Riktig Fin Norrbottensgös

Nu var det länge sedan jag skrev något på bloggen, på tok för länge egentligen. Anledningen var först att jag hade en lite annorlunda sommar med väldigt lite fiske och framför allt inga fångster värda att skriva om. Jag sommarjobbade nere i södra delarna av landet och hade för det första väldigt begränsat med tid och för det andra ingen koll på fiskevatten. Sedan begränsades jag ju självklart av att inte ha någon båt men den saken löste sig på ett sätt kan man säga. Jag har nämligen en kompis från skolan som bor i närheten och vi vertikalade gös några gånger under sommaren. Vi hade satt som mål att ta en gös på över fyra kilo men det nådde vi inte riktigt upp till. Kompisen tog några gösar på 3 och 3,5 kilo men de gångerna var han ensam. Så fort jag kunde fiska så möttes vi oftast av skitväder med blåst och regn och allmänt segt fiske. Jag lyckades lura upp några gösar i tvåkilosklassen men det var ungefär så bra det blev. På grund av sommarens ganska magra resultat så var jag extra taggad när jag kom upp till Norrbotten igen och redan dagen efter jag anlände så åkte jag och Markus iväg för att satsa på storgös under två dagar.

Planen var att vi skulle trolla riktat efter som riktigt stora exemplaren och vi visste att fisket stundtals skulle vara väldigt tråkigt med få hugg och endast någon enstaka gädda då och då. Fisket skedde pelagiskt med relativt stora wobblers och vi hade inte några andra hemligheter än att vara ihärdiga och inte ge upp. Eftersom vi visste att fisket skulle bli segt så började vi dock morgonen med att ta några gösar på vertikal. Detta visade sig ge rätt många fiskar och även några lite större på mellan ett och två kilo och vi hade ett väldigt trevligt och underhållande fiske i några timmar. Men vi visste också att om vi vill ha någon av de storgösar som vi hade siktat in oss på så behöver vi sätta igång med trollingen. Sagt och gjort så dunkade vi ut våra beten och snurrade på, varv efter varv och kors och tvärs över vattnet.

Efter många timmars trolling kom hugget, klockan hade nästan slagit fyra och det högg på Markus bete. Han greppar spöet och och säger först att det bara är en liten fisk men vi ändrar oss fort när vi tycker oss se en taggig ryggfena dyka upp en bit bakom båten. Från sittande och tillbakalutad position så står jag nu en sekund senare med håven i högsta hugg och försöker högljutt argumentera för att det är en riktigt fin gös som Markus står och drillar, trots att det inte fanns någon som hade några motargument. Som väntat så glider en riktigt välformad storgös in i kölvattnet och jag håvar den snabbt och säkert. Glädjen är påtaglig och vi börjar förvirrat leta reda på tång, måttband, våg och allt som skulle användas för att dokumentera fisken. Jag tar tången och tittar ner över relingen på en av de häftigaste fiskar jag har sett. Käkarna var grova och när jag försökte få ut krokarna så känner jag att de är mycket starkare än vad jag hade kunna föreställa mig. Fisken var nästan lika bred som den var hög och hade stora, nästan vita bukfenor som stack ut från den annars guldskimrande sträva kroppen. Det är verkligen helt otroliga fiskar.

Gösen mättes i alla fall till 83 cm och vägdes till 5730 gram. Här uppe i Norrbotten är det en väldigt stor gös. Det är ingen rekordfisk men fortfarande en riktigt stor fisk. Speciellt med tanke på att det bara finns ca tio stycken väl dokumenterade gösar i Norrbotten som väger över sex kilo och som är sportfiskemässigt fångade, där den största väger 7,9 kilo, blott två kilo mer än Markus gös. Markus tar även två till gösar under helgen där den första av dom också var en riktigt fin gös som vägde 4,87 kilo och den andra vägde 2,5 kilo. Jag blev helt utan gösar på trolling under helgen men efter att ha fått se och hålla i en gös på nära sex kilo så vet jag att det inte var sista gången jag gör en satsning efter storgös i Norrbotten.

Summering av Vårfisket och Lite Statistik

Våren och försommaren är den tid på året när landfiske är en gångbar metod för att fånga även de större gäddorna, som annars håller sig längre ut på djupare vatten. Säsongen börjar med att gäddorna ska in för lek vilket brukar ske ganska snart efter islossningen, men det kan skilja väldigt mycket från vatten till vatten. Fisket är nu ofta extremt segt men lägger man många timmar och nöter så kan man belönas med väldigt tunga gäddor. Detta är dock inget fiske som lockar mig särskilt mycket, det är tidskrävande och ofta väldigt påfrestande fiske och gäddorna är köldstela och tråkiga att drilla, då väntar jag hellre någon vecka och fiskar annat under tiden. För när mört, brax, abborre och annat som är mumsigt för gäddorna börjar leka i små strömmande vatten och grunda varma vassar då är det svårt att misslyckas med gäddfisket. Gäddorna är troligtvis utsvultna efter leken och har nu nästan oändliga mängder byten att tillgå så länge de följer efter dessa byten till deras lekplatser, därför gör dom gärna det. Även väldigt stora gäddor följer småfisken upp i älvar, åar, in i vikar och andra ställen där man lätt kommer åt dom från land och det är nu man kan ha det, enligt mig, roligaste gäddfisket på hela året. 

Tanken med det här inlägget är att försöka summera mitt gäddfiske under våren fram till idag och även jämföra det med föregående år. Det är intressant att se hur man har utvecklats som fiskare vilket syns ganska tydligt i statistiken.

Min säsong i öppetvatten började den 10 maj, jag har redan skrivit ett inlägg om den helgen så jag säger inte mer om det än att jag började säsongen starkt. En 7,7a på 107 cm första dagen och en på 9,74 och 113 cm den andra dagen, detta var dessutom på bara två timmars fiske per dag. Så förhoppningarna var höga inför andra halvan av månaden som egentligen ska vara den bästa perioden, och det visade sig bli en bra vår, om än väldigt annorlunda mot vad jag är van. Nedan har jag bara slängt ihop en lista med bilder på de bästa fiskarna för att summera vårens fiske. Alla gäddor är tagna under en vecka och en dags tid från den första till den sista gäddan och de är sorterade efter den ordning dom togs. Klicka på bilderna för att se dom i högre upplösning. Tyvärr så har jag fått fiska en hel del ensam på slutet vilket betyder att bilderna blir rätt trista, rätt uppifrån på en Ikea-kasse.

7 kg 98 cm.
En av de grövsta gäddorna vi fick, bra rygg och mycket mat i magen.
 Sjunkande Platypus i färgen bluegrass.

7,2 kg 103 cm.
Tog jiggen stenhårt direkt i nedslaget.
Mieko Predator Shad i färgen Norrsken, tidigare tiger-lys, en favorit.

6,92 kg 108 cm.
Uppenbarligen tagen av Markus och är inte landfiskad.
Mieko Predator Shad i färgen Firetiger, finns ej längre.

8,4 kg 102 cm
Vårens grövsta gädda och nytt spinn-pb för Markus.
Mieko Predator Shad i färgen Firetiger.

Releasebild på åttan ovan, fin bild på en fin gädda helt enkelt.

8,8 kg 114 cm.
Tyvärr inte så bra kondition men en riktigt grov nacke gjorde ändå vikten helt okej.
Mieko Predator Shad i färgen Norrsken.

7,33 kg 108 cm.
Även denna hade sämre form men dock respektabel längd.
Mieko Predator Shad i färgen Is, tidigare blå-silver.

8,2 kg 104 cm.
Fin rygg, bra höjd och allt man vill ha men tyvärr lite tom i magen.
Mieko Predator Shad i färgen Fjällöringen, ny färg som jag gillar skarpt.

8,54 kg 108 cm.
Starkaste gäddan jag någonsin varit med om, extremt rolig fight.
Mieko Basas i färgen Firetiger, grymt bra bete när dom vill ha något mindre.

Som ni ser så har det blivit en del fina gäddor och det här är inte riktigt alla. Vissa som är precis över metern och har dålig vikt har jag inte bild på men de finns med i statistiken ändå, allt över 100 cm eller 7 kilo hamnar där. Summerar man då antalet gäddor över en metern som jag och de personer som jag har fiskat med har tagit så ser det ut så här.

• 2012 - 2 stycken, blev dock inte alls lika många fiskedagar det året.
• 2013 - 6 stycken, jämförbar tidsperiod med 2014
• 2014 - 12 stycken

En klar ökning alltså, vilket jag tror beror på att man fiskar effektivare nu och har lärt sig fisket ännu bättre. Tittar man på antal gäddor inom vikterna 7, 8 och 9 kilo så ser det ut så här.

• 2012
• 7 kilo - 0
• 8 kilo - 1
• 9 kilo - 0
• 2013
• 7 kilo - 4
• 8 kilo - 2
• 9 kilo - 0
• 2014
• 7 kilo - 4
• 8 kilo - 4
• 9 kilo - 1

Medelvikten bland de största gäddorna har gått upp mycket, men viktfördelningen på alla gäddor över metern har också ökat en hel del. Vissa av gäddorna över metern väger under 7 eller till och med 6 kilo vilket inte lika många har gjort tidigare år. Samtidigt så är också många gäddor tyngre än vad de har varit tidigare vilket tyder på att spridningen är en effekt av att vi har fått många fler långa gäddor och därför blir spridningen logiskt sett större. Det ska bli intressant att se hur fisket blir nästa år. Jag har lärt mig enormt mycket den här våren och jag tror att om jag satsar på rätt ställen på rätt dagar så kan det gå ännu bättre nästa år. En av mina största mål inom gäddfisket är att ta en tia från land, jag var ju nära i vår med 9,74 så nästa år kanske jag lyckas bättre. Man kan tycka att det är lite dumt att satsa all sin tid på ett fiske där man mest får sjuor och åttor men just landfiske i små vatten är något som jag tycker är så extremt roligt så vikten på gäddorna får mindre betydelse. Hela upplevelsen runt omkring gör fisket speciellt spännande och rogivande för mig och jag kan tänka mig att det är samma sak med till exempel flytringsfiske eller kajakfiske som börjar bli populärt. Det hade säkert varit effektivare många gånger att fiska från båt men det är helt enkelt inte samma sak.

Äntligen kom nian!

Jag var ner till Sundsvall några dagar förra helgen och där hade vi ett halvbra fiske med några hyfsade gäddor på både spin, trolling och mete men ingen riktigt fin toppfisk att visa. Gäddorna där nere hade lekt och hade på vissa ställen börjat äta upp sig ordentligt men det var kallt i vattnet så vädret var fortfarande väldigt viktigt för fisket, och vädret var de dagarna riktigt dåligt så fisket var i allmänhet segt. Fisket där nere var egentligen det enda fisket i öppet vatten som jag hade kört fram tills i helgen. I Norrbotten hade isarna nyss gått och gäddfisket under perioden från att isarna går till att gäddorna har lekt och börjar äta ordentligt brukar vara både kort och extremt seg. Nästan omöjlig enligt många, i alla fall om man ska ha stort så därför har jag inte satsat så mycket på det. Nu i helgen fick jag dock några timmar över så jag åkte iväg och hoppades att gäddorna hade börjat äta även här uppe nu och jag tror att det är på gränsen till för tidigt för efterleksfiske men några hittade jag i alla fall. På fyra timmar fördelat på två dagar landade jag två gäddor över metern och kanske 5 stycken på lite under metern, 93-98 cm ungefär skulle jag tippa, och självklart några små också. Alla fiskar togs från land dessutom. Toppfiskarna var första kvällen en nyligen utlekt gädda på 107 cm och 7,7 kilo och dagen efter var toppen på 113 cm och 9,74 kg. Den gäddan blev den första på nio kilo för mig så det känns ju lite extra roligt, jag har fått många på åtta och även ett gäng över tio men aldrig inom nio kilo. Lite snopet att den var så tom i buken efter leken för hade den hunnit stoppa i sig en eller två byten till så hade den ju legat över strecket, men vad spelar det för roll egentligen. Det är precis samma gädda ändå och oavsett vad den väger så är det en riktigt fin fisk, bra fight bjöd den på också så jag är mer än nöjd.

Nyligen utlekt på 9,74 kg på 113 cm.

Jag kan nämna att alla gäddor jag fick tog på en sjunkande 19 cm platypus i färgen bluegrass. Jag vet dock inte om det var betets förtjänst för det var även det enda betet jag hade i änden av tafsen under hela tiden, dumt att byta när det fungerar. Hur som helst så tycker jag att platypus är ett riktigt bra bete. Det är lagom stort, lagom tungt, relativt billigt och är extremt mångsidigt, det är ett bra trollingbete i den övre öglan och till spinnfiske fungerar båda öglorna bra. Den undre och mer grundgående öglan är perfekt när det är kallt i vattnet, den får då fin gång i väldigt låg fart och eftersom betet är sjunkande så kommer man ändå ner några meter om man vill. Alternativt så modifierar man den till svävande eller sakta flytande så kan man fiska sakta i den övre öglan med spinstopp. Lite mer bök men det är också en bra variant. Nu har ju även en modell som ur förpackningen är långsamt flytande börjat säljas vilket underlättar en aning. Jag ska göra någon jämförelse mellan en modifierad sinking och en köpt flytande och se vilken som har bäst gång, den moddade har ju fungerat bra för mig så förhoppningsvis har den nya samma gång och flyt.. Den enda nackdelen med platypus och vissa andra av Westins beten är att krokar och fjäderringar är helt värdelösa. Krokarna är på tok för små för betet, det ska vara 2/0 minst på ett så stort bete för att få bra krokningar och fjäderringarna är för veka för stora gäddor. Jag tappade faktiskt en metergädda nu i helgen för att jag bara bytte krokar och glömde ringarna, den bakre ringen rätades när gäddan kom upp till ytan och blev förbannad. Riktigt dåligt gjort av Westin kan man tycka, men samtidigt så är deras beten ofta billigare än konkurrenternas som har bättre krokar. Så det kanske är bättre att man får lägga mellanskillnaden på nya krokar och ringar, då får man välja exakt de krokar man själv vill ha.

Två fina abborrar

Jag och Markus var ut och metade lite abborre förra helgen då våren har börjar göra sitt intåg vid kusten och isarna snabbt drar sig tillbaka. Det blev både en del bottenmete och lite flötmete med små mörtar som bete och båda metoderna visade sig fungera bra men i lite olika situationer. Dagen började bra med några mindre abborrar som tog aggressivt på mitt flötmete och några på bottenmetena som vi hade ute men vikterna kom inte över sex hekto. Markus lyckade efter ett tag knipa en riktigt fin borre på strax över kilot och jag en på lite under nio hekto. Sedan kom ganska snabbt en betydligt större fisk på Markus bottenmete som fick mig att bli lite avundsjuk. Den abborren vägde hela 1400 g och var 47 cm lång, romstinn och hög. Det blev nytt pb för Markus och hade även varit pb för mig som i princip aldrig har fiskat riktat efter abborre före den här vintern. Mitt pb på nio hekto är en abborre jag har fått på en big bandit som bonusfångst vid gäddfiske. Efter ett bra tags nötande med flötmetet och endast någon mindre abborre och en gädda att skryta med så tacklar jag om till bottenmete och lägger ut på en plats där jag precis hade haft hugg på flötmetet men inte lyckade kroka. Det dröjer inte speciellt  länge innan jag känner att något har tagit mörten så jag sätter dit mothugget och det är tungt, en gädda... eller? Den knycker på ordentligt där nere och det känns konstigt för att vara en gädda, då visar den sig för oss och får mina ben att börja skaka. Den är en riktigt grov abborre som är romstinn och minst lika stor som Markus var. Jag landar den snabbt och vi väger den till exakt 1400 g den också, först blir jag missnöjd för det måste ju vara samma fisk som Markus. Men den såg inte riktigt lika ut? Vi kollar på kameran och bekräftar att det är en annan fisk. Min var en halv cm längre än Markus och hade lite klarare teckning än hans fisk.

1400 g 47 cm

Going back

1400 g 47,5 cm

Det är galet vad vi har tagit personbästan det här året och det är bara vår ännu. Båda två har tagit pb på lake, min var dessutom över reg. Markus har tagit pb på gädda som nu är exakt lika mycket som mitt. Båda tog reg på harr under påsken, två fiskar som var nästan exakt lika stora, och nu tar vi varsitt pb på abborre på exakt 1400 g. Fiskeåret 2014 kan kanske bli ännu bättre än året innan då jag lyckades ta min första gädda över tio kilo och sedan två till innan vintern.

Påskhelg med reggharrar och en ismetad öring

Till påsken hade jag och Markus planerat att åka upp till Kåbdalis och till fjällen för att isfiska efter lite olika arter på olika sätt. Vi skulle pimpla harr, ismeta abborre och även ismeta öring. Det sistnämnda var även det vi började helgen med på fredagen och vi hade förberett oss med en skaplig mängd riktigt små mörtar som bete. Vi körde med samma utrustning som vi använder till ismetet efter abborre men eftersom det inte fanns någon gädda i vattnet så valde vi 0.28 fluorocarbon istället för den tunna wire vi annars använder. Vi kom till sjön i strålande solsken och flertalet plusgrader i luften, det var inte helt lätt att ta sig fram med skotern i det mjuka föret men trots knappa metern med snö i skogen så var isarna stenhårda att gå på. Vi kunde knappt ha fått bättre förhållanden egentligen, på något magiskt sätt så tycker jag alltid att det är riktigt bra väder under påsken. Det går knappast att styrka det påståendet vetenskapligt men något speciellt är det med just påskhelgen, den är som gjord för isfiske och njutning ute i naturen. Hur som helst så började vi sätta ut våra spön och redan när jag ska aptera spö nummer två så fäller det på det första. Jag är valdigt nära hålet så jag går dit och gör mothugg på fisken som simmar i hyfsad fart från hålet. Krokningen går bra och medans Markus hämtar kameran för att filma så landar jag en fin öringshane på 1,72 kilo. Min första ismetade öring och dessutom pb på den arten, det var extremt roligt. Nu kändes det nästan för enkelt och båda trodde att vi skulle ha kanonfiske resten av dagen men så blev inte fallet. Vi hade totalt två till hugg med långa mellanrum och båda två hade tyvärr spottat betet när vi kom fram för att kroka. Så det blev bara en enda fisk under dagen men vad gör det när man får vara ute med vänner i perfekt väder och laga god mat över öppen eld.

Vacker ismetad öring på 1720 g

Nästa dag var en lite mindre seriös dag då vi "endast" skulle ismeta abborre, det kan ju självklart vara lite mycket satsning som att ismeta öring men i just det här vattnet så fanns det troligtvis inte några riktigt stora abborrar. Förhoppningarna låg på ett riktigt roligt fiske med många fiskar på mellan 3-5 hekto och några toppfiskar på 8-9 hekto. Riktigt så blev det inte. Jag tog under dagen totalt endast en på pimpel och tre abborrar på ismete med en topp på 830 g och Markus fick inte en enda abborre tyvärr men så kan det vara ibland. Däremot så hade vi ganska roligt pimpelfiske i ett hål då vi hade på en handfull gäddor i varierande storlek under en kort stund och de bjöd på riktigt intressanta fighter på våra små pimpelspön. Bra träning för morgondagens fiske efter storharr kanske.

Söndag morgon, tidigare än tuppen, så begav vi oss mot fjällen där vi skulle spendera det följande dygnet och lite till. Vi hade med oss en tälkåta av märket Helsport som vi sov i under natten och en lättviktskamin till denna för att få upp värmen. Den här kombinationen fungerade suveränt och vi som som små prinsar på våra renskinn. Det krävdes dock en hel del skottande för att komma ner till barmark då tältkåtan är väldigt stor och snön väldigt djup, men man blir stark av att skotta snö så jag klagade inte. Efter vi hade fått upp tältet och Markus hade härjat runt i skogen för att samla ved så begav vi oss ut på sjön och provade fiskelyckan. De första hålen gav noll och ingenting men vi flyttade oss en längre bit och efter en liten stund så kände jag ett pill på min mormyska. Två sekunder senare tog den igen och kom snabbt upp på isen. Den harren vägde runt fem hekto men när jag sedan släppte ner igen och kom till botten så tog det på en gång tvärstopp och denna var betydligt större, 1.33 kilo och 51 cm innebar nytt personbästa. Vi hade med oss en balja som vi fyllde med vatten för att kunna hantera harrarna bättre då vi skulle filma och fota ganska mycket, harren verkade lugn i den baljan och simmade glatt tillbaka efter bihandlingen. Ner igen och nu dröjde det inte länge innan nästa harr kom, denna gång på 870 g. Markus började nu fundera på om han gjorde något fel som satt precis bredvid men inte fick någonting och bytte även han till en mormyska, det gav inte något mer dock. Nu dröjde det nog i alla fall en minut innan nästa harr högg men den tappade jag tyvärr och sedan blev det inget mer i det hålet. Vi borrade runt på området ett bra tag vilket resulterade i ett hugg och två fiskar på fem-sex hekto för Markus och inget mer för mig.

1330 g 51 cm

Vi tog lunch och njöt av det fina vädret en stund för att sedan återgå till fisket men möttes bara av en till synes helt stendöd sjö. Under hela eftermiddagen och in mot kvällen så hade vi inte ett enda litet hugg någon av oss. Det hade blivit helt dött på eftermiddagen och med det i åtanke så planerade vi att stiga upp tidigt på måndagen för att ha hela förmiddagen på oss att fiska. Vi lagade mat och åt ur våra godispåsar tills vi sprack  i den sköna värmen från kaminen medans vi tittade på bilder från dagens fiske. Bättre nedvarvning än så kan man knappast få efter en sån här dag, en varm dusch hade i och för sig inte skadat heller men man kan inte få allt. Sedan slocknade vi, trötta och mätta.

Morgonen därpå började inte bättre än söndagen hade slutat. Fisket var segt på den platsen där vi hade fått fisk dagen innan. Jag hade ett hugg som kändes riktigt bra men tyvärr så gick den loss på en gång och någon mer harr kom inte. Vi började borra oss runt på sjön för att hitta något intressant område och efter ett tagså fick Markus fisk i ett hål en bit bort från mig. Jag springer dit och ser att det är en riktigt fin harr som han har tagit och hämtar kamera och annat nödvändigt. Vi lägger harren i baljan under hanteringen och mäter den till 51 cm även den men den här var ännu fetare än min så den vägde hela 1470 g, bara 30 g från storfiskreg. Markus drar en lättnadens suck nu när även han har fått en fin harr att minnas efter resan är slut och fisken får sedan simma tillbaka efter foto och lite filmning. Jag borrar mig ett hål i närheten och drar snabbt en mindre fisk på runt halvkilot medans Markus drar på en till riktig storharr som han landar ganska snabbt. Jag säger att den är större än den förra men Markus vågar inte riktigt tro det. Jag mäter den till 53,3 cm och säger åter igen att den kommer vara större, det här är reg, och nu tror han mig nog. Mycket riktigt, den väger imponerande 1620 g och är en hanfisk med fina proportioner, vår satsning har lyckats i och med denna fisk och vi kan slappna av helt. Nu händer dock någonting helt bisarrt, efter Markus har återutsatt den harren så dröjer det inte länge innan nästa stora harr komemr upp ur hans hål. Vi blir helt till oss av glädje men inser ganska snabbt att det är samma fisk som han tog för nån minut sen så vi skrattar bara och sen åker den snabbt ner igen. Men det var inte nog där, för en liten stund senare så kommer samma harr upp en tredje gång...vid det laget började man nästan tycka synd om harren för den måste ju helt klart ha varit intelligenshandikappad. Det är ju dock ett bra kvitto på att våran hantering inte stressade upp i alla fall den fisken nämnvärt, baljan visade sig vara väldigt användbar. Undrar hur många personer i Sverige som har tagit samma harr, som var över storfiskreg, tre gånger på typ 15-20 minuter. Det är nog inte många.

1470 g 51 cm

Här är hon i baljan, rund och fin om magen. 

Markus reg-harr på 1620 g och 53,3 cm

Vi fiskar på runt det här området då det verkar finnas en del harrar här och jag lyckas ta några skapliga fiskar till på dryga halvkilot innan jag bestämmer mig för att prova det hål där Markus fick sina fiskar. Jag fiskade med en större mormyska än han och tänkte att jag kanske kunna få någon som inte ville ta på hans bete, eller att det har kommit dit nya fiskar. Jag han inte mer än att få bottenkontakt så hade jag redan en harr på kroken, denna vägde kanske sju hekto och hade ett väldigt fint prickigt mönster på främre delen av kroppen. Det dröjde sedan lite längre innan nästa hugg som kom precis när Markus kom gående förbi och sa några ord. Det pillade till försiktigt i spöet så jag satte in ett mothugg och möttes av tyngd. Fisken började stöka och gjorde några rusningar fram och tillbaka under hålet ett tag innan jag lyckades styra upp den och landa den. Nytt pb var ett faktum, frågan var bara hur mycket. Jag såg på en gång att den var längst hittills och gissade på 55 cm när jag la den i blajan och jämförde hur mycket spelrum markus på 53,3 hade haft. Jag gissade helt rätt vad gällde längden men tyvärr så var den lite smalare än de tidigare harrarna och vägde 1600 g. Fortfarande storfiskreg och nytt personbästa så jag är extremt nöjd. Bara att få se en så lång harr är en mäktig syn som jag redan längtar tillbaka till. På ett sätt var det väldigt passande att min var lite tunnare än Markus, så har han den tyngsta harren och jag har den längsta. då kan båda vara nöjda.

1600 g och 55 cm på en stor silverglittrande mormyska.

Vi nådde baljans maxgräns

Totalt så får vi 13 harrar under två dagars fiske, fyra av dom var över ett kilo och två var över reg. Jag fick nio och Markus fick fyra, eller sex om man räknar hans galna återfångst. Allt som allt så var det en riktigt bra påskhelg med fint väder, god mat, bra sällskap och framför allt riktigt fina fiskar. Kanske den bästa påsken någonsin trots att den enda riktiga "påskmaten" vi fick i oss var 1,2 kilo godis...

Bästa ismetet ever! Version 2

Förra helgens ismete var ju smått legendarisk för vårat fiskegäng. Två gäddor över tio kilo på samma pass med topp på 11,9 kilo har aldrig hänt förut och det gjorde det passet till det bästa någonsin. Men det är nog faktiskt petat från den positionen nu efter lördagens pass med Markus. Vi hade helt galet bra fiske under dagen med både bra mängd, medelvikt och toppvikt. Det var nästan oförskämt bra och det gick inte att förstå i stunden hur sjukt fisket verkligen var den dagen. Vi fick så mycket stora gäddor att man tyckte att allt under 7 kilo var småfisk...

Det var ett ganska oplanerat fiskepass som bestämdes när jag satt på kvällen innan satt på bussen på väg till en födelsedagsfest i stan. Vi beslutade att det var tvunget att bli ett eftermiddagspass på grund av olika anledningar men det kändes ändå okej, vi hade ju ändå inte tänkt fiska gädda den här helgen så det hela var bara en bonus. Klockan var ungefär 12 när vi får dagens första fäll, Markus hade borrat klart alla hål men jag var lite efter med att sätta ut spöna så vi hade inte fått ut allt ännu. Jag stod på tur och var dessutom väldigt nära fället som var på ett spö jag hade satt ut bara någon minut tidigare. När jag kommer fram så står gäddan stilla och har knappt gått någonting men jag känner att den är där och gör mothugg. På en gång så förstår jag att det är en bra fisk när jag känner tyngden och lugnet i fisken och även när den kommer till hålet och sätter iväg i några rusningar. Upp kommer efter en stund en riktigt fin pjäs som jag först uppskattar till över sju för att den inte var jättegrov men när Markus har kommit fram och vi mäter gäddan till 109 cm så förstår vi att den väger mer än så, 8,82 kilo blev vikten på dagens första gädda och bara det är nog för att göra dagen riktigt bra.

Markus fortsätter med att dra en mindre gädda på runt 5 kilo och ganska snabbt kommer det tredje fället, vi hade fortfarande inte fått ut det sista spöet. Den här gäddan beter sig precis som den första åttan och är ganska bökig att få upp i hålet så jag tittar ner och försöker lirka upp den och då ser jag att den är minst lika stor, om inte till och med större. Den visade sig vara både och, på 112 cm så var den lite längre men den var tyvärr ganska medioker i formen och vägde lite mindre, 8,43 kilo. Dagens andra över åtta och med extremt vacker teckning, bara min andra fisk för dagen och mer skulle komma.

Drygt en timme senare, efter några snipor och femmor, så fäller samma spö som min tidigare åtta hade kommit på och det är nu Markus tur. Mothugget är tungt, fisken är lugn men gör ganska djupa huvudskakningar och några fina rusningar efter en stund, det är ännu en riktigt fin gädda! När det närmar sig landning så fäller det på ett till spö och jag tvingas lite motvilligt springa dit och missar då landningen. Det var dock tur visar det sig för när Markus skriker att hans gädda är stor, kanske en nia, så känner jag bra tyngd i även mitt spö och ropar tillbaka att min är fin den också. Det hela slutar med att vi har två riktigt stora gäddor på mattan samtidigt. Markus gädda på 112 cm, 9,7 kilo och min på 110 cm, 8,4 kilo. Tyvärr så hade inte min samma ryggbredd och grova nacke som Markus gädda hade, annars hade vi fått dubbelhugg på nior. Ingen av oss hade tidigare tagit en nia så nu är det bara jag kvar. Men vilket galet dubbelhugg som även innebar att vi nu var uppe i fyra stycken över 8 kilo, alla på runt 110 cm och en topp på nära tio pannor, vi fullkomligt hoppade av glädje.

Markus första nia, 9,7 kilo på 112 cm 

Grymt dubbelhugg, Markus fisk på 9,7 och 112 cm t.v. och min på 8.4 och 110 cm t.h.

Innan vi hade hunnit få ut nya mörtar på spöna så fällde det på nästa spö och för att göra en lång historia kort så var det dagens femte gädda över åtta kilo som vägde in på 8.015 kg och mätte 106 cm. Vi satte ut våra tre sista mörtar på de tre spöna som nu var utan och väntade. Där den sista åttan kom hade vi satt den största mörten då det var ett dubbelkrokstackel på det spöet, en riktig best på drygt 30 cm. På det spöet kom då nästa fäll och jag var rejält taggad med tanke på storleken på mörten och hur dagen sett ut. Jag sätter in ett rejält mothugg så att det knakar lite i spöet men jag möts inte riktigt av den tyngd jag hade hoppats på, däremot så gör gäddan så sjuka huvudskakningar så att vi nästan var säkra på att det skulle vara dagens största gädda. Men jag känner samtidigt att den inte riktigt har kraft i rusningarna och stoppas ganska lätt och är inte nog tung att vända på och pumpa in. Mycket riktigt så visar den sig vara en för dagen relativt liten gädda, "endast" precis 100 cm och strax under 7 kilo. De extremt djupa huvudskakningarna visade sig bero på att gäddan var krokad precis längst ut i underkäken och fick då maximal slaglängd när den försökte ruska loss de troligtvis ganska obehagliga krokarna. 

8.015 och 106 cm

Dagen fortsatte med några fler mindre fiskar och några fler åttor blev det inte. Så resultatet när vi packade ihop var ungefär såhär, 106, 109, 110, 112 och 112 cm med 8015, 8820, 8400, 8430 och 9700 g. Helt galet bra resultat alltså, i alla fall för oss... på två man... under bara en eftermiddag... på ismete... i Norrbotten. Det där med Norrbotten är kanske inte lika osannolikt dock, här uppe är det väldigt lågt fisketryck i de flesta vatten och då finns det stor chans att ha bra mängdfiske med hyfsade längder. Men sanningen är ju den att konditionen och till viss del längderna aldrig kommer upp ens i närheten av gäddor i sydligare delar av landet där tillväxten är snabbare och tillgången på byten mycket större. Tänk bara om det här hade varit i ett sådant vatten, då hade vi kanske haft 4-5 gäddor på över tio kilo istället och med en topp på över 11 kilo. Det tål att tänkas på.

Bjuder på en till bild på dubbelhugget, dom var så lugna och medgörliga när dom låg bredvid varandra på mattan så man kunde nästan tro att dom ville bli fotade. Det syns inte så tydligt att den övre är lite större men tittar man noga så kan man ana att nacken och ryggen på den är betydligt grövre, man ser det på vinkeln på huvudets sida liksom. Lite lågupplöst bild då den är tagen ur ett videoklipp, just det ja...hela dagen är filmad och kommer att visas så fort Markus orkar redigera lite.

Bästa ismetet ever!

Det har varit sex väldigt intensiva dagar nu senaste veckan eftersom jag äntligen har skrivit klart alla tentor och rapporter i skolan. Därför har jag passat på att vara på isen och pimpla och/eller ismeta varje dag vilket känns både i ansiktet och i kroppen. Det enda riktigt seriösa passet var dock i lördags, ett pass som vi hade planerat en lite längre tid tillsammans med Mats som skriver Fiskelycka i norr. Det har tidigare aldrig blivit något stort när vi har fiskat tillsammans men den här dagen stämde det verkligen, på kvällen kunde vi summera sex landade gäddor med två toppfiskar över tio kilo!

Dagen verkade börja bra för när Mårten satte ut ett av dom sista spöna så högg en gädda just när han höll på att sätta linan i vippan, det blev dessvärre inget riktigt mothugg och fisken släppte därför fort. Han kände dock att det var en lite bättre fisk i alla fall vilket bekräftades när den högg igen en stund senare och visade sig väga 5.7 kg. Det blev dagens första fisk och förhoppningarna var fortfarande höga men när mer än sex timmar hade gått och det enda som hade hänt var att Markus missade en gädda i mothugget så började det kännas segt, extremt segt. En bra bit in på eftermiddagen kom då dagens andra fisk. Det var Markus som skulle ta den och han var först fram till hålet, vi tre andra kommer gående och ser att mothugget sitter men det ser efter det ganska snipigt ut. Den gör några småknyckar och vi misstänker en liten gädda men när vi kommer fram så fullkomligt skakar Markus och ser helt skärrad ut, han har då sett gäddan genom hålet och insett att det är en riktigt stor gädda! Efter lite brötande så kommer hon motvilligt upp i hålet så jag tar ett stadigt grepp och landar henne. Alla blir helt lyriska för i min famn ligger något så grisigt så vi knappt tror våra ögon, det är bland det grövsta vi någonsin har sett och vi förstår att den här kommer väga väldigt mycket. Efter några vägningar fastställs vikten till 11.9 kilo, det är nytt personbästa för Markus som nu ligger på exakt samma vikt som mig själv. Samtidigt som vi krokar loss och väger gäddan så måste Mats springa iväg på ett fäll där han tar en till gädda på uppskattningsvis 5 kilo vilket betydde att det nu var min tur. Men först fotograferades och filmades Markus gädda innan den  fick simma tillbaka, världens segaste fiskepass var nu räddat!

En gädda i toppform! 11.9 kilo på 114 cm

Det är precis det här man hoppas på när en dag är så fruktansvärt seg som den var den här lördagen, en toppfisk som gör allt besvär och all väntan värt det. Den här gången kom äntligen räddningen men det slutade inte där! En stund senare så kom nästa fäll och det var ju som sagt min tur. När vi kom fram så stod fisken stilla så jag kände i linan om den hade spottat eller var kvar, jag fick lite motstånd och sedan rycktes linan ur händerna på mig, kanske svalde gäddan precis mörten lite djupare eller skakade lite på huvudet. Jag kollade bromsen på rullen och satte in mothugget men möttes av ett totalt tvärstopp, fisken följde verkligen inte med en enda millimeter och spöet bugade sig så djupt att det gav ifrån sig ett högt "knak". Sekunden senare så släpper allt... satan! Upp kommer en trekrok som har trasslat in sig i tafsen så att den hänger åt helt fel håll, jag hade alltså dragit kroken rakt ut ur munnen. Den gäddan var garanterat över sju kilo men troligtvis mycket större än så för sån tyngd har jag aldrig ens varit i närheten av från en gädda som stått helt stilla i mothugget.

Nästa försök får jag redan efter en för dagen relativt kort stund och den här gången går gäddan i bra takt när vi kommer fram. Jag lättar lite på bromsen och spänner upp... den här sitter! Mats landar fisken på ett exemplariskt vis och vi kan konstatera att dagens andra tia är tagen, 10.6 kilo vägde den och nu kan dagen rimligtvis inte bli något bättre!

För att sänka den oförskämda snittvikten något så avslutar Mårten och Markus med att dra varsin snipa på 2-3 kilo, dessa hade på något magiskt sätt lyckats hålla sig borta hela dagen och det verkade ett tag nästan som att det enbart var de stora gäddorna som jagade den här dagen. När klockan närmade sig sju på kvällen, efter 13 timmar på isen, så packades spöna ihop och det bästa ismetet vi hade varit med om var tvunget att avslutas. Nu framöver så kommer det nog läggas lite tid på abborrfiske också, vi har kittat upp oss med lätt ismeteutrustning och fixat mängder med fin betesfisk. Första passet verkar bli redan nu till helgen på ett ställe som vi bara har hört att det ska finnas stor abborre på. Det blir väldigt spännande.