Magiskt grova isgäddor!

Nu har isarna gått på de flesta vatten även här uppe och med en ovanligt lång ismetesäsong bakom oss så finns det några fiskar som verkligen stack ut. Jag och Markus upplevde ju tidigare i vinter ett helt magiskt ismete när vi lyckades ta gäddor på 11, 12 och 13 kilo på samma pass. Men det finns ytterligare några grymma gäddor att rapportera som faktiskt känns ännu sjukare. Jag kommer göra historien ganska kort och låta bilderna tala för sig själv. Ni vet hur det ibland är väldigt svårt att fånga på bild riktigt hur grov en fisk är? Problemet då är oftast att ni inte fotar en tillräckligt grov gädda ;)

Just när vi trodde att det var över så hände det. Det började skymma ordentligt och vi började packa ihop våra grejer för att ge upp. När vi står och funderar vilka spön vi ska börja med att ta upp så plingade det till. Ett tydligt hugg och en vippa som sjunker ganska försiktigt. Vi börjar gå mot spöet och på vägen så flyger vippan upp. Det var ett sånt där magiskt skymningsljus precis då, det där ljuset när man alltid tänker "snart kommer det, om det hugger så är det nu kommer ske". Markus krokar och tycker själv det kändes lite snipigt. Jag som såg spöböjet från några meters håll tänkte precis tvärt om. När Markus några sekunder in i fighten mötte den sjukaste tyngden vi har varit med om så såg jag i hans ögon att även han var övertygad, han såg rent av rädd ut för vad han hade i andra änden av linan. Den var både tung och riktigt stark som klarade av flertalet kraftfulla rusningar, men upp kom hon i alla fall, och vilken galen gädda det var! Borrhålet på 200mm fylldes upp fullständigt och jag började mumla om personbästan och k-faktor och annat som egentligen var helt oväsentligt i det ögonblicket. Hela händelseförloppet från att denna gädda högg tills dess att den släpptes tillbaka är nog den mest perfekta och koncentrerade känslan av fiske-eufori jag har upplevt. Det var verkligen i ordets rätta bemärkelse magiskt!

Gäddan vägdes till 13,8 kilo på osannolika 112 cm! Inte nog med att den konditionen kan göra vilken gäddfiskare som helst knäsvag, det innebar också ett nytt personbästa för Markus och det är den största kända gäddan på ismete i Norrbotten. Jag kommer nog plocka fram dom här bilderna många gånger under årens lopp och drömma mig tillbaka. Någon svinkall januaridag när man tvingas sitta inne och brottas med en ohälsosam fiskeabstinens. Det är så vackert att man nästan blir tårögd.

Som om inte Markus sugga var tillräckligt så fick vi även några andra riktigt fina gäddor. Inga riktigt tunga men även dom hade ett imponerande omfång, en av dom till och med värre än den största. Jag fick en över tio kilo och vi båda fick varsin just under, Markus gädda hade dock en kondition som gjorde den värd lite extra. Det är nämligen den enda gädda vi har fått med k-faktor över 1, en drömsiffra för många.

9,9 kilo fördelat på 107 cm. Bra kondition i de flesta fall men i det här gänget var det ganska medelmåttigt.

10,1 kilo på 104 cm. Nu börjar det likna något.

Välbyggd mördarmaskin på 9,76 kilo och 99 cm. Det innebär en k-faktor på 1,006!

Galet ismete med flera supersizegäddor!

Alla som lägger mycket tid på gäddfiske vet att det krävs att man genomlider en hel drös med värdelösa pass för varje bra pass. Det är inte bara en gång man har suttit där med halvfuktiga kläder i bitande iskalla vindar. Med pissljummet kaffe i termosen och bara några få snipor på dagens scoreboard. De dagarna är det svårt att förstå varför man fiskar men ändå gör man det om och om igen. Varför? Jo för att man hoppas att en dag ska det inte vara så. En dag ska allt stämma och gäddgudarna ska le mot oss när vi har kämpat oss iväg med två ton packning och trotsat vädret för att sitta på en is eller i en båt hela dagen och frysa. Det här inlägget handlar om ett sådant pass, ett pass när allt stämde och storgäddorna verkade stå i kö för att få ta våra beten.

Jag och Markus hade klivit upp okristligt tidigt för att komma ut på isen i gryningen. Vi hade en tanke och en plan med varje spö vi satte ut och vi trodde verkligen på det vi gjorde. Betesstorlek valdes med omsorg beroende på placering i vattnet och vi försökte sprida våra chanser för att så snabbt som möjligt knäcka koden för dagen och vattnet. Morgonen började lite segt men sniporna började hugga ett tag efter soluppgången. Vi behövde sällan sitta länge innan nästa fäll och höll oss både varma och sysselsatta. Det kändes hett och vi hade en lång dag framför oss.

Strax innan klockan 10 fällde det för Markus som gick dit och krokade rutinerat. Dagens dittills bästa fisk landades, en trevlig gädda på 7,5 kg och 103 cm. Innan vi han returnera den gäddan så fällde det på ett till spö så jag sprang dit. I mothugget blev gäddan helt galen och gjorde dom kraftigaste huvudskakningarna och hetsigaste rusningarna jag har varit med om. Efter några sekunder lugnade den ner sig och följde med ganska snällt till hålet där jag får se dess enorma skalle. Jag skriker till Markus att han får släppa sin gädda och hjälpa mig istället för jag förstod att det kunde vara en tia. Fisken landas och vi blir båda lätt uppspelta när vi ser hur fin gäddan är men det är först när den mäts som jag börjar få ordentligt med puls. Måttbandet visar hela 121 cm och den vägs in på 12,5 kilo vilket blir nytt ismete-pers för mig!

Plussare nummer ett. 12,5 kg 121 cm.

Samtidigt som vi hanterar tolvan så ser jag att det har fällt på ett tredje spö en bra bit bort. Vi skyndar oss att släppa tillbaka damen och Markus börjar springa mot sitt fäll men på vägen ser han att det är två spön och inte ett som har fällt. Han väljer det närmaste och jag börjar springa mot det bortersta. I samma sekund som jag kommer fram så krokar Markus sin fisk och signalerar att den är bättre. Jag tar upp mitt spö och krokar något tungt även där. Gäddan är lugn och sävlig men sätter då och då emot med en rejäl gungning. När jag har fått gäddan till hålet krävs en hel del lirkande för att styra upp skallen och bakom mig skriker Markus att hans inte är en tia men att den är fin. Min gädda glider upp och säkras med ett gälgrepp varpå jag kaxigt kan svara Markus genom att skrika "min är nog däremot en tia!". Vi beslutar oss för att fylla pulkan med vatten och bära våra gäddor dit. Jag biter av linan för att inte behöva släpa hela spöet med mig och lyfter upp den riktigt tunga och feta gäddan. I min famn håller jag nu nånting så tungt att jag får mjölksyra i armarna innan jag hunnit småspringa tillbaka till lägret där Markus väntar. Markus gädda väger in på 9,58 kilo på 108 cm och vi ser samtidigt att min är väldigt mycket större. Den väger exakt 13 kilo och blir dagens andra supersizegädda med sina imponerande 122 cm! Mitt nyligen höjda ismete-pb stod sig alltså bara några minuter!

Markus med en niokilos.

Ismete-pb på 13.0 kilo och 122 cm. Även min näst största gädda i både längd och vikt!

Vi har nu alltså under loppet om ca 15-20 minuter landat fyra gäddor med en snittvikt på över 10,5 kilo. Vi låter det hela sjunka in en stund innan vi sätter ut nya mörtar och tar en välförtjänt fikapaus. Dagen fortsätter med snipor och någon enstaka 4-5 kilos gädda i ungefär samma huggfrekvens som förmiddagen. Mot skymningen trappar huggen ner markant men i vetskapen att det verkade vara en dag då allt stämde och de stora gäddorna var ute och lekte så satt vi kvar ända in i det kolsvarta mörkret. Tur var väl det för precis i det sista ljuset så fäller det på ett spö som har varit orört hela dagen och det är åter igen min tur. Mothugget sitter men jag tycker inte riktigt jag känner den rätta tyngden i andra änden även om knyckarna är bra. Vi spekulerar i en 4-5 kilos fisk men när den visar sig vara besvärlig att få upp i hålet så ökar förhoppningarna något. Ett huvud som bara måste höra till en tiokilos tittar upp i mörkret och förvånar oss rejält. En stund senare lyfter jag upp dagens tredje riktigt stora gädda som vi väger och mäter till 11,71 kg och 117 cm. 

11,7 kilo på 117 cm.

Dagen kunde inte ha slutat bättre och jag har med den sista fisken lyckats med det omöjliga ännu en gång. 11, 12 och 13 kilo på samma pass! Jag trodde aldrig i mitt liv att jag skulle få uppleva den sviten ännu en gång, allra minst på ismete.

Hela dagen finns även på video i Markus första Vlog!

Nötande ger resultat

Under hösten brukar vi i Mieko Family ordna en helg då vi träffas och fiskar, snackar skit och äter riktigt grymt käk. Denna helg bestod flottan av nästan hela familjen, till och med Albin som hade trailat upp sin skuta hela vägen från Göteborg för några dagars fiske. Det är imponerande engagemang! Den första dagen satsade vi på ett nytt och stort vatten som passade perfekt att fiska av med många båtar. Det ökar chanserna att knäcka koden under dagen avsevärt. Många körde plasttrolling eller vertikalfiske och jag och Markus satsade på Flötestrolling. Trots denna spridning av både metoder, områden på sjön, kunskaper och strategier så var det en mycket seg dag. I vår båt hade vi faktiskt bara ett hugg, men vi verkade ha rätt strategi och det var bra att vi höll oss till den under dagen, för det hugget var en bra fisk.

Eftersom vi valde att köra flötestrolling som inte är så effektivt för att täcka en stor yta så förlitade vi oss på att kunna nöta på något intressant område. Det kunde vara en djupgrynna med mycket bytesfisk eller en brant. Det kunde också vara stora samlingar av fiskstim i frivattnet om de andra båtarna hittade något sådant men det gjorde dom inte. Någon bytesfisk såg vi inte röken av och knappt några större ekon överhuvudtaget. Därför la vi oss vid den intressantaste strukturen vi hittade och nötte. Vi nötte och nötte och nötte lite till för vi visste att även om vi inte ser stim av småfisk så måste det här vara en het plats, och med lite tur kan vi nöta upp några gäddor.

Efter flera timmar såg vi ett riktigt bra eko ungefär mitt i vattnet. Det måste vara en bättre gädda tänkte vi och den är antagligen aktiv om den står så högt. Vi markerade ekot med en waypoint och koncentrerade våra svängar runt denna markering. Våra mörtar passerade sakta området minst fyra eller fem gånger utan att vi såg ekot igen men så plötsligt hände något. En gädda var upp och attackerade den ena sidoparavanen och av virveln att döma så var den ganska stor. Sedan kom gäddan tillbaka och tog en till tugga och verkade få in linan som är mellan paravanen och flötet i munnen när den dök. Jag tog spöet men vågade inte göra något motstånd, då skulle den tunna flätlinan gå av direkt. Paralyserad stod jag där och lät gäddan simma fritt medans ja kände att det ryckte och knäppte konstigt i linan, som om det vore väldigt intrasslat i gäddans mun. Efter en lång stund utan att gäddan lyckats trassla sig lös så började jag känna en bättre direktkontakt och vi funderade om den kunde ha tagit mörten ändå. På vinst och förlust sopade jag till ett mothugg och sedan ett till och mycket riktigt så verkade den sitta. Den var dessutom mycket tyngre än jag först trodde och när den visade sig första gången blev våra ben riktigt skakiga.

Dagens enda gädda i vår båt blev höstens första tia för min del.

Väl i håven så krympte gäddan en aning, den var smalare än vi först trodde men hade bra längd. Vi tippade ändå på över tio och mycket riktigt så var fallet. Dagen slutade alltså med endast en fisk för vår del men det var också den överlägset största bland alla båtar. Vi hade trott på vad vi gjorde och visste att det alltid kan vara värt att nöta på ställen som ska vara heta även om det ser dött ut. Många gånger händer det säkert ingenting men ibland så gör det det, och då blir allt nötande värt det.

Hälleflundra på Söröya!

I andra halvan av maj månad begav jag mig till Söröya tillsammans med Markus och Jens för en hel veckas fiske efter hälleflundra! Jag hade aldrig tidigare tagit mig möjligheten att följa med på en sån här resa men nu var det dags. Jag har i åratal dräglat till videoklipp på mäktiga fighter med dessa monsterfiskar och det kliade verkligen i hela min kropp, jag behövde se det med egna ögon och uppleva detta galna fiske jag också!

Bara resan upp till Hammerfest där färjan över till Söröya avgår ifrån var en upplevelse i sig med en total sträcka på 100 mil och vacker natur i kraftigt skiftande klimat. Vi begav oss tidigt på fredag morgon och anlände på Söröya gjestestue ganska tidigt på kvällen vilket gav oss möjlighet att kolla igenom utrustningen. Vi riggade spön, justerade bromsarna och tacklade upp några jiggar som vi skulle starta med under första dagen. Boendet på Söröya gjestestue är mycket trevligt med fina allrum som är perfekta för att sitta och äta en välförtjänt middag och skvallra om dagens fiske, rigga sin utrustning och tagga inför nästa dag! 

Söröya gjestestue har allt man kan behöva. Boende med bra kök, sovrum och allrum, bastu, torkrum och frysrum. Ribbåtarna är dessutom de stadigaste och säkraste jag har varit med om!

Första dagen började med succé. Markus som har varit på Söröya tidigare guidade oss till rätt område. Vi hängde på våra jiggar och släppte ner. Jens var snabbast med sin Predator tail i färgen hail och jag var tätt efter med en i norrsken. Markus höll fortfarande på att ställa in ekolod och välja bete när Jens säger att han kanske kände något. Vi håller andan och tittar på hans spötopp och mycket riktigt så ser det ut som att det var något där...och så en gång till. Gör mothugg säger Markus och Jens lyder, tar i allt han kan och möts av ett brutalt motstånd, fast fisk efter några minuter bara! Den hälleflundra som en stund senare visar sig under båten är riktigt stor. Vi har tur och Markus lyckas kroka fisken på första försöket innan den har hunnit förstå allvaret i situationen. Jens blev skonad en utdragen kamp men Markus fick istället ta hela smällen och brottades ganska länge med den stora flundran vid båtkanten. Flundran mäts till allas förvåning till hela 165 cm, vi såg att den var stor men vi kunde aldrig hoppats på en så här bra start!

Resans första och största flundra.
Tagen på en Mieko Predator Tail i färgen Hail (Hall).

De kommande fyra dagarna präglades av fortsatt riktigt bra fiske och magiskt väder. Vi hade solsken i princip konstant och ett flertal flundror varje dag. Alla tre fick flera fina flundror under veckan men Jens grymma förstafisk stod sig hela veckan som den största. Fighterna med dessa mytomspunna fiskar var verkligen precis så brutala som jag hade hoppats. Jag märkte dock också en viss skillnad i min egen teknik efter några fiskar och den första flundran var helt klart den jag blev mest utmattad av.

Min första flundra någonsin som gav en grymt mäktig fight.
I strålande solsken blev det riktigt svettigt i torrdräkten!

Naturen vid fiskeplatserna är häpnadsväckande.

De två sista dagarna var jag och Markus själva i båten. Jens hade skadat fingrarna ordentligt vid en olycka på tisdagen involverande flätlina, trassel i propellern och en stark flundra. Kortfattat så skar han sig ordentligt på min lina vid en något kaotisk situation. Vi klarade oss dock ganska bra ensamma också men tyvärr så var vädret dessa dagar inte lika fint som tidigare. En stark nordvästlig vind hade dragit in och vi upplevde kraftiga dyningar och rejält krabb sjö på strömsatta ställen. Vi fick dock flundror även dessa dagar och det mest nämnvärda var att vi hittade ett område där vi kunde dra mängder av kolja som vi använde som bete för att meta hälleflundra. Något som snabbt gav resultat. Jag fick på kort tid två stycken fina flundror på en brant som tidigare hade levererat på jigg. Detta var otroligt kul tyckte vi, det är alltid spännande med nya metoder, speciellt när man lyckas!

Hälleflundra tagen på mete med kolja som bete.

Under resan satsade vi även hårt på att få bra material till en film för att föreviga detta äventyr. Jag var utsedd till förste kameraman och redigeringen är gjort av Markus. Filmen finns för alla att skåda på Youtube och länkad här nedan, fixa lite popcorn och njut!

Precis som jag säger i filmen så var denna fiskeresa det mäktigaste och bästa jag någonsin gjort. Jag kommer utan tvekan återvända till Söröya gjestestue för att stilla mitt nyfunna beroende. Jag längtar så galet mycket till nästa gång jag får stå där och se den vackra naturen i Nordnorge och bända hälle för kung och fosterland!

Med tältkåta mitt på fjällsjön

Under kristi himmelsfärd hade jag och Markus planerat in några dagars pimpelfiske i fjällen. Det har ju blivit lite av en tradition för oss att fiska harr på vårisarna och även om de tidigare resorna har varit extremt härliga och mycket givande så var vi nu sugna på lite förändring. Harrarna skulle nu bytas ut mot kalfjällets gäckande tungviktare, fjällrödingen. Vi började därför plenaringen långt i förväg för att hitta olika potentiella storrödingvatten och luskade både bland vänner och på nätet. Varken jag eller Markus hade egentligen någon tidigare erfarenhet av pimpelfiske efter röding men har varit lockade av arten länge. Dels på grund av dess vackra färger och men också det faktum att den är väldigt stark och svårflörtad. En kombination som bör väcka intresset hos vilken sportfiskare som helst.

Vissa rödingar var rödare än andra, och just denna var nästan helt gul på magen.
Kanske kan det bero på en lite annan diet.

Vi planerade att spendera ett antal dagar på fjället, troligtvis på samma ställe för att verkligen ge det valda vattnet en chans. Detta betydde två saker. Vi behövde ha ett boende som skulle tåla dåligt väder och kunna vara relativt permanent under dessa dagar. Vi måste också kunna värma oss och torka kläde någorlunda bra för att inte frysa och riskera att hela resan bara blir ett elände. Valet föll naturligtvis på den välbeprövade tältkåtan finnmark från Helsport som vi hade använt några gånger tidigare under liknande äventyr. Med en fotogenvärmare för att sova gott och kunna torka kläder uppnår man maximal komfort och den extra vikten gör inte någon större skillnad i den redan ordentliga packningen. Att ligga ute på kalfjället i flera dagar på vintern kräver en hel del packning, man kan absolut inte räkna med perfekta väderförhållanden och fisk i mängder till varje måltid. Så mycket grejer blev det och färden upp till sjön tog sin lilla tid. Fastkörningar och trasiga drag till pulkorna gjorde inte resan lättare. Men upp tog vi oss ändå tillslut.

Helsport tältkåta i sitt rätta element.

Väl på sjön så satte vi upp tältet på en plats vi trodde på, i ett område med flera heta grynnor vi hade sett ut på sattelitkartor. En del av packningen stuvade vi in i tältet, vi rullade ut renskinn och liggunderlag och ställde upp värmaren. Det som inte behövde hållas torrt eller skyddat lämnade vi på skoterpulkorna och plastbacken med maten grävde vi ner i snön vilket blev ett bra kylskåp. Vi bytte strumporna som hade blivit blöta efter en rejäl fastkörning i en sjökant på vägen upp och började sedan leta fisken. Vi hittade rödingen på de flesta ställen vi provade och fick många fiskar på mellan fem hekto och ett kilo. På den grynna som vi redan innan hade pekat ut som den hetaste så upplevde vi några underbara huggperioder med en magisk och hektisk kulmen en eftermiddag när himlen sprack upp och solen sken som starkast. Under några få minuter hade vi säkert tio aggressiva och stora rödingar under våra hål som vi kikade ner i. De högg en efter en och verkade triggas av varandra. Totalt landades sex stycken rödingar med en topp på en it över kilot och en tappad som var mycket större, säkert över två kilo. För mig som aldrig testat att pimpla fjällröding tidigare så var det en unik upplevelse att få se dessa vackra fiskar jaga runt efter våra blänken i grunt och ginklart vatten. Det var nästan lite bisarrt att när huggperioden var över titta upp ur hålet och skåda vår skörd ligga där i den kritvita snön.

Markus är fokuserad. Han har redan landat några fina rödingar men en mycket större simmar fortfarande där nere.

Trots att fisket i det stora hela var mycket lyckat så vad det varje dag långa stunder som var totalt stendöda. Om det berodde på vädret, solen, tiden på dygnet eller bara slump vet vi inte men ibland var rödingarna där och ibland var dom bara inte det. Dessa gånger var det extremt skönt att kunna retirera till tältkåtan och ta av sig några lager kläder, hänga upp nånting på tork, starta värmaren och vila en liten stund i värmen. Bekvämare kan man knappast bo mitt på fjället och det är nästan en förutsättning för att man ska orka fiska effektivt under flera dygn i sträck, från morgon till kväll. Nästa år tar vi garanterat med tältkåtan ännu en gång och då får vi hoppas att den där rödingen över två kilo inte går vinnande ur kampen igen!

Vi har ju som sagt testa på det här med att bo i tältkåta på vintern ett flertal gånger nu och har lärt oss en hel del om vad som funkar bra och vad som funkar mindre bra. Här är några punkter att tänka på.

- Är isen torr så går det bra att tälta på isen. Men tänk på att centrumpålen blir varm i tältet och smälter ner i isen efter ett tag. Undvik detta genom att ställa den på någon platta, exempelvis en liten träbit på ca 20x20 cm.

- Tältkåtan bör sträckas upp med stormlinorna, om inte för vädret så bara för att få det utspänt och få maximal volym inne i tältet. Är pinnarna till dessa i direkt solsken så lossnar de dock snabbt i snö eller is. Detta kan undvikas genom att efter förankring täcka dem med rejält med snö som isolerar.

- Även om det är vinter så måste tältet ventileras, stäng inte ventilationen helt för att försöka få upp värmen i tältet. Det blir bara kvavt och fuktigt då. Klä istället på er mer och ha en tillräckligt varm sovsäck.

-En kamin avsedd för tältkåtor är effektiva för att värma och kan få kåtan ordentligt mysig och varm. Men de håller inte värmen länge. Genom att lägga några stora stenar i kaminen och ovanpå så bevaras värmen längre. Annars kan en fotogenvärmare användas som lättare kan vara igång hela natten.

Summering av vårens ismete

Det har bara blivit ett fåtal ismetepass den här vintern men utdelningen har ändå varit ganska bra om man ser till timmarna jag lagt ner. Redan på årets första pass i början av april så satte jag ribban med en välkonditionerad gädda på just över 10 kilo. Det var även den första gången som jag tog med mig min flickvän Petra ut på ismete och planen var då att hon skulle lyckas ta sin livs första gädda. Jag inledde dagen med att i undervisningssyfte ta en vacker sexkilos och sa sedan att nästa fisk var hennes. Timmarna gick och fisket var segt så vi gjorde lunch och sa att vi skulle byta ställe om det inte hände något snart. Just som vi skulle sätta oss ner och äta våra parisare så går hon iväg för att lätta lite på trycket, och självklart fäller det exakt då. När hon sedan kommer tillbaka från skogen så står jag och drillar för fullt, jag känner att det är en bra fisk och säger även det. Sekunderna senare lyfter jag upp en gädda som jag misstänker väger 8-9 kilo och Petra bara gapar. Jag tror nog att hon kommer få en aning skev uppfattning om vad som är små och stora gäddor framöver ;)

Årets första tia på årets första ismetepass!

Gäddan visar sig dock väga mer än jag trodde, 10.03 för att vara exakt och hade en längd på 109 cm. En riktigt bra inledning på året med andra ord! Synd bara att det var jag som tog den och inte Petra som var tanken. Det är nog inte många som kan skryta med att sin första gädda någonsin var en tia ;)

Det har sedan dess blivit några fler pass med både vänner och framför allt med Petra som mer än gärna följer med och tycker precis som jag att jag fiskar på tok för lite! Det tycker jag är jätteroligt!

Resultatet från alla dessa pass har hur som helst varit ganska dåligt. Det har egentligen inte blivit så många seriösa pass utan mest halvdagar så det är inte ett helt oväntat resultat. En fisk som jag ändå vill nämna är min sista gädda för ismetesäsongen. Det var under valborgshelgen som jag och Petra kände att vi ville ut och fiska en stund. Det var lite för tidigt och kallt vatten för att spinnfiska, i alla fall om man ville ha chans till bra fiske, så vi chansade och gav oss iväg till en insjö för lite ismete istället. Det var lite läskigt att ta sig ut på isen då det var landlöst på de flesta delar av sjön och lite här och var hittade man stora hål i isen som gasbubblor eller infruset sjögräs hade skapat. Vi höll oss dock torra hela dagen och hade en solig och fin dag på isen, men fisket var ingen höjdare. Vi fick bara en enda gädda den dagen men oj vilken vacker fisk det var! Bland dom klaraste och vackraste teckningarna jag har sett, Gäddan vägde nog mellan 5 och 6 kilo och tog efter tre spottade hugg en halv död sill fiskad väldigt nära vassen. Vi hade några spottade fäll så jag misstänkte att ett mindre bete skulle göra susen och halverade våra deadbait och mäskade med den andra halvan i hålet. Det verkade i alla fall den här dagen fungera bra!

En av dom snyggaste gäddorna jag har sett!

Tjocka Småländska Abborrar

Påsken är absolut den storhelg under året som jag mest förknippar med fiske. Solen har åter gjort intåg efter flera månaders dystert mörker och värmer redan nu riktigt skönt när man blivit van vid hård norrländsk midvinterkyla. Det är nästan förbjudet att inte vara ute i naturen och njuta under påsken, och för mig är den största njutningen jag kan tänka mig självklart fiske.

I år skulle vi fira påsken nere hos syrran i Kalmar. Många vet nog att våren i Kalmar betyder abborre, grov abborre. Så självklart packade jag med mig några spön, lite jiggar och en hel väska full med fiskesug! Jag hade ännu inte hunnit fiska någonting under året (jag vet, det är skandal!) och det hade verkligen börjat kännas. Det kliade rejält i fingrarna och blev inte heller bättre av alla rapporter på sociala medier om mängder med stora abborrar veckorna innan påsken. Dessutom kom rapporter från precis det området vi skulle fiska.

Även om mitt hjärta tillhör norra norrland så måste jag erkänna att småland har sin charm det också.

Mellan allt socialiserande med familjen så blev det två dagar med fiske och svågern med sin lokalkännedom besegrade mig självklart på alla plan. Fisket var väl inte riktigt vad vi hade hoppats på, mycket på grund av högt fisketryck veckorna och dagarna innan. Men trots det så fick vi några hyfsade borrar. Inga mängder och inte någon riktigt stor men det var oerhört skönt att få stå vid vattnet igen. 

Johan med den största borren under påsken. 1160g på 45 cm.

Förutom att det var roligt att äntligen blöta linan så hann jag dessutom testa en del för mig helt nya fisketekniker som var både roliga, effektiva och hade tydliga fördelar på olika sätt. Jag talar främst om Texas och Carolina rig som de senaste åren har dykt upp i Sverige. Det är tekniker som sedan länge är basföda för amerikanska bassfiskare men som verkar fungera precis lika bra på våran randiga svenska kusin. De bygger båda på att man istället för jiggskallar använder inline sänken på linan framför betet, så kallade bullet weigths, samt att man använder offsetkrokar som gör jiggen weedless. 

Jag använde bullet weight modellen i bly från BFT vilka fungerade bra men var lite mjuka så de ger inte lika bra kontakt mot hård botten som tungstensversionen gör, dessa väljer jag nog nästa gång. Som krok tyckte jag att gamakatsus worm offset krok i storlek 1/0 var perfekta för större abborre. Jag ska inte gå igenom riggningen i detalj för det kan den intresserade lätt google sig till. Men fördelen är att man kan fiska genom vegetation och bråte med betydligt lägre risk att fastna än med vanliga jiggskallar. Med carolina rig som har sänket en bit framför betet kan du dessutom presentera betet väldigt statiskt om du vill det vilket många gånger utlöste hugg från bättre fisk. Jiggar som fungerade bra till detta fiske var Westins ring teez 4" och en maskliknande jigg som säljs på Mieko fishing, lite oklart vad den egentligen heter men ni hittar den HÄR. Även om jag inte är någon abborrfiskare egentligen så är det en häftig art som jag uppskattar, och det var väldigt kul att prova lite nya metoder för det fisket. Speciellt eftersom det fungerade!