Nästa Dag - PB

Dagen efter tävlingen så var jag självklart tvungen att fiska igen. Grejerna var ju redan i ordning och fisket hade visat sig vara väldigt bra om man hittade rätt. Jag bestämde mig för att satsa all tid jag hade på det ställe som dagen innan levererade gäddor och hoppades på fiske i samma klass även idag, så var inte fallet visade det sig snart.  Det var mycket bättre!

Den här dagen regnade det, mycket. Vädret kändes betydligt sämre än gårdagen på många sätt och jag hade bara ca två timmar på mig att lyckas. Det kändes lite sådär med tanke på att det tog flera gånger så lång tid att hitta rätt dagen innan. Men jag hoppades på det bästa och hängde på ett bete som jag trodde skulle fungera. Jag hade under tävlingen märkt att gäddan stor djupt på den här platsen då jag fick väldigt bra på beten som Mieko Basas och annat som går lite djupare. Sammtidigt så hade jag satt en del beten i botten här så jag kompromissade och valde ett bete som gick halvdjupt och som jag inte var rädd om, en gammal sprucken och limmad Zalt 14cm fire tiger. Det fungerade tydligen bra. På bara några kast hade jag landat en handfull gäddor varav den största på 100cm och runt 6kg. Jag fortsatte fiska på samma ställe och drog flera gäddor till på det här området som inte kan ha varit större än 10x10m. När jag hade landat ett gäng gäddor som nästan alla var över fyra kilo så dog det av lite. Jag flyttade mig nedströms 40m och hittade ett par fiskar till där den största vägde dryga 6kg innan det dog av där också.

100cm

6+

Fisket var klart mycket bättre än gårdagen och då främst vad gäller vikten. Därför kände jag att det var värt att hänga på ett bete som går ännu djupare för att försöka nå fler och kanske större fiskar än den lilla Zalten kunde. Valet föll på en Westins Platypus i färgen concealed fish som jag hade moddat till svävande enligt Robin Utbys guide. Jag gick tillbaka till första platsen och han med några kast innan jag satte mig i botten, trodde jag, men botten rörde på sig lite och innan jag fattade vad det var så stod spöet i djup båge. Gäddan gjorde inte mycket motstånd i början men satte kurs rakt ner i djuphålan innan jag pressade upp den närmare land. Då fattade den att nånting var galet och gjorde nån kortare rusning med djupa huvudskakningar och jag förstod att det var dagens fisk jag hade i andra änden. Ganska snabbt efter det kom fisken upp till ytan och jag möttes av en rejäl skalle i det mörka vattnet men jag såg inte resten av kroppen. Det var först när den låg säkert i håvnätet som jag insåg hur stor gäddan var. Konditionen var riktigt tråkig men den såg sjukt lång ut och jag hoppades att det ändå skulle vara pb. Jag la måttbandet rätt vid huvudet och rörde blicken ner längs gäddan samtidigt som jag sökte efter 100cm markeringen. Där? Är hundra centimeter redan där!? Han jag tänka innan blicken fortsatte ner mot fenans spets och jag såg centimetrarna ticka iväg, 109...110...111...112...113...114cm! Det var lycka av den högsta graden och jag förstod att det här måste nästan vara pb med den längden. Mitt förra pb var 8240g fördelat på 100cm, en grovryggad dam som jag tog förra våren i samma vattensystem, och mitt längd pb var tidigare 104cm. Den här gäddan hade helt klart potential att väga över tio kilo och hade garanterat gjort det några veckor tidigare innan leken men den här dagen stannade vågen på 8700g. Nytt PB i år igen! Om det fortsätter så här så dröjer det inte så långe innan jag är över 10kg.

8700g @114cm PB

Tävling och Lite Annat

Nu var det så där väldigt länge sen igen och det känns inte bra, speciellt inte när det faktiskt har hänt en del. Till att börja med så blev det egentligen inget ismete på vårisarna, främst på grund av ont om tid, så det senaste inlägget får ses som avslutningen på ismetet för den här säsongen. Sen har det blivit en hel del förleksfiske i trakterna runt Luleå som har gett förvånansvärt många gäddor men tyvärr inget stort. Isen gick ganska tidigt i år då den har varit ovanligt tunn på många ställen. Det har gjort att att man har kunnat fiska på gäddorna i öppet vatten så pass långt innan leken att dom fakstikt är på hugget. Vanligtvis går isen i princip samtidigt som gäddorna leker och då blir det inte något riktigt förleksfiske, då tänker dom på annat.

När det började närma sig lek här uppe så dog fisket av rätt mycket och då passade det bra att åka ner till Sundsvall några dagar som vanligt och fiska efterlek istället. Förväntningarna var ganska blandade i år då jag visste att fiskekompisen som har båt skulle jobba en hel del. Båtproblemet hade jag dock löst genom att ta med mig flytringen som jag köpt i vintras och tanken var att jag skulle inviga både den och gäddflugsetet. Denna kombination visade sig vara galet rolig och jag satt mest hela dagarna och dinglade med benen i lekvikarna. Flugfisket efter gädda är riktigt skoj och något helt annorlunda än det tunga spinnfiske jag vanligtvis brukar köra på. Gäddor på två tre kilo känns som öringar på de mjuka flugspöna och de lite större gäddorna kan verkligen sätta emot och i flytring dessutom så snurrar man runt ordentligt i vikarna för att hänga med i rusningarna, skitkul. Tyvärr så blev det inga monster nere i södern men däremot ett snitt på 20gäddor/dag och alla på fluga från ring så jag är nöjd ändå.

En av dom större. Riktigt rolig fight på fluga.

Väl uppe i Norrbotten igen så stod Mieko Gäddfisketävling på schemat. Det är en C&R tävling som hålls varje år i Rånefjärden och arrangeras av Jämtöns Fiskevårdförening. Man tävlar med den totala längden av de tre längsta gäddorna vilka fotas och mäts på en bräda. Det finns tre klasser, båt, land och ungdom. Då jag inte har någon båt så fick jag ställa upp i den lite mindre prestigefyllda landklassen, i den klassen får man fiska i Råne- och Jämtöälven som inte båtarna får fiska i. Jag ser både för och nackdelar med det, vanligtvis brukar gäddorna ha börjat simma uppstörms efter leken för att äta mört och annat gott som leker i åarna. Då kan man ha större chans att komma åt långa gäddor i åarna än från båt i fjärden, dessutom står dom mer koncentrerat i åarna. Dessutom så har jag fiskat i de där vattnen hela mitt liv och känner till några bra hotspots. I år var dock ett ovanligt år då våren kom ungefär två veckor senare än vanligt så dom hade inte riktigt hunnit gå upp ännu utan stod kvar på branter och djupare vatten.

De första fem timmarna av tävlingen var otroligt sega och jag åkte mest runt alla tänkbara spots för att hitta nån gädda. Ingenting verkade fungera och när det var en och en halv timme kvar till inmätning hade jag bara fått två små gäddor och bara en av dom var över minimåttet på 70cm. Då satte jag mig i förtvivlan och började leta nya ställen på mobilens kartprogram och hittade ett ställe som var ganska nära där det såg ut att kunna finnas ett litet bakvatten. Det såg riktigt fint ut när jag kom fram och redan i första kastet kände jag en tydlig stöt, yes! det finns fisk här tänkte jag. Nu var det inte så länge kvar av tävlingen så jag var tvungen att skynda mig om jag skulle få ihop några godkända gäddor. Efter några kast till så krokade jag gäddan och den visade sig vara helt okej på 87cm, bara en till så har jag då fått tre i alla fall tänkte jag och hoppades att dom andra hade haft lika segt fiske som jag. Nästa kast, nästa fisk men den lossnade tyvärr. Ett kast till, en fisk till, 96cm och det började se ljusare ut. Sen fick ett gäng till på samma ställe men ingen bra längd, nån cm till lyckades jag dom mäta in. Jag flyttade mig några meter och började dra fisk igen på samma vis och toppade med en säl på 87cm och 5,5kg. Nu var det inte många minuter kvar till inmätning så jag tog några snabba kast och satte betet i botten, onödigt. Knöt på ett nytt och satte även det i botten på första kastet, väldigt onödigt men så går det när man stressar.

 

Tjockis på 5,5kg @ 87cm

För dom som inte räknade så fick jag ihop 270cm gädda, inte alls dåligt men hade jag haft en halvtimme till på mig så hade jag lätt ökat det med 10-20cm. Längden räckte i alla fall till en andraplats i landsklassen med åtta cm till ettan. För den insatsen vann jag ett 9' mediumtungt spinnspö som blir ett bra komplement till mitt 8' 60-150g som jag använder nu till jiggar och annat tungt. Dessutom så lottades det ut en elmotor på startkorten och den vann jag också, ibland har man tur!



Känns som att jag har glömt nånting...

Oj, oj, oj... Det här är oacceptabelt och jag ber så mycket om ursäkt! Jag har ju glömt att skriva hur det gick den där helgen senast vi var ut. Det är ju en månad sedan nu och jag hade helt glömt bort det tills jag idag gick in och skulle kolla hur det står till i min elektroniska dagbok.  Bortsett från den här tabben som jag ska rätta till nu så ser jag även att de överlägset populäraste inläggen är mina "gör det själv" saker och då speciellt pulkan och tafsarna. Trots att det var ett tag sedan jag skrev dom så är det  några varje dag som är inne och kollar på dessa inlägg och det glädjer mig. Även om jag i första hand skriver den här bloggen för min egen skull så är det ju roligt om andra kan få lite glädje av den också.

Den försenade fiskerapporten då, här kommer den.
Dagen efter ett väldigt lyckat betesfiskpimpel så satte vi kurs mot ett vatten som för oss alltid har varit väldigt intressant. Det är det vatten som vi känner har störst potential att leverera stort utan att man ska behöva nöta flera veckor. Det grundar vi dels på att vi förra året brände två, i våra ögon, riktigt fina gäddor där på grund av att linan gick av och dels för att det stämmer bra med vad vi tror gör ett bra gäddvatten. För det första så har vi bevisat att det finns brax, dessutom är det bra sikt  och kanske framför allt så fiskas det troligtvis väldigt lite i vattnet.

Den här dagen var vi tre fiskare med totalt 16 spön så vi kunde täcka av de hetaste området på ett väldigt bra sätt. Trots så många spön på ett ganska stort område så var huggfrekvensen lite sämre än vi hade hoppats på men samtidigt så vet vi att ett enda hugg kan avgöra om dagen blir succé eller fiasko, om det är rätt fisk som hugger.

Under förmiddagen så hade vi några kontakter med snipor men de flesta spottade eller var så små att dom inte krokades. Vi brukar alltid turas om att ta en fisk och eftersom Kristofer inte hade fiskat på ett tag så var han först på tur och lyckades ganska snabbt lirka upp en liten snipa. Sen var det Mårtens tur och han lyckades efter några försök hitta en gädda på fyra och nånting kilo, helt ok med vår standard och rätt roligt då den faktiskt bjöd på lite fight. Då var det min tur när nästa fäll kom och tyvärr så verkade den liten när jag kom fram till hålet. Den hade inte simmat speciellt långt och när jag kände efter så var det inte mycket tyngd i linan. Jag drog några gånger lite försiktigt för att försöka få den att gå en bit så att den inte slår i hålet i mothugget. När jag hade fått den att gå kanske två meter till så satte jag in mothugget men som vanligt med dom där småttingarna så fastnade den inte utan följde bara med i rörelsen. Eftersom den var så pass nära så han jag få den ända upp i hålet innan den spottade mörten och stack. Vi brukar göra så att det blir nästas tur först när man har fått upp en fisk och inte om den släpper så det här fallet var väl lite av en gråzon egentligen men det blev ändå så att jag tog nästa hugg också, och tur var väl det...

Efter att ha varit helt dött en längre tid så kom nästa fäll strax efter ett. Jag satt med ryggen mot det hålet så jag såg inte fället, jag frågade Mårten hur det såg ut och han sa att det var ett ganska bestämt fäll. Man kan ofta se om det är en snipa som har tagit mörten då dom nästan jämt har lite problem med att lösa ut linan så de gånger när vippan bugar sig utan tvekan så får jag alltid lite extra hög puls.

Jag springer till hålet medan dom andra plockar ihop landningsgrejerna och när jag kommer fram så står linan still men med brant vinkel så jag vet att den inte står rakt under hålet. Helst vill jag att gäddan går bort från hålet när jag gör mothugg för då missar man extremt sällan och kroken sitter ofta fint i käkvinkeln. Jag drar försiktigt i linan för att gäddan ska gå lite och det var betydligt lättare med den här än med snipan. Jag får den att simma från hålet och den simmar relativt fort men inte ryckigt, även det tyder på att det antagligen inte är nån snipa. Jag lyfter upp spöet och petar bort värsta snön innan jag gör några vevtag och lyfter spöet i ett bestämt men inte överdrivet mothugg...Tvärstopp!

Vid det här laget är Mårten och Kristoffer på väg mot hålet medan jag står i ett dödläge med gäddan. Inte bra tänker jag, linan ska antingen ut eller in. Jag lägger ännu mer press på gädddan och känner hur jag börjar vända på den. Den är på ganska lång lina, tio meter kanske, och för tillfället gör den inte mycket mer än att vara tung. Nu har dom kommit fram till hålet och jag förklarar att den är ganska fin men jag vågar inte lova hur stor. Mårten säger nånting om en till i samma storlek som han fick tidigare och jag tänker för mig själv att den är betydligt större än 4 kilo men säger ingenting, bättre att hålla sig lugn. Jag pumpar på och lyckas få den till hålet utan att den har gjort speciellt mycket men när den stöter i iskanten så fattar den läget, tvärvänder och gör en ordentlig rusning. Mina ben skakar.

Gäddan lugnar sig så jag tar i för att vända på den och börjar pumpa. Den gör några läskiga huvudskakningar och hela tiden tänker jag på hur linan två gånger tidigare har gått av i den här situationen. Efter en eller två kortare rusningar slår jag på knarren samtidigt som gäddan gör en sista utdragen rusning, det är ett otroligt härligt ljud som får mina redan mjuka knän att nästan försvinna. Efter relativt lite bökande vid hålet så kommer skallen upp och Mårten säkrar fisken med ett bra grepp och lyfter upp den på den obligatoriska IKEA-kassen. Den är stor, ingen tia men stor. Den är garanterat över sju och tankarna går åt PB. Killarna fixar längd, omkrets och vikt medan jag tar lite kort. Den är 102,5 lång och 48 runt magen men tyvärr ser den lite smalare ut på bakkroppen och vågen stannar på 8220g! Endast 20 gram från mitt PB, surt men rätt oviktigt för stunden, jag var lika glad ändå. Efter några kort så återutsattes hon utan problem med mycket krafter kvar.

Kort å tjock, stor skalle, tjurnacke och hängbuk. Så ska en riktig madam se ut ;-)

Det känns skitkul att man lyckas när man gör saker rätt. För några år sedan så såg mitt fiske helt annorlunda ut och de gånger man fick en bättre fisk så var det mest bara en kombination av tur och många timmars fiske. Nu tycker jag att jag börjar fatta vad som gäller och jag tror absolut att det är anledningen till att jag har lyckats ta ganska fina gäddor hela förra året. Därför känns 10+ inte långt borta och jag kommer lägga mindre tid i år på fiske med dåliga chanser på gäddor över tio. Vem vet, den kanske kommer redan om några veckor från vårisen.

Fiske I Helgen!

Nu är det äntligen slut på den eländiga kylan så man kan komma sig ut på lite fiske igen. Förra helgen var det under -30 här i Piteå och i Luleå och många andra ställen i Norrbotten var det närmare -40. Nu är temperaturen dock nere på runt 13 minusgrader trots en helt klar himmel, nästan sommarvärme i jämförelse känns det som. På yr.no lovar dom nästan nollgradigt och halvklart under lördagen och nån grad kallare men soligare på söndagen!

Den här helgen får vi inte missa, man får inte många såna här fina tillfällen uppe i norr. Allt känns helt rätt, vädret är kanon, grejerna är i ordning, mört-tillgången känns väldigt säker och jag känner mig kry och utvilad. Det luktar stort! ;-)

Torkhjulet Är Klart!

Jag har äntligen fått klart torkhjulet och allt som hör till det. Nu har jag allt som behövs för att fortsätta med mina beten så ikväll och imorgon blir det grundlackning. När det är gjort så kan jag testa gången på dom och eventuellt (läs garanterat) finjustera vikten genom att borra ut lite bly. För detta krävs dock öppet vatten och det börjar bli knepigt att hitta så det kan hända att jag måste lägga betesbygget på is fram till våren.

Lite om hur jag byggde den då. Själva ramen är väldigt straightforward, nästan lite för mycket så då vissa mått inte blev helt hundra men det funkar. Sen har jag petat in kullager som ska avlasta motorn och dessutom få det att snurra lätt. Det visade sig dock att det ena lagret var riktigt dåligt så det gick tyngre med det än utan det. För att fortfarande ge avlastning åt motorn så lät jag lagret sitta kvar men jag lossade axeln från det så att axeln glider i lagret utan att det snurrar. Dessutom krävdes det lite justeringar i det andra lagret för att bli av med alla axiella krafter där och efter det så snurrar i alla fall det lagret riktigt bra.

Axeln är bara en gängad M8 stång och på den har jag satt skarvmuffar till 16mm vp-rör som jag sätter mina "hållar-pinnar" i. Dessa har jag fäst på axeln genom att borra ett 8mm hål rakt igenom mitten på muffarna så att de hamnar centrerat på axeln. Sen har jag monterat dom i ett större 40mm vp-rör som jag låst fast mot axeln så att ingenting kan rotera relativt axeln (svårt att förklara, se video)

Axeln kopplades först till motorn med många varv silvertejp (världens bästa uppfinning, tätt följt av epoxilim). Tanken med det var att göra en koppling med lite dämpning så att det inte vrider för hastigt i motorn om man skulle råka dra i eller stanna upp anordningen när man sätter fast beten. Det här visade sig dock inte funka alls, så fort man har lastat betena lite ojämnt så det är tyngre åt något håll så får man problem. Det går väldigt långsamt när den tyngre sidan är på väg upp och sen väldigt fort ner för att sedan stanna upp helt flera sekunder längst ner innan den sakta kryper uppåt igen. Jag misstänkte att det skulle bli så men hoppades att det skulle gå bra, tydligen inte. Då gjorde jag i alla fall en ny koppling som man kan se i videon (suddigt) som är helt stel och nu snurrar det väldigt jämnt och fint hela varvet runt.

För att få fast skruvöglan i mina pinnar så tog jag en rundstav som jag täljde ner lite så den passade i rören. Sen kapade jag korta bitar av rundstaven och klöv dom genom mitten. Därefter täljde jag ut plats för öglan mitt i dessa och limmade ihop halvorna med öglorna i med epoxilim och limmade fast stavarna i rören med samma lim.

Fyra Nya Trollingbeten

Tänkte testa att posta ett inlägg från mobilen idag.  Då kan det ju passa bra med något kort så jag visar upp mina nya wobbler som kom i posten idag.

Betet är en stor wobbler som många säkert känner igen som "pike madame" från stoxdal eller "gäddmadamen" som säljs av en privatperson i Sverige.  Mina är dock köpta av en kinesisk säljare på tradera som säljer dom undet namnet "super grandpike".  Priset var väldigt överkomligt,  ca 45 kr per bete med frakt inräknat (frakten var det dyraste).

De två nedre tror jag stenhårt på i rätt vatten,  ljus regnbåge med glitter. De övre hade helst varit i samma färg men jag misslyckades med budgivningen :)
Krokarna är riktigt kassa så dom kommer bytas mot två stora trekrokar varav den främre monteras med ett lekande.  Jag kommer också att lacka dom ett varv till så dom ska hålla bra.

Lite Isfiske

Jag åkte hem till Piteå några dagar mitt i veckan för lite fiske. Tanken var att vi skulle hinna med lite gädda men även testa fiska efter lake, något som jag aldrig provat och såg fram emot. Tyvärr så kom kylan så sent i år så isarna han aldrig lägga sig ordentligt på många ställen innan det dumpade en massa snö. Som följd så är isarna på många ställen helt livsfarliga och på dom flesta ställena är dom osäkra. I sjöar inåt landet kan man hitta betydligt bättre isar men där har det ofta snöat mycket mer än ute vid kusten så det kan vara en bit över halvmetern med snö på isen vilket inte heller gör fisket lätt.

Just för lake så har Mårten nått ställe som brukar fungera bra om man inte jagar bjässarna men det stället är helt uteslutet just nu på grund av dåliga isar. Därför var vi tvungna att testa något nytt och vi valde ett ställe som var hyfsat nära och som vi tyckte borde kunna ge i alla fall någon lake... det gjorde det inte.

Det blir självklart mer lake under framöver när jag får tid för det finns många andra ställen att prova och jag tycker det är en ganska trevlig fiskeform som komplementerar gäddfisket väldigt bra. Nån lake ska det nog bli, nu när jag byggt ett så trevligt spö och allt.

Sen var det gäddfisket då. Vi slängde i mörtstugan och hoppades på det bästa men fick bara fem stycken på den korta tiden den kunde ligga i vattnet. På grund av det dåliga antalet beten lades darför ismetet på ett vanligtvis väldigt mörtsäkert ställe så att vi skulle kunna pimpla upp fler under tiden. Det är egentligen där som vi brukar skaffa all vår betesfisk men på grund av dåliga isar så dröjde det innan vi vågade oss ut dit, dom som bor i Piteå med omnejd vet säkert vilket ställe jag pratar om.

Mörtpimplet gick precis så enkelt som det brukar och efter en kort stund och ett dussin fina mörtar så bestämde vi oss för att packa ihop och åka till ett "gäddigare" ställe med våra nya fina mörtar. Det är lätt att vara efterklok brukar man säga och i det här fallet så var det verkligen det. Vi landade nämligen ingen gädda på det nya stället, enda kontakten var en snipa som gick fast i iskanten, och då hade vi ju lika gärna kunna sitta kvar där vi var från början. Hur som helst, det blev det inte en enda fisk de här dagarna. Nä nu ljög jag, jag fick ju mört, hurra...