Med tältkåta mitt på fjällsjön

Under kristi himmelsfärd hade jag och Markus planerat in några dagars pimpelfiske i fjällen. Det har ju blivit lite av en tradition för oss att fiska harr på vårisarna och även om de tidigare resorna har varit extremt härliga och mycket givande så var vi nu sugna på lite förändring. Harrarna skulle nu bytas ut mot kalfjällets gäckande tungviktare, fjällrödingen. Vi började därför plenaringen långt i förväg för att hitta olika potentiella storrödingvatten och luskade både bland vänner och på nätet. Varken jag eller Markus hade egentligen någon tidigare erfarenhet av pimpelfiske efter röding men har varit lockade av arten länge. Dels på grund av dess vackra färger och men också det faktum att den är väldigt stark och svårflörtad. En kombination som bör väcka intresset hos vilken sportfiskare som helst.

Vissa rödingar var rödare än andra, och just denna var nästan helt gul på magen.
Kanske kan det bero på en lite annan diet.

Vi planerade att spendera ett antal dagar på fjället, troligtvis på samma ställe för att verkligen ge det valda vattnet en chans. Detta betydde två saker. Vi behövde ha ett boende som skulle tåla dåligt väder och kunna vara relativt permanent under dessa dagar. Vi måste också kunna värma oss och torka kläde någorlunda bra för att inte frysa och riskera att hela resan bara blir ett elände. Valet föll naturligtvis på den välbeprövade tältkåtan finnmark från Helsport som vi hade använt några gånger tidigare under liknande äventyr. Med en fotogenvärmare för att sova gott och kunna torka kläder uppnår man maximal komfort och den extra vikten gör inte någon större skillnad i den redan ordentliga packningen. Att ligga ute på kalfjället i flera dagar på vintern kräver en hel del packning, man kan absolut inte räkna med perfekta väderförhållanden och fisk i mängder till varje måltid. Så mycket grejer blev det och färden upp till sjön tog sin lilla tid. Fastkörningar och trasiga drag till pulkorna gjorde inte resan lättare. Men upp tog vi oss ändå tillslut.

Helsport tältkåta i sitt rätta element.

Väl på sjön så satte vi upp tältet på en plats vi trodde på, i ett område med flera heta grynnor vi hade sett ut på sattelitkartor. En del av packningen stuvade vi in i tältet, vi rullade ut renskinn och liggunderlag och ställde upp värmaren. Det som inte behövde hållas torrt eller skyddat lämnade vi på skoterpulkorna och plastbacken med maten grävde vi ner i snön vilket blev ett bra kylskåp. Vi bytte strumporna som hade blivit blöta efter en rejäl fastkörning i en sjökant på vägen upp och började sedan leta fisken. Vi hittade rödingen på de flesta ställen vi provade och fick många fiskar på mellan fem hekto och ett kilo. På den grynna som vi redan innan hade pekat ut som den hetaste så upplevde vi några underbara huggperioder med en magisk och hektisk kulmen en eftermiddag när himlen sprack upp och solen sken som starkast. Under några få minuter hade vi säkert tio aggressiva och stora rödingar under våra hål som vi kikade ner i. De högg en efter en och verkade triggas av varandra. Totalt landades sex stycken rödingar med en topp på en it över kilot och en tappad som var mycket större, säkert över två kilo. För mig som aldrig testat att pimpla fjällröding tidigare så var det en unik upplevelse att få se dessa vackra fiskar jaga runt efter våra blänken i grunt och ginklart vatten. Det var nästan lite bisarrt att när huggperioden var över titta upp ur hålet och skåda vår skörd ligga där i den kritvita snön.

Markus är fokuserad. Han har redan landat några fina rödingar men en mycket större simmar fortfarande där nere.

Trots att fisket i det stora hela var mycket lyckat så vad det varje dag långa stunder som var totalt stendöda. Om det berodde på vädret, solen, tiden på dygnet eller bara slump vet vi inte men ibland var rödingarna där och ibland var dom bara inte det. Dessa gånger var det extremt skönt att kunna retirera till tältkåtan och ta av sig några lager kläder, hänga upp nånting på tork, starta värmaren och vila en liten stund i värmen. Bekvämare kan man knappast bo mitt på fjället och det är nästan en förutsättning för att man ska orka fiska effektivt under flera dygn i sträck, från morgon till kväll. Nästa år tar vi garanterat med tältkåtan ännu en gång och då får vi hoppas att den där rödingen över två kilo inte går vinnande ur kampen igen!

Vi har ju som sagt testa på det här med att bo i tältkåta på vintern ett flertal gånger nu och har lärt oss en hel del om vad som funkar bra och vad som funkar mindre bra. Här är några punkter att tänka på.

- Är isen torr så går det bra att tälta på isen. Men tänk på att centrumpålen blir varm i tältet och smälter ner i isen efter ett tag. Undvik detta genom att ställa den på någon platta, exempelvis en liten träbit på ca 20x20 cm.

- Tältkåtan bör sträckas upp med stormlinorna, om inte för vädret så bara för att få det utspänt och få maximal volym inne i tältet. Är pinnarna till dessa i direkt solsken så lossnar de dock snabbt i snö eller is. Detta kan undvikas genom att efter förankring täcka dem med rejält med snö som isolerar.

- Även om det är vinter så måste tältet ventileras, stäng inte ventilationen helt för att försöka få upp värmen i tältet. Det blir bara kvavt och fuktigt då. Klä istället på er mer och ha en tillräckligt varm sovsäck.

-En kamin avsedd för tältkåtor är effektiva för att värma och kan få kåtan ordentligt mysig och varm. Men de håller inte värmen länge. Genom att lägga några stora stenar i kaminen och ovanpå så bevaras värmen längre. Annars kan en fotogenvärmare användas som lättare kan vara igång hela natten.

Summering av vårens ismete

Det har bara blivit ett fåtal ismetepass den här vintern men utdelningen har ändå varit ganska bra om man ser till timmarna jag lagt ner. Redan på årets första pass i början av april så satte jag ribban med en välkonditionerad gädda på just över 10 kilo. Det var även den första gången som jag tog med mig min flickvän Petra ut på ismete och planen var då att hon skulle lyckas ta sin livs första gädda. Jag inledde dagen med att i undervisningssyfte ta en vacker sexkilos och sa sedan att nästa fisk var hennes. Timmarna gick och fisket var segt så vi gjorde lunch och sa att vi skulle byta ställe om det inte hände något snart. Just som vi skulle sätta oss ner och äta våra parisare så går hon iväg för att lätta lite på trycket, och självklart fäller det exakt då. När hon sedan kommer tillbaka från skogen så står jag och drillar för fullt, jag känner att det är en bra fisk och säger även det. Sekunderna senare lyfter jag upp en gädda som jag misstänker väger 8-9 kilo och Petra bara gapar. Jag tror nog att hon kommer få en aning skev uppfattning om vad som är små och stora gäddor framöver ;)

Årets första tia på årets första ismetepass!

Gäddan visar sig dock väga mer än jag trodde, 10.03 för att vara exakt och hade en längd på 109 cm. En riktigt bra inledning på året med andra ord! Synd bara att det var jag som tog den och inte Petra som var tanken. Det är nog inte många som kan skryta med att sin första gädda någonsin var en tia ;)

Det har sedan dess blivit några fler pass med både vänner och framför allt med Petra som mer än gärna följer med och tycker precis som jag att jag fiskar på tok för lite! Det tycker jag är jätteroligt!

Resultatet från alla dessa pass har hur som helst varit ganska dåligt. Det har egentligen inte blivit så många seriösa pass utan mest halvdagar så det är inte ett helt oväntat resultat. En fisk som jag ändå vill nämna är min sista gädda för ismetesäsongen. Det var under valborgshelgen som jag och Petra kände att vi ville ut och fiska en stund. Det var lite för tidigt och kallt vatten för att spinnfiska, i alla fall om man ville ha chans till bra fiske, så vi chansade och gav oss iväg till en insjö för lite ismete istället. Det var lite läskigt att ta sig ut på isen då det var landlöst på de flesta delar av sjön och lite här och var hittade man stora hål i isen som gasbubblor eller infruset sjögräs hade skapat. Vi höll oss dock torra hela dagen och hade en solig och fin dag på isen, men fisket var ingen höjdare. Vi fick bara en enda gädda den dagen men oj vilken vacker fisk det var! Bland dom klaraste och vackraste teckningarna jag har sett, Gäddan vägde nog mellan 5 och 6 kilo och tog efter tre spottade hugg en halv död sill fiskad väldigt nära vassen. Vi hade några spottade fäll så jag misstänkte att ett mindre bete skulle göra susen och halverade våra deadbait och mäskade med den andra halvan i hålet. Det verkade i alla fall den här dagen fungera bra!

En av dom snyggaste gäddorna jag har sett!

Tjocka Småländska Abborrar

Påsken är absolut den storhelg under året som jag mest förknippar med fiske. Solen har åter gjort intåg efter flera månaders dystert mörker och värmer redan nu riktigt skönt när man blivit van vid hård norrländsk midvinterkyla. Det är nästan förbjudet att inte vara ute i naturen och njuta under påsken, och för mig är den största njutningen jag kan tänka mig självklart fiske.

I år skulle vi fira påsken nere hos syrran i Kalmar. Många vet nog att våren i Kalmar betyder abborre, grov abborre. Så självklart packade jag med mig några spön, lite jiggar och en hel väska full med fiskesug! Jag hade ännu inte hunnit fiska någonting under året (jag vet, det är skandal!) och det hade verkligen börjat kännas. Det kliade rejält i fingrarna och blev inte heller bättre av alla rapporter på sociala medier om mängder med stora abborrar veckorna innan påsken. Dessutom kom rapporter från precis det området vi skulle fiska.

Även om mitt hjärta tillhör norra norrland så måste jag erkänna att småland har sin charm det också.

Mellan allt socialiserande med familjen så blev det två dagar med fiske och svågern med sin lokalkännedom besegrade mig självklart på alla plan. Fisket var väl inte riktigt vad vi hade hoppats på, mycket på grund av högt fisketryck veckorna och dagarna innan. Men trots det så fick vi några hyfsade borrar. Inga mängder och inte någon riktigt stor men det var oerhört skönt att få stå vid vattnet igen. 

Johan med den största borren under påsken. 1160g på 45 cm.

Förutom att det var roligt att äntligen blöta linan så hann jag dessutom testa en del för mig helt nya fisketekniker som var både roliga, effektiva och hade tydliga fördelar på olika sätt. Jag talar främst om Texas och Carolina rig som de senaste åren har dykt upp i Sverige. Det är tekniker som sedan länge är basföda för amerikanska bassfiskare men som verkar fungera precis lika bra på våran randiga svenska kusin. De bygger båda på att man istället för jiggskallar använder inline sänken på linan framför betet, så kallade bullet weigths, samt att man använder offsetkrokar som gör jiggen weedless. 

Jag använde bullet weight modellen i bly från BFT vilka fungerade bra men var lite mjuka så de ger inte lika bra kontakt mot hård botten som tungstensversionen gör, dessa väljer jag nog nästa gång. Som krok tyckte jag att gamakatsus worm offset krok i storlek 1/0 var perfekta för större abborre. Jag ska inte gå igenom riggningen i detalj för det kan den intresserade lätt google sig till. Men fördelen är att man kan fiska genom vegetation och bråte med betydligt lägre risk att fastna än med vanliga jiggskallar. Med carolina rig som har sänket en bit framför betet kan du dessutom presentera betet väldigt statiskt om du vill det vilket många gånger utlöste hugg från bättre fisk. Jiggar som fungerade bra till detta fiske var Westins ring teez 4" och en maskliknande jigg som säljs på Mieko fishing, lite oklart vad den egentligen heter men ni hittar den HÄR. Även om jag inte är någon abborrfiskare egentligen så är det en häftig art som jag uppskattar, och det var väldigt kul att prova lite nya metoder för det fisket. Speciellt eftersom det fungerade!

Bortglömd succé-rapport från ismetepremiären!

När jag började fila på det här inlägget så var året fortfarande 2015 och jag och Markus hade nyss kört vår första ismetehelg för säsongen. Jag har tyvärr varit väldigt dålig på att skriva här senaste tiden. Det är både för att jag inte har fiskat någonting alls nästan och för att jag har haft för mycket annat i tankarna. Det har varit mycket senaste tiden helt enkelt och dessutom har vädret inte känts så inbjudande. Först var det en rejäl kallperiod och när det väl tog slut så dumpade det ganska mycket snö på de tidigare riktigt fina och blanka isarna vilket dämpar fiskesuget ganska effektivt. För varje år som går så blir jag mindre och mindre taggad på att plumsa fram med tunga pulkor i djup blöt snö. Vissa kanske skulle kalla mig lat, jag hävdar snarare att jag blivit klokare och väljer att lägga min tid på rätt perioder och förhållanden. Men nog om det. Vi har som sagt hunnit med några pass i alla fall och den första helgen blev faktiskt succé på en gång!

Suget efter ismete och grova gäddmadammer börjar bli riktigt påtagligt nu!

Vi hade bestämt oss för att testa ett nytt vatten som vi har funderat lite smått på förut men det har inte riktigt kännts så självklart. Helst vill vi ha något konkret att gå på när vi testar nya vatten. En rapport om bra fiske, något slags rykte eller i alla fall kännedom om djup och miljöer i sjön. Någon sån information hade vi inte den här gången. Baserat på vad vi lärt oss genom åren och genom att studera kartor så tyckte vi helt enkelt det känndes nog hett för att testa.

Vi började med att borra runt och loda för att få ett hum om djupen och när vi hittat ett intressant område så spred vi ut spöna. Vi hade blandat dött och levande bete i ungefär lika fördelning och varierade även djupet 50/50. Vi brukar alltid göra så på nya vatten för att se vad som funkar. I de flesta vatten finns en tydlig "kod" för vad som är effektivast och att knäcka den så snabbt som möjligt är viktigt. Annars är risken att man ratar ett riktigt hett vatten efter några pass på grund av dåligt fiske. När anledningen till det egentligen bara är att man har gjort helt fel utan att veta om det. Så variation är A och O på nya vatten!

Ismete blir verkligen riktigt häftigt på blanka isar 

Vi hade inte hunnit sätta ut alla spön innan första fället kom. Trots att det inte alls är något ovanligt så blir man alltid lite förvånad när morgontystnaden plötsligt bryts av ljudet från en upprätt och svajande vippa. Jag kom ihåg att det var en död mört i hålet där det högg och det var ett av dom grundaste ställena. Eftersom första fisken alltid bara brukar vara nån snipa när det hugger så snabbt så tar jag dock det hela väldigt avslappnat. Jag sätter mig på knä för skojs skull och gör ett ganska slarvigt mothugg och påbörjar sedan en lite klumpig drillning på grund av min låga position. Lite ringrostig efter en lång säsong med öppet vatten så har jag svårt att bedöma om det är stort eller litet. Jag tippar ändå på en femma på grund av fiskens ganska lugna beteende och när vi ser hela gäddan genom den blanka isen misstänker jag att det nog kan vara aning större ändå, en sjua möjligtvis. Jag ställer mig upp och blir lite allvarligare, det var ju i alla fall inte någon snipa som jag hade trott även om det inte är en speciellt stor gädda på några sätt. Markus kan snart landa fisken som vi bestämmer oss för att ta en snabb vikt på. Vi känner nämligen båda två att vi har lite svårt att bedömma exakt vad den kan väga, det var ju länge sedan vi ismetade senast. Vågen strular lite när jag ska väga av påsen, den stänger av sig själv och jag måste göra om proceduren innan vi kan lägga i gäddan. Jag lyfter lite snabbt och hinner se att siffrorna visar något på 11 kilo så jag avbryter lyftet och konstaterar att avvägningen blev helt tokig. Vågpåsen vägs av igen, gäddan läggs i och lyfts för andra gången. Vågen visar fortfarande över 10 kilo... va? Kan det vara möjligt frågar jag Markus som är lika fundersam. Vi lägger ner gäddan, tar ett steg tillbaka och inser att den kanske kan vara större än vi trodde ändå. Måttbandet visar 114 cm vilket betyder att vågen antagligen visar rätt vikt. Vi inser att vi har blivit helt galet storleksblinda efter alla feta och grova plussare vi tagit under hösten. Gäddan framför oss var mycket mycket större än vi trodde. Den exakta vikten antecknas till 10.4 kilo och efter det kändes både fiskepasset och det nya vattnet väldigt lyckat!

10.4 kilo på 114 cm blev dagens första fisk

Var rädd om er i vinter - använd isdubbar!

Just nu råder det en kraftig kyla över hela landet som kommer lämna efter sig mängder av isbelagda sjöar och vattendrag och kommer locka ut många på isfiske. Här uppe i Norr har isarna legat stadigt i flera månader nu men i större delar av landet ser det annorlunda ut. De första isarna är alltid förrädiska för det är så otroligt lite som krävs för att påverka om det lägger sig is eller inte på en specifik plats. Det kan vara 5 centimeter perfekt is på större delar av sjön men på någon del kanske isen bara är 2 cm för att det strömmar lite runt en udde, eller för att vinden låg från en sådan riktning att isen la sig lite senare på den delen. Är man oförsiktig och inte uppmärksam på förändringar i isen så är det då stor risk att gå igenom. Med den snö som nyligen kommit så blir det dessutom ännu svårare att upptäcka dessa farliga platser.

Att gå igenom isen är i bästa fall en otrevlig och extremt kall upplevelse som förstör en bra fiskedag. Förutsatt att man har isdubbar för att ta dig upp. Men, saknar du isdubbar så kan hela upplevelsen förvandlas till ett livsfarligt dopp. På blanka och tunna isar kan det vara helt omöjligt att ta sig upp igen och efter en kort stunds krampaktigt sparkande och greppande efter fäste så kan det vara för sent. Men ett par isdubbar runt halsen gör hela skillnaden. Det blir enkelt att ta sig upp igen och det enda man behöver mista är stoltheten och en bra fiskedag.

Så var inte en idiot. Skaffa ett par isdubbar och ha dom alltid runt halsen när du vistas på osäkra isar, tidigt eller sent på säsongen, eller på platser där det strömmar. Isdubbar är den överlägset billigaste och effektivaste försäkringen du kan hitta i livet.

Jag själv använder denna modell som har inbyggd visselpipa vilket kan vara ytterligare en bra funktion för att åkalla uppmärksamhet om du är själv på isen, vilket jag i och för sig inte tycker man någonsin ska vara om isen är osäker.

Overklig helg med fem tior på nära tolv kilo i medelvikt!!

Hur förmedlar man en känsla som inte går att beskriva med ord?  En magisk helg denna höst utspelade det sig något för mig och Johan som jag fortfarande inte riktigt har smält. Jag tror att man måste vara där i stunden, i euforin, och i kaoset för att verkligen förstå vad en sån här händelse kan göra med en inbiten gäddfiskare. Efter denna galna helg kunde vi summera fem gäddor över tio kilo med en snittvikt just under tolv kilo där jag stod för en av dom grymmaste sviterna jag har hört talas om. Ett hat trick med gäddor på 11, 12 och 13 kilo under samma dag!! Det är utan tvekan det sjukaste gäddfisket jag har varit med om och tråkigt nog kanske någonsin kommer vara med om. Man läser ibland om magiska fisken när några lyckliga personer befinner sig på exakt rätt plats under rätt tid och gör precis allting rätt. Dessa gånger när precis allting stämmer verkar det som att vad som helst är möjligt. Att själv ha fått vara med om en sådan dag känns fortfarande helt overkligt och samtidigt så himla fantastiskt. Detta minne kommer värma gött i vintermörkret!

Metoden för helgen var flötestrolling med deadbait precis som det har varit nästan alla andra pass denna höst. Efter några timmar med lite halvdålig aktivitet på lördagsmorgonen så ger jag vertikalfiske en chans men hinner inte fiska många minuter innan mitt innersta flöte dyker och linan börjar ticka iväg. Rullen skriker till och tolvfotaren bokstavligt talat dubbelviks när jag sätter in mothugget. Jag blir lätt chockad av den extrema tyngden jag möts av. Det här är inte likt något jag tidigare har varit med om och nu börjar tankarna spinna. Gäddan går riktigt tungt, nästan för tungt tänker jag. "Är den snedkrokad?" Säger jag till Johan sekunderna innan den bryter ytan 20 meter bakom båten. Nej, den ser ut att sitta som den ska... Den gör sedan ett tappert försök till att häva sin enorma kropp ovan vattenytan och jag förstår plötsligt precis vart tyngden kom ifrån! Det vi får skåda under vad som antagligen var världens längsta sekund är något helt overkligt grovt och kaos bryter snabbt ut i båten. "Håvjäveln!" skriker jag till Johan medans jag försöker kontrollera mina knän som är på väg åt alla möjliga håll. Fighten blir kort och Johan håvar stiligt gäddan samtidigt som vi upprepade gånger förklarar högljutt vilket as det här är. Vi vet båda att den är långt över mitt tidigare pb på 11.9 men vi vågar inte spekulera i några exakta siffror. För det som nu ligger i håven är så långt över något man tidigare har upplevt att det inte ens går att uppskatta en rimlig vikt. Vi mäter gäddan till 119 centimeter och i en avvägd säck visar vågen 13630 gram! Höstens mål att komma över reg var avklarat och alla livets sega och plågsamma fiskepass fick plötsligt en mening. Jag har aldrig tidigare upplevt en starkare lycka under hela mitt fiskeliv och jag tänkte att nu ska jag bara njuta resten av helgen för det kan verkligen inte bli bättre än så här. Men oj så fel jag hade!

Den brutalaste gäddan jag någonsin har sett med egna ögon.
13.63 kilo och 119 centimeter. Krossade mitt gamla personbästa och blev första över reg!

Dagen fortsätter och Johan får några hugg men har verkligen otur denna dag då han gång på gång tappar fisk strax efter mothugget eller helt enkelt gör mothugg utan att något är där. För mig går det dock bättre. Jag svävade fortfarande på moln när samma flöte dyker några timmar senare och Johan som sitter vid årorna nästan smärtsamt får se händelseförloppet från förmiddagen upprepa sig. Allt går som det ska och min andra plussare för dagen är snart landad. Denna vägs till 11.45 kilo fördelat på hela 120 centimeter. Så sjukt underbart!

11.45 kilo fördelat på 120 cm.

Ungefär en timme senare får jag mitt nästa hugg och vid det här laget så förväntar vi oss nästan en till stor gädda. Mycket riktigt så möts jag åter igen av en riktigt bra tyngd i mothugget. "Du drar ju en till tia, det är en tia..." säger Johan skämtsamt samtidigt som vi båda vet att det inte alls är omöjligt. När gäddan strax därefter bryter ytan med huvudet så känns det ganska säkert. "Japp, det är en tia" säger jag lugnt. Vi det här laget så förvånade det mig inte ett dugg och jag hade ärligt talat reagerat starkare på en åttakilos de flest andra dagar. Gäddan landades efter en härlig fight och vi kunde konstatera att jag hade fullbordat mitt hat trick med en riktigt stadig tös på 12850 gram och 120 centimeter. Det var bara för sjukt och vi kunde inte göra annat än att skratta åt det. Men jag såg också på Johan att hans frustration över sina många missade fiskar ökade...

Vacker, stark och välmående gädda på 12.85 kilo och 120 cm.

Efter min tolva började det skymma i stadig takt. Dagarna är korta under den mörka hösten i norra norrland och det är tyvärr inte många fiskbara timmar under ett dygn. När det dessutom känns så fruktansvärt hett som det gjorde den här dagen så blir man ännu mer stressad när man känner att minuterna tickar iväg och gäddornas jaktljus sakta sinar. Men samtidigt så visste vi att det kan räcka med ett enda hugg till, och det gjorde det. 

I det sista ljuset så börjar Johans baitrunner knarra och vi blir helt skärpta, helt fokuserade på att allting skulle gå perfekt. Jag ror så att båten ligger bra, inga slaklinor är i vägen. Johan sätter in ett bra mothugg och den här gången går det bra, gäddan verkar sitta och den verkar dessutom vara fin. Jag släpper årorna när det blir dags och håvar gäddan som först ser lite liten ut. Men våran uppfattning har blivit lite skev av de tre tidigare asen och när vi ser att den har riktigt bra rygg så känns det bättre. Vågen bekräftar våra förhoppningar och visar 10830 gram! Helt....sjuk...dag

I sista ljuset kom äntligen fisken som räddade Johans dag efter många missade gäddor.
10.83 kilo muskler.

Som grädde på moset så lyckades jag även höja mitt personbästa på vertikalfiske under helgen, ganska rejält dessutom. Vi brukar alltid vertikalfiska samtidigt som man flötestrollar, både för att maximera sina chanser men också för att sysselsätta sig med något. Det kan annars vara lång väntan mellan varje hugg när man jagar riktigt stor gädda och det tär lätt på psyket. När jag vertikalfiskar riktat efter gädda så föredrar jag riktigt tunga skallar och jiggar med mycket egen rörelse. Mieko Predator jighead 175 gram tycker jag är perfekt med sina många fästpunkter och med en så pass tung skalle så får man bra kontakt med jiggen även om det är djupt eller strömt. Som jigg använder vi nästan uteslutande Mieko Predator Shad 25 eller Spinnertail och just denna dag var det en spinnertail i färgen "Is" som levererade. Jag fiskar jiggen ca 2 meter ovanför botten när jag plötsligt ser på ekolodet att något rör sig under jiggen och en halv sekund senare försvinner all tyngd i spöet. Trots säkert en meter slacklina så sitter mothugget och en lång och underbar fight påbörjas. Gäddan gör 5-6 långa rusningar mot botten rakt under oss innan den tröttnar. Medans Johan krokar av en mindre fisk han får på flötestrollingen så håvar jag själv min och börjar inse att den är riktigt grov. Vågen visar att mitt personbästa på vertikal nu är höjt till 10.9 kilo! Helgens femte över tio kilo är landad och vi har precis skrivit ett litet stycke historia...

Första tian på vertikalfiske, 10.9 kilo för att vara exakt!

Starten på höstfisket

Jag vill inte påstå att jag har hunnit fiska mycket gädda den här hösten. Som det ser ut nu så är det nog inte så jättemånga helger med öppet vatten kvar heller tyvärr. Tre hela helger med gäddfiske har det dock blivit och det känns skönt att vara igång igen efter ett långt sommaruppehåll med flera andra arter som i och för sig också är roliga, men de är ju inte gädda.

I slutet av september så bar det av upp mot Storavan och Uddjaur för att fiska tillsammans med några sköna människor från Mieko Family. Vi bodde på gäddfisecamp Arjeplog som mer exakt ligger i Mellanström precis mellan de tidigare nämnda sjöarna. Det är verkligen helt absurda vattenmassor att fiska på i närområdet. Våra två dagar räcker verkligen ingenstans och man börjar förstå vilka fantastiska fiskemöjligheter som finns här. Hur som helst så var fisket ganska segt men det kom upp ett par finare gäddor ändå. Jag och Markus som trollade fick ett par stycken runt metern och jag tror att den snittvikt vi upplevde var bättre än i dom spinnfiskande båtarna. Däremot så togs helgens största gädda på 112 cm på just spinnfiske! Vi som trollade hittade stim med bytesfisk ute på 12-20 meters djup och koncentrerade våran trolling på dessa områden. Det verkade fungera och levererade gäddor med jämna men långa mellanrum, i stort sett kom huggen alltid just när vi passerade en boll med bytesfisk.

Pelagiskt trollad gädda på egentillverkat bete! Naturtrogna färger fungerade klart bäst.

Den andra fiskehelgen lade jag här nere i Västerbotten tillsammans med Johan Byström som bloggar för deras fisketeam Fit For Fishing. En mycket trevlig blogg tycker jag och killarna är också bra på att filma deras fiske så på deras Youtube-kanal finns en hel del bra videor! Vi körde flötestrolling och hade speciellt på lördagen ett riktigt roligt fiske med flera galet starka och pigga gäddor i 5-7 kilos klassen. Någon riktigt bra toppfisk kom tyvärr aldrig men vi hade sjukt kul i alla fall. Den största gäddan tog jag faktiskt på spinnfiske när vi efter många timmars flötestrolling bestämde oss för att variera fisket lite. I ett spinnstopp i slutet av första kastet small det till i spöet och jag klippte dit ett blixtsnabbt mothugg. Detta bemöttes med en häftig och våldsam krafturladdning på väldigt kort lina och stum broms. Jag såg ju att det inte var någon rekordgädda så jag valde att pressa den hårt och vi kunde snabbt landa en väldigt pigg och välmående gädda på 7.41 kilo.

Urstark och vackert tecknad sikmördare. Klippte en Mieko predator shad stenhårt i ett spinnstop precis invid båten!

Nu senast så skulle jag och Mårten göra en helgsatsning på ett vatten vi vet håller stora gäddor men verkar vara svårfiskat. Markus hakade på den satsningen och med sig hade han Jens. Planen blev då att köra två båtar och nöta på samma vatten under två dagar för att ge det en ärlig chans och förhoppningsvis hinna knäcka någon kod och komma i kontakt med riktigt stora gäddor. Lördagen var dock seg, riktigt riktigt seg. Jag och Mårten landade 5 extremt små snipor och tappade ytterligare några lika små. Markus och Jens fick några fler men storleken var även där under all kritik. Hade vi i alla fall lyckats hitta några femmor eller till och med nån sjua så känns det värt att nöta vidare. Men vi beslutade att istället välja andra vatten dagen efter. Mårten skulle dessutom på en spelning på kvällen och kunde inte komma ut tidigt på söndagen så jag fiskade med Markus och Mårten körde då ensam.

Söndagens fiske var bedrövligt segt. Det var spegelblankt och soligt hela dagen och det var bara en kort stund tidigt på morgonen som gäddorna var aktiva. Under den korta perioden lyckades vi i alla fall ta en hyfsad gädda på 7.34 kilo.

Dagens första gädda var en sjua som kom på westins jätte.

Efter lunch får vi en rapport från Mårten som nu har hunnit ut på sitt vatten. Han hade betydligt bättre förhållanden med vind och mulet till en början och hade snabbt fått dubbelhugg med en trea och en femma på djupriggarna. Bara en liten stund senare får jag en halvskakig bild på en håvad gädda med en westinare i mungipan. Det var svårt att se exakt storlek från bilden men jag gissade 6 kilo. Mårten svarar "mycket större" och ringer snabbt upp. Jag hade tydligen gissat 4 kilo för lite! Gäddan var hela 119 cm lång och vägde lite drygt 10 pannor! Extra roligt att den tog en westins jätte som jag själv för något år sedan customlackade i en ljus regnbågsfärg åt Mårten.