Första passet med Mieko Predator Skallen

Jag skrev tidigare ett kort inlägg om den nya jiggskallen som Mieko har tagit fram och mina första tankar och funderingar kring denna produkt. Det inlägget kan läsas här.

Nu har jag och Markus hunnit testa skallen i en skarp situation, nämligen årets första gäddpass i öppet vatten, och jag kan bara säga att den överträffar förväntningarna! Det första passet i öppet vatten innebär alltid en hög grad av press på grund av de skyhöga förväntningarna man har jobbat upp under vintern. Längtan efter det där första hugget är enorm. Trots det så valde vi självklart att satsa hårt på en helt ny produkt som vi inte hade någon erfarenhet av och det visade sig vara helt rätt val för skallen fungerade verkligen så galet bra. Jag är extremt nöjd med både hur bra den sitter, hur snyggt betet blir och hur bra gång jiggen får och dessutom att det är så bra med möjligheter till infästning av stingers och olika fästöglor som påverkar både gången och djupgåendet. Alla dom här egenskaperna som skallen skulle ha på pappret visade sig stämma bra och totalt sett så fungerade den precis så bra som jag hade hoppats på, eller ännu bättre på vissa punkter. Självklart fångade den riktigt bra med fisk också! Jag kommer skriva en mycket mer utförlig recension av skallen framöver men bjuder tills vidare på en bild på min första gädda fångad på Mieko predator skallen som även blev min första spinnfiskade gädda för året, den var efterlängtad kan jag lova!

Fyrakilos som brutalt attackerade en Mieko predator shad tacklad med predator skallen medium fiskad i övre öglan.

Mieko predator skallen - Mina första tankar

Mieko har till årets öppenvattensäsong tagit fram en helt ny jiggskalle för gäddfisket som gör att vanliga shadjiggar och liknande kan bli ett mer komplett och genomtänkt bete. Den heter "Skallen" och idén är helt enkelt att ersätta de vanliga blyskallarna med ett miljövänligt alternativ som ger en snyggare och mer funktionell helhetslösning när man riggar sina jiggar. Skallen är formad som ett fiskhuvud vilket gör att jiggarna får en bra och naturtrogen profil och den finns just nu med två olika vikter ingjutna som gör att de två modellerna motsvarar ungefär vanliga jiggskallar på 10 och 20 gram när betet är i vattnet.

Jag har själv fått möjlighet att testa några av prototyperna under framtagningen av dessa och blev imponerad över hur bra gång betet fick och även att skallen sitter väldigt snyggt och stadigt mot jiggen. Det största problemet jag upplever med hållbarhet på jiggar är att de traditionella jigskallarna med en stor enkelkrok ganska snabbt river sönder gummit på jiggen både på ryggen där kroken kommer ut och längst fram vid huvudet. Jag tycker oftast att det är av den anledningen jiggar måste kasseras och inte att de går sönder av för mycket revor från gäddtänderna. I och med att skallen sitter riktigt stabilt och inte har en enkelkrok som sticker ut genom ryggen så borde det problemet bli betydligt mindre. Jag ser fram emot att få hårdtesta skallen när fisket i öppet vatten drar igång här uppe i norr för att kunna ge ett bättre utlåtande men till dess så kan man läsa i senaste numret av +MagazineFishEco där Sebastian Wiman har testat och recenserat skallen med mycket goda utlåtanden!

Uppdatering på gäddfisket

Nu var det extremt länge sedan jag har skrivit något och det beror främst på att jag har flyttat, håller på med mitt examensarbete och att jag inte har fiskat så mycket ännu under 2015. Men trots att jag har mina anledningar så känner jag att jag måste ta tag i det och dokumentera de få pass jag ändå har hunnit med och jag börjar med de två helger jag har riktat efter gädda.

I slutet av februari planerade jag och Markus en helg med fiske tillsammans med Filip Grahn och Jonatan Nordin här nere i Umeå där jag numera håller till. Vi körde två dagar på nya platser som kändes heta men resultatet blev inte vad vi hoppades på. De gäddor vi stötte på hade inte riktigt de proportioner man vill se för att det ska kännas riktigt hett och dessutom var dom flesta bara snipor. Men vädret var riktigt bra och helgen kunde lätt räddas med god (och mycket) mat och härligt sällskap. Det enda lite bättre som kom upp var en sjua som jag tog och som faktiskt blev min första gädda för året.

Gäddsatsningen misslyckades men vad gör det när man får äta gott i solen med grymt sällskap.

Helgen därefter åkte jag upp till Lueå istället och denna helg gav bättre utdelning. Strax innan klockan 11 på lördagen så tog Markus en hyfsad fisk på 109 cm som tyvärr inte hade jättebra form och bara vägde 7.88 kg. Men två timmar senare kom helgens räddning, åter igen när det var Markus tur. På ett spö i närheten av där sjuan tog så står nu Markus med bra spöböj och knän som börjar vara en aning ostadiga. Han kände på en gång att det var något mycket bättre och drillar försiktigt medans jag gör mig beredd för en landning och lägger ut vågsäck, tång och kamera. Upp kommer hon ganska snabbt och jag säger direkt att det absolut skulle kunna vara en tia. Gäddan hade riktigt hög och bred nacke och en helt okej rygg och när måttbandet visar 114 cm så är vi ganska säkra på att det är över strecket. 10.46 kg vägde hon in på och blev den nionde gäddan över tio kilo som jag och Markus tagit när vi fiskat tillsammans. Markus har haft bra flyt när det gäller att ta dom största på isen och har ju fått ta dom senaste 3 plussarna på ismete. Så nu har han dragit ifrån lite i tabellerna med totalt sju stycken mot mina fem över tio kilo, men jag lever på hoppet och vet att det ju bara handlar om slumpen då vi alltid kör varannan fisk vid ismete :)

Februarigädda på 10.46 kilo och 114 cm 

Nyårsafton bjöd på fin öring

Det sista passet för år 2014 la jag och Markus på årets sista dag. Vi hade beslutat oss för att vi skulle försöka lura någon fin öring i en liten tjärn innan nyårsmiddagen och alla kvällen festligheter började.Tur var väl det för vi bjöds på en riktigt trevlig dag på isen, med två vackra mörka öringar som resultat. Väckaren ringde i god tid innan det började ljusna, men så här mitt i den mörkaste decembervintern så var det ändå en ganska human tid, till skillnad från många gånger då man måste kliva upp klockan 4-5 på morgonen för att vara ute i gryningen. Det här är en av fördelarna tycker jag med att fiska mitt i vintern, man behöver inte vara ute 12 timmar och slita ut både kropp och sinne för att inte missa någon het huggperiod, fisket blir nu väldigt koncentrat och intensivt, man behöver inte ens ha med sig ett ordentligt mål mat vilket underlättar planeringen.

När vi kom fram till den tänka platsen spred vi ut våra spön längs en linje på ett område vi tidigare haft mest aktivitet på. Vi satte oss sedan och pimplade i närheten av våra ismeten som vi hade apterat med Uncle Josh shiner minnows, små konserverade betesfiskar som kommer väldigt smidigt förpackade och fungerar bra till ismete efter öring. Redan efter max tio minuter i mitt pimpelhål så dunkar det till på min ganska stora Inari Mormyska. Jag sätter in ett mothugg och möts av lite småryck och darr som tydde på en ganska liten fisk. Men när jag började sätta mer press så fattade öringen vinken och satte av i flera hyfsade rusningar och började skaka huvudet så kraftigt att jag varje gång trodde den släppte då det blev helt slakt i linan. Den var ett par riktigt nervösa minuter innan jag lyckade lirka upp huvudet på den arga öringhanen i hålet och säkra den med en hand under fisken. Den var stor och grov, och den var riktigt häftigt tecknad. Kolsvart på rygg och fenor med ett huvud och nacke som bara en gammal öringhane kan ha. Vi fotade och beskådade den vackra fisken innan vi just när vi skulle släppa tillbaka den kom på att vi måste ta en vikt och längd. Den visade sig väga hela 2,25 kilo och var 59 cm lång. Den var alltså något tyngre än den öring jag fick på trolling tidigare i höstas och därmed blev det nytt PB för mig. Riktigt kul att ta den på pimpel också, det blir en helt annan fight än på ismete eller trolling vilka i och för sig också är roliga metoder, men det krävs lite större fiskar för att det verkligen ska börja bli nervöst.

Gammal mörk tjärnöring på 2,25 kilo

Precis när min öring simmar ner i mörkret igen så fäller det på ett av våra ismeten men när Markus kommer dit så har den spottat och inte tagit en enda meter lina. Antagligen så smakade den bara och skulle kolla vad det var. Lite senare hade vi ett till hugg på ett annat spö men denna gången fällde det inte ens utan pinglade bara till. Dessa öringar har visat sig vara ganska kinkiga och därför har vi tagit med oss ett nytt vapen för att förhoppningsvis lyckas bättre. Det är en amerikansk produkt som heter Jaw Jacker och det är helt enkelt en spöhållare som man kan rigga så att när fisken hugger så görs ett automatiskt mothugg och fisken krokas på en gång innan den hinner spotta ut betet. Det borde i teorin göra att vi inte missar så många av huggen från dessa kinkiga tjärnöringar men vi hade bara med oss en Jaw Jacker bland våra totalt sju spön. Så det gällde att det högg på rätt spö, och till slut så gjorde det just det. Det hade varit helt dött i över en timme och vi började tappa hoppet, vi satt bekvämt och pratade om alla möjliga saker när det helt plötsligt dundrade på med bjällerklang så att det ekade i hela skogen. Jag reagerade på att det var ett ovanligt kraftigt fäll men insåg snabbt att det ju var Jaw Jackern som hade löst ut med full kraft, och spöet ryckte och signalerade att det var fast fisk. Markus sprang snabbt fram och började drilla öringen som ganska snart kunde landas. Detta var en något mindre hona på kanske knappt ett och ett halvt kilo och den var perfekt krokad i läppen i överkäken. Vi tog varken vikt eller längt på fisken och med den fina krokningen så kunde hon återutsättas snabbt och utan onödig stress. Jaw Jackern hade i detta fall tacklats med en liten mormyska med några maggots på men det fungerar lika bra att tackla den med ett blänke och krok eller bara små döda fiskar, till exempel Uncle Josh minnows. Eller varför inte levande bete, så länge dom är så pass små att dom inte själva löser ut Jaw Jackern, motståndet på den är dock ställbart så det borde inte vara några problem om man bara ska ha beten i storleken för öring eller abborre.
 

På dom övriga sex spöna körde vi ismete på traditionellt vis med vippa, ismetespön och multirullar, men lättare och tunnare grejer än till gädda såklart. Vi kör med Rauma 3 fot light till allt ismete efter mindre arter som abborre, öring och även lake och dom har visat sig fungera mycket bra dessa gånger. Dessa kompletteras med små lågprofilrullar utrustade med 0,30-0,35 nylon och fluorocarbontafsar med en väldigt liten och vass trekrok eller enkelkrok. Ismetet efter öring har ärligt talat fungerat sådär för oss, vi har ganska många hugg och fäll men dom spottar ofta väldigt fort. Vi vet inte om det beror på att dom blir skrämda när man närmar sig på isen eller om dom helt enkelt inte är van att äta småfisk så att dom då mest hugger för att kolla vad det är och sedan spottar ut. Några stycken har vi dock lyckats ta på ismete under de pass vi försökt på dom men det är många fler som vi har missat. Vanligt ismete borde rimligtvis fungera bättre i större sjöar med större öringar som har småfisk som huvudföda, dessa spottar nog inte lika snabbt och tar nog betet mer bestämt. Nu har vi ju dock i och med Jaw Jackern en ny teknik som vi vet fungerar ypperligt så i framtiden kommer nog fler öringar landas, och även andra arter med fettfena. Jag ser otroliga möjligheter för både ismete efter öring, röding, bäckröding, harr och även regnbåge om man gillar sådant. Jag kommer definitivt införskaffa ett par tre stycken Jaw Jackers till detta fiske. Det är ju väldigt smidigt eftersom det också fungerar med en liten stillastående mormyska apterad med något som luktar gott och man inte alltid måste få tag i små mörtar eller löjor som bete.

Fiskeåret 2014 kunde knappast ha slutat med en finare fiskedag och man kan bara hoppas att nästa år blir i närheten lika bra som 2014. Jag kommer i dagarna skriva en årskrönika för att sammanfatta året som gått, något som inte blir helt lätt med tanke på hur mycket jag hunnit med.

Gott Nytt år!

Legendariskt ismetepass

Tidigare i vinter fick jag och Markus uppleva ett helt magiskt ismetepass som kommer bli mycket svårt att överträffa. På bara några få timmar landade vi en skaplig mängd gäddor med bland annat två på runt 6 kilo och med två toppfiskar över 11 kilo!

Jag tänker fatta mig kort, Markus har redan skrivit en bra artikel om passet som kan läsas i senaste numret av +MagazineFishEco. 

Vi var först inte helt säkra på att vi skulle fiska något den här dagen, vi hade kört hårt varje helg sedan isen lagt sig stadig på Norrbottens sjöar och vi började vara sugna på en vilodag. Men jag hade uppmärksammat att det skulle vara milt väder med endast några minusgrader, riktigt högt lufttryck och vindstilla och det kändes därför dumt att slösa bort dagen i soffan, så vi packade våra grejer och gav oss ut i gryningen. Ett beslut som vi inte skulle ångra. Huggen kom igång en stund efter att ljuset infunnit sig men det var för det mesta rätt små gäddor. Strax efter klockan 10 kom den första riktiga gäddan...

Varje gång det var Markus tur att ta fisk under morgonen så högg det i ett och samma hål men det hade bara varit snipor och spottade mörtar fram tills nu. Nu hade det åter fällt på samma spö och den här gången svarade det riktigt bra i andra änden. På en sekund så övergick lugnet i luften till total adrenalinladdad spänning. Jag hann skymta gäddan och se att det nog var en tia men var tvungen att springa och drilla en snipa i ett annat hål. När jag kom tillbaka så hade Markus handen i hålet och såg sådär sjukt nöjd ut som man bara gör när man tagit en riktig gris. Gäddan var definitivt grov, men det som gjorde mest på dess vikt vad den brutala buken som den antagligen hade jobbat på hela hösten. Den var 113 cm och vägde hela 11,5 kilo.

11,5 kg 113 cm

Tre timmar och några mindre gäddor senare kom nästa gris, åter igen var det Markus tur att ta fisk och det var på något magiskt sätt i samma hål ännu en gång. Markus kände i mothugget att det var en till bättre gädda och när den kom till hålet och visade sig så började han tro att det var samma fisk, för den såg ut att vara lika stor! Jag, som stod på knä och tittade ner i hålet, hade fått en lite bättre koll på den och tyckte inte att den såg ut likadan, färgen var lite annorlunda och ryggen såg ännu bredare ut. Medans gäddan stångades under hålet så blev den känslan mer övertygande och nu började det nästan kännas löjligt, två stycken lika stora gäddor i samma hål? Jag greppade gäddan och hävde upp en riktigt kloss på isen. Den här var byggd på ett annat sätt än den förra, ryggen och höjden som gick hela vägen till stjärtfenan var bland det brutalaste jag har sett och den hade dessutom ätit upp sig riktigt bra. Men samtidigt såg den ut att vara riktigt kort och vi trodde att det nog bara skulle räcka till lite över tio. Men vågen sa något annat,11,15 kilo vägde hon vid en längd av bara 109 cm vilket gör den här gäddan till den grövsta jag har sett med egna ögon. Mäktigt fisk!

11,15 kg 109 cm

Efter dom här två gäddorna så kändes allting surrealistiskt. Vi satt i våra stolar och väntade på fäll precis som vi hade gjort i morse innan allting började. Ingenting hade förändrats, snön var lika vit, skogen var tyst och i fjärran kunde man fortfarande höra en korp då och då. Världen hade inte förändrats på något sätt och det kändes som att ingenting hade brytt sig om vad som hände förutom vi. Det kändes som att det lika gärna kunde vara så att vi somnat i morse när vi hade satt ut alla spön, och sedan bara drömt allting. Jag plockade upp kameran och började titta på bilderna, och där fanns ju beviset, den enda synliga förändringen i världen till följd av våra gäddor.

Den ryggen....

Summering av ismetet

Jag har haft fruktansvärt fullt de senaste månaderna och därför har jag inte haft tid eller ork att skriva något om de ismetepass som jag har hunnit med. Därför gör jag nu bara en summering av alla bättre gäddor vi har fått så kortfattat jag kan. Isen la sig på många ställen i mitten av oktober men vi valde att fortsätta nöta i öppet vatten så länge som möjligt och inte börja ismeta på halvheta ställen bara för att få ismeta. Det var nog smart eftersom jag och Mårten lyckades ta en riktigt fin elvakilos på ett av de sista passen i öppet vatten. Vi väntade med ismetet tills isen låg på intressantare ställen och började sedan beta av dom en efter en, och det gav rätt bra utdeling. Det blev några sjuor, åttor och en nia för Mig, Markus och Mårten under det första ismetet i vinter, här kommer lite bilder på några av dom.

Första bilden är på en riktigt välproportionerad sjukilos som Mårten hade turen att ta under ett pass då vi alla tre fiskade tillsammans. Jag bryr mig inte om att visa dom andra sjuorna för dom ser alla rätt tråkiga ut i jämförelse med den här skönheten. 

Sjua med riktigt bra former

Nästa gädda är den enda åttan vi har fått om man räknar bort den som Markus guidade till hans yngre kusin Elias, den fina gäddan kan man läsa mer om längs ner i inlägget Markus har skrivit om vinterns ismete. Båda dom åttorna vägde ungefär lika mycket men min var nästan 10 cm längre, jag kan inte göra annat än att gratta Elias till ett nytt PB och en riktigt vacker gädda!

8,17 kilo

Sist men inte minst har vi Markus fina dam på 9,38 kilo och en rejäl nytagen brax i magen. Vi letade specifikt efter produktiva vatten med mycket brax och det verkar ju som att det här var just ett sådant. Det är roligt när teorier stämmer och man får utdelning.

9,38 kilo

Det är nästan otroligt hur en gädda kan sätta i sig ett byte som är mycket bredare än gäddan själv.

Nästa period med fiske blir förhoppningsvis under mellandagarna och då är det lakfiske som står på schemat. Jag hade ju turen att ta en reg-lake förra vintern men jag hade inte tackat nej till ännu en. Vi får väl se vad som händer, någon trekilos borde det i alla fall kunna bli om fisket är så bra som det var förra året. Efter det är det lite oklart hur vintern och våren kommer se ut vad gäller fiske. Jag ska flytta ner till Umeå ett halvår för att göra exjobb och kommer nog ha lite begränsade möjligheter till fiske men jag får försöka ta mig ut så mycket jag kan. Det är alltid spännande med nya ställen att utforska men det är ju svårt med ismete då man måste hitta och hålla en massa mört och när det sen blir öppet vatten så har jag ingen båt så då är jag begränsad till landfiske.

Efterlängtad Plussare för Mårten

Att ta en gädda på över tio kilo har verkat vara helt omöjligt för Mårten. Det hade nästan börjat kännas som en förbannelse då stora gäddor landades gång på gång från hans egen båt men alltid av någon annan än han själv. De gånger som Mårten fick känna på en bättre gädda så var dom alltid lite för lätta för klara gränsen och hans tidigare PB på 9,9 kilo har stått sig i många år nu. Men det blev ändring på det i höst för nu släppte förbannelsen äntligen och Mårten fick sin efterlängtade tioplussare, med råge!

Det har blivit mer och mer sällan som jag och Mårten fiskar tillsammans, mest på grund av att Markus bor mycket närmare och därför blir det självklara förstahandsvalet. Det har bara blivit några enstaka pass det senaste året men det senaste av dom visade sig även bli det bästa passet vi någonsin har haft. Dagens första fisk kom redan efter några minuters fiske och efter det så landade vi ungefär en gädda i timmen resten av dagen, med en riktigt bra medelvikt och väldigt fina toppfiskar. Jag började med att tappa vad som kändes som en fin gädda men fick väldigt snabbt revansch. På ett droppspö tacklat med en Quick Bait Giant kom ett riktigt  tungt hugg som vi för några sekunder var säkra på var ett bottennapp. Mårten tog spöet ur hållaren och räckte det till mig samtidigt som han sa att "Det är en bra fisk". Mycket riktigt så kände jag på en gång dom tydliga dunken från något större i änden och när den kom upp till ytan någon meter bakom båten såg det ut som en klockren åttaplussare. Efter en ganska dramatisk håvning så fick vi se vilken kolossalt rund mage gäddan hade och började fantisera om en tia och det kändes som att dessa fantasier blev verklighet när måttbandet visade hela 114 cm. Men tyvärr så räckte inte den välfyllda magen riktigt till och vikten stannade retsamt på 9,9 kilo. Något som Mårten var både glad och ledsen över, det kändes ju såklart skönt att inte ännu en tia kom upp i hans båt utan att han får äran att vara fångstmannen, men en tia hade också varit roligt och hade verkligen varit en grym start på dagen.

Dagens första fisk vägde 9,9 kilo och var 114 cm lång. Riktigt bra start!

Det är dom här bukarna man vill se på hösten

Dagen fortsatte med något hugg då och då men att det var segt gjorde inte så mycket för storleken och vikten på fiskarna som väl högg var bra. Det är bättre att ta en fyra-femma i timmen än tre snipor på samma tid, det blir bara en massa strul och man får inte tid att ta det lugnt och njuta av att vara ute. Efter ett tags lite längre dötid så blev jag sugen på att byta ut något bete och satte då ut min ganska ofiskade Mike The Pike på ett av spöna. Mike är ett bete som var väldigt hårt marknadsfört av Westin  under lanseringen vilket nog var både bra och dåligt. Jag tror att dom sålde väldigt bra i början men när betet inte levde upp till de extrema och orealistiska förväntningarna som hade skapats så tror jag att många av dessa beten mest tar plats i folks draglådor. Det gjorde även min Mike fram tills nu, men jag lovar att den kommer att blötas ganska regelbundet nu framöver. För redan efter en kort stund i vattnet så har Mike lyckats lurat upp två stycken gäddor medans alla andra beten har kammat noll. Den senare av dessa gäddor tog Mårten, och i och med det så hade han äntligen klivit över den magiska gränsen.

Drillningen gick bra och var väldigt lugn då vi inte alls förstod att gäddan var så pass stor som den var, inte ens när jag hade håvat den, tagit et gälgrepp och  krokade av betet så insåg jag vad som hade hänt. Det var först när vi lyfte in den i båten och den fick ligga utsträckt i flera långa sekunder som jag började tänka att den såg ut väldigt lång, kanske till och med längre än min fisk tänkte jag. Ju mer vi tittade på den ju större blev den och ganska snabbt kände vi att den nog kan vara lika stor som min, om inte ännu större. Vi mätte den och när Mårten läste av 120 cm så visste jag att han hade landat sin efterlängtade tia. Mårten var på gränsen till hysterisk men lyckades sansa sig då vi inte hade vägt den ännu och han inte vill dra några förhastade slutsatser, men innerst inne visste han vad som hade hänt. Vi snabbvägde den i båten till över 11 kilo och då släppte allt, alla år av slit och nedlagd tid för att fånga en gädda över tio kilo blev äntligen värt det. Mårten föll nästan ihop i båten av lycka och samtidigt säckade jag fisken för att kunna åka in till land och väga den perfekt och ta bra bilder. Stadigt upphängd i ett fast föremål så visade två olika godkända digitalvågar 11680 g och 11640 g. Vi valde att officiellt välja vikten 11650 g som något slags snyggt medelvärde.

Ingen dålig gädda att kliva över gränsen med. 11650 g och hela 120 cm.

Resten av dagen njöt vi mest av vetskapen att vi hade haft ett riktigt fantastiskt bra fiske och åt upp diverse fika som vi hade kvar. Jag brukar som sagt inte fiska med Mårten lika ofta som för några år sedan när inte Markus bodde här uppe, men tydligen så borde vi kanske fiska oftare tillsammans.