väldigt statiskt om du vill det vilket många gånger utlöste hugg från bättre fisk. Jiggar som fungerade bra till detta fiske var Westins ring teez 4" och en maskliknande jigg som säljs på Mieko fishing, lite oklart vad den egentligen heter men ni hittar den HÄR. Även om jag inte är någon abborrfiskare egentligen så är det en häftig art som jag uppskattar, och det var väldigt kul att prova lite nya metoder för det fisket. Speciellt eftersom det fungerade!

2016-03-10

Bortglömd succé-rapport från ismetepremiären!

När jag började fila på det här inlägget så var året fortfarande 2015 och jag och Markus hade nyss kört vår första ismetehelg för säsongen. Jag har tyvärr varit väldigt dålig på att skriva här senaste tiden. Det är både för att jag inte har fiskat någonting alls nästan och för att jag har haft för mycket annat i tankarna. Det har varit mycket senaste tiden helt enkelt och dessutom har vädret inte känts så inbjudande. Först var det en rejäl kallperiod och när det väl tog slut så dumpade det ganska mycket snö på de tidigare riktigt fina och blanka isarna vilket dämpar fiskesuget ganska effektivt. För varje år som går så blir jag mindre och mindre taggad på att plumsa fram med tunga pulkor i djup blöt snö. Vissa kanske skulle kalla mig lat, jag hävdar snarare att jag blivit klokare och väljer att lägga min tid på rätt perioder och förhållanden. Men nog om det. Vi har som sagt hunnit med några pass i alla fall och den första helgen blev faktiskt succé på en gång!

Suget efter ismete och grova gäddmadammer börjar bli riktigt påtagligt nu!

Vi hade bestämt oss för att testa ett nytt vatten som vi har funderat lite smått på förut men det har inte riktigt kännts så självklart. Helst vill vi ha något konkret att gå på när vi testar nya vatten. En rapport om bra fiske, något slags rykte eller i alla fall kännedom om djup och miljöer i sjön. Någon sån information hade vi inte den här gången. Baserat på vad vi lärt oss genom åren och genom att studera kartor så tyckte vi helt enkelt det känndes nog hett för att testa.

Vi började med att borra runt och loda för att få ett hum om djupen och när vi hittat ett intressant område så spred vi ut spöna. Vi hade blandat dött och levande bete i ungefär lika fördelning och varierade även djupet 50/50. Vi brukar alltid göra så på nya vatten för att se vad som funkar. I de flesta vatten finns en tydlig "kod" för vad som är effektivast och att knäcka den så snabbt som möjligt är viktigt. Annars är risken att man ratar ett riktigt hett vatten efter några pass på grund av dåligt fiske. När anledningen till det egentligen bara är att man har gjort helt fel utan att veta om det. Så variation är A och O på nya vatten!

Ismete blir verkligen riktigt häftigt på blanka isar 
Vi hade inte hunnit sätta ut alla spön innan första fället kom. Trots att det inte alls är något ovanligt så blir man alltid lite förvånad när morgontystnaden plötsligt bryts av ljudet från en upprätt och svajande vippa. Jag kom ihåg att det var en död mört i hålet där det högg och det var ett av dom grundaste ställena. Eftersom första fisken alltid bara brukar vara nån snipa när det hugger så snabbt så tar jag dock det hela väldigt avslappnat. Jag sätter mig på knä för skojs skull och gör ett ganska slarvigt mothugg och påbörjar sedan en lite klumpig drillning på grund av min låga position. Lite ringrostig efter en lång säsong med öppet vatten så har jag svårt att bedöma om det är stort eller litet. Jag tippar ändå på en femma på grund av fiskens ganska lugna beteende och när vi ser hela gäddan genom den blanka isen misstänker jag att det nog kan vara aning större ändå, en sjua möjligtvis. Jag ställer mig upp och blir lite allvarligare, det var ju i alla fall inte någon snipa som jag hade trott även om det inte är en speciellt stor gädda på några sätt. Markus kan snart landa fisken som vi bestämmer oss för att ta en snabb vikt på. Vi känner nämligen båda två att vi har lite svårt att bedömma exakt vad den kan väga, det var ju länge sedan vi ismetade senast. Vågen strular lite när jag ska väga av påsen, den stänger av sig själv och jag måste göra om proceduren innan vi kan lägga i gäddan. Jag lyfter lite snabbt och hinner se att siffrorna visar något på 11 kilo så jag avbryter lyftet och konstaterar att avvägningen blev helt tokig. Vågpåsen vägs av igen, gäddan läggs i och lyfts för andra gången. Vågen visar fortfarande över 10 kilo... va? Kan det vara möjligt frågar jag Markus som är lika fundersam. Vi lägger ner gäddan, tar ett steg tillbaka och inser att den kanske kan vara större än vi trodde ändå. Måttbandet visar 114 cm vilket betyder att vågen antagligen visar rätt vikt. Vi inser att vi har blivit helt galet storleksblinda efter alla feta och grova plussare vi tagit under hösten. Gäddan framför oss var mycket mycket större än vi trodde. Den exakta vikten antecknas till 10.4 kilo och efter det kändes både fiskepasset och det nya vattnet väldigt lyckat!

10.4 kilo på 114 cm blev dagens första fisk



2016-01-09

Var rädd om er i vinter - använd isdubbar!

Just nu råder det en kraftig kyla över hela landet som kommer lämna efter sig mängder av isbelagda sjöar och vattendrag och kommer locka ut många på isfiske. Här uppe i Norr har isarna legat stadigt i flera månader nu men i större delar av landet ser det annorlunda ut. De första isarna är alltid förrädiska för det är så otroligt lite som krävs för att påverka om det lägger sig is eller inte på en specifik plats. Det kan vara 5 centimeter perfekt is på större delar av sjön men på någon del kanske isen bara är 2 cm för att det strömmar lite runt en udde, eller för att vinden låg från en sådan riktning att isen la sig lite senare på den delen. Är man oförsiktig och inte uppmärksam på förändringar i isen så är det då stor risk att gå igenom. Med den snö som nyligen kommit så blir det dessutom ännu svårare att upptäcka dessa farliga platser.

Att gå igenom isen är i bästa fall en otrevlig och extremt kall upplevelse som förstör en bra fiskedag. Förutsatt att man har isdubbar för att ta dig upp. Men, saknar du isdubbar så kan hela upplevelsen förvandlas till ett livsfarligt dopp. På blanka och tunna isar kan det vara helt omöjligt att ta sig upp igen och efter en kort stunds krampaktigt sparkande och greppande efter fäste så kan det vara för sent. Men ett par isdubbar runt halsen gör hela skillnaden. Det blir enkelt att ta sig upp igen och det enda man behöver mista är stoltheten och en bra fiskedag.

Så var inte en idiot. Skaffa ett par isdubbar och ha dom alltid runt halsen när du vistas på osäkra isar, tidigt eller sent på säsongen, eller på platser där det strömmar. Isdubbar är den överlägset billigaste och effektivaste försäkringen du kan hitta i livet.

Jag själv använder denna modell som har inbyggd visselpipa vilket kan vara ytterligare en bra funktion för att åkalla uppmärksamhet om du är själv på isen, vilket jag i och för sig inte tycker man någonsin ska vara om isen är osäker.