Efterlängtad Plussare för Mårten

Att ta en gädda på över tio kilo har verkat vara helt omöjligt för Mårten. Det hade nästan börjat kännas som en förbannelse då stora gäddor landades gång på gång från hans egen båt men alltid av någon annan än han själv. De gånger som Mårten fick känna på en bättre gädda så var dom alltid lite för lätta för klara gränsen och hans tidigare PB på 9,9 kilo har stått sig i många år nu. Men det blev ändring på det i höst för nu släppte förbannelsen äntligen och Mårten fick sin efterlängtade tioplussare, med råge!

Det har blivit mer och mer sällan som jag och Mårten fiskar tillsammans, mest på grund av att Markus bor mycket närmare och därför blir det självklara förstahandsvalet. Det har bara blivit några enstaka pass det senaste året men det senaste av dom visade sig även bli det bästa passet vi någonsin har haft. Dagens första fisk kom redan efter några minuters fiske och efter det så landade vi ungefär en gädda i timmen resten av dagen, med en riktigt bra medelvikt och väldigt fina toppfiskar. Jag började med att tappa vad som kändes som en fin gädda men fick väldigt snabbt revansch. På ett droppspö tacklat med en Quick Bait Giant kom ett riktigt  tungt hugg som vi för några sekunder var säkra på var ett bottennapp. Mårten tog spöet ur hållaren och räckte det till mig samtidigt som han sa att "Det är en bra fisk". Mycket riktigt så kände jag på en gång dom tydliga dunken från något större i änden och när den kom upp till ytan någon meter bakom båten såg det ut som en klockren åttaplussare. Efter en ganska dramatisk håvning så fick vi se vilken kolossalt rund mage gäddan hade och började fantisera om en tia och det kändes som att dessa fantasier blev verklighet när måttbandet visade hela 114 cm. Men tyvärr så räckte inte den välfyllda magen riktigt till och vikten stannade retsamt på 9,9 kilo. Något som Mårten var både glad och ledsen över, det kändes ju såklart skönt att inte ännu en tia kom upp i hans båt utan att han får äran att vara fångstmannen, men en tia hade också varit roligt och hade verkligen varit en grym start på dagen.

Dagens första fisk vägde 9,9 kilo och var 114 cm lång. Riktigt bra start!

Det är dom här bukarna man vill se på hösten

Dagen fortsatte med något hugg då och då men att det var segt gjorde inte så mycket för storleken och vikten på fiskarna som väl högg var bra. Det är bättre att ta en fyra-femma i timmen än tre snipor på samma tid, det blir bara en massa strul och man får inte tid att ta det lugnt och njuta av att vara ute. Efter ett tags lite längre dötid så blev jag sugen på att byta ut något bete och satte då ut min ganska ofiskade Mike The Pike på ett av spöna. Mike är ett bete som var väldigt hårt marknadsfört av Westin  under lanseringen vilket nog var både bra och dåligt. Jag tror att dom sålde väldigt bra i början men när betet inte levde upp till de extrema och orealistiska förväntningarna som hade skapats så tror jag att många av dessa beten mest tar plats i folks draglådor. Det gjorde även min Mike fram tills nu, men jag lovar att den kommer att blötas ganska regelbundet nu framöver. För redan efter en kort stund i vattnet så har Mike lyckats lurat upp två stycken gäddor medans alla andra beten har kammat noll. Den senare av dessa gäddor tog Mårten, och i och med det så hade han äntligen klivit över den magiska gränsen.

Drillningen gick bra och var väldigt lugn då vi inte alls förstod att gäddan var så pass stor som den var, inte ens när jag hade håvat den, tagit et gälgrepp och  krokade av betet så insåg jag vad som hade hänt. Det var först när vi lyfte in den i båten och den fick ligga utsträckt i flera långa sekunder som jag började tänka att den såg ut väldigt lång, kanske till och med längre än min fisk tänkte jag. Ju mer vi tittade på den ju större blev den och ganska snabbt kände vi att den nog kan vara lika stor som min, om inte ännu större. Vi mätte den och när Mårten läste av 120 cm så visste jag att han hade landat sin efterlängtade tia. Mårten var på gränsen till hysterisk men lyckades sansa sig då vi inte hade vägt den ännu och han inte vill dra några förhastade slutsatser, men innerst inne visste han vad som hade hänt. Vi snabbvägde den i båten till över 11 kilo och då släppte allt, alla år av slit och nedlagd tid för att fånga en gädda över tio kilo blev äntligen värt det. Mårten föll nästan ihop i båten av lycka och samtidigt säckade jag fisken för att kunna åka in till land och väga den perfekt och ta bra bilder. Stadigt upphängd i ett fast föremål så visade två olika godkända digitalvågar 11680 g och 11640 g. Vi valde att officiellt välja vikten 11650 g som något slags snyggt medelvärde.

Ingen dålig gädda att kliva över gränsen med. 11650 g och hela 120 cm.

Resten av dagen njöt vi mest av vetskapen att vi hade haft ett riktigt fantastiskt bra fiske och åt upp diverse fika som vi hade kvar. Jag brukar som sagt inte fiska med Mårten lika ofta som för några år sedan när inte Markus bodde här uppe, men tydligen så borde vi kanske fiska oftare tillsammans.

Mieko Family!

Sedan en liten tid tillbaka så är jag medlem i Mieko Family. Man kan säga att det är Mieko fishings pro-team koncept men familjen består av personer som har en nära relation till Mieko och som också är riktigt vassa sportfiskare, lite mer som en stor och härlig familj än många andra pro-teams helt enkelt! Vi som är med i familjen har alla på något sätt mycket kompetens inom sportfisket och tanken är att vi ska använda och testa produkter från alla olika tillverkare, vi är alltså inte bundna till att använda bara Miekos egna produkter. På så sätt så kan vi i Mieko Family försäkra att det som säljs av Mieko är ett heltäckande sortiment av marknadens bästa produkter.

Jag är stolt över att vara en del av Mieko Family som för nuvarande innehåller ett gäng otroligt duktiga sportfiskare från hela vårat avlånga land. Jag tror att det kommer vara en rolig tid framöver för mig personligen och jag kommer säkert att lära mig en hel del och förhoppningsvis även kunna hjälpa andra i sitt fiske. Så här ser presentationen av familjemedlemmarna ut på Mieko fishings hemsida:

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Magnus ”Mangeboy” Lindgren - En av Sveriges duktigaste betesbyggare och stolt pappa till bl a Azkikr som fångar många och stora gäddor varje år. Vi säljer Magnus beten i butiken och på nätet med stor framgång. Förutom att tillverka otroliga beten så fångar Magnus även otroligt stor fisk. Att ha med Magnus i Mieko Family betyder mycket för oss.

Tero Paakki - En av de mest ödmjuka sportfiskare vi träffat. Tero har inte bara mycket stor fisk på sitt samvete, utan även en kunskap om teknik, beten och utrustning som på många sätt kommer oss till nytta. Tero har landat en av de största gäddor som fångats under en tävling i Sverige. Skriver på  www.miekofiskeblogg.com

Jessica Dolk - Otroligt duktig flugfiskare, ismetare, jerkbaitare eller you name it. När hon inte fiskar så jagar hon och när hon inte jagar så läser hon till biolog vid Karlstad University. Jessica är förlovad med Håkan Rotter som även han är en duktig sportfiskare. Det är en stor ära för oss ha med Jessica i familjen. Hon kommer tillföra mycket! Skriver på  www.miekofiskeblogg.com

Robin Utbys - Pionjär inom vertikalfiske efter gädda och en otroligt duktig sportfiskare. Robin hjälper oss mycket när det kommer till utformning av Mieko-produkter men även vid testfiske av nyheter.

 

 

Markus Teilus - Markus passion för sportfisket är otroligt stor, men inte långt efter kommer hans intresse för media. Han läste tre år på Forshagaakademin och har seden dess flitigt skrivit artiklar och jobbat som guide. Förutom att vara egen företagare som guide, skribent och fotograf så är han butiksansvarig för Mieko´s Luleåbutik och driver Fiskenorrland.se.

John Hedström - Trots sin ringa ålder är John inne på sitt tredje år som guide i NordNorge på en Mieko Camp. 2013 gjorde John en lyckad satsning på riktat fiske efter fläckig havskatt som placerade honom på sportfiskekartan. När han inte arbetar säsong i Norge så reser John och fiskar jorden runt. John har studerat vid Forshagaakademin.

 

Albin Vegas Martinsson - Är vårt yngsta tillskott till Mieko Family, men ack så duktig. Efter två säsonger på Mieko´s Camp i Mehamn så har Albin vuxit och utvecklats till en otroligt omtyckt guide med stor kunskap inom det mesta som innefattar sportfiske. Även Albin har studerat vid Forshagaakademin.

 

Mats Nilsson - En av Sveriges flitigaste sportfiskebloggare och en otrolig talang när det kommer till att fånga våra fenade vänner. Hans blogg "fiskelycka i norr” är fylld med allt från intressant läsning till imponerande ingående statistik över hans fångster. Det är ett nöje att ha med Mats i Mieko Family.

Björn Larsson - En av pionjärerna inom gäddfiske i Norrland. Har tillsammans med Robin Utbys gett det riktade vertikalfisket efter gädda ett ansikte. Björn fiskar även utanför Norrland, gädda p 15,6 kg från Lödde Å och hälleflundra på 150 cm vid Tromsö Fiskecamp är några av hans meriter.

 

Håkan Westerlund - Norrlansdfiskare som vet hur man njuter av livet. Han njuter gärna av naturen vid en eld med en sotig kaffepanna vid sina fiskepass. Detta stoppar inte Håkan från att dra fina fiskar. Med ett gäng gäddor över 10 kg och lake över 4 kg visar han att njuta och fiska målinriktat inte är motsatser.

Henrik Rånman - En inbiten gäddfiskare som även driver bloggen HR Fishing. Henrik upptäckte tidigt fördelarna med jiggfisket efter gädda och sedan dess har resultaten inte låtit sig vänta. Trots att han är en gäddfiskare i grunden så kan även andra spännande arter så som abborre, lake och gös locka emellanåt.

Marcus Öqvist - Norrlandsfiskare som brinner för gäddfiske. Markus har tagit ett antal gäddor över 10 kg och fiskar helst med jigg. Sommartid lägger Marcus mer och mer tid på gösfiske i våra norrländska vatten.

David Nilsson - David brinner för gäddfiske. Han var med och utvecklade riktat vertikalfiske efter gädda och har ett imponerande PB på hela 14,1 kg. De senaste åren har David även fiskat en del öring och gös.

TEAM ACE OF PIKES - Robin Lindberg och Sebastian Åkerman ett team från Örebroområdet som går från klarhet till klarhet. Deras 2:a plats i Sportfish Master 2013 placerade dem på kartan ordentligt som ett av Sveriges mest hängivna team. Bloggen verkar vara deras andra hem och de spenderar mycket tid på att uppdatera den med rolig och nyttig information. TAOP har samarbetat med oss länge så deras plats i Mieko Family var självklar. Tack för att ni är med.

Blåsig helg med öringfiske

Jag och Markus gjorde för någon helg sedan en sväng inåt landet för att fiska gädda och framförallt öring. Vi visste redan i förväg att vi inte hade vädret på våran sida men allt var planerat så vi körde på och hoppades på ändrade prognoser. Under lördagen skulle vindstyrkan ligga på närmare 15 m/s i medelvind och det är minst sagt inget optimalt väder för trolling. När vi vaknade tidigt på morgonen så blåste det definitivt men inte mer än att det gick att fiska några timmar på förmiddagen så länge vi höll oss på de delar av sjön där det var lä. Vi fiskade gädda och hade rätt många spön och linor ute när vinden helt plötsligt mer än tredubblade i styrka. I vindbyarna blåste det nog mer än 20 m/s och vi blev ganska överrumplade. Flera beten trasslade ihop, linor åkte in i propellern och vågorna började slå in vatten i båten. Medans Markus gjorde allt han kunde för att hålla båten rakt mot vågorna så tog jag upp all utrustning och sedan flydde vi till land. Det blev inget mer fiske den dagen...

Söndagen bjöd på mycket mindre vind men istället en skvätt regn, ett byte som jag väljer alla gånger. Vi bytte vatten och siktade nu på både öring och gädda. Hälften av spöna tacklades för öring och den andra hälften med gäddbeten. Vi fiskade efter öringen med små wobblers efter sidoparavaner som vi antingen körde nära ytan eller nerblyade med lagom mycket bly för att få lite djupspridning på betena. Beten som vi använder till öring är bland annat Rapala scatter rap som har en oregelbunden triggande gång och Mieko Pesa som är ett fantastiskt litet bete för som gång på gång bevisat att den är grym på både stor abborre, öring och röding. Sen är priset också riktigt vettigt för en wobbler i den storleken. Båda dom betena kommer ha en given plats i mitt öringfiske i framtiden.

Dagens första och enda öring kom på scatter rap en bit in på eftermiddagen och bjöd på en spännande fight då den började med en ursinnig rusning för att sedan simma rakt mot mig. Jag trodde att den hade lossnat och hann precis börja bli besviken när jag äntligen lyckades veva ikapp den nära båten. Den gjorde  ytterligare lite motstånd och några kortare rusningar innan Markus kunde håva den. Vi vägde den till dryga två kilo vilket gjorde öringen till nytt PB för min del och jag var därefter rätt nöjd. Jag älskar verkligen känslan av att ha lyckats med målet under ett pass. Man kan sitta och slappna av på ett annat sätt, vara nöjd och inte bry sig lika mycket om hur det kommer gå resten av dagen. Även om man har förhoppningar om att det ska bli fler och större öringar så gör det som inget om det inte händer något mer på hela dagen, och det var precis så det blev.

Höstens första gäddtrolling

Kortfattat så blev höstens första helg med gäddtrolling ganska lyckad. Det var som vanligt jag och Markus som skulle ut och planen var att testa två nya vatten under två dagars fiske. Vi valde att inte slösa tid på ställen som vi redan vet kan leverera då höstfisket troligtvis inte hade kommit igång riktigt ännu. Vi fokuserade helt enkelt på att reka nya vatten och låta de beprövade ställena vila till längre fram när fisket känns hetare. Dock så visade sig fisket ändå vara hyfsat igång. Bytesfisken hade delvis börjat klumpa ihop sig men gäddorna stod bottennära och hade inte hunnit äta sig feta och tunga ännu. Men dom fanns där och det gick att få dom att hugga så vi nötte på.

Dag ett började bra med en meterfisk redan efter några minuters trolling och innan lunch hade vi håvat fyra stycken gäddor på dryga metern där den tyngsta vägde ca 7,5 kg. Jag säger att vi hade "håvat" för att vi egentligen bara fullständigt landade tre av dom. Jag var lite ouppmärksam efter en av landningarna och sänkte håven i någon sekund och då passade gäddan på att göra ett graciöst litet delfinhopp ut ur håven. Det var nog bara en till sjua så det gör ingenting men det hade varit kul att få ta en lite närmare titt på den i alla fall för att se vilken kondition den hade. Tyvärr så blev det inga bilder från den dagen då vi efter att ha knäppt lite foton på en av Markus gäddor upptäckte att han hade glömt minneskortet någonstans. Kameran var heller inte nog smart för att högljutt protestera utan knäppte på som vanligt medans den lite blygsamt varnade mig om dess problem på displayen som jag inte brukar bry mig speciellt mycket om.

Dag två var blåsig vilket var extra jobbigt på ett nytt vatten där vi inte hade någon koll på grynnor och branter och därför rätt ofta var och dunkade våra beten i botten. Detta gjorde att jag i princip konstant under hela dagen var tvungen att ta upp beten för att kolla om dom var full av gräs och skräp vilket dom ofta var. Det var helt enkelt en ganska påfrestande dag både psykiskt och fysiskt men som tur var så fick vi även den dagen några hyfsade gäddor. Tre stycken över metern för att vara exakt vilket är gränsen för vad vi brukar klassa som okej gäddor. Får man några meterfiskar på ett pass så har det i alla fall inte varit tråkigt fiske, även om man alltid siktar mycket högre än så. Den största av dessa tre vägde in på 8,5 kilo och hade en längd på 107 cm. Gäddan hade bra rygg och fin form men saknade likt alla andra den där goa höstbuken som lätt hade kunnat få den över nio kilo.

Helgens bete var utan tvekan Mieko Basas 22 cm i färgen S20. Fyra av sju gäddor över metern föll för detta bete under helgen och då hade vi ändå bara en av dom ute, så man kan lugnt säga att den var överlägsen. Det är inte heller första gången som just det betet har varit det som gett bäst eller till och med nästan det enda bete som levererar. Speciellt på hösten verkar den vissa dagar ha precis rätt egenskaper med sin väldigt slingriga och mjuka gång och om det är det gäddorna vill ha för dagen så kan den leverera riktigt bra. Det är definitivt ett bete som jag inte åker hemifrån utan och som numera oftast kommer finnas med i "startsexan" vid hösttrolling efter gädda.

Mieko Basas 220F i färgen S20 var helgens hetaste bete.

Riktig Fin Norrbottensgös

Nu var det länge sedan jag skrev något på bloggen, på tok för länge egentligen. Anledningen var först att jag hade en lite annorlunda sommar med väldigt lite fiske och framför allt inga fångster värda att skriva om. Jag sommarjobbade nere i södra delarna av landet och hade för det första väldigt begränsat med tid och för det andra ingen koll på fiskevatten. Sedan begränsades jag ju självklart av att inte ha någon båt men den saken löste sig på ett sätt kan man säga. Jag har nämligen en kompis från skolan som bor i närheten och vi vertikalade gös några gånger under sommaren. Vi hade satt som mål att ta en gös på över fyra kilo men det nådde vi inte riktigt upp till. Kompisen tog några gösar på 3 och 3,5 kilo men de gångerna var han ensam. Så fort jag kunde fiska så möttes vi oftast av skitväder med blåst och regn och allmänt segt fiske. Jag lyckades lura upp några gösar i tvåkilosklassen men det var ungefär så bra det blev. På grund av sommarens ganska magra resultat så var jag extra taggad när jag kom upp till Norrbotten igen och redan dagen efter jag anlände så åkte jag och Markus iväg för att satsa på storgös under två dagar.

Planen var att vi skulle trolla riktat efter som riktigt stora exemplaren och vi visste att fisket stundtals skulle vara väldigt tråkigt med få hugg och endast någon enstaka gädda då och då. Fisket skedde pelagiskt med relativt stora wobblers och vi hade inte några andra hemligheter än att vara ihärdiga och inte ge upp. Eftersom vi visste att fisket skulle bli segt så började vi dock morgonen med att ta några gösar på vertikal. Detta visade sig ge rätt många fiskar och även några lite större på mellan ett och två kilo och vi hade ett väldigt trevligt och underhållande fiske i några timmar. Men vi visste också att om vi vill ha någon av de storgösar som vi hade siktat in oss på så behöver vi sätta igång med trollingen. Sagt och gjort så dunkade vi ut våra beten och snurrade på, varv efter varv och kors och tvärs över vattnet.

Efter många timmars trolling kom hugget, klockan hade nästan slagit fyra och det högg på Markus bete. Han greppar spöet och och säger först att det bara är en liten fisk men vi ändrar oss fort när vi tycker oss se en taggig ryggfena dyka upp en bit bakom båten. Från sittande och tillbakalutad position så står jag nu en sekund senare med håven i högsta hugg och försöker högljutt argumentera för att det är en riktigt fin gös som Markus står och drillar, trots att det inte fanns någon som hade några motargument. Som väntat så glider en riktigt välformad storgös in i kölvattnet och jag håvar den snabbt och säkert. Glädjen är påtaglig och vi börjar förvirrat leta reda på tång, måttband, våg och allt som skulle användas för att dokumentera fisken. Jag tar tången och tittar ner över relingen på en av de häftigaste fiskar jag har sett. Käkarna var grova och när jag försökte få ut krokarna så känner jag att de är mycket starkare än vad jag hade kunna föreställa mig. Fisken var nästan lika bred som den var hög och hade stora, nästan vita bukfenor som stack ut från den annars guldskimrande sträva kroppen. Det är verkligen helt otroliga fiskar.

Gösen mättes i alla fall till 83 cm och vägdes till 5730 gram. Här uppe i Norrbotten är det en väldigt stor gös. Det är ingen rekordfisk men fortfarande en riktigt stor fisk. Speciellt med tanke på att det bara finns ca tio stycken väl dokumenterade gösar i Norrbotten som väger över sex kilo och som är sportfiskemässigt fångade, där den största väger 7,9 kilo, blott två kilo mer än Markus gös. Markus tar även två till gösar under helgen där den första av dom också var en riktigt fin gös som vägde 4,87 kilo och den andra vägde 2,5 kilo. Jag blev helt utan gösar på trolling under helgen men efter att ha fått se och hålla i en gös på nära sex kilo så vet jag att det inte var sista gången jag gör en satsning efter storgös i Norrbotten.

Summering av Vårfisket och Lite Statistik

Våren och försommaren är den tid på året när landfiske är en gångbar metod för att fånga även de större gäddorna, som annars håller sig längre ut på djupare vatten. Säsongen börjar med att gäddorna ska in för lek vilket brukar ske ganska snart efter islossningen, men det kan skilja väldigt mycket från vatten till vatten. Fisket är nu ofta extremt segt men lägger man många timmar och nöter så kan man belönas med väldigt tunga gäddor. Detta är dock inget fiske som lockar mig särskilt mycket, det är tidskrävande och ofta väldigt påfrestande fiske och gäddorna är köldstela och tråkiga att drilla, då väntar jag hellre någon vecka och fiskar annat under tiden. För när mört, brax, abborre och annat som är mumsigt för gäddorna börjar leka i små strömmande vatten och grunda varma vassar då är det svårt att misslyckas med gäddfisket. Gäddorna är troligtvis utsvultna efter leken och har nu nästan oändliga mängder byten att tillgå så länge de följer efter dessa byten till deras lekplatser, därför gör dom gärna det. Även väldigt stora gäddor följer småfisken upp i älvar, åar, in i vikar och andra ställen där man lätt kommer åt dom från land och det är nu man kan ha det, enligt mig, roligaste gäddfisket på hela året. 

Tanken med det här inlägget är att försöka summera mitt gäddfiske under våren fram till idag och även jämföra det med föregående år. Det är intressant att se hur man har utvecklats som fiskare vilket syns ganska tydligt i statistiken.

Min säsong i öppetvatten började den 10 maj, jag har redan skrivit ett inlägg om den helgen så jag säger inte mer om det än att jag började säsongen starkt. En 7,7a på 107 cm första dagen och en på 9,74 och 113 cm den andra dagen, detta var dessutom på bara två timmars fiske per dag. Så förhoppningarna var höga inför andra halvan av månaden som egentligen ska vara den bästa perioden, och det visade sig bli en bra vår, om än väldigt annorlunda mot vad jag är van. Nedan har jag bara slängt ihop en lista med bilder på de bästa fiskarna för att summera vårens fiske. Alla gäddor är tagna under en vecka och en dags tid från den första till den sista gäddan och de är sorterade efter den ordning dom togs. Klicka på bilderna för att se dom i högre upplösning. Tyvärr så har jag fått fiska en hel del ensam på slutet vilket betyder att bilderna blir rätt trista, rätt uppifrån på en Ikea-kasse.

7 kg 98 cm.
En av de grövsta gäddorna vi fick, bra rygg och mycket mat i magen.
 Sjunkande Platypus i färgen bluegrass.

7,2 kg 103 cm.
Tog jiggen stenhårt direkt i nedslaget.
Mieko Predator Shad i färgen Norrsken, tidigare tiger-lys, en favorit.

6,92 kg 108 cm.
Uppenbarligen tagen av Markus och är inte landfiskad.
Mieko Predator Shad i färgen Firetiger, finns ej längre.

8,4 kg 102 cm
Vårens grövsta gädda och nytt spinn-pb för Markus.
Mieko Predator Shad i färgen Firetiger.

Releasebild på åttan ovan, fin bild på en fin gädda helt enkelt.

8,8 kg 114 cm.
Tyvärr inte så bra kondition men en riktigt grov nacke gjorde ändå vikten helt okej.
Mieko Predator Shad i färgen Norrsken.

7,33 kg 108 cm.
Även denna hade sämre form men dock respektabel längd.
Mieko Predator Shad i färgen Is, tidigare blå-silver.

8,2 kg 104 cm.
Fin rygg, bra höjd och allt man vill ha men tyvärr lite tom i magen.
Mieko Predator Shad i färgen Fjällöringen, ny färg som jag gillar skarpt.

8,54 kg 108 cm.
Starkaste gäddan jag någonsin varit med om, extremt rolig fight.
Mieko Basas i färgen Firetiger, grymt bra bete när dom vill ha något mindre.

Som ni ser så har det blivit en del fina gäddor och det här är inte riktigt alla. Vissa som är precis över metern och har dålig vikt har jag inte bild på men de finns med i statistiken ändå, allt över 100 cm eller 7 kilo hamnar där. Summerar man då antalet gäddor över en metern som jag och de personer som jag har fiskat med har tagit så ser det ut så här.

• 2012 - 2 stycken, blev dock inte alls lika många fiskedagar det året.
• 2013 - 6 stycken, jämförbar tidsperiod med 2014
• 2014 - 12 stycken

En klar ökning alltså, vilket jag tror beror på att man fiskar effektivare nu och har lärt sig fisket ännu bättre. Tittar man på antal gäddor inom vikterna 7, 8 och 9 kilo så ser det ut så här.

• 2012
• 7 kilo - 0
• 8 kilo - 1
• 9 kilo - 0
• 2013
• 7 kilo - 4
• 8 kilo - 2
• 9 kilo - 0
• 2014
• 7 kilo - 4
• 8 kilo - 4
• 9 kilo - 1

Medelvikten bland de största gäddorna har gått upp mycket, men viktfördelningen på alla gäddor över metern har också ökat en hel del. Vissa av gäddorna över metern väger under 7 eller till och med 6 kilo vilket inte lika många har gjort tidigare år. Samtidigt så är också många gäddor tyngre än vad de har varit tidigare vilket tyder på att spridningen är en effekt av att vi har fått många fler långa gäddor och därför blir spridningen logiskt sett större. Det ska bli intressant att se hur fisket blir nästa år. Jag har lärt mig enormt mycket den här våren och jag tror att om jag satsar på rätt ställen på rätt dagar så kan det gå ännu bättre nästa år. En av mina största mål inom gäddfisket är att ta en tia från land, jag var ju nära i vår med 9,74 så nästa år kanske jag lyckas bättre. Man kan tycka att det är lite dumt att satsa all sin tid på ett fiske där man mest får sjuor och åttor men just landfiske i små vatten är något som jag tycker är så extremt roligt så vikten på gäddorna får mindre betydelse. Hela upplevelsen runt omkring gör fisket speciellt spännande och rogivande för mig och jag kan tänka mig att det är samma sak med till exempel flytringsfiske eller kajakfiske som börjar bli populärt. Det hade säkert varit effektivare många gånger att fiska från båt men det är helt enkelt inte samma sak.

Äntligen kom nian!

Jag var ner till Sundsvall några dagar förra helgen och där hade vi ett halvbra fiske med några hyfsade gäddor på både spin, trolling och mete men ingen riktigt fin toppfisk att visa. Gäddorna där nere hade lekt och hade på vissa ställen börjat äta upp sig ordentligt men det var kallt i vattnet så vädret var fortfarande väldigt viktigt för fisket, och vädret var de dagarna riktigt dåligt så fisket var i allmänhet segt. Fisket där nere var egentligen det enda fisket i öppet vatten som jag hade kört fram tills i helgen. I Norrbotten hade isarna nyss gått och gäddfisket under perioden från att isarna går till att gäddorna har lekt och börjar äta ordentligt brukar vara både kort och extremt seg. Nästan omöjlig enligt många, i alla fall om man ska ha stort så därför har jag inte satsat så mycket på det. Nu i helgen fick jag dock några timmar över så jag åkte iväg och hoppades att gäddorna hade börjat äta även här uppe nu och jag tror att det är på gränsen till för tidigt för efterleksfiske men några hittade jag i alla fall. På fyra timmar fördelat på två dagar landade jag två gäddor över metern och kanske 5 stycken på lite under metern, 93-98 cm ungefär skulle jag tippa, och självklart några små också. Alla fiskar togs från land dessutom. Toppfiskarna var första kvällen en nyligen utlekt gädda på 107 cm och 7,7 kilo och dagen efter var toppen på 113 cm och 9,74 kg. Den gäddan blev den första på nio kilo för mig så det känns ju lite extra roligt, jag har fått många på åtta och även ett gäng över tio men aldrig inom nio kilo. Lite snopet att den var så tom i buken efter leken för hade den hunnit stoppa i sig en eller två byten till så hade den ju legat över strecket, men vad spelar det för roll egentligen. Det är precis samma gädda ändå och oavsett vad den väger så är det en riktigt fin fisk, bra fight bjöd den på också så jag är mer än nöjd.

Nyligen utlekt på 9,74 kg på 113 cm.

Jag kan nämna att alla gäddor jag fick tog på en sjunkande 19 cm platypus i färgen bluegrass. Jag vet dock inte om det var betets förtjänst för det var även det enda betet jag hade i änden av tafsen under hela tiden, dumt att byta när det fungerar. Hur som helst så tycker jag att platypus är ett riktigt bra bete. Det är lagom stort, lagom tungt, relativt billigt och är extremt mångsidigt, det är ett bra trollingbete i den övre öglan och till spinnfiske fungerar båda öglorna bra. Den undre och mer grundgående öglan är perfekt när det är kallt i vattnet, den får då fin gång i väldigt låg fart och eftersom betet är sjunkande så kommer man ändå ner några meter om man vill. Alternativt så modifierar man den till svävande eller sakta flytande så kan man fiska sakta i den övre öglan med spinstopp. Lite mer bök men det är också en bra variant. Nu har ju även en modell som ur förpackningen är långsamt flytande börjat säljas vilket underlättar en aning. Jag ska göra någon jämförelse mellan en modifierad sinking och en köpt flytande och se vilken som har bäst gång, den moddade har ju fungerat bra för mig så förhoppningsvis har den nya samma gång och flyt.. Den enda nackdelen med platypus och vissa andra av Westins beten är att krokar och fjäderringar är helt värdelösa. Krokarna är på tok för små för betet, det ska vara 2/0 minst på ett så stort bete för att få bra krokningar och fjäderringarna är för veka för stora gäddor. Jag tappade faktiskt en metergädda nu i helgen för att jag bara bytte krokar och glömde ringarna, den bakre ringen rätades när gäddan kom upp till ytan och blev förbannad. Riktigt dåligt gjort av Westin kan man tycka, men samtidigt så är deras beten ofta billigare än konkurrenternas som har bättre krokar. Så det kanske är bättre att man får lägga mellanskillnaden på nya krokar och ringar, då får man välja exakt de krokar man själv vill ha.