Känns som att jag har glömt nånting...

Oj, oj, oj... Det här är oacceptabelt och jag ber så mycket om ursäkt! Jag har ju glömt att skriva hur det gick den där helgen senast vi var ut. Det är ju en månad sedan nu och jag hade helt glömt bort det tills jag idag gick in och skulle kolla hur det står till i min elektroniska dagbok.  Bortsett från den här tabben som jag ska rätta till nu så ser jag även att de överlägset populäraste inläggen är mina "gör det själv" saker och då speciellt pulkan och tafsarna. Trots att det var ett tag sedan jag skrev dom så är det  några varje dag som är inne och kollar på dessa inlägg och det glädjer mig. Även om jag i första hand skriver den här bloggen för min egen skull så är det ju roligt om andra kan få lite glädje av den också.

Den försenade fiskerapporten då, här kommer den.
Dagen efter ett väldigt lyckat betesfiskpimpel så satte vi kurs mot ett vatten som för oss alltid har varit väldigt intressant. Det är det vatten som vi känner har störst potential att leverera stort utan att man ska behöva nöta flera veckor. Det grundar vi dels på att vi förra året brände två, i våra ögon, riktigt fina gäddor där på grund av att linan gick av och dels för att det stämmer bra med vad vi tror gör ett bra gäddvatten. För det första så har vi bevisat att det finns brax, dessutom är det bra sikt  och kanske framför allt så fiskas det troligtvis väldigt lite i vattnet.

Den här dagen var vi tre fiskare med totalt 16 spön så vi kunde täcka av de hetaste området på ett väldigt bra sätt. Trots så många spön på ett ganska stort område så var huggfrekvensen lite sämre än vi hade hoppats på men samtidigt så vet vi att ett enda hugg kan avgöra om dagen blir succé eller fiasko, om det är rätt fisk som hugger.

Under förmiddagen så hade vi några kontakter med snipor men de flesta spottade eller var så små att dom inte krokades. Vi brukar alltid turas om att ta en fisk och eftersom Kristofer inte hade fiskat på ett tag så var han först på tur och lyckades ganska snabbt lirka upp en liten snipa. Sen var det Mårtens tur och han lyckades efter några försök hitta en gädda på fyra och nånting kilo, helt ok med vår standard och rätt roligt då den faktiskt bjöd på lite fight. Då var det min tur när nästa fäll kom och tyvärr så verkade den liten när jag kom fram till hålet. Den hade inte simmat speciellt långt och när jag kände efter så var det inte mycket tyngd i linan. Jag drog några gånger lite försiktigt för att försöka få den att gå en bit så att den inte slår i hålet i mothugget. När jag hade fått den att gå kanske två meter till så satte jag in mothugget men som vanligt med dom där småttingarna så fastnade den inte utan följde bara med i rörelsen. Eftersom den var så pass nära så han jag få den ända upp i hålet innan den spottade mörten och stack. Vi brukar göra så att det blir nästas tur först när man har fått upp en fisk och inte om den släpper så det här fallet var väl lite av en gråzon egentligen men det blev ändå så att jag tog nästa hugg också, och tur var väl det...

Efter att ha varit helt dött en längre tid så kom nästa fäll strax efter ett. Jag satt med ryggen mot det hålet så jag såg inte fället, jag frågade Mårten hur det såg ut och han sa att det var ett ganska bestämt fäll. Man kan ofta se om det är en snipa som har tagit mörten då dom nästan jämt har lite problem med att lösa ut linan så de gånger när vippan bugar sig utan tvekan så får jag alltid lite extra hög puls.

Jag springer till hålet medan dom andra plockar ihop landningsgrejerna och när jag kommer fram så står linan still men med brant vinkel så jag vet att den inte står rakt under hålet. Helst vill jag att gäddan går bort från hålet när jag gör mothugg för då missar man extremt sällan och kroken sitter ofta fint i käkvinkeln. Jag drar försiktigt i linan för att gäddan ska gå lite och det var betydligt lättare med den här än med snipan. Jag får den att simma från hålet och den simmar relativt fort men inte ryckigt, även det tyder på att det antagligen inte är nån snipa. Jag lyfter upp spöet och petar bort värsta snön innan jag gör några vevtag och lyfter spöet i ett bestämt men inte överdrivet mothugg...Tvärstopp!

Vid det här laget är Mårten och Kristoffer på väg mot hålet medan jag står i ett dödläge med gäddan. Inte bra tänker jag, linan ska antingen ut eller in. Jag lägger ännu mer press på gädddan och känner hur jag börjar vända på den. Den är på ganska lång lina, tio meter kanske, och för tillfället gör den inte mycket mer än att vara tung. Nu har dom kommit fram till hålet och jag förklarar att den är ganska fin men jag vågar inte lova hur stor. Mårten säger nånting om en till i samma storlek som han fick tidigare och jag tänker för mig själv att den är betydligt större än 4 kilo men säger ingenting, bättre att hålla sig lugn. Jag pumpar på och lyckas få den till hålet utan att den har gjort speciellt mycket men när den stöter i iskanten så fattar den läget, tvärvänder och gör en ordentlig rusning. Mina ben skakar.

Gäddan lugnar sig så jag tar i för att vända på den och börjar pumpa. Den gör några läskiga huvudskakningar och hela tiden tänker jag på hur linan två gånger tidigare har gått av i den här situationen. Efter en eller två kortare rusningar slår jag på knarren samtidigt som gäddan gör en sista utdragen rusning, det är ett otroligt härligt ljud som får mina redan mjuka knän att nästan försvinna. Efter relativt lite bökande vid hålet så kommer skallen upp och Mårten säkrar fisken med ett bra grepp och lyfter upp den på den obligatoriska IKEA-kassen. Den är stor, ingen tia men stor. Den är garanterat över sju och tankarna går åt PB. Killarna fixar längd, omkrets och vikt medan jag tar lite kort. Den är 102,5 lång och 48 runt magen men tyvärr ser den lite smalare ut på bakkroppen och vågen stannar på 8220g! Endast 20 gram från mitt PB, surt men rätt oviktigt för stunden, jag var lika glad ändå. Efter några kort så återutsattes hon utan problem med mycket krafter kvar.

Kort å tjock, stor skalle, tjurnacke och hängbuk. Så ska en riktig madam se ut ;-)

Det känns skitkul att man lyckas när man gör saker rätt. För några år sedan så såg mitt fiske helt annorlunda ut och de gånger man fick en bättre fisk så var det mest bara en kombination av tur och många timmars fiske. Nu tycker jag att jag börjar fatta vad som gäller och jag tror absolut att det är anledningen till att jag har lyckats ta ganska fina gäddor hela förra året. Därför känns 10+ inte långt borta och jag kommer lägga mindre tid i år på fiske med dåliga chanser på gäddor över tio. Vem vet, den kanske kommer redan om några veckor från vårisen.