TIOPLUSS!

Äntligen är jag där, över den magiska gränsen. Nu är tio kilo är spräckt och med råge dessutom.

Tre dagars fiskesemester stod framför mig och Mårten i Söndags förmiddag när vi satte os i bilen och drog iväg. Det var trolling som gällde och allt kändes riktigt bra. Årstiden var rätt, vattnet var rätt och vädret var rätt. Tre dagar skulle vi alltså fiska, men redan efter de tre första timmarna så hade vi landat toppfisken, en gädda på över tio pannor.

Dagen började med snipor som det oftast brukar bli. Vi letade runt i vattnet för att försöka hitta bättre fiskar och märkte att det verkade ge bättre medelvikt att köra lite mer pelagiskt. Vi gjorde några passeringar på runt 9-10 meters djup och hade rätt okej mängdfiske men fortfarande mest smått. Vi brukar alltid köra vartannat hugg när vi trollar eller ismetar, och nu var det min tur när en snipa valde att hugga. Den här hade tyvärr lyckats krokas rätt så dåligt så avkrokningen tog lång tid för Mårten som hängde över relingen och svor åt snipan. Samtidigt såg han i ögonvrån att det var fisk på ett av dom andra spöna, ett spö riggat med min hemmagjorda wobbler. Jag tittade dit men såg ingenting på paravanen eller spötoppen under flera sekunder, sen kom ett litet ryck men inget mer. Någon sekunder senare ett till litet ryck och jag tänkte att det här måste vara en riktigt liten fisk. Eftersom Mårten fortfarande höll på med snipan så sa jag att "jag tar den här fisken för den är liten", trots att det egentligen var Mårtens tur. Men ganska snart efter att jag löst ut paravanen så märkte jag att den inte alls var liten, snarare tvärt om. Fisken gick tungt med ett fåtal djupa huvudskakningar. En fena kom upp ur vattnet på långt håll och vi var säkra på fempluss, lite senare såg vi en nacke i ytan och åtta kilo började kännas mer rimligt. Men när den kom in mot båten och vi kunde se hela fiskens sida i solljuset så växte den ännu mer, den här gäddan var löjligt grov och kan absolut väga över tio!

Den ryggen skämtar man inte bort.

Allting gick väldigt smärtfritt och enkelt och medan fisken låg i håven och återhämtade sig lite så tog vi ner resten av spöna. När sedan gäddan lyftes in i båten för avkrokningså fanns det inga tvivel längre, det här är definitivt över tio pannor. Det började till och med uppstå tankar om vikter en bra bit över den gränsen men det blev nästan lite skrämmande och jag vågade inte tänka för mycket på det. Med tång och sidavbitare lossades gäddan som sedan säckades i håven vid båtkanten medan våg, måttband och kamera gjordes redo. På det här sättet hinner gäddan återhämta sig och syresätta musklerna så att eventuell mjölksyra försvinner. Detta kan annars lätt döda en stor gädda efter fighten.

Dagens bete. Ett av mina fösta fyra hemmagjorda.

Längdmätningen stod först och när Mårten avläser 116 cm så kom dom där tankarna på riktigt höga vikter tillbaka och jag blev rejält knäsvag. När jag lyfter vågen och ser att den visar ungefär 12 kilo var lyckan gjord, våra tre dagar var räddade efter bara några timmar! Med både mina och Mårtens händer på vågen så kunde vikten 11,9 kilo konstateras. För mindre än en månad sedan höjde jag mitt pb till 8,9 kilo och nu hade jag alltså höjt det med ytterligare 3 kilo. Nästan lite oförskämt faktiskt, speciellt med tanke på att det skulle ha varit Mårtens fisk egentligen ;-)

Mieko Gäddfisketävling 2013 - 2nd Place (igen)

Under helgen som var så har två gäddtävlingar gått i Norrbotten, Mieko gäddfisketävling och Morjärv gäddfisketävling. Nytt för i år är att dessa tävlingar var deltävlingar i en total tävling där resultaten från båda räknades ihop så att en totalvinnare kan koras. Men man kan också göra som jag och bara fiska i en av dom och nöja sig med det. I år precis som förra året så ställde jag upp i Miekotävlingen och eftersom jag fortfarande inte äger en båt så fick det bli landklassen i år igen. Ska sanningen fram så hade jag säkert kunna låna en båt om jag ville och tävla i den mer prestigefyllda båtklassen men ärligt talat så väljer jag hellre landklassen. Landfiske är min grej, det är det jag kan bäst eftersom jag sällan har haft tillgång till båt när jag fiskat i Norrbotten så jag trivs bäst med det och tycker det är roligare faktiskt.

Fisket under tävlingen var segt. Det verkade bara finnas riktigt små gäddor i älven och dom var utspridda precis överallt. Jag betade snabbt av ett gäng av dom bättre platserna och fick bara en handfull snipor under 70 cm gränsen. I ett bakvatten lyckades jag ta en gädda på 84cm bland sniporna och efter en till förflyttning hade jag kontakt med en gädda som kändes lite bättre. Den var på tre gånger men tog dåligt och gick inte att kroka. Jag lät den gäddan vara en stund och fiskade en annan plats ett tag innan jag kom tillbaka. Jag valde ett annat bete än jag hade frestat den med tidigare och redan i första kastet tog gäddan klockrent på en Mieko predator shad. Gäddan var inte så stor som jag hoppades på men på 85 cm var det i alla fall en till godkänd gädda.

Jag hade fått höra av en av funktionärerna att det hade tagits en gädda på runt 113 cm av en tävlande. Det var inte så mycket tid kvar av tävlingen och jag kände att jag var tvungen att göra något annat för att ha en chans på pallplats. Jag hoppade i bilen och körde till Råneävlen istället där jag hört att båtfolket hade haft bra fiske storleksmässigt. Första stoppet gav ingenting så jag flyttade mig längre uppströms och redan efter et fåtal kast hade jag en stöt och några meter senare krokade jag en bättre fisk. Gäddan var 102 cm och vägde strax under sju kilo. En riktigt fin tävlingsgädda som gav mig ett slutresultat på 271cm, en centimeter mer än mitt resultat förra året. Förra året gav den längden mig en andraplats och det gjorde den även i år. Nu var dock dock lite närmare till en förstaplats, han som fick 113 cm gäddan hamnade på 272 cm. Vi får väl se om jag klarar av att försvara andraplatsen även nästa år, eller om jag rentav hamnar i båt då.

Dagens Köptips!

Jag minns första gången jag köpte ett dyrt bete, ett riktigt dyrt bete. Det var för sju år sedan när jag precis hade börjat med jerkfisket. Mitt första bete var en Buster Jerk som jag plockade med min jerkutrustning som jag fick för ett väldigt bra paketpris på P.O's cykel och fiske i Sundsvall. Därför hade jag inte riktigt koll på vad det kostade.  Men när jag lite senare skulle tillbaka och köpa fler beten så föll valet på en Big Bandit och den kostade 169 kronor om jag inte minns fel. Det var det dyraste betet jag hade köpt i mitt ännu rätt unga liv och jag minns hur det sved i plånboken.

Min första Buste Jerk som hänger med fortfarande. Men det är framför allt Big Bandit som jag fastnade för och som man ser så har det betet tagit ett gäng gäddor genom åren.

Idag är det mer eller mindre standard att betala uppåt 200 kronor för ett stort gäddbete och många lägger extremt stora summor pengar på hemmasnickrade beten som kan kosta det dubbla eller nästan mer. Men! Ibland får man lägga prestige åt sidan och låta plånboken välja istället. För det är ju inte alltid ett dyrare bete ger mer fisk och inte heller har det alltid bäst kvalitet, även om den brukar avspeglas i priset mer än fångstförmågan. Jag har då och då hittat några beten som har fungerat förvånansvärt bra trots att dom har varit riktigt billiga och det som kanske utmärker sig mest är ett mjukbete som heter Tail Crawler. Det är ett bulldawgliknande bete från Fladen som har ett mycket vettigt pris och som enligt mig fungerar lika bra som till exempel en Alien Eel. Dom här betena har jag sporadiskt hittat på ÖoB för 59 kronor styck men igår så gick jag in på DollarStore här i Luleå och såg att dom såldes för ynka 40 kronor. Det är ju inget att snacka om tycker jag, fiskar man gädda med gummi så är det bara att köpa. Jag har haft bra fiske på både spinn och trolling med dom här, bland annat tog vi en åtta nu i höstas på trolling.

För det låga priset så är det här ett av dom bästa betena i min låda.

En ännu större jackpott var att jag även hittade Rapala wobbler till riktigt bra pris. Original 9 för 60 kronor och Husky Jerk 10 för bara 50 kronor så jag köpte på mig ett gäng av dom också. Jag tycker  egentligen att Rapala är ganska överskattat men för öringfisket i fjällen så är dom grymma, åker aldrig utan dom, några skeddrag och myran spinnare. Men hursomhelst, titta förbi DollarStore någon gång ibland, man kan göra fynd.