Magiskt grova isgäddor!

Nu har isarna gått på de flesta vatten även här uppe och med en ovanligt lång ismetesäsong bakom oss så finns det några fiskar som verkligen stack ut. Jag och Markus upplevde ju tidigare i vinter ett helt magiskt ismete när vi lyckades ta gäddor på 11, 12 och 13 kilo på samma pass. Men det finns ytterligare några grymma gäddor att rapportera som faktiskt känns ännu sjukare. Jag kommer göra historien ganska kort och låta bilderna tala för sig själv. Ni vet hur det ibland är väldigt svårt att fånga på bild riktigt hur grov en fisk är? Problemet då är oftast att ni inte fotar en tillräckligt grov gädda ;)

Just när vi trodde att det var över så hände det. Det började skymma ordentligt och vi började packa ihop våra grejer för att ge upp. När vi står och funderar vilka spön vi ska börja med att ta upp så plingade det till. Ett tydligt hugg och en vippa som sjunker ganska försiktigt. Vi börjar gå mot spöet och på vägen så flyger vippan upp. Det var ett sånt där magiskt skymningsljus precis då, det där ljuset när man alltid tänker "snart kommer det, om det hugger så är det nu kommer ske". Markus krokar och tycker själv det kändes lite snipigt. Jag som såg spöböjet från några meters håll tänkte precis tvärt om. När Markus några sekunder in i fighten mötte den sjukaste tyngden vi har varit med om så såg jag i hans ögon att även han var övertygad, han såg rent av rädd ut för vad han hade i andra änden av linan. Den var både tung och riktigt stark som klarade av flertalet kraftfulla rusningar, men upp kom hon i alla fall, och vilken galen gädda det var! Borrhålet på 200mm fylldes upp fullständigt och jag började mumla om personbästan och k-faktor och annat som egentligen var helt oväsentligt i det ögonblicket. Hela händelseförloppet från att denna gädda högg tills dess att den släpptes tillbaka är nog den mest perfekta och koncentrerade känslan av fiske-eufori jag har upplevt. Det var verkligen i ordets rätta bemärkelse magiskt!

Gäddan vägdes till 13,8 kilo på osannolika 112 cm! Inte nog med att den konditionen kan göra vilken gäddfiskare som helst knäsvag, det innebar också ett nytt personbästa för Markus och det är den största kända gäddan på ismete i Norrbotten. Jag kommer nog plocka fram dom här bilderna många gånger under årens lopp och drömma mig tillbaka. Någon svinkall januaridag när man tvingas sitta inne och brottas med en ohälsosam fiskeabstinens. Det är så vackert att man nästan blir tårögd.

Som om inte Markus sugga var tillräckligt så fick vi även några andra riktigt fina gäddor. Inga riktigt tunga men även dom hade ett imponerande omfång, en av dom till och med värre än den största. Jag fick en över tio kilo och vi båda fick varsin just under, Markus gädda hade dock en kondition som gjorde den värd lite extra. Det är nämligen den enda gädda vi har fått med k-faktor över 1, en drömsiffra för många.

9,9 kilo fördelat på 107 cm. Bra kondition i de flesta fall men i det här gänget var det ganska medelmåttigt.

10,1 kilo på 104 cm. Nu börjar det likna något.

Välbyggd mördarmaskin på 9,76 kilo och 99 cm. Det innebär en k-faktor på 1,006!

Galet ismete med flera supersizegäddor!

Alla som lägger mycket tid på gäddfiske vet att det krävs att man genomlider en hel drös med värdelösa pass för varje bra pass. Det är inte bara en gång man har suttit där med halvfuktiga kläder i bitande iskalla vindar. Med pissljummet kaffe i termosen och bara några få snipor på dagens scoreboard. De dagarna är det svårt att förstå varför man fiskar men ändå gör man det om och om igen. Varför? Jo för att man hoppas att en dag ska det inte vara så. En dag ska allt stämma och gäddgudarna ska le mot oss när vi har kämpat oss iväg med två ton packning och trotsat vädret för att sitta på en is eller i en båt hela dagen och frysa. Det här inlägget handlar om ett sådant pass, ett pass när allt stämde och storgäddorna verkade stå i kö för att få ta våra beten.

Jag och Markus hade klivit upp okristligt tidigt för att komma ut på isen i gryningen. Vi hade en tanke och en plan med varje spö vi satte ut och vi trodde verkligen på det vi gjorde. Betesstorlek valdes med omsorg beroende på placering i vattnet och vi försökte sprida våra chanser för att så snabbt som möjligt knäcka koden för dagen och vattnet. Morgonen började lite segt men sniporna började hugga ett tag efter soluppgången. Vi behövde sällan sitta länge innan nästa fäll och höll oss både varma och sysselsatta. Det kändes hett och vi hade en lång dag framför oss.

Strax innan klockan 10 fällde det för Markus som gick dit och krokade rutinerat. Dagens dittills bästa fisk landades, en trevlig gädda på 7,5 kg och 103 cm. Innan vi han returnera den gäddan så fällde det på ett till spö så jag sprang dit. I mothugget blev gäddan helt galen och gjorde dom kraftigaste huvudskakningarna och hetsigaste rusningarna jag har varit med om. Efter några sekunder lugnade den ner sig och följde med ganska snällt till hålet där jag får se dess enorma skalle. Jag skriker till Markus att han får släppa sin gädda och hjälpa mig istället för jag förstod att det kunde vara en tia. Fisken landas och vi blir båda lätt uppspelta när vi ser hur fin gäddan är men det är först när den mäts som jag börjar få ordentligt med puls. Måttbandet visar hela 121 cm och den vägs in på 12,5 kilo vilket blir nytt ismete-pers för mig!

Plussare nummer ett. 12,5 kg 121 cm.

Samtidigt som vi hanterar tolvan så ser jag att det har fällt på ett tredje spö en bra bit bort. Vi skyndar oss att släppa tillbaka damen och Markus börjar springa mot sitt fäll men på vägen ser han att det är två spön och inte ett som har fällt. Han väljer det närmaste och jag börjar springa mot det bortersta. I samma sekund som jag kommer fram så krokar Markus sin fisk och signalerar att den är bättre. Jag tar upp mitt spö och krokar något tungt även där. Gäddan är lugn och sävlig men sätter då och då emot med en rejäl gungning. När jag har fått gäddan till hålet krävs en hel del lirkande för att styra upp skallen och bakom mig skriker Markus att hans inte är en tia men att den är fin. Min gädda glider upp och säkras med ett gälgrepp varpå jag kaxigt kan svara Markus genom att skrika "min är nog däremot en tia!". Vi beslutar oss för att fylla pulkan med vatten och bära våra gäddor dit. Jag biter av linan för att inte behöva släpa hela spöet med mig och lyfter upp den riktigt tunga och feta gäddan. I min famn håller jag nu nånting så tungt att jag får mjölksyra i armarna innan jag hunnit småspringa tillbaka till lägret där Markus väntar. Markus gädda väger in på 9,58 kilo på 108 cm och vi ser samtidigt att min är väldigt mycket större. Den väger exakt 13 kilo och blir dagens andra supersizegädda med sina imponerande 122 cm! Mitt nyligen höjda ismete-pb stod sig alltså bara några minuter!

Markus med en niokilos.

Ismete-pb på 13.0 kilo och 122 cm. Även min näst största gädda i både längd och vikt!

Vi har nu alltså under loppet om ca 15-20 minuter landat fyra gäddor med en snittvikt på över 10,5 kilo. Vi låter det hela sjunka in en stund innan vi sätter ut nya mörtar och tar en välförtjänt fikapaus. Dagen fortsätter med snipor och någon enstaka 4-5 kilos gädda i ungefär samma huggfrekvens som förmiddagen. Mot skymningen trappar huggen ner markant men i vetskapen att det verkade vara en dag då allt stämde och de stora gäddorna var ute och lekte så satt vi kvar ända in i det kolsvarta mörkret. Tur var väl det för precis i det sista ljuset så fäller det på ett spö som har varit orört hela dagen och det är åter igen min tur. Mothugget sitter men jag tycker inte riktigt jag känner den rätta tyngden i andra änden även om knyckarna är bra. Vi spekulerar i en 4-5 kilos fisk men när den visar sig vara besvärlig att få upp i hålet så ökar förhoppningarna något. Ett huvud som bara måste höra till en tiokilos tittar upp i mörkret och förvånar oss rejält. En stund senare lyfter jag upp dagens tredje riktigt stora gädda som vi väger och mäter till 11,71 kg och 117 cm. 

11,7 kilo på 117 cm.

Dagen kunde inte ha slutat bättre och jag har med den sista fisken lyckats med det omöjliga ännu en gång. 11, 12 och 13 kilo på samma pass! Jag trodde aldrig i mitt liv att jag skulle få uppleva den sviten ännu en gång, allra minst på ismete.

Hela dagen finns även på video i Markus första Vlog!

Nötande ger resultat

Under hösten brukar vi i Mieko Family ordna en helg då vi träffas och fiskar, snackar skit och äter riktigt grymt käk. Denna helg bestod flottan av nästan hela familjen, till och med Albin som hade trailat upp sin skuta hela vägen från Göteborg för några dagars fiske. Det är imponerande engagemang! Den första dagen satsade vi på ett nytt och stort vatten som passade perfekt att fiska av med många båtar. Det ökar chanserna att knäcka koden under dagen avsevärt. Många körde plasttrolling eller vertikalfiske och jag och Markus satsade på Flötestrolling. Trots denna spridning av både metoder, områden på sjön, kunskaper och strategier så var det en mycket seg dag. I vår båt hade vi faktiskt bara ett hugg, men vi verkade ha rätt strategi och det var bra att vi höll oss till den under dagen, för det hugget var en bra fisk.

Eftersom vi valde att köra flötestrolling som inte är så effektivt för att täcka en stor yta så förlitade vi oss på att kunna nöta på något intressant område. Det kunde vara en djupgrynna med mycket bytesfisk eller en brant. Det kunde också vara stora samlingar av fiskstim i frivattnet om de andra båtarna hittade något sådant men det gjorde dom inte. Någon bytesfisk såg vi inte röken av och knappt några större ekon överhuvudtaget. Därför la vi oss vid den intressantaste strukturen vi hittade och nötte. Vi nötte och nötte och nötte lite till för vi visste att även om vi inte ser stim av småfisk så måste det här vara en het plats, och med lite tur kan vi nöta upp några gäddor.

Efter flera timmar såg vi ett riktigt bra eko ungefär mitt i vattnet. Det måste vara en bättre gädda tänkte vi och den är antagligen aktiv om den står så högt. Vi markerade ekot med en waypoint och koncentrerade våra svängar runt denna markering. Våra mörtar passerade sakta området minst fyra eller fem gånger utan att vi såg ekot igen men så plötsligt hände något. En gädda var upp och attackerade den ena sidoparavanen och av virveln att döma så var den ganska stor. Sedan kom gäddan tillbaka och tog en till tugga och verkade få in linan som är mellan paravanen och flötet i munnen när den dök. Jag tog spöet men vågade inte göra något motstånd, då skulle den tunna flätlinan gå av direkt. Paralyserad stod jag där och lät gäddan simma fritt medans ja kände att det ryckte och knäppte konstigt i linan, som om det vore väldigt intrasslat i gäddans mun. Efter en lång stund utan att gäddan lyckats trassla sig lös så började jag känna en bättre direktkontakt och vi funderade om den kunde ha tagit mörten ändå. På vinst och förlust sopade jag till ett mothugg och sedan ett till och mycket riktigt så verkade den sitta. Den var dessutom mycket tyngre än jag först trodde och när den visade sig första gången blev våra ben riktigt skakiga.

Dagens enda gädda i vår båt blev höstens första tia för min del.

Väl i håven så krympte gäddan en aning, den var smalare än vi först trodde men hade bra längd. Vi tippade ändå på över tio och mycket riktigt så var fallet. Dagen slutade alltså med endast en fisk för vår del men det var också den överlägset största bland alla båtar. Vi hade trott på vad vi gjorde och visste att det alltid kan vara värt att nöta på ställen som ska vara heta även om det ser dött ut. Många gånger händer det säkert ingenting men ibland så gör det det, och då blir allt nötande värt det.

Hälleflundra på Söröya!

I andra halvan av maj månad begav jag mig till Söröya tillsammans med Markus och Jens för en hel veckas fiske efter hälleflundra! Jag hade aldrig tidigare tagit mig möjligheten att följa med på en sån här resa men nu var det dags. Jag har i åratal dräglat till videoklipp på mäktiga fighter med dessa monsterfiskar och det kliade verkligen i hela min kropp, jag behövde se det med egna ögon och uppleva detta galna fiske jag också!

Bara resan upp till Hammerfest där färjan över till Söröya avgår ifrån var en upplevelse i sig med en total sträcka på 100 mil och vacker natur i kraftigt skiftande klimat. Vi begav oss tidigt på fredag morgon och anlände på Söröya gjestestue ganska tidigt på kvällen vilket gav oss möjlighet att kolla igenom utrustningen. Vi riggade spön, justerade bromsarna och tacklade upp några jiggar som vi skulle starta med under första dagen. Boendet på Söröya gjestestue är mycket trevligt med fina allrum som är perfekta för att sitta och äta en välförtjänt middag och skvallra om dagens fiske, rigga sin utrustning och tagga inför nästa dag! 

Söröya gjestestue har allt man kan behöva. Boende med bra kök, sovrum och allrum, bastu, torkrum och frysrum. Ribbåtarna är dessutom de stadigaste och säkraste jag har varit med om!

Första dagen började med succé. Markus som har varit på Söröya tidigare guidade oss till rätt område. Vi hängde på våra jiggar och släppte ner. Jens var snabbast med sin Predator tail i färgen hail och jag var tätt efter med en i norrsken. Markus höll fortfarande på att ställa in ekolod och välja bete när Jens säger att han kanske kände något. Vi håller andan och tittar på hans spötopp och mycket riktigt så ser det ut som att det var något där...och så en gång till. Gör mothugg säger Markus och Jens lyder, tar i allt han kan och möts av ett brutalt motstånd, fast fisk efter några minuter bara! Den hälleflundra som en stund senare visar sig under båten är riktigt stor. Vi har tur och Markus lyckas kroka fisken på första försöket innan den har hunnit förstå allvaret i situationen. Jens blev skonad en utdragen kamp men Markus fick istället ta hela smällen och brottades ganska länge med den stora flundran vid båtkanten. Flundran mäts till allas förvåning till hela 165 cm, vi såg att den var stor men vi kunde aldrig hoppats på en så här bra start!

Resans första och största flundra.
Tagen på en Mieko Predator Tail i färgen Hail (Hall).

De kommande fyra dagarna präglades av fortsatt riktigt bra fiske och magiskt väder. Vi hade solsken i princip konstant och ett flertal flundror varje dag. Alla tre fick flera fina flundror under veckan men Jens grymma förstafisk stod sig hela veckan som den största. Fighterna med dessa mytomspunna fiskar var verkligen precis så brutala som jag hade hoppats. Jag märkte dock också en viss skillnad i min egen teknik efter några fiskar och den första flundran var helt klart den jag blev mest utmattad av.

Min första flundra någonsin som gav en grymt mäktig fight.
I strålande solsken blev det riktigt svettigt i torrdräkten!

Naturen vid fiskeplatserna är häpnadsväckande.

De två sista dagarna var jag och Markus själva i båten. Jens hade skadat fingrarna ordentligt vid en olycka på tisdagen involverande flätlina, trassel i propellern och en stark flundra. Kortfattat så skar han sig ordentligt på min lina vid en något kaotisk situation. Vi klarade oss dock ganska bra ensamma också men tyvärr så var vädret dessa dagar inte lika fint som tidigare. En stark nordvästlig vind hade dragit in och vi upplevde kraftiga dyningar och rejält krabb sjö på strömsatta ställen. Vi fick dock flundror även dessa dagar och det mest nämnvärda var att vi hittade ett område där vi kunde dra mängder av kolja som vi använde som bete för att meta hälleflundra. Något som snabbt gav resultat. Jag fick på kort tid två stycken fina flundror på en brant som tidigare hade levererat på jigg. Detta var otroligt kul tyckte vi, det är alltid spännande med nya metoder, speciellt när man lyckas!

Hälleflundra tagen på mete med kolja som bete.

Under resan satsade vi även hårt på att få bra material till en film för att föreviga detta äventyr. Jag var utsedd till förste kameraman och redigeringen är gjort av Markus. Filmen finns för alla att skåda på Youtube och länkad här nedan, fixa lite popcorn och njut!

Precis som jag säger i filmen så var denna fiskeresa det mäktigaste och bästa jag någonsin gjort. Jag kommer utan tvekan återvända till Söröya gjestestue för att stilla mitt nyfunna beroende. Jag längtar så galet mycket till nästa gång jag får stå där och se den vackra naturen i Nordnorge och bända hälle för kung och fosterland!

Med tältkåta mitt på fjällsjön

Under kristi himmelsfärd hade jag och Markus planerat in några dagars pimpelfiske i fjällen. Det har ju blivit lite av en tradition för oss att fiska harr på vårisarna och även om de tidigare resorna har varit extremt härliga och mycket givande så var vi nu sugna på lite förändring. Harrarna skulle nu bytas ut mot kalfjällets gäckande tungviktare, fjällrödingen. Vi började därför plenaringen långt i förväg för att hitta olika potentiella storrödingvatten och luskade både bland vänner och på nätet. Varken jag eller Markus hade egentligen någon tidigare erfarenhet av pimpelfiske efter röding men har varit lockade av arten länge. Dels på grund av dess vackra färger och men också det faktum att den är väldigt stark och svårflörtad. En kombination som bör väcka intresset hos vilken sportfiskare som helst.

Vissa rödingar var rödare än andra, och just denna var nästan helt gul på magen.
Kanske kan det bero på en lite annan diet.

Vi planerade att spendera ett antal dagar på fjället, troligtvis på samma ställe för att verkligen ge det valda vattnet en chans. Detta betydde två saker. Vi behövde ha ett boende som skulle tåla dåligt väder och kunna vara relativt permanent under dessa dagar. Vi måste också kunna värma oss och torka kläde någorlunda bra för att inte frysa och riskera att hela resan bara blir ett elände. Valet föll naturligtvis på den välbeprövade tältkåtan finnmark från Helsport som vi hade använt några gånger tidigare under liknande äventyr. Med en fotogenvärmare för att sova gott och kunna torka kläder uppnår man maximal komfort och den extra vikten gör inte någon större skillnad i den redan ordentliga packningen. Att ligga ute på kalfjället i flera dagar på vintern kräver en hel del packning, man kan absolut inte räkna med perfekta väderförhållanden och fisk i mängder till varje måltid. Så mycket grejer blev det och färden upp till sjön tog sin lilla tid. Fastkörningar och trasiga drag till pulkorna gjorde inte resan lättare. Men upp tog vi oss ändå tillslut.

Helsport tältkåta i sitt rätta element.

Väl på sjön så satte vi upp tältet på en plats vi trodde på, i ett område med flera heta grynnor vi hade sett ut på sattelitkartor. En del av packningen stuvade vi in i tältet, vi rullade ut renskinn och liggunderlag och ställde upp värmaren. Det som inte behövde hållas torrt eller skyddat lämnade vi på skoterpulkorna och plastbacken med maten grävde vi ner i snön vilket blev ett bra kylskåp. Vi bytte strumporna som hade blivit blöta efter en rejäl fastkörning i en sjökant på vägen upp och började sedan leta fisken. Vi hittade rödingen på de flesta ställen vi provade och fick många fiskar på mellan fem hekto och ett kilo. På den grynna som vi redan innan hade pekat ut som den hetaste så upplevde vi några underbara huggperioder med en magisk och hektisk kulmen en eftermiddag när himlen sprack upp och solen sken som starkast. Under några få minuter hade vi säkert tio aggressiva och stora rödingar under våra hål som vi kikade ner i. De högg en efter en och verkade triggas av varandra. Totalt landades sex stycken rödingar med en topp på en it över kilot och en tappad som var mycket större, säkert över två kilo. För mig som aldrig testat att pimpla fjällröding tidigare så var det en unik upplevelse att få se dessa vackra fiskar jaga runt efter våra blänken i grunt och ginklart vatten. Det var nästan lite bisarrt att när huggperioden var över titta upp ur hålet och skåda vår skörd ligga där i den kritvita snön.

Markus är fokuserad. Han har redan landat några fina rödingar men en mycket större simmar fortfarande där nere.

Trots att fisket i det stora hela var mycket lyckat så vad det varje dag långa stunder som var totalt stendöda. Om det berodde på vädret, solen, tiden på dygnet eller bara slump vet vi inte men ibland var rödingarna där och ibland var dom bara inte det. Dessa gånger var det extremt skönt att kunna retirera till tältkåtan och ta av sig några lager kläder, hänga upp nånting på tork, starta värmaren och vila en liten stund i värmen. Bekvämare kan man knappast bo mitt på fjället och det är nästan en förutsättning för att man ska orka fiska effektivt under flera dygn i sträck, från morgon till kväll. Nästa år tar vi garanterat med tältkåtan ännu en gång och då får vi hoppas att den där rödingen över två kilo inte går vinnande ur kampen igen!

Vi har ju som sagt testa på det här med att bo i tältkåta på vintern ett flertal gånger nu och har lärt oss en hel del om vad som funkar bra och vad som funkar mindre bra. Här är några punkter att tänka på.

- Är isen torr så går det bra att tälta på isen. Men tänk på att centrumpålen blir varm i tältet och smälter ner i isen efter ett tag. Undvik detta genom att ställa den på någon platta, exempelvis en liten träbit på ca 20x20 cm.

- Tältkåtan bör sträckas upp med stormlinorna, om inte för vädret så bara för att få det utspänt och få maximal volym inne i tältet. Är pinnarna till dessa i direkt solsken så lossnar de dock snabbt i snö eller is. Detta kan undvikas genom att efter förankring täcka dem med rejält med snö som isolerar.

- Även om det är vinter så måste tältet ventileras, stäng inte ventilationen helt för att försöka få upp värmen i tältet. Det blir bara kvavt och fuktigt då. Klä istället på er mer och ha en tillräckligt varm sovsäck.

-En kamin avsedd för tältkåtor är effektiva för att värma och kan få kåtan ordentligt mysig och varm. Men de håller inte värmen länge. Genom att lägga några stora stenar i kaminen och ovanpå så bevaras värmen längre. Annars kan en fotogenvärmare användas som lättare kan vara igång hela natten.

Summering av vårens ismete

Det har bara blivit ett fåtal ismetepass den här vintern men utdelningen har ändå varit ganska bra om man ser till timmarna jag lagt ner. Redan på årets första pass i början av april så satte jag ribban med en välkonditionerad gädda på just över 10 kilo. Det var även den första gången som jag tog med mig min flickvän Petra ut på ismete och planen var då att hon skulle lyckas ta sin livs första gädda. Jag inledde dagen med att i undervisningssyfte ta en vacker sexkilos och sa sedan att nästa fisk var hennes. Timmarna gick och fisket var segt så vi gjorde lunch och sa att vi skulle byta ställe om det inte hände något snart. Just som vi skulle sätta oss ner och äta våra parisare så går hon iväg för att lätta lite på trycket, och självklart fäller det exakt då. När hon sedan kommer tillbaka från skogen så står jag och drillar för fullt, jag känner att det är en bra fisk och säger även det. Sekunderna senare lyfter jag upp en gädda som jag misstänker väger 8-9 kilo och Petra bara gapar. Jag tror nog att hon kommer få en aning skev uppfattning om vad som är små och stora gäddor framöver ;)

Årets första tia på årets första ismetepass!

Gäddan visar sig dock väga mer än jag trodde, 10.03 för att vara exakt och hade en längd på 109 cm. En riktigt bra inledning på året med andra ord! Synd bara att det var jag som tog den och inte Petra som var tanken. Det är nog inte många som kan skryta med att sin första gädda någonsin var en tia ;)

Det har sedan dess blivit några fler pass med både vänner och framför allt med Petra som mer än gärna följer med och tycker precis som jag att jag fiskar på tok för lite! Det tycker jag är jätteroligt!

Resultatet från alla dessa pass har hur som helst varit ganska dåligt. Det har egentligen inte blivit så många seriösa pass utan mest halvdagar så det är inte ett helt oväntat resultat. En fisk som jag ändå vill nämna är min sista gädda för ismetesäsongen. Det var under valborgshelgen som jag och Petra kände att vi ville ut och fiska en stund. Det var lite för tidigt och kallt vatten för att spinnfiska, i alla fall om man ville ha chans till bra fiske, så vi chansade och gav oss iväg till en insjö för lite ismete istället. Det var lite läskigt att ta sig ut på isen då det var landlöst på de flesta delar av sjön och lite här och var hittade man stora hål i isen som gasbubblor eller infruset sjögräs hade skapat. Vi höll oss dock torra hela dagen och hade en solig och fin dag på isen, men fisket var ingen höjdare. Vi fick bara en enda gädda den dagen men oj vilken vacker fisk det var! Bland dom klaraste och vackraste teckningarna jag har sett, Gäddan vägde nog mellan 5 och 6 kilo och tog efter tre spottade hugg en halv död sill fiskad väldigt nära vassen. Vi hade några spottade fäll så jag misstänkte att ett mindre bete skulle göra susen och halverade våra deadbait och mäskade med den andra halvan i hålet. Det verkade i alla fall den här dagen fungera bra!

En av dom snyggaste gäddorna jag har sett!

Tjocka Småländska Abborrar

Påsken är absolut den storhelg under året som jag mest förknippar med fiske. Solen har åter gjort intåg efter flera månaders dystert mörker och värmer redan nu riktigt skönt när man blivit van vid hård norrländsk midvinterkyla. Det är nästan förbjudet att inte vara ute i naturen och njuta under påsken, och för mig är den största njutningen jag kan tänka mig självklart fiske.

I år skulle vi fira påsken nere hos syrran i Kalmar. Många vet nog att våren i Kalmar betyder abborre, grov abborre. Så självklart packade jag med mig några spön, lite jiggar och en hel väska full med fiskesug! Jag hade ännu inte hunnit fiska någonting under året (jag vet, det är skandal!) och det hade verkligen börjat kännas. Det kliade rejält i fingrarna och blev inte heller bättre av alla rapporter på sociala medier om mängder med stora abborrar veckorna innan påsken. Dessutom kom rapporter från precis det området vi skulle fiska.

Även om mitt hjärta tillhör norra norrland så måste jag erkänna att småland har sin charm det också.

Mellan allt socialiserande med familjen så blev det två dagar med fiske och svågern med sin lokalkännedom besegrade mig självklart på alla plan. Fisket var väl inte riktigt vad vi hade hoppats på, mycket på grund av högt fisketryck veckorna och dagarna innan. Men trots det så fick vi några hyfsade borrar. Inga mängder och inte någon riktigt stor men det var oerhört skönt att få stå vid vattnet igen. 

Johan med den största borren under påsken. 1160g på 45 cm.

Förutom att det var roligt att äntligen blöta linan så hann jag dessutom testa en del för mig helt nya fisketekniker som var både roliga, effektiva och hade tydliga fördelar på olika sätt. Jag talar främst om Texas och Carolina rig som de senaste åren har dykt upp i Sverige. Det är tekniker som sedan länge är basföda för amerikanska bassfiskare men som verkar fungera precis lika bra på våran randiga svenska kusin. De bygger båda på att man istället för jiggskallar använder inline sänken på linan framför betet, så kallade bullet weigths, samt att man använder offsetkrokar som gör jiggen weedless. 

Jag använde bullet weight modellen i bly från BFT vilka fungerade bra men var lite mjuka så de ger inte lika bra kontakt mot hård botten som tungstensversionen gör, dessa väljer jag nog nästa gång. Som krok tyckte jag att gamakatsus worm offset krok i storlek 1/0 var perfekta för större abborre. Jag ska inte gå igenom riggningen i detalj för det kan den intresserade lätt google sig till. Men fördelen är att man kan fiska genom vegetation och bråte med betydligt lägre risk att fastna än med vanliga jiggskallar. Med carolina rig som har sänket en bit framför betet kan du dessutom presentera betet väldigt statiskt om du vill det vilket många gånger utlöste hugg från bättre fisk. Jiggar som fungerade bra till detta fiske var Westins ring teez 4" och en maskliknande jigg som säljs på Mieko fishing, lite oklart vad den egentligen heter men ni hittar den HÄR. Även om jag inte är någon abborrfiskare egentligen så är det en häftig art som jag uppskattar, och det var väldigt kul att prova lite nya metoder för det fisket. Speciellt eftersom det fungerade!

Bortglömd succé-rapport från ismetepremiären!

När jag började fila på det här inlägget så var året fortfarande 2015 och jag och Markus hade nyss kört vår första ismetehelg för säsongen. Jag har tyvärr varit väldigt dålig på att skriva här senaste tiden. Det är både för att jag inte har fiskat någonting alls nästan och för att jag har haft för mycket annat i tankarna. Det har varit mycket senaste tiden helt enkelt och dessutom har vädret inte känts så inbjudande. Först var det en rejäl kallperiod och när det väl tog slut så dumpade det ganska mycket snö på de tidigare riktigt fina och blanka isarna vilket dämpar fiskesuget ganska effektivt. För varje år som går så blir jag mindre och mindre taggad på att plumsa fram med tunga pulkor i djup blöt snö. Vissa kanske skulle kalla mig lat, jag hävdar snarare att jag blivit klokare och väljer att lägga min tid på rätt perioder och förhållanden. Men nog om det. Vi har som sagt hunnit med några pass i alla fall och den första helgen blev faktiskt succé på en gång!

Suget efter ismete och grova gäddmadammer börjar bli riktigt påtagligt nu!

Vi hade bestämt oss för att testa ett nytt vatten som vi har funderat lite smått på förut men det har inte riktigt kännts så självklart. Helst vill vi ha något konkret att gå på när vi testar nya vatten. En rapport om bra fiske, något slags rykte eller i alla fall kännedom om djup och miljöer i sjön. Någon sån information hade vi inte den här gången. Baserat på vad vi lärt oss genom åren och genom att studera kartor så tyckte vi helt enkelt det känndes nog hett för att testa.

Vi började med att borra runt och loda för att få ett hum om djupen och när vi hittat ett intressant område så spred vi ut spöna. Vi hade blandat dött och levande bete i ungefär lika fördelning och varierade även djupet 50/50. Vi brukar alltid göra så på nya vatten för att se vad som funkar. I de flesta vatten finns en tydlig "kod" för vad som är effektivast och att knäcka den så snabbt som möjligt är viktigt. Annars är risken att man ratar ett riktigt hett vatten efter några pass på grund av dåligt fiske. När anledningen till det egentligen bara är att man har gjort helt fel utan att veta om det. Så variation är A och O på nya vatten!

Ismete blir verkligen riktigt häftigt på blanka isar 

Vi hade inte hunnit sätta ut alla spön innan första fället kom. Trots att det inte alls är något ovanligt så blir man alltid lite förvånad när morgontystnaden plötsligt bryts av ljudet från en upprätt och svajande vippa. Jag kom ihåg att det var en död mört i hålet där det högg och det var ett av dom grundaste ställena. Eftersom första fisken alltid bara brukar vara nån snipa när det hugger så snabbt så tar jag dock det hela väldigt avslappnat. Jag sätter mig på knä för skojs skull och gör ett ganska slarvigt mothugg och påbörjar sedan en lite klumpig drillning på grund av min låga position. Lite ringrostig efter en lång säsong med öppet vatten så har jag svårt att bedöma om det är stort eller litet. Jag tippar ändå på en femma på grund av fiskens ganska lugna beteende och när vi ser hela gäddan genom den blanka isen misstänker jag att det nog kan vara aning större ändå, en sjua möjligtvis. Jag ställer mig upp och blir lite allvarligare, det var ju i alla fall inte någon snipa som jag hade trott även om det inte är en speciellt stor gädda på några sätt. Markus kan snart landa fisken som vi bestämmer oss för att ta en snabb vikt på. Vi känner nämligen båda två att vi har lite svårt att bedömma exakt vad den kan väga, det var ju länge sedan vi ismetade senast. Vågen strular lite när jag ska väga av påsen, den stänger av sig själv och jag måste göra om proceduren innan vi kan lägga i gäddan. Jag lyfter lite snabbt och hinner se att siffrorna visar något på 11 kilo så jag avbryter lyftet och konstaterar att avvägningen blev helt tokig. Vågpåsen vägs av igen, gäddan läggs i och lyfts för andra gången. Vågen visar fortfarande över 10 kilo... va? Kan det vara möjligt frågar jag Markus som är lika fundersam. Vi lägger ner gäddan, tar ett steg tillbaka och inser att den kanske kan vara större än vi trodde ändå. Måttbandet visar 114 cm vilket betyder att vågen antagligen visar rätt vikt. Vi inser att vi har blivit helt galet storleksblinda efter alla feta och grova plussare vi tagit under hösten. Gäddan framför oss var mycket mycket större än vi trodde. Den exakta vikten antecknas till 10.4 kilo och efter det kändes både fiskepasset och det nya vattnet väldigt lyckat!

10.4 kilo på 114 cm blev dagens första fisk

Var rädd om er i vinter - använd isdubbar!

Just nu råder det en kraftig kyla över hela landet som kommer lämna efter sig mängder av isbelagda sjöar och vattendrag och kommer locka ut många på isfiske. Här uppe i Norr har isarna legat stadigt i flera månader nu men i större delar av landet ser det annorlunda ut. De första isarna är alltid förrädiska för det är så otroligt lite som krävs för att påverka om det lägger sig is eller inte på en specifik plats. Det kan vara 5 centimeter perfekt is på större delar av sjön men på någon del kanske isen bara är 2 cm för att det strömmar lite runt en udde, eller för att vinden låg från en sådan riktning att isen la sig lite senare på den delen. Är man oförsiktig och inte uppmärksam på förändringar i isen så är det då stor risk att gå igenom. Med den snö som nyligen kommit så blir det dessutom ännu svårare att upptäcka dessa farliga platser.

Att gå igenom isen är i bästa fall en otrevlig och extremt kall upplevelse som förstör en bra fiskedag. Förutsatt att man har isdubbar för att ta dig upp. Men, saknar du isdubbar så kan hela upplevelsen förvandlas till ett livsfarligt dopp. På blanka och tunna isar kan det vara helt omöjligt att ta sig upp igen och efter en kort stunds krampaktigt sparkande och greppande efter fäste så kan det vara för sent. Men ett par isdubbar runt halsen gör hela skillnaden. Det blir enkelt att ta sig upp igen och det enda man behöver mista är stoltheten och en bra fiskedag.

Så var inte en idiot. Skaffa ett par isdubbar och ha dom alltid runt halsen när du vistas på osäkra isar, tidigt eller sent på säsongen, eller på platser där det strömmar. Isdubbar är den överlägset billigaste och effektivaste försäkringen du kan hitta i livet.

Jag själv använder denna modell som har inbyggd visselpipa vilket kan vara ytterligare en bra funktion för att åkalla uppmärksamhet om du är själv på isen, vilket jag i och för sig inte tycker man någonsin ska vara om isen är osäker.

Overklig helg med fem tior på nära tolv kilo i medelvikt!!

Hur förmedlar man en känsla som inte går att beskriva med ord?  En magisk helg denna höst utspelade det sig något för mig och Johan som jag fortfarande inte riktigt har smält. Jag tror att man måste vara där i stunden, i euforin, och i kaoset för att verkligen förstå vad en sån här händelse kan göra med en inbiten gäddfiskare. Efter denna galna helg kunde vi summera fem gäddor över tio kilo med en snittvikt just under tolv kilo där jag stod för en av dom grymmaste sviterna jag har hört talas om. Ett hat trick med gäddor på 11, 12 och 13 kilo under samma dag!! Det är utan tvekan det sjukaste gäddfisket jag har varit med om och tråkigt nog kanske någonsin kommer vara med om. Man läser ibland om magiska fisken när några lyckliga personer befinner sig på exakt rätt plats under rätt tid och gör precis allting rätt. Dessa gånger när precis allting stämmer verkar det som att vad som helst är möjligt. Att själv ha fått vara med om en sådan dag känns fortfarande helt overkligt och samtidigt så himla fantastiskt. Detta minne kommer värma gött i vintermörkret!

Metoden för helgen var flötestrolling med deadbait precis som det har varit nästan alla andra pass denna höst. Efter några timmar med lite halvdålig aktivitet på lördagsmorgonen så ger jag vertikalfiske en chans men hinner inte fiska många minuter innan mitt innersta flöte dyker och linan börjar ticka iväg. Rullen skriker till och tolvfotaren bokstavligt talat dubbelviks när jag sätter in mothugget. Jag blir lätt chockad av den extrema tyngden jag möts av. Det här är inte likt något jag tidigare har varit med om och nu börjar tankarna spinna. Gäddan går riktigt tungt, nästan för tungt tänker jag. "Är den snedkrokad?" Säger jag till Johan sekunderna innan den bryter ytan 20 meter bakom båten. Nej, den ser ut att sitta som den ska... Den gör sedan ett tappert försök till att häva sin enorma kropp ovan vattenytan och jag förstår plötsligt precis vart tyngden kom ifrån! Det vi får skåda under vad som antagligen var världens längsta sekund är något helt overkligt grovt och kaos bryter snabbt ut i båten. "Håvjäveln!" skriker jag till Johan medans jag försöker kontrollera mina knän som är på väg åt alla möjliga håll. Fighten blir kort och Johan håvar stiligt gäddan samtidigt som vi upprepade gånger förklarar högljutt vilket as det här är. Vi vet båda att den är långt över mitt tidigare pb på 11.9 men vi vågar inte spekulera i några exakta siffror. För det som nu ligger i håven är så långt över något man tidigare har upplevt att det inte ens går att uppskatta en rimlig vikt. Vi mäter gäddan till 119 centimeter och i en avvägd säck visar vågen 13630 gram! Höstens mål att komma över reg var avklarat och alla livets sega och plågsamma fiskepass fick plötsligt en mening. Jag har aldrig tidigare upplevt en starkare lycka under hela mitt fiskeliv och jag tänkte att nu ska jag bara njuta resten av helgen för det kan verkligen inte bli bättre än så här. Men oj så fel jag hade!

Den brutalaste gäddan jag någonsin har sett med egna ögon.
13.63 kilo och 119 centimeter. Krossade mitt gamla personbästa och blev första över reg!

Dagen fortsätter och Johan får några hugg men har verkligen otur denna dag då han gång på gång tappar fisk strax efter mothugget eller helt enkelt gör mothugg utan att något är där. För mig går det dock bättre. Jag svävade fortfarande på moln när samma flöte dyker några timmar senare och Johan som sitter vid årorna nästan smärtsamt får se händelseförloppet från förmiddagen upprepa sig. Allt går som det ska och min andra plussare för dagen är snart landad. Denna vägs till 11.45 kilo fördelat på hela 120 centimeter. Så sjukt underbart!

11.45 kilo fördelat på 120 cm.

Ungefär en timme senare får jag mitt nästa hugg och vid det här laget så förväntar vi oss nästan en till stor gädda. Mycket riktigt så möts jag åter igen av en riktigt bra tyngd i mothugget. "Du drar ju en till tia, det är en tia..." säger Johan skämtsamt samtidigt som vi båda vet att det inte alls är omöjligt. När gäddan strax därefter bryter ytan med huvudet så känns det ganska säkert. "Japp, det är en tia" säger jag lugnt. Vi det här laget så förvånade det mig inte ett dugg och jag hade ärligt talat reagerat starkare på en åttakilos de flest andra dagar. Gäddan landades efter en härlig fight och vi kunde konstatera att jag hade fullbordat mitt hat trick med en riktigt stadig tös på 12850 gram och 120 centimeter. Det var bara för sjukt och vi kunde inte göra annat än att skratta åt det. Men jag såg också på Johan att hans frustration över sina många missade fiskar ökade...

Vacker, stark och välmående gädda på 12.85 kilo och 120 cm.

Efter min tolva började det skymma i stadig takt. Dagarna är korta under den mörka hösten i norra norrland och det är tyvärr inte många fiskbara timmar under ett dygn. När det dessutom känns så fruktansvärt hett som det gjorde den här dagen så blir man ännu mer stressad när man känner att minuterna tickar iväg och gäddornas jaktljus sakta sinar. Men samtidigt så visste vi att det kan räcka med ett enda hugg till, och det gjorde det. 

I det sista ljuset så börjar Johans baitrunner knarra och vi blir helt skärpta, helt fokuserade på att allting skulle gå perfekt. Jag ror så att båten ligger bra, inga slaklinor är i vägen. Johan sätter in ett bra mothugg och den här gången går det bra, gäddan verkar sitta och den verkar dessutom vara fin. Jag släpper årorna när det blir dags och håvar gäddan som först ser lite liten ut. Men våran uppfattning har blivit lite skev av de tre tidigare asen och när vi ser att den har riktigt bra rygg så känns det bättre. Vågen bekräftar våra förhoppningar och visar 10830 gram! Helt....sjuk...dag

I sista ljuset kom äntligen fisken som räddade Johans dag efter många missade gäddor.
10.83 kilo muskler.

Som grädde på moset så lyckades jag även höja mitt personbästa på vertikalfiske under helgen, ganska rejält dessutom. Vi brukar alltid vertikalfiska samtidigt som man flötestrollar, både för att maximera sina chanser men också för att sysselsätta sig med något. Det kan annars vara lång väntan mellan varje hugg när man jagar riktigt stor gädda och det tär lätt på psyket. När jag vertikalfiskar riktat efter gädda så föredrar jag riktigt tunga skallar och jiggar med mycket egen rörelse. Mieko Predator jighead 175 gram tycker jag är perfekt med sina många fästpunkter och med en så pass tung skalle så får man bra kontakt med jiggen även om det är djupt eller strömt. Som jigg använder vi nästan uteslutande Mieko Predator Shad 25 eller Spinnertail och just denna dag var det en spinnertail i färgen "Is" som levererade. Jag fiskar jiggen ca 2 meter ovanför botten när jag plötsligt ser på ekolodet att något rör sig under jiggen och en halv sekund senare försvinner all tyngd i spöet. Trots säkert en meter slacklina så sitter mothugget och en lång och underbar fight påbörjas. Gäddan gör 5-6 långa rusningar mot botten rakt under oss innan den tröttnar. Medans Johan krokar av en mindre fisk han får på flötestrollingen så håvar jag själv min och börjar inse att den är riktigt grov. Vågen visar att mitt personbästa på vertikal nu är höjt till 10.9 kilo! Helgens femte över tio kilo är landad och vi har precis skrivit ett litet stycke historia...

Första tian på vertikalfiske, 10.9 kilo för att vara exakt!

Starten på höstfisket

Jag vill inte påstå att jag har hunnit fiska mycket gädda den här hösten. Som det ser ut nu så är det nog inte så jättemånga helger med öppet vatten kvar heller tyvärr. Tre hela helger med gäddfiske har det dock blivit och det känns skönt att vara igång igen efter ett långt sommaruppehåll med flera andra arter som i och för sig också är roliga, men de är ju inte gädda.

I slutet av september så bar det av upp mot Storavan och Uddjaur för att fiska tillsammans med några sköna människor från Mieko Family. Vi bodde på gäddfisecamp Arjeplog som mer exakt ligger i Mellanström precis mellan de tidigare nämnda sjöarna. Det är verkligen helt absurda vattenmassor att fiska på i närområdet. Våra två dagar räcker verkligen ingenstans och man börjar förstå vilka fantastiska fiskemöjligheter som finns här. Hur som helst så var fisket ganska segt men det kom upp ett par finare gäddor ändå. Jag och Markus som trollade fick ett par stycken runt metern och jag tror att den snittvikt vi upplevde var bättre än i dom spinnfiskande båtarna. Däremot så togs helgens största gädda på 112 cm på just spinnfiske! Vi som trollade hittade stim med bytesfisk ute på 12-20 meters djup och koncentrerade våran trolling på dessa områden. Det verkade fungera och levererade gäddor med jämna men långa mellanrum, i stort sett kom huggen alltid just när vi passerade en boll med bytesfisk.

Pelagiskt trollad gädda på egentillverkat bete! Naturtrogna färger fungerade klart bäst.

Den andra fiskehelgen lade jag här nere i Västerbotten tillsammans med Johan Byström som bloggar för deras fisketeam Fit For Fishing. En mycket trevlig blogg tycker jag och killarna är också bra på att filma deras fiske så på deras Youtube-kanal finns en hel del bra videor! Vi körde flötestrolling och hade speciellt på lördagen ett riktigt roligt fiske med flera galet starka och pigga gäddor i 5-7 kilos klassen. Någon riktigt bra toppfisk kom tyvärr aldrig men vi hade sjukt kul i alla fall. Den största gäddan tog jag faktiskt på spinnfiske när vi efter många timmars flötestrolling bestämde oss för att variera fisket lite. I ett spinnstopp i slutet av första kastet small det till i spöet och jag klippte dit ett blixtsnabbt mothugg. Detta bemöttes med en häftig och våldsam krafturladdning på väldigt kort lina och stum broms. Jag såg ju att det inte var någon rekordgädda så jag valde att pressa den hårt och vi kunde snabbt landa en väldigt pigg och välmående gädda på 7.41 kilo.

Urstark och vackert tecknad sikmördare. Klippte en Mieko predator shad stenhårt i ett spinnstop precis invid båten!

Nu senast så skulle jag och Mårten göra en helgsatsning på ett vatten vi vet håller stora gäddor men verkar vara svårfiskat. Markus hakade på den satsningen och med sig hade han Jens. Planen blev då att köra två båtar och nöta på samma vatten under två dagar för att ge det en ärlig chans och förhoppningsvis hinna knäcka någon kod och komma i kontakt med riktigt stora gäddor. Lördagen var dock seg, riktigt riktigt seg. Jag och Mårten landade 5 extremt små snipor och tappade ytterligare några lika små. Markus och Jens fick några fler men storleken var även där under all kritik. Hade vi i alla fall lyckats hitta några femmor eller till och med nån sjua så känns det värt att nöta vidare. Men vi beslutade att istället välja andra vatten dagen efter. Mårten skulle dessutom på en spelning på kvällen och kunde inte komma ut tidigt på söndagen så jag fiskade med Markus och Mårten körde då ensam.

Söndagens fiske var bedrövligt segt. Det var spegelblankt och soligt hela dagen och det var bara en kort stund tidigt på morgonen som gäddorna var aktiva. Under den korta perioden lyckades vi i alla fall ta en hyfsad gädda på 7.34 kilo.

Dagens första gädda var en sjua som kom på westins jätte.

Efter lunch får vi en rapport från Mårten som nu har hunnit ut på sitt vatten. Han hade betydligt bättre förhållanden med vind och mulet till en början och hade snabbt fått dubbelhugg med en trea och en femma på djupriggarna. Bara en liten stund senare får jag en halvskakig bild på en håvad gädda med en westinare i mungipan. Det var svårt att se exakt storlek från bilden men jag gissade 6 kilo. Mårten svarar "mycket större" och ringer snabbt upp. Jag hade tydligen gissat 4 kilo för lite! Gäddan var hela 119 cm lång och vägde lite drygt 10 pannor! Extra roligt att den tog en westins jätte som jag själv för något år sedan customlackade i en ljus regnbågsfärg åt Mårten.

Sommarens flugfiske i korthet

Under den fantastiska men tyvärr allt för korta sommaren här uppe i norr så blir det för min del i princip enbart fiske efter andra arter än gädda. Något som jag verkligen uppskattar är flugfiske i våra underbara fjäll och mäktiga älvar. Jag brukar varje år försöka hinna med i alla fall några turer med flugspöet, för det är en helt annan typ av fiske än det påfrestande och väldigt allvarliga gäddfisket. Det är skönt att ibland kunna fiska mest för att det är skönt att vara ute i naturen och få känna lugnet i skogen. Det är något som i alla fall jag nästan bara upplever när jag helt kravlöst står i någon liten jokk och ser en torrfluga flyta längre och längre ner över en liten strömnacke. Det spelar liksom inte så stor roll om det stiger en riktigt stor harr och slukar flugan innan forsen får tag i den. Det är inte lika resultatfokuserat som när vi riktar efter gädda eller andra predatorer. I år har jag flugfiskat lite med Markus och trots att vi inte har haft vädret på vår sida så har vi lyckats skrapa ihop några fina fiskar under sommaren och många vackra minnen. Med blytunga ryggsäckar packade med allt från tält och flytringar till flugaskar och walkie-talkies har vi utforskat våra vackra Svenska fjäll i hopp om att hitta både stor harr, sik och öring.

Tyvärr så hade vi inte mycket tur med vädret och fisket påverkades klart negativt av detta. Vi hade haft en extremt kall sommar och snösmältningen i fjällen fortsatte mycket längre än vanligt. Detta gjorde antagligen att fisken uppehöll sig på helt andra delar av vattnet än de borde och fisket var allmänt ganska segt. Trots detta så lyckades vi nöta upp några öringar och en hel drös fina sikar och harrar runt kilot och några individer en bit över.

Vi var primärt ute efter sjöns stora öring men tyvärr så blev det inte så många och inga bjässar. Men även en sån här fisk på runt kilot var mer än kapabel att bjuda på en rolig fight och rev ut fluglinan hela vägen till backingen.

Den största öringen hittade vi i en jokk som vi valde att utforska en kväll när vi var slutkörda från att paddla runt i flytringarna en hel dag.

Vi har som sagt bedrivit nästan allt vårt fjällfiske från flytringar. Det är oftast ett extremt effektivt sätt att fiska av ett vatten då du utan problem tar dig ut till alla intressanta grynnor och djupkanter eller vad det då kan vara. Klarar man bara av att bära den extra vikten upp på fjället så lönar det sig oftast. Med flytring behöver man inte heller vara någon världsmästare på flugkastning eftersom du lätt kan komma väldigt nära fisken. Jag upplever att fisken skyggar betydligt mycket med för en vadande fiskare som för oväsen bland stenar på botten än för en flytring som flyter ljudlöst ovanför dom.

Sikarna var väldigt uppskattade fångster när det kändes hopplöst och segt mellan öringarna som vi riktade fisket efter den mesta tiden. De är förvånansvärt stridbara och bjöd på lite dramatik när dom envist simmade i snabba cirklar runt flytringen och vägrade låta sig håvas.

De flesta harrarna låg på precis runt kilot men vi fick även några som tyngde ner vågen några hekto till. Denna blev nytt personbästa på fluga för mig och vägde 1.34 kilo på 53 cm.

Första passet med Mieko Predator Skallen

Jag skrev tidigare ett kort inlägg om den nya jiggskallen som Mieko har tagit fram och mina första tankar och funderingar kring denna produkt. Det inlägget kan läsas här.

Nu har jag och Markus hunnit testa skallen i en skarp situation, nämligen årets första gäddpass i öppet vatten, och jag kan bara säga att den överträffar förväntningarna! Det första passet i öppet vatten innebär alltid en hög grad av press på grund av de skyhöga förväntningarna man har jobbat upp under vintern. Längtan efter det där första hugget är enorm. Trots det så valde vi självklart att satsa hårt på en helt ny produkt som vi inte hade någon erfarenhet av och det visade sig vara helt rätt val för skallen fungerade verkligen så galet bra. Jag är extremt nöjd med både hur bra den sitter, hur snyggt betet blir och hur bra gång jiggen får och dessutom att det är så bra med möjligheter till infästning av stingers och olika fästöglor som påverkar både gången och djupgåendet. Alla dom här egenskaperna som skallen skulle ha på pappret visade sig stämma bra och totalt sett så fungerade den precis så bra som jag hade hoppats på, eller ännu bättre på vissa punkter. Självklart fångade den riktigt bra med fisk också! Jag kommer skriva en mycket mer utförlig recension av skallen framöver men bjuder tills vidare på en bild på min första gädda fångad på Mieko predator skallen som även blev min första spinnfiskade gädda för året, den var efterlängtad kan jag lova!

Fyrakilos som brutalt attackerade en Mieko predator shad tacklad med predator skallen medium fiskad i övre öglan.

Mieko predator skallen - Mina första tankar

Mieko har till årets öppenvattensäsong tagit fram en helt ny jiggskalle för gäddfisket som gör att vanliga shadjiggar och liknande kan bli ett mer komplett och genomtänkt bete. Den heter "Skallen" och idén är helt enkelt att ersätta de vanliga blyskallarna med ett miljövänligt alternativ som ger en snyggare och mer funktionell helhetslösning när man riggar sina jiggar. Skallen är formad som ett fiskhuvud vilket gör att jiggarna får en bra och naturtrogen profil och den finns just nu med två olika vikter ingjutna som gör att de två modellerna motsvarar ungefär vanliga jiggskallar på 10 och 20 gram när betet är i vattnet.

Jag har själv fått möjlighet att testa några av prototyperna under framtagningen av dessa och blev imponerad över hur bra gång betet fick och även att skallen sitter väldigt snyggt och stadigt mot jiggen. Det största problemet jag upplever med hållbarhet på jiggar är att de traditionella jigskallarna med en stor enkelkrok ganska snabbt river sönder gummit på jiggen både på ryggen där kroken kommer ut och längst fram vid huvudet. Jag tycker oftast att det är av den anledningen jiggar måste kasseras och inte att de går sönder av för mycket revor från gäddtänderna. I och med att skallen sitter riktigt stabilt och inte har en enkelkrok som sticker ut genom ryggen så borde det problemet bli betydligt mindre. Jag ser fram emot att få hårdtesta skallen när fisket i öppet vatten drar igång här uppe i norr för att kunna ge ett bättre utlåtande men till dess så kan man läsa i senaste numret av +MagazineFishEco där Sebastian Wiman har testat och recenserat skallen med mycket goda utlåtanden!

Uppdatering på gäddfisket

Nu var det extremt länge sedan jag har skrivit något och det beror främst på att jag har flyttat, håller på med mitt examensarbete och att jag inte har fiskat så mycket ännu under 2015. Men trots att jag har mina anledningar så känner jag att jag måste ta tag i det och dokumentera de få pass jag ändå har hunnit med och jag börjar med de två helger jag har riktat efter gädda.

I slutet av februari planerade jag och Markus en helg med fiske tillsammans med Filip Grahn och Jonatan Nordin här nere i Umeå där jag numera håller till. Vi körde två dagar på nya platser som kändes heta men resultatet blev inte vad vi hoppades på. De gäddor vi stötte på hade inte riktigt de proportioner man vill se för att det ska kännas riktigt hett och dessutom var dom flesta bara snipor. Men vädret var riktigt bra och helgen kunde lätt räddas med god (och mycket) mat och härligt sällskap. Det enda lite bättre som kom upp var en sjua som jag tog och som faktiskt blev min första gädda för året.

Gäddsatsningen misslyckades men vad gör det när man får äta gott i solen med grymt sällskap.

Helgen därefter åkte jag upp till Lueå istället och denna helg gav bättre utdelning. Strax innan klockan 11 på lördagen så tog Markus en hyfsad fisk på 109 cm som tyvärr inte hade jättebra form och bara vägde 7.88 kg. Men två timmar senare kom helgens räddning, åter igen när det var Markus tur. På ett spö i närheten av där sjuan tog så står nu Markus med bra spöböj och knän som börjar vara en aning ostadiga. Han kände på en gång att det var något mycket bättre och drillar försiktigt medans jag gör mig beredd för en landning och lägger ut vågsäck, tång och kamera. Upp kommer hon ganska snabbt och jag säger direkt att det absolut skulle kunna vara en tia. Gäddan hade riktigt hög och bred nacke och en helt okej rygg och när måttbandet visar 114 cm så är vi ganska säkra på att det är över strecket. 10.46 kg vägde hon in på och blev den nionde gäddan över tio kilo som jag och Markus tagit när vi fiskat tillsammans. Markus har haft bra flyt när det gäller att ta dom största på isen och har ju fått ta dom senaste 3 plussarna på ismete. Så nu har han dragit ifrån lite i tabellerna med totalt sju stycken mot mina fem över tio kilo, men jag lever på hoppet och vet att det ju bara handlar om slumpen då vi alltid kör varannan fisk vid ismete :)

Februarigädda på 10.46 kilo och 114 cm