Sommarens flugfiske i korthet

Under den fantastiska men tyvärr allt för korta sommaren här uppe i norr så blir det för min del i princip enbart fiske efter andra arter än gädda. Något som jag verkligen uppskattar är flugfiske i våra underbara fjäll och mäktiga älvar. Jag brukar varje år försöka hinna med i alla fall några turer med flugspöet, för det är en helt annan typ av fiske än det påfrestande och väldigt allvarliga gäddfisket. Det är skönt att ibland kunna fiska mest för att det är skönt att vara ute i naturen och få känna lugnet i skogen. Det är något som i alla fall jag nästan bara upplever när jag helt kravlöst står i någon liten jokk och ser en torrfluga flyta längre och längre ner över en liten strömnacke. Det spelar liksom inte så stor roll om det stiger en riktigt stor harr och slukar flugan innan forsen får tag i den. Det är inte lika resultatfokuserat som när vi riktar efter gädda eller andra predatorer. I år har jag flugfiskat lite med Markus och trots att vi inte har haft vädret på vår sida så har vi lyckats skrapa ihop några fina fiskar under sommaren och många vackra minnen. Med blytunga ryggsäckar packade med allt från tält och flytringar till flugaskar och walkie-talkies har vi utforskat våra vackra Svenska fjäll i hopp om att hitta både stor harr, sik och öring.

Tyvärr så hade vi inte mycket tur med vädret och fisket påverkades klart negativt av detta. Vi hade haft en extremt kall sommar och snösmältningen i fjällen fortsatte mycket längre än vanligt. Detta gjorde antagligen att fisken uppehöll sig på helt andra delar av vattnet än de borde och fisket var allmänt ganska segt. Trots detta så lyckades vi nöta upp några öringar och en hel drös fina sikar och harrar runt kilot och några individer en bit över.

Vi var primärt ute efter sjöns stora öring men tyvärr så blev det inte så många och inga bjässar. Men även en sån här fisk på runt kilot var mer än kapabel att bjuda på en rolig fight och rev ut fluglinan hela vägen till backingen.

Den största öringen hittade vi i en jokk som vi valde att utforska en kväll när vi var slutkörda från att paddla runt i flytringarna en hel dag.

Vi har som sagt bedrivit nästan allt vårt fjällfiske från flytringar. Det är oftast ett extremt effektivt sätt att fiska av ett vatten då du utan problem tar dig ut till alla intressanta grynnor och djupkanter eller vad det då kan vara. Klarar man bara av att bära den extra vikten upp på fjället så lönar det sig oftast. Med flytring behöver man inte heller vara någon världsmästare på flugkastning eftersom du lätt kan komma väldigt nära fisken. Jag upplever att fisken skyggar betydligt mycket med för en vadande fiskare som för oväsen bland stenar på botten än för en flytring som flyter ljudlöst ovanför dom.

Sikarna var väldigt uppskattade fångster när det kändes hopplöst och segt mellan öringarna som vi riktade fisket efter den mesta tiden. De är förvånansvärt stridbara och bjöd på lite dramatik när dom envist simmade i snabba cirklar runt flytringen och vägrade låta sig håvas.

De flesta harrarna låg på precis runt kilot men vi fick även några som tyngde ner vågen några hekto till. Denna blev nytt personbästa på fluga för mig och vägde 1.34 kilo på 53 cm.

Nyårsafton bjöd på fin öring

Det sista passet för år 2014 la jag och Markus på årets sista dag. Vi hade beslutat oss för att vi skulle försöka lura någon fin öring i en liten tjärn innan nyårsmiddagen och alla kvällen festligheter började.Tur var väl det för vi bjöds på en riktigt trevlig dag på isen, med två vackra mörka öringar som resultat. Väckaren ringde i god tid innan det började ljusna, men så här mitt i den mörkaste decembervintern så var det ändå en ganska human tid, till skillnad från många gånger då man måste kliva upp klockan 4-5 på morgonen för att vara ute i gryningen. Det här är en av fördelarna tycker jag med att fiska mitt i vintern, man behöver inte vara ute 12 timmar och slita ut både kropp och sinne för att inte missa någon het huggperiod, fisket blir nu väldigt koncentrat och intensivt, man behöver inte ens ha med sig ett ordentligt mål mat vilket underlättar planeringen.

När vi kom fram till den tänka platsen spred vi ut våra spön längs en linje på ett område vi tidigare haft mest aktivitet på. Vi satte oss sedan och pimplade i närheten av våra ismeten som vi hade apterat med Uncle Josh shiner minnows, små konserverade betesfiskar som kommer väldigt smidigt förpackade och fungerar bra till ismete efter öring. Redan efter max tio minuter i mitt pimpelhål så dunkar det till på min ganska stora Inari Mormyska. Jag sätter in ett mothugg och möts av lite småryck och darr som tydde på en ganska liten fisk. Men när jag började sätta mer press så fattade öringen vinken och satte av i flera hyfsade rusningar och började skaka huvudet så kraftigt att jag varje gång trodde den släppte då det blev helt slakt i linan. Den var ett par riktigt nervösa minuter innan jag lyckade lirka upp huvudet på den arga öringhanen i hålet och säkra den med en hand under fisken. Den var stor och grov, och den var riktigt häftigt tecknad. Kolsvart på rygg och fenor med ett huvud och nacke som bara en gammal öringhane kan ha. Vi fotade och beskådade den vackra fisken innan vi just när vi skulle släppa tillbaka den kom på att vi måste ta en vikt och längd. Den visade sig väga hela 2,25 kilo och var 59 cm lång. Den var alltså något tyngre än den öring jag fick på trolling tidigare i höstas och därmed blev det nytt PB för mig. Riktigt kul att ta den på pimpel också, det blir en helt annan fight än på ismete eller trolling vilka i och för sig också är roliga metoder, men det krävs lite större fiskar för att det verkligen ska börja bli nervöst.

Gammal mörk tjärnöring på 2,25 kilo

Precis när min öring simmar ner i mörkret igen så fäller det på ett av våra ismeten men när Markus kommer dit så har den spottat och inte tagit en enda meter lina. Antagligen så smakade den bara och skulle kolla vad det var. Lite senare hade vi ett till hugg på ett annat spö men denna gången fällde det inte ens utan pinglade bara till. Dessa öringar har visat sig vara ganska kinkiga och därför har vi tagit med oss ett nytt vapen för att förhoppningsvis lyckas bättre. Det är en amerikansk produkt som heter Jaw Jacker och det är helt enkelt en spöhållare som man kan rigga så att när fisken hugger så görs ett automatiskt mothugg och fisken krokas på en gång innan den hinner spotta ut betet. Det borde i teorin göra att vi inte missar så många av huggen från dessa kinkiga tjärnöringar men vi hade bara med oss en Jaw Jacker bland våra totalt sju spön. Så det gällde att det högg på rätt spö, och till slut så gjorde det just det. Det hade varit helt dött i över en timme och vi började tappa hoppet, vi satt bekvämt och pratade om alla möjliga saker när det helt plötsligt dundrade på med bjällerklang så att det ekade i hela skogen. Jag reagerade på att det var ett ovanligt kraftigt fäll men insåg snabbt att det ju var Jaw Jackern som hade löst ut med full kraft, och spöet ryckte och signalerade att det var fast fisk. Markus sprang snabbt fram och började drilla öringen som ganska snart kunde landas. Detta var en något mindre hona på kanske knappt ett och ett halvt kilo och den var perfekt krokad i läppen i överkäken. Vi tog varken vikt eller längt på fisken och med den fina krokningen så kunde hon återutsättas snabbt och utan onödig stress. Jaw Jackern hade i detta fall tacklats med en liten mormyska med några maggots på men det fungerar lika bra att tackla den med ett blänke och krok eller bara små döda fiskar, till exempel Uncle Josh minnows. Eller varför inte levande bete, så länge dom är så pass små att dom inte själva löser ut Jaw Jackern, motståndet på den är dock ställbart så det borde inte vara några problem om man bara ska ha beten i storleken för öring eller abborre.
 

På dom övriga sex spöna körde vi ismete på traditionellt vis med vippa, ismetespön och multirullar, men lättare och tunnare grejer än till gädda såklart. Vi kör med Rauma 3 fot light till allt ismete efter mindre arter som abborre, öring och även lake och dom har visat sig fungera mycket bra dessa gånger. Dessa kompletteras med små lågprofilrullar utrustade med 0,30-0,35 nylon och fluorocarbontafsar med en väldigt liten och vass trekrok eller enkelkrok. Ismetet efter öring har ärligt talat fungerat sådär för oss, vi har ganska många hugg och fäll men dom spottar ofta väldigt fort. Vi vet inte om det beror på att dom blir skrämda när man närmar sig på isen eller om dom helt enkelt inte är van att äta småfisk så att dom då mest hugger för att kolla vad det är och sedan spottar ut. Några stycken har vi dock lyckats ta på ismete under de pass vi försökt på dom men det är många fler som vi har missat. Vanligt ismete borde rimligtvis fungera bättre i större sjöar med större öringar som har småfisk som huvudföda, dessa spottar nog inte lika snabbt och tar nog betet mer bestämt. Nu har vi ju dock i och med Jaw Jackern en ny teknik som vi vet fungerar ypperligt så i framtiden kommer nog fler öringar landas, och även andra arter med fettfena. Jag ser otroliga möjligheter för både ismete efter öring, röding, bäckröding, harr och även regnbåge om man gillar sådant. Jag kommer definitivt införskaffa ett par tre stycken Jaw Jackers till detta fiske. Det är ju väldigt smidigt eftersom det också fungerar med en liten stillastående mormyska apterad med något som luktar gott och man inte alltid måste få tag i små mörtar eller löjor som bete.

Fiskeåret 2014 kunde knappast ha slutat med en finare fiskedag och man kan bara hoppas att nästa år blir i närheten lika bra som 2014. Jag kommer i dagarna skriva en årskrönika för att sammanfatta året som gått, något som inte blir helt lätt med tanke på hur mycket jag hunnit med.

Gott Nytt år!

Blåsig helg med öringfiske

Jag och Markus gjorde för någon helg sedan en sväng inåt landet för att fiska gädda och framförallt öring. Vi visste redan i förväg att vi inte hade vädret på våran sida men allt var planerat så vi körde på och hoppades på ändrade prognoser. Under lördagen skulle vindstyrkan ligga på närmare 15 m/s i medelvind och det är minst sagt inget optimalt väder för trolling. När vi vaknade tidigt på morgonen så blåste det definitivt men inte mer än att det gick att fiska några timmar på förmiddagen så länge vi höll oss på de delar av sjön där det var lä. Vi fiskade gädda och hade rätt många spön och linor ute när vinden helt plötsligt mer än tredubblade i styrka. I vindbyarna blåste det nog mer än 20 m/s och vi blev ganska överrumplade. Flera beten trasslade ihop, linor åkte in i propellern och vågorna började slå in vatten i båten. Medans Markus gjorde allt han kunde för att hålla båten rakt mot vågorna så tog jag upp all utrustning och sedan flydde vi till land. Det blev inget mer fiske den dagen...

Söndagen bjöd på mycket mindre vind men istället en skvätt regn, ett byte som jag väljer alla gånger. Vi bytte vatten och siktade nu på både öring och gädda. Hälften av spöna tacklades för öring och den andra hälften med gäddbeten. Vi fiskade efter öringen med små wobblers efter sidoparavaner som vi antingen körde nära ytan eller nerblyade med lagom mycket bly för att få lite djupspridning på betena. Beten som vi använder till öring är bland annat Rapala scatter rap som har en oregelbunden triggande gång och Mieko Pesa som är ett fantastiskt litet bete för som gång på gång bevisat att den är grym på både stor abborre, öring och röding. Sen är priset också riktigt vettigt för en wobbler i den storleken. Båda dom betena kommer ha en given plats i mitt öringfiske i framtiden.

Dagens första och enda öring kom på scatter rap en bit in på eftermiddagen och bjöd på en spännande fight då den började med en ursinnig rusning för att sedan simma rakt mot mig. Jag trodde att den hade lossnat och hann precis börja bli besviken när jag äntligen lyckades veva ikapp den nära båten. Den gjorde  ytterligare lite motstånd och några kortare rusningar innan Markus kunde håva den. Vi vägde den till dryga två kilo vilket gjorde öringen till nytt PB för min del och jag var därefter rätt nöjd. Jag älskar verkligen känslan av att ha lyckats med målet under ett pass. Man kan sitta och slappna av på ett annat sätt, vara nöjd och inte bry sig lika mycket om hur det kommer gå resten av dagen. Även om man har förhoppningar om att det ska bli fler och större öringar så gör det som inget om det inte händer något mer på hela dagen, och det var precis så det blev.

Första Isfisket

Nu är spinnfiskeutrustningen nerpackad och ismetespöna luftade för första gången den här säsongen. Det har blivit fyra intensiva dagar på isen med fiske som riktats efter tre olika arter, gädda, lake och öring. Det började med att jag och Markus fiskade efter gädda torsdag och fredag när han ändå skulle ner till Luleå för lite andra ärenden. Vi fixade lite mört på onsdagen men när vi åkte iväg på torsdag morgon så tog vi inte med allt bete vi hade utan bara ca 20 stycken. Det brukar ju räcka gott och väl, ismete brukar sällan innebära några sensationella mängdfisken. Den här dagen verkade dock vara annorlunda, gäddorna var helt galna och det fällde precis hela tiden. Vi var vid vattnet när det började ljusna och hade fått ut våra spön i god tid, redan då hade vi haft två fäll och så fort vi satte oss ner så högg det igen. Sen kom ett trippelhugg efter fem minuter och några minuter senare så fällde det igen och så vidare. När solen äntligen började lysa ovanför trädtopparna så var beteshinken tom men gäddorna gav sig inte utan fortsatte i nästan samma takt och vi plockade bort spö efter spö allt eftersom betena försvann. För första gången jag har varit med om så kändes det viktigare att rädda mörten än att landa gäddan.

Det blev lite segare efter en stund men även nu så dröjde det aldrig mer än 25-30 minuter mellan två hugg. Klockan började närma sig lunch och med sex spön kvar ute, de flesta med små abborrar, så kom dagens tredje trippelhugg. Vi räddade ett bete och hade nu bara fyra spön kvar med tveksamt bete. Dessutom så hade jag glömt gasolen så vi kunde inte äta lunch så vi packade ihop och åkte hem ganska snabbt. Vi tappade räkningen över hur många gäddor vi fick under dagen men jag skulle tippa på mellan 15 och 20, och det var bara en halvdag. Ett par stycken var runt 4-5 kilo också och i princip var enda gädda vi fick hade fylld buk och fin kondition, det var riktigt roligt ismete.

Markus med dagens tyngsta fisk

Fredagens gäddfiske var också helt okej men inte alls på samma nivå som dagen innan, det kan ha berott på att vi valde en annan fiskeplats men troligtvis var det på grund av väderomslaget. Nu hade det blivit plussgrader, regn och blåst och gäddorna kanske inte gillade det ombytet.

Till helgen så hade jag, Markus och två andra grabbar planerat in en satsning på ismete efter öring, något som jag aldrig gett mig in på förut. Fisket var inte lätt, vi hade några hugg tidigt på morgonen men ingenting som krokades. Efter det var det stendött resten av dagen och vi beslutade oss för att ge upp tidigt och sadla om för lakfiske så vi kommer ut på isen medans det är ljust. Det blir lättare att hitta grundet som vi skulle fiska på då med bara land som riktlinjer. Lakarna leker inte än på flera månader men söker sig ändå till grundområdet redan nu för att äta upp sig av siken som leker där. Fiskarna är ganska utspridda och vi fick borra oss runt för att hitta fisken. Jag hade något hugg som jag missade i ett hål och Markus hittade också en lake och rutinerad som han är så har han inga problem att kroka och landa denna riktigt fina lake på 3,160 kg.

På söndagen var siktet åter igen inställt på öring. Vi provade en annan tjärn som var ganska lik den förra och valde en plats där vi var i lä för vinden. Vi placerade ut våra spön på lite olika djup och med lite olika tacklingar, några med blänken, några utan. Några agnades med räka och på nån satt det mört. Markus hade snabbt fått ut sina spön och började pimpla och då dröjde det inte länge innan han tog den här vackra öringen på 1,5 kg.

Precis som förra dagen så verkade det som att öringarna var aktivast just vid gryningen och när vi inte hade haft någon mer kontakt fram till lunch så var vi beredda på att ge upp. Vi grillade lite korv och värmde oss i lugn och ro när det plötsligt fällde på Markus spö tacklat med en riktigt liten mört. Först förstår ingen vad som hände, det hade varit tyst så länge att vi nästan glömt vad vippans pingla betyder. Men den var faktiskt en fisk som hade tagit mörten och linan gick ut stadigt från rullen. Markus krokar ock drillar försiktigt och efter en stund så kommer en till öring upp, lika stor och lika vacker som den första. Nu var vi nöjda och kunde åka hem tidigt utan att behöva gräma sig, satsningen hade ju lyckats.

Dags för en uppdatering

Nu var det väldigt länge sen jag skrev något här och jag börjar få lite dåligt samvete över det. Det har varit så mycket jobb och annat så jag har inte orkat helst enkelt. De dagar jag har haft en lugn stund så har jag i alla fall hunnit med lite fiske så det finns en del att skriva om. Jag tror dock att jag måste sammanfatta det väldigt kort, ingen vill nog läsa en hel roman om mitt mediokra fiske hur nöjd jag än är. Därför tänkte jag faktiskt göra en lista över allt som har hänt.

Rudafisket som jag ett tag hade förväntningar på gick inget vidare. Jag försökte tre nätter utan ett enda rudahugg (som jag märkte i alla fall) och sen bar det av till fjälls och under den veckan slocknade glöden.

Jag och en kompis vandrade fem dagar i Ammarnäsfjällen och fiskade lite i några pölar på vägen. Fokus var på vandring men en av fjällsjöarna gav oss riktigt underbart öringfiske. Vi fick en handfull pigga öringar mellan tre hekto och dryga kilot på ultralätt haspelutrustning och i kombination med den vackra naturen så blir det fisket absolut ett minne för livet.

Innan vi åkte till fjällen så har jag också hunnit med ett till trollingpass här i Norrbotten, den här gången riktat efter gös. Det blev en ganska lyckad satsning med ca 20 gösar varav den största vägde runt 1,2  kilo om jag minns rätt. Relativt de gösar vi tidigare har fått i vattnet i fråga så var det en ganska stor fisk men vi hade hoppats på någon enstaka gös på upp emot två-tre kilo i alla fall, det ska inte vara omöjligt. Kan hända att vi gör något fel som bara hittar de mindre men jag är väldigt nöjd hur som helst, jag lyckades även höja mitt gös-pb till hela 0,84 kilo!

Imorgon blir det mer fiske och då är vi på jakt efter "storåbbarn". Det är faktiskt inte sommar utan abborfiske.