Blåsigt gäddfiske

Det blev ett pass med Mårten, Markus och Anton igår med ganska bra resultat. Mannen för dagen blev Mårten den här gången som tog båda de två största fiskarna. Prognosen sa att det skulle vara soligt och fint under dagen men blåsa del, det visade sig vara en underdrift, det blåste stundtals överjordiskt mycket. Mårten tänkte till och tog med sig ett vindskydd som vi skulle sitta bakom men det blåste så mycket att vindskyddet inte pallade trycket och lossnade efter en stund. Saker flög iväg över isen och stolarna välte flera gånger och att springa på ett fäll i motvind var ungefär fem gånger så jobbigt som att springa med vinden. Det blåste helt enkelt otrevligt mycket, men det var i alla fall soligt!

Det högg rätt så bra under hela dagen men gäddorna kändes inte riktigt helt igång, det blev många spottade beten och dessutom många vindfäll som fick oss att springa i onödan. Stundtals blev det lite väl slitsamt och jag vet då att i alla fall jag längtade något djuriskt efter en dusch och en mjuk soffa när dagen började ta slut. Vi fick ju dock som sagt några bättre fiskar i alla fall vilket var skönt då det var ett nytt vatten. Jag gör mitt första mothugg för dagen och känner bra tyngd men inte mycket mer och när den kommer till hålet så känner jag någon knyck och sen flyger det upp en stor mört ur hålet. Jag hade inte lyckats riva loss krokarna från mörten i mothugget och det var säkert därför gäddan inte satte emot någonting, den var aldrig krokad. Lite senare under dagen så fäller det på samma spö igen och nu är det Mårtens tur, han lyckas bättre och landar en fin gädda på 7.270 kg på 99 cm. Det går ju inte att veta att det var samma gädda men det är inte omöjligt.

Sedan tog jag en halvbra fisk på typ 5.6 kg i samma kondition som faktiskt gav rätt fin fight och medans vi åt lunch så såg vi att en vippa längst bort hade fällt så jag och Mårten springer dit. Gäddan är kvar och landas efter en stunds bökande mot iskanten. Den här är också en bra fisk men jag gissar lägre än Mårten som säger att det är en till sjua, jag är inte van gäddor som är så grova verkar det som för Mårten hade rätt. Markus ser att vi verkar ha fått något bättre så han ringer (går inte att ropa i vinden) och frågar vad han ska ta med sig, kamera och c&r väskan svarar jag. Gäddan vägde 7.6 kilo och var 100 cm lång, något fetare än den tidigare men lite sämre höjd och bredd kanske. Helt okej resultat för att vara första gången på ett vatten, dessutom så bommade vi nog mest troligt en till 7+ lite senare, rejäl bettbredd på den mörten. Blir nog mycket ismete framöver känns det som. Våren har redan börjat visa sig här uppe och snart är det riktigt fina snöfria isar och soliga dagar, då går det inte att sitta inne oavsett hur stressigt det är med skolan.

"The Holy Roach"

De senaste två helgerna har använts till att testa nya ställen att ismeta gädda på. Det går ju ofta inte så bra när man testa nya ställen. Det är svårt att veta hur botten ser ut, man vet inte vart man ska sitta och första gången man testar så kanske det är dåligt på grund av väder och andra förhållanden. Men ibland så lyckas man hitta rätt på en gång och då får man verkligen känna sig riktigt nöjd som fiskare. Att hitta nya givande ställen är nog det som ger mig mest glädje inom gäddfisket och därför var gårdagen en av de bästa fiskepassen i mitt liv. Jag, Markus och Rasmus som praktiserade hos Mieko den här veckan skulle testa ett ställe som jag har sneglat på ett tag. Vi åkte tidigt för att vi vet att förmiddagen brukar kännas hetast och så fort vi hade fått ut våra grejer så fäller det. Dagens första gädda är på runt 3-4 kilo men för sin storlek så var den väldigt grov. Dock skulle det visa sig att den här gäddan tyvärr hade bäst form av alla vi fick under dagen. Det fortsatte med ett gäng riktigt små gäddor och innan lunch fäller det på spöet längst bort. Jag skyndar mig dit och möts av en rulle som töms på lina i bra takt och i mothugget blir det inte mycket svar. Den långa och elastiska linan flexar och jag får veva som en tok för att få bra kontakt med fisken. När jag har tyngd så fortsätter jag pumpa en bra stund innan gäddan kommer till hålet första gången. Först då ger den tecken på liv och sätter i väg i en monsterrusning och verkar gå fast i något en stund men lossnar efter vad som kändes som en evighet men troligtvis bara var någon sekund. Den gör några till rusningar och sen kommer den snällt upp i hålet och landas av Rasmus. Markus som hade varit i skogen och gjort som björnen bruka göra kom i lugn takt och blev förvånad när han kom fram, den såg mycket mindre ut på håll. Gäddan vägde 7.44 kilo och var 101 cm lång vilket är ganska hyfsad kondition i Norrbotten.

7,44 kg 101 cm

Nu tändes grillen och korvar stektes medan vi tog in lugnet och kände oss nöjda över att ha fått i alla fall en metersfisk på ett nytt ställe. Efter första korven fäller det och Markus springer dit för att kroka, det ser ut som att det går bra men i hålet så släpper gäddan som troligtvis var väldigt liten. Mörten fick vi behålla och jag och Rasmus som var kvar vid grillen diskuterade om det var bra eller dåligt att han tappade gäddan, den var ju liten och man vill inte slösa bete i onödan men hade han landat den så hade det blivit Rasmus tur. Vi kör ju oftast varannan landad fisk så det var fortfarande Markus tur. Vi skämtade lite och sa att nästa gädda säkert är en tia bara för det. Det tog inte lång tid så fälle det igen och Markus sprang dit samtidigt som han klagade på att han hade fått ont i magen av att springa när han nyss hade ätit. Även den här snipan missar han och lägger sig i besvikelse och smärta på snön bredvid hålet. Rasmus tycker att vi ska hjälpa Markus lite så han tar en ny mört och börjar gå mot hålet och möter Markus halvvägs dit. Där går Rasmus ner på ett knä och överlämnar mörten tillsamman med orden "the holy roach" och Markus går och sätter ut den på spöet, vi skämtar och flamsar mycket när fisket är trögt. Tredje rundan med korv ligger på grillen och spöet med the holy roach fäller än en gång och medans Markus springer dit så filmar Rasmus och jag säger lite skämtsamt att "nu tar han säkert en tia". Vi hade officiellt inga stora förhoppningar för den förra gäddan som var där och stal mörten var liten, men det här fället såg inte ut som att det var så litet så jag hade ändå lite förhoppningar. När vi såg Markus göra mothugg så var det solklart att det var en bra fisk och vi sprang dit med kamera och annan utrustning. Efter en stund var den klar för landning så ser jag ner i hålet och försöker lirka upp gäddan, där möts jag av ett riktigt stort öga och en skalle som borde kunna tillhöra en väldigt stor gädda. Vi får upp henne och tänker för runt nio kilo men när måttbandet visar hela 118 cm så ändrar vi oss, det måste vara 10+ och det kan till och med vara nytt is-pb för Markus. Tyvärr så ser vi efter mer granskning att den är lite väl smal baktil men vikten blev trots det fina 10,18 kg! Det är Markus första ismetade tia i Norrbotten och kanske hans första riktigt värdefulla tia. Den här fisken har han kämpat för och är helt klart värd den!

10,18 kg 118 cm

De stora fiskarna verkade vakna senare än de små och ganska snart så fällde samma spö som jag tog sjuan på tidigare. Den här gäddan kändes nästan lika stor och mycket riktigt så var det ännu en sjua. Det känns extremt bra att vi lyckades hitta ett till ställe värt att fiska fler gånger på och att vi dessutom har fått en bra uppfattning om vart de stora individerna går och hur man kommer åt dom redan efter ett pass, det underlättar för framtiden.

Regglake!

Rubriken har ju redan sagt det viktigaste. I går kväll tog jag en riktig drömfisk, en lake över reg-gränsen. Det är min första art över den gränsen och det blev inte mycket sömn i natt kan jag lova.

För många är ju gränsen för storfiskregistrering det enda riktigt viktiga målet vad gäller vikter för olika fiskarter. Gädda är väl lite speciell i den bemärkelsen då även 10 kilo är en för många väldigt viktig gräns (reg ligger på 12). Jag har aldrig sett mig som någon specimenfiskare som enbart jagar de stora individerna utan har haft lätt att se värdet i att bara fiska för nöjets skull utan att fokusera allt för mycket på resultatet. Men det betyder ju inte att man inte ständigt har de där riktigt höga vikterna i bakhuvudet och självklart vill man alltid nå den gränsen om det går. I går kväll nådde jag alltså det målet, jag tog en lake över reg-gränsen 4 kilo. Även om jag inte har fiskat lake i mer än två år så har jag blivit otroligt intresserad och fascinerad av arten och har verkligen lärt mig att uppskatta ett så här pass stort exemplar så mycket som jag borde göra, för det är verkligen en riktigt stor och ovanlig fisk. Men jag vill också påpeka att jag är väldigt ödmjuk gällande den här fisken, hade det inte varit för Markus och Mårten som jag har fiskat med den här vintern så hade jag inte sett dom resultat som jag har gjort. Mats är en annan person som jag ännu inte har fiskat lake med men däremot har vi utbytt en del tankar och idéer, men främst så har hans egna lakfiske inspirerat mig mycket. Mats lyckades själv komma över den magiska gränsen förra vintern med en riktigt fin lake på 4120 g och 87 cm.

Till gårdagens händelseförlopp då. Det var jag och Markus som begav oss ut för vädret var fint och jag var ledig från skolarbete för första kvällen på över en vecka. Väl ute på isen så borrar vi fem hål, två för pimpel och tre för mete. Efter vi satt ut metena som ska visas sig förbli helt orörda under kvällen så betar jag pimpelkroken med en bit av en ett år gammal sönderfrusen strömmingsfilé, lakarna är inga finsmakare direkt. Det tar bara knappt tio minuter av dunkande innan jag känner ett litet ryck i spöet. Jag dunkar två gånger till och håller sedan helt stilla med sträckt lina...något rör sig lite i andra änden så jag lyfter sakta och känner att det är något som håller i betet. Det tar totalt tvärstopp i mothugget, först tyngden från fisken och lite senare från iskanten men jag förstår inte riktigt att den är stor ändå, allt går lite för fort. Men när huvudet kommer upp i hålet och jag tänder pannlampan så skriker jag rakt ut. Jag minns inte alls vilka ord jag skrek men det fångade då Markus uppmärksamhet för han kom snabbt och hjälpte till. Vi blöter en hink och väger av den på vågen, laken åker i och vågen visar 4.35 kg!! Vi väger den en gång till för att vara säker och vågen säger fortfarande samma sak. I den stunden försvinner all kyla, man blir varm och go i hela kroppen och alla problem i hela världen bara försvinner. Om någon frågar mig varför jag fiskar så är det där nog svaret. Vi mäter den till 82 cm och tar sedan några bilder innan hon självklart får simma hem igen för att leka och sprida sina gener så att fisket kan fortsätta vara bra även i framtiden.

4.35 kilo och 82 cm slemmig sötvattenstorsk

Jag vet inte vad mer man kan säga. Det blev en liten lake till för mig ganska snabbt, troligtvis en hane som följde efter den här stora honan. Sen hände det inget mer för någon av oss så vi kände oss nöjda och packade ihop för kvällen, vi skulle åka och vittja våra mörtstugor också och ville komma hem i tid. Det blir helt säkert mer lakfiske framöver och vi försöker just nu planera in en helgsatsning med sikte på riktigt stora lakar som jag hoppas att jag får tid till. Det är ju tyvärr så att skolan ofta har en negativ påverkan på fisket, och tvärtom också för den delen...

Lakar i grodyngelformat kan nog göra vilken fiskare som helst lite exalterad

Snabb uppdatering på lakfisket

Det har blivit några korta pass efter lake de senaste veckorna med varierande resultat. Det har varit ganska segt överlag med väldigt få landade fiskar och några bompass men däremot så har storleken varit riktigt fin. I onsdags förra veckan var jag och Markus iväg en sväng efter han slutade jobba. Efter att ha fått en väldigt liten lake så flyttade vi oss en bit och ganska snabbt fick jag ett hugg på pimpel. Inom loppet av några minuter så hade jag dragit tre fina lakar och Markus som satt bredvid kände inte ett pill. Den första av lakarna vägde kanske just över kilot, den sista vägde lite under två, och den mellersta vägde hela 3,45 kilo och blev därmed nytt personbästa för mig! Det var en riktigt grov men inte särskilt tjock lake som verkligen hade karaktär, nog den coolaste lake jag sett. Troligtvis var det en gammal hane som varit med om mycket, fenorna var grova och hackiga efter ett långt liv. Vi mätte den till 78 cm vilket är ganska mycket på den vikten. En hona med rom på samma längd hade nog kunna väga uppemot 4 kilo.

Jag var dit någon dag senare och tog även då en fin lake på 2.25 kilo som var betydligt tjockare, en hona med all säkerhet. Lakarna börjar närma sig lek nu i vissa vatten och honorna väger en bra bit mer än hanarna. Markus var ute på lakfiske ikväll faktiskt och hade bra tur nu när inte jag var med, jag brukar ju annars ha för vana att ta de stora fiskarna när vi fiskar tillsammans. Nu när Markus var den enda med krok i vattnet så passade han på att lura en ännu större lake än min och återta ledningen i lakfiskeligan. 3.54 kilo vägde den damen och var 74 cm lång. Tyvärr så hade han bara mobilen att fota med så fotot är lite halvtråkigt, men vad gör det med en så fin lake i famnen. Grattis på födelsedagen Markus!

Tia på ismete!

Nu har jag gjort det igen. Jag trodde att min skulle ta slut samtidigt som året 2013 men det verkar inte så. Första passet som riktas efter gädda för det nya året så kniper jag en efterlängtad is-tia! Vad ska man nu göra resten av vintern då, regga på lake? Nej, ärligt talat så är jag bara mer taggad på gädda nu än jag var innan helgen. Det blev en riktigt kickstart på årets gäddfiske och nu vill man ju självklart ha mer, mycket mer.

Vi var fyra fiskesugna och förväntansfulla grabbar som satte ut alla våra 22 spön tidigt på morgonen. Vi hade bete i varierande storlek och hälsotillstånd och vi spridde ut grejerna så man nästan hade behövt kikare. Efter en stund kom första fället, en liten snipa. Strax efter kom nästa snipa, på samma spö. När vi satte oss igen kom det en till gädda på samma spö!? Helt sjukt. Det är typ en på tiotusen att det händer om alla spön har samma chans. Vilket dom ju troligtvis inte har, för fiske är ju magiskt som alla vet. Det är mycket som påverkar hur fisken beter sig men ingen vet riktigt vad eller hur. Därefter högg det mer utspritt men vi märkte att ett område kändes hetare så vi omplacerade några spön till det området. Den här dagen körde vi på våra egna spön förutom jag och Markus som delade på våra. Anledningen var att de andra hade lite olika många spön. Klockan halv ett kom hugget som alla väntat på, på ett mina och Markus spön, och det var min tur att ta den här fisken. Jag var snabbt fram till hålet medans de andra samlade ihop tång, kamera och sådant. Fisken gick från hålet så jag fick ett bra mothugg...HELT tvärstopp verkligen. Från lite avstånd såg dom andra hur rauma medium spöet vek sig så mycket det bara kunde, det såg ut som ett "C" tydligen. Men sen kom fisken snällt närmare hålet när jag började pumpa och jag tänkte ungefär fem kilo, den hade ju lite fart i mothugget så det kanske kändes extra tungt. Då kom gungen från huvudskakningarna...det måste vara ett monster tänkte jag. Det kändes precis som att krokarna tappade fäste och sen laddades spöet maximalt i nästa sekund för att sedan bli slakt igen, så djupa var "tunggungen". Den gjorde några rusningar efter den kom till hålet första gången men fighten blev inte speciellt lång ändå. Gäddan var i väldigt fin kondition och vägde 10.67 kilo, min fjärde över tio och den första på ismete!

Precis i skymningen fällde det på ett av de spön vi hade flyttat tidigare. Det var Mårtens eller Antons spö, för långt bort för att se riktigt. De springer dig medans jag och Markus går i lugn takt. Tydligen var det Mårtens spö och när han krokar så fäller spöet brevid, det är mitt så jag börjar springa. Jag passerar Mårten och ser på spöböjen att hans fisk är stor. När jag krokar min så känns den också stor, större än tian nästan. Vi står och drillar samtidigt och skriker till varandra att dom är stora, försöker gissa vilken som är störst. När min kommer upp så är det "bara" en urstark sjua som jag krokar av medans Mårten drillar klart sin som verkar större. När båda är landade så tar jag med min gädda till honom för vi hade vågsäcken där. 6.9 var min och hans vägde hela 9.3 kilo, skapligt dubbelhugg! Det blev ett fint avslut på en grym fiskedag. Jag hoppas att jag får uppleva liknande pass fler gånger.

Jo jag är nog lakfiskare nu

Det blev ett till pass riktat efter lake idag och det gick riktigt bra. Det var som vanligt tillsammans med Mårten som jag åkte iväg efter lunch idag. Vi har haft bra huggperioder i skymningen förut och tänkte försöka komma iväg i tid även idag. Det var ett bra val verkar det som. Det var relativt dött den första halvtimmen med bara en väldigt liten lake på mete men i skymningens sista ljus så hände det grejer. Först kommer ett ordentligt pling ifrån ett spö och Mårten går fram för att undersöka. Vippan rör på sig och han krokar och börjar veva upp fisken. Stundtals känns fisken väldigt tung och den gör även en rejäl rusning och tar några meter lina. Mårten börjar nästan tro att det är en gädda men jag får syn på fisken genom hålet och ser att det är en riktigt fin lake. Upp kommer en smällfet och ganska lång fisk som i våra ögon lätt skulle kunna vara den efterlängtade 3 kilos laken. I samma stund som den här krokas av så fäller spöet närmast och jag blir tvungen att låta Mårten sköta vägning själv. Min fisk visar också en fin tyngd på vägen upp och när vi lägger dom båda bredvid varandra så ser Mårtens helt klart tyngre ut. Hans vägde hela 3.250 kilo och eftersom min är smalare så väger den "bara" 2.925 kilo, kanske en hane eller så har den hunnit leka redan.

Medans jag drillade min lake så högg det faktiskt på ett tredje spö också och det löste vi genom att Mårten gick och krokade den fisken snabbt så att den inte hinner svälja och sedan frikopplade vi rullen. Det fungerade ypperligt och när båda de stora var återutsatta så vevade han utan problem upp en liten "bäbislake" ur det tredje hålet. Det fortsatte hugga med jämna mellanrum men avtog när solen hade varit nere några timmar. Då verkade istället pimpelfisket bli mer effektivt för jag hade fyra hugg på pimpel under en kort tid. Det är faktiskt något vi har märkt att ibland skiftar fisket från att ena stunden bara funka på mete och i nästa stund kan det vara bara pimpel som gäller. Det är intressant tycker jag, laken överlag är en väldigt intressant art som det tyvärr inte finns som mycket kunskap om.

Det är märkligt det här med mål och drömmar. Vi hade satt upp ett litet mål för oss själva i vinter, vi skulle ta en lake på över tre kilo. Nu är det gjort och även om det var väldigt roligt så blir man ändå inte på något sätt "nöjd". Nu sätts istället siktet ännu högre, och man vill ha fler fiskar över den här gränsen än vad man tidigare egentligen tyckte var rimligt. Men det är som att man spräcker någon barriär och helt plötsligt blir saker inte så svåra längre. Ta mitt gäddfiske till exempel. I våras hade jag ett personbästa på 8.9 kilo och var sjukt nöjd över det (samma fisk som syns överst på bloggen). Nu, ett drygt halvår senare så har jag tre gäddor över tio kilo varav en är väldigt nära tolv. En till tia skulle i dagsläget inte alls kännas som en lika stor bedrift som den första gjorde. Det är på något sätt givet att det kommer fler snart och det är bara en tidsfråga innan nästa kommer upp. Detta även fast jag troligtvis inte har lärt mig särskilt mycket nytt som skulle öka mina chanser jämfört med samma tid för ett år sedan. Sportfiske är ett märkligt intresse på väldigt många sätt, och sportfiskare är nog ännu märkligare.

Har man blivit lakfiskare?

Shit alltså, jag trodde aldrig jag skulle bli så intresserad av lake som jag är just nu. Jag har ända sedan förra vintern känt att det skulle vara roligt att prova fiska efter lake. Det är något som jag inte alls har gett någon tid och faktiskt aldrig riktigt funderat över heller tidigare. Men jag och Markus försökte några gånger förra vintern med riktigt dåligt resultat och den enda laken jag fick den vintern var en riktigt liten krabat på säkert bara 200 gram. Intresset dog lite efter det. Men nu när Markus fick sina två tre kilos lakar i november så fick jag tillbaka suget igen, lakar är riktigt häftiga fiskar som också ger en rolig utmaning när det gäller att hitta fiskeställen. Gädda kan man fiska i princip vart som helst, du får i princip alltid nånting. Men laken kräver mycket mer kunskap och lokalkännedom för att hitta, och det tilltalar mig. Även om fighterna är väldigt odramatiska så känns det ofta som en stor seger att bara ha hittat en lake över huvud taget, med undantag för några redan kända och väldigt fångstsäkra ställen såklart.

Under jullovet så har jag och framför allt Mårten kört stenhårt på lake, utan att egentligen tänka på det känns det som. Det var inget som vi planerade riktigt, ingen satsning på något sätt utan det har bara blivit så. Vi fiskade gädda en dag och fick väl en del men sen tog betet slut, vi hade lite problem att hitta ny betesfisk och därför fick det bli lake under nästa pass, och sen var vi fast. Vi satt på ett ställe som brukar vara säkert men Mårtens tidigare erfarenhet var att det är väldigt svårt att hitta någon storlek på lakarna. Som tur är så verkar dock detta ha ändrats under de senaste åren. Vi har lagt en handfull pass där nu tillsammans och resultatet är rätt så imponerande tycker vi. Vi har sex stycken på över 2 kg varav tre av dom är på strax över 2,5. Dessutom har vi tagit några stycken på en bit under 2 kilo, såna fiskar som tidigare var väldigt ovanliga enligt Mårten. Både jag och Mårten lyckades under mellandagarna slipa våra tidigare personbästa som då hamnade på 2,665 för mig och 2.515 för Mårten, för oss väldigt fina fiskar. Det verkar verkligen som att vattnet är på uppgång och det känns väldigt roligt, förhoppningsvis så är hinner det bli ännu bättre några år framöver innan beståndet eventuellt går ner igen. Att bestånd av vandrande fisk går ibland går i cykler är något som många är överens om.

2.515 kilo

2.665 kilo

Platsen vi fiskade på är ett stort lekområde för laken och det blir fort sämre fiske när lakarna har fått göra sitt och börjar simma därifrån. Det senaste passet när jag var med drog vi fem stycken lakar över 2 kg på några timmar, tre av dom över 2.5. Mårten har lagt några fler pass där efter det men resultatet har bara blivit sämre och sämre. Därför har vi nu istället börjat undersöka andra potentiella fiskeplatser, med ganska god framgång. I går testade Mårten ett ställe som vi hade sett ut i somras när vi fiskade gädda och där hittade han några mindre lakar. Den platsen känns riktigt intressant nu när vi vet att det i alla fall finns lake där och den ska ges mer tid någon dag snart, kanske redan imorgon.

I kväll var vi tillsammans ut till ett annat ställe som Mårten hade fått nys om för ett bra tag sedan men aldrig provat och det kändes också riktigt hett. Kvällen började med att jag skar mig i tummen när jag skulle dela upp sillfiléerna till bete. Så jag var lite handikappad kan man säga, det är inte lätt att använda handen utan tummen. Hur som helst så började vi pimpla och efter bara några minuter så känner Mårten något men den släpper i krokningen. Jag kände också något svagt pill någon sekund senare och får en tydligare kontakt väldigt snart och krokar lite halvhjärtat då jag inte riktigt trodde det var ett hugg. Dock så känner jag en ordentlig tyngd och lyfter, efter en sekund så kommer en stor lakskalle upp i hålet och  eftersom jag inte riktigt kunde använda vänsterhanden så jag sliter upp den på isen (som var täckt av någon centimeter vatten). Laken lossnar precis när den glider upp och det blir lite kaos med handskar som nästan åker ner i hålet och dylikt. Nu ligger i alla fall en lake som definitivt är en bra bit över två kilo på isen och ålar sig, jag står på alla fyra och jagar efter den i vattnet och får till slut ett ordentligt grepp om den, dom är inte lite hala dom rackarna. Vi väger laken till prick 2,7 kilo vilket är nytt personbästa för mig och tar några kort, sen får den självklart simma hem igen. Vilken start alltså, 2,7 kilo efter några minuter på ett helt nytt ställe! Det är så det ska vara, ibland behöver man ha lite tur när man provar nytt annars är risken att man ratar stället och kanske går miste om en riktigt bra plats. Vi får inget mer efter det här och vädret börjar nu bli riktigt obehagligt med regn och blåst så vi packar ihop efter kanske en timme. Men jag är väldigt nöjd, jag tror att vi kommer ta fler fina lakar på den platsen nu i januari/ februari, som troligtvis är den hetaste tiden där. Det kommer bli mer gädda framöver också bara vi hittar mört, men jag tror inte det blir lika mycket som vanligt. Laken kommer definitivt ges mer tid den här vintern, det är jag helt säker på. Vi satsar på 3 kilo i alla fall, det känns som ett rimligt mål.

2.7 kilo lake
Lakar anses ofta vara fula fiskar, men jag tycker tvärt om att de är några av de vackraste arter vi har i våra vatten.