Snabb uppdatering på lakfisket

Det har blivit några korta pass efter lake de senaste veckorna med varierande resultat. Det har varit ganska segt överlag med väldigt få landade fiskar och några bompass men däremot så har storleken varit riktigt fin. I onsdags förra veckan var jag och Markus iväg en sväng efter han slutade jobba. Efter att ha fått en väldigt liten lake så flyttade vi oss en bit och ganska snabbt fick jag ett hugg på pimpel. Inom loppet av några minuter så hade jag dragit tre fina lakar och Markus som satt bredvid kände inte ett pill. Den första av lakarna vägde kanske just över kilot, den sista vägde lite under två, och den mellersta vägde hela 3,45 kilo och blev därmed nytt personbästa för mig! Det var en riktigt grov men inte särskilt tjock lake som verkligen hade karaktär, nog den coolaste lake jag sett. Troligtvis var det en gammal hane som varit med om mycket, fenorna var grova och hackiga efter ett långt liv. Vi mätte den till 78 cm vilket är ganska mycket på den vikten. En hona med rom på samma längd hade nog kunna väga uppemot 4 kilo.

Jag var dit någon dag senare och tog även då en fin lake på 2.25 kilo som var betydligt tjockare, en hona med all säkerhet. Lakarna börjar närma sig lek nu i vissa vatten och honorna väger en bra bit mer än hanarna. Markus var ute på lakfiske ikväll faktiskt och hade bra tur nu när inte jag var med, jag brukar ju annars ha för vana att ta de stora fiskarna när vi fiskar tillsammans. Nu när Markus var den enda med krok i vattnet så passade han på att lura en ännu större lake än min och återta ledningen i lakfiskeligan. 3.54 kilo vägde den damen och var 74 cm lång. Tyvärr så hade han bara mobilen att fota med så fotot är lite halvtråkigt, men vad gör det med en så fin lake i famnen. Grattis på födelsedagen Markus!

Tia på ismete!

Nu har jag gjort det igen. Jag trodde att min skulle ta slut samtidigt som året 2013 men det verkar inte så. Första passet som riktas efter gädda för det nya året så kniper jag en efterlängtad is-tia! Vad ska man nu göra resten av vintern då, regga på lake? Nej, ärligt talat så är jag bara mer taggad på gädda nu än jag var innan helgen. Det blev en riktigt kickstart på årets gäddfiske och nu vill man ju självklart ha mer, mycket mer.

Vi var fyra fiskesugna och förväntansfulla grabbar som satte ut alla våra 22 spön tidigt på morgonen. Vi hade bete i varierande storlek och hälsotillstånd och vi spridde ut grejerna så man nästan hade behövt kikare. Efter en stund kom första fället, en liten snipa. Strax efter kom nästa snipa, på samma spö. När vi satte oss igen kom det en till gädda på samma spö!? Helt sjukt. Det är typ en på tiotusen att det händer om alla spön har samma chans. Vilket dom ju troligtvis inte har, för fiske är ju magiskt som alla vet. Det är mycket som påverkar hur fisken beter sig men ingen vet riktigt vad eller hur. Därefter högg det mer utspritt men vi märkte att ett område kändes hetare så vi omplacerade några spön till det området. Den här dagen körde vi på våra egna spön förutom jag och Markus som delade på våra. Anledningen var att de andra hade lite olika många spön. Klockan halv ett kom hugget som alla väntat på, på ett mina och Markus spön, och det var min tur att ta den här fisken. Jag var snabbt fram till hålet medans de andra samlade ihop tång, kamera och sådant. Fisken gick från hålet så jag fick ett bra mothugg...HELT tvärstopp verkligen. Från lite avstånd såg dom andra hur rauma medium spöet vek sig så mycket det bara kunde, det såg ut som ett "C" tydligen. Men sen kom fisken snällt närmare hålet när jag började pumpa och jag tänkte ungefär fem kilo, den hade ju lite fart i mothugget så det kanske kändes extra tungt. Då kom gungen från huvudskakningarna...det måste vara ett monster tänkte jag. Det kändes precis som att krokarna tappade fäste och sen laddades spöet maximalt i nästa sekund för att sedan bli slakt igen, så djupa var "tunggungen". Den gjorde några rusningar efter den kom till hålet första gången men fighten blev inte speciellt lång ändå. Gäddan var i väldigt fin kondition och vägde 10.67 kilo, min fjärde över tio och den första på ismete!

Precis i skymningen fällde det på ett av de spön vi hade flyttat tidigare. Det var Mårtens eller Antons spö, för långt bort för att se riktigt. De springer dig medans jag och Markus går i lugn takt. Tydligen var det Mårtens spö och när han krokar så fäller spöet brevid, det är mitt så jag börjar springa. Jag passerar Mårten och ser på spöböjen att hans fisk är stor. När jag krokar min så känns den också stor, större än tian nästan. Vi står och drillar samtidigt och skriker till varandra att dom är stora, försöker gissa vilken som är störst. När min kommer upp så är det "bara" en urstark sjua som jag krokar av medans Mårten drillar klart sin som verkar större. När båda är landade så tar jag med min gädda till honom för vi hade vågsäcken där. 6.9 var min och hans vägde hela 9.3 kilo, skapligt dubbelhugg! Det blev ett fint avslut på en grym fiskedag. Jag hoppas att jag får uppleva liknande pass fler gånger.

Jo jag är nog lakfiskare nu

Det blev ett till pass riktat efter lake idag och det gick riktigt bra. Det var som vanligt tillsammans med Mårten som jag åkte iväg efter lunch idag. Vi har haft bra huggperioder i skymningen förut och tänkte försöka komma iväg i tid även idag. Det var ett bra val verkar det som. Det var relativt dött den första halvtimmen med bara en väldigt liten lake på mete men i skymningens sista ljus så hände det grejer. Först kommer ett ordentligt pling ifrån ett spö och Mårten går fram för att undersöka. Vippan rör på sig och han krokar och börjar veva upp fisken. Stundtals känns fisken väldigt tung och den gör även en rejäl rusning och tar några meter lina. Mårten börjar nästan tro att det är en gädda men jag får syn på fisken genom hålet och ser att det är en riktigt fin lake. Upp kommer en smällfet och ganska lång fisk som i våra ögon lätt skulle kunna vara den efterlängtade 3 kilos laken. I samma stund som den här krokas av så fäller spöet närmast och jag blir tvungen att låta Mårten sköta vägning själv. Min fisk visar också en fin tyngd på vägen upp och när vi lägger dom båda bredvid varandra så ser Mårtens helt klart tyngre ut. Hans vägde hela 3.250 kilo och eftersom min är smalare så väger den "bara" 2.925 kilo, kanske en hane eller så har den hunnit leka redan.

Medans jag drillade min lake så högg det faktiskt på ett tredje spö också och det löste vi genom att Mårten gick och krokade den fisken snabbt så att den inte hinner svälja och sedan frikopplade vi rullen. Det fungerade ypperligt och när båda de stora var återutsatta så vevade han utan problem upp en liten "bäbislake" ur det tredje hålet. Det fortsatte hugga med jämna mellanrum men avtog när solen hade varit nere några timmar. Då verkade istället pimpelfisket bli mer effektivt för jag hade fyra hugg på pimpel under en kort tid. Det är faktiskt något vi har märkt att ibland skiftar fisket från att ena stunden bara funka på mete och i nästa stund kan det vara bara pimpel som gäller. Det är intressant tycker jag, laken överlag är en väldigt intressant art som det tyvärr inte finns som mycket kunskap om.

Det är märkligt det här med mål och drömmar. Vi hade satt upp ett litet mål för oss själva i vinter, vi skulle ta en lake på över tre kilo. Nu är det gjort och även om det var väldigt roligt så blir man ändå inte på något sätt "nöjd". Nu sätts istället siktet ännu högre, och man vill ha fler fiskar över den här gränsen än vad man tidigare egentligen tyckte var rimligt. Men det är som att man spräcker någon barriär och helt plötsligt blir saker inte så svåra längre. Ta mitt gäddfiske till exempel. I våras hade jag ett personbästa på 8.9 kilo och var sjukt nöjd över det (samma fisk som syns överst på bloggen). Nu, ett drygt halvår senare så har jag tre gäddor över tio kilo varav en är väldigt nära tolv. En till tia skulle i dagsläget inte alls kännas som en lika stor bedrift som den första gjorde. Det är på något sätt givet att det kommer fler snart och det är bara en tidsfråga innan nästa kommer upp. Detta även fast jag troligtvis inte har lärt mig särskilt mycket nytt som skulle öka mina chanser jämfört med samma tid för ett år sedan. Sportfiske är ett märkligt intresse på väldigt många sätt, och sportfiskare är nog ännu märkligare.

Har man blivit lakfiskare?

Shit alltså, jag trodde aldrig jag skulle bli så intresserad av lake som jag är just nu. Jag har ända sedan förra vintern känt att det skulle vara roligt att prova fiska efter lake. Det är något som jag inte alls har gett någon tid och faktiskt aldrig riktigt funderat över heller tidigare. Men jag och Markus försökte några gånger förra vintern med riktigt dåligt resultat och den enda laken jag fick den vintern var en riktigt liten krabat på säkert bara 200 gram. Intresset dog lite efter det. Men nu när Markus fick sina två tre kilos lakar i november så fick jag tillbaka suget igen, lakar är riktigt häftiga fiskar som också ger en rolig utmaning när det gäller att hitta fiskeställen. Gädda kan man fiska i princip vart som helst, du får i princip alltid nånting. Men laken kräver mycket mer kunskap och lokalkännedom för att hitta, och det tilltalar mig. Även om fighterna är väldigt odramatiska så känns det ofta som en stor seger att bara ha hittat en lake över huvud taget, med undantag för några redan kända och väldigt fångstsäkra ställen såklart.

Under jullovet så har jag och framför allt Mårten kört stenhårt på lake, utan att egentligen tänka på det känns det som. Det var inget som vi planerade riktigt, ingen satsning på något sätt utan det har bara blivit så. Vi fiskade gädda en dag och fick väl en del men sen tog betet slut, vi hade lite problem att hitta ny betesfisk och därför fick det bli lake under nästa pass, och sen var vi fast. Vi satt på ett ställe som brukar vara säkert men Mårtens tidigare erfarenhet var att det är väldigt svårt att hitta någon storlek på lakarna. Som tur är så verkar dock detta ha ändrats under de senaste åren. Vi har lagt en handfull pass där nu tillsammans och resultatet är rätt så imponerande tycker vi. Vi har sex stycken på över 2 kg varav tre av dom är på strax över 2,5. Dessutom har vi tagit några stycken på en bit under 2 kilo, såna fiskar som tidigare var väldigt ovanliga enligt Mårten. Både jag och Mårten lyckades under mellandagarna slipa våra tidigare personbästa som då hamnade på 2,665 för mig och 2.515 för Mårten, för oss väldigt fina fiskar. Det verkar verkligen som att vattnet är på uppgång och det känns väldigt roligt, förhoppningsvis så är hinner det bli ännu bättre några år framöver innan beståndet eventuellt går ner igen. Att bestånd av vandrande fisk går ibland går i cykler är något som många är överens om.

2.515 kilo

2.665 kilo

Platsen vi fiskade på är ett stort lekområde för laken och det blir fort sämre fiske när lakarna har fått göra sitt och börjar simma därifrån. Det senaste passet när jag var med drog vi fem stycken lakar över 2 kg på några timmar, tre av dom över 2.5. Mårten har lagt några fler pass där efter det men resultatet har bara blivit sämre och sämre. Därför har vi nu istället börjat undersöka andra potentiella fiskeplatser, med ganska god framgång. I går testade Mårten ett ställe som vi hade sett ut i somras när vi fiskade gädda och där hittade han några mindre lakar. Den platsen känns riktigt intressant nu när vi vet att det i alla fall finns lake där och den ska ges mer tid någon dag snart, kanske redan imorgon.

I kväll var vi tillsammans ut till ett annat ställe som Mårten hade fått nys om för ett bra tag sedan men aldrig provat och det kändes också riktigt hett. Kvällen började med att jag skar mig i tummen när jag skulle dela upp sillfiléerna till bete. Så jag var lite handikappad kan man säga, det är inte lätt att använda handen utan tummen. Hur som helst så började vi pimpla och efter bara några minuter så känner Mårten något men den släpper i krokningen. Jag kände också något svagt pill någon sekund senare och får en tydligare kontakt väldigt snart och krokar lite halvhjärtat då jag inte riktigt trodde det var ett hugg. Dock så känner jag en ordentlig tyngd och lyfter, efter en sekund så kommer en stor lakskalle upp i hålet och  eftersom jag inte riktigt kunde använda vänsterhanden så jag sliter upp den på isen (som var täckt av någon centimeter vatten). Laken lossnar precis när den glider upp och det blir lite kaos med handskar som nästan åker ner i hålet och dylikt. Nu ligger i alla fall en lake som definitivt är en bra bit över två kilo på isen och ålar sig, jag står på alla fyra och jagar efter den i vattnet och får till slut ett ordentligt grepp om den, dom är inte lite hala dom rackarna. Vi väger laken till prick 2,7 kilo vilket är nytt personbästa för mig och tar några kort, sen får den självklart simma hem igen. Vilken start alltså, 2,7 kilo efter några minuter på ett helt nytt ställe! Det är så det ska vara, ibland behöver man ha lite tur när man provar nytt annars är risken att man ratar stället och kanske går miste om en riktigt bra plats. Vi får inget mer efter det här och vädret börjar nu bli riktigt obehagligt med regn och blåst så vi packar ihop efter kanske en timme. Men jag är väldigt nöjd, jag tror att vi kommer ta fler fina lakar på den platsen nu i januari/ februari, som troligtvis är den hetaste tiden där. Det kommer bli mer gädda framöver också bara vi hittar mört, men jag tror inte det blir lika mycket som vanligt. Laken kommer definitivt ges mer tid den här vintern, det är jag helt säker på. Vi satsar på 3 kilo i alla fall, det känns som ett rimligt mål.

2.7 kilo lake
Lakar anses ofta vara fula fiskar, men jag tycker tvärt om att de är några av de vackraste arter vi har i våra vatten.

App-tips för ismetet

Jag har sedan några år tillbaka använt mig av ett mycket behändigt program till telefonen som heter Maverick. Det är ett kartprogram med gps navigering och en mängd smarta och användbara funktioner. Jag hittade appen först eftersom jag letade efter ett kartprogram som stödjer offline kartor, alltså kartor som lagras lokalt på din enhet och kan läsas in utan internetanslutning. Tanken var att jag skulle kunna använda telefonen som en halvkompetent gps för att navigera i naturen när jag inte hade täckning till nätet. Den funktionen jag fastnade mest för var dock waypoints. Eftersom man inte har med sig ett ekolod när man ismetar så är det inte helt enkelt att skapa waypoints på samma sätt som man hade gjort från båt, om man inte äger en handhållen gps förstås. Så att kunna göra detta med telefonen är riktigt smidigt, den har man ju alltid med sig. Maverick tycker jag har en mycket kompetent waypoint funktion där du lätt lägger in en waypoint, eller flagga som jag vill kalla det, antingen där du själv är eller på en annan plats genom att flytta kartbilden dit du vill. Det går sedan att i efterhand ändra koordinaterna för flaggan om man behöver korrigera något. Man kan också döpa om flaggan till vad man vill och även lägga till en bild till den för att visa vad det är flaggan markerar. Det går även om man vill att skriva en kort beskrivning till flaggan.  All den informationen får man upp genom att klicka på flaggan och visa den. Allting är väldigt intuitivt och lättanvänt och jag tycker att gränssnittet är väldigt bra utformat, troligtvis det bästa jag har sett av liknande program.

Maverick Pro kostar 45 kronor på Google Play. Det är väl investerade pengar.

Det sätt som jag använder den här funktionen på är att jag skapar en flagga på det hål som jag fått en stor gädda i under ett ismetepass. Jag döper flaggan till vikten och längden på gäddan så att man ser det i kartan utan att behöva klicka på flaggan först. Sedan kan jag nästa gång jag fiskar på platsen välja samma flagga och navigera till den och där borrar jag mitt hål. Eller i alla fall i det området. Fiskar man en längre tid på samma plats så kommer man förhoppningsvis ha ett gäng flaggor sparade och då brukar man kunna se mönster över hur gäddorna rör sig under sina födosök. Det kan till exempel vara så att man har ett flertal markeringar längs en brant eller på en viss djupkurva och då är det värt att koncentrera sina spön där nästa gång man fiskar på platsen.. Det här tycker jag är väldigt intressant och jag är övertygad om att man fiskar effektivare genom att analysera sitt fiske på ett sånt här sätt.

Man tycker ofta att man har ganska bra koll på vart man fiskar, får fisk, vilka djup det är osv och kan tänka ut sånt här i huvudet men jag har märkt när jag tittar på markeringarna i efterhand att dom ofta inte alls överensstämmer med min egen bild av vart jag fick gäddorna. en fiskeplats kan se väldigt olika ut beroende på om det är blankis, djup snö, mörkt, soligt osv. Sådant påverkar hur man uppfattar avstånd och för att jämföra exakt mellan passen så måste man ha koordinater.

En annan riktigt bra sak med Maverick är att den kan hämta kartor från en mängd olika kartservrar så oddsen är ganska bra att man hittar något som passar till det just du vill använda appen till. Jag använder för det mesta Bings (Microsofts) satellitkarta för den har väldigt bra upplösning på de platser jag ofta fiskar på. Dessutom så går det ju som sagt att läsa in offline kartor från minneskortet, så man kan i princip använda vilken karta som helst

Svinkallt ismete

I lördags när jag satt och pimplade mört så var det riktigt milt och soligt ute. Jag hade sett på väderprognoser att vädret skulle bli mildare framöver och var nöjd över att det vädret hade hunnit komma redan nu eftersom vi skulle ismeta på söndagen. När vi kom ut på isen så märkte vi dock att det inte alls var så milt som jag trodde när jag klädde på mig på morgonen, det var nog närmare -20 som kallast under dagen. Det blev därför stundtals ett riktigt kallt pass men vi höll ingång en stor brasa hela dagen för att värma oss mellan huggen.

Fisket var inget sensationellt, men helt okej. Det högg med jämna mellanrum men det var inte riktigt någon storlek på gäddorna, de flesta låg mellan ett och tre kilo med en eller två stycken uppåt fyra kilo. Mot slutet på dagen så hade vi en gädda i samma hål som tog betet och spottade två gånger först. Lite senare kom den tillbaka för ett tredje försök och då var den kvar när Markus kom fram till spöet. Den stod helt stilla nära hålet och det blev riktigt tvärstopp i mothugget. Kvällen innan hade vi tittat på videoklipp från förra vinterns fiske och såg ett sånt "tvärstoppshugg" i ett klipp. Markus hade då sagt att han längtar efter ett sånt där skönt mothugg igen, och det dröjde ju inte länge innan han fick det heller. Den här gäddan vägde 7280 g och var 104 cm lång, ganska normal kondition i de flesta vattnen. Det är extra skönt när man får en sån här fisk när vädret har varit lite tråkigt, den räddar liksom dagen på ett bra sätt.

Jag vill passa på att poängtera hur viktigt det är att vara snabb med hanteringen när det är väldigt kallt i luften. En fisks temperatur är densamma som vattnet den lever i, alltså bara någon enstaka plussgrad som mest. När det är riktigt kallt ute så tar det inte länge innan temperaturen i fiskens skin, ögon, fenor och annat känsligt sjunker till noll grader och fryser. Helst så ska man inte alls fiska när det är så här kallt men bor man så långt norrut som vi gör så kommer man oundvikligen råka ut för riktigt kalla ismetepass. Temperaturer kan växla under dagen och om det bara var -7 på morgonen så är det inte omöjligt att det är -15 lite senare. I sån här kyla så måste man minimera gäddans exponering i luften. Vi lyfter inte upp gäddan alls ur hålet förrän den är avkrokad och våg, måttband och kamera är framplockade. Sedan lyfts den snabbt upp och läggs i vågsäcken, vägs snabbt och doppas sedan i hålet igen. Det här behöver inte ta mer än några sekunder. Gäddan lyfts upp igen för att mätas vilket bara tar några sekunder också om man är snabb. En sista vända i hålet för att värma upp fisken medans kameran startas och ställs på rätt inställningar. Gäddan lyfts för sista gången och fotas intensivt under några sekunder och släpps sedan. Totalt sett har gäddan varit upp mindre än en halv minut och har värmts i hålet med jämna mellanrum. Tänk på att det känsligaste organet är gäddans ögon så var noga med att doppa den nog långt så att även de täck av vattnet.

Ismetevippor

Vipporna är nog nästan den viktigaste delen i en ismeteutrustning. Det är en väldigt simpel grej men om den inte fungerar så kommer man inte fiska effektivt. Problem som kan uppstå med dåliga vippor är främst att de syns och hörs dåligt. Detta kan leda till att man antingen missar en fisk eller att en fisk hinner svälja för att man inte såg vippan och i värsta fall överlever inte fisken. Det kan också vara så att vippan hela tiden löser ut av sig själv vilket gör att man får springa mycket i onödan och det blir svårt att fiska effektivt. Eller att vippan inte löser ut alls så att fisken spottar ut betet och man missar många fiskar. Såna saker kan bero på både dålig funktion från början eller att vipporna påverkas negativt av kyla, väder och vatten.

De vippor som jag har använt under mina år på isen har aldrig gett mig något av dessa problem. Jag tänkte visa hur jag gör dessa vippor i några enkla steg som man kan följa om man vill göra egna ismetevippor. Det här är dom vippor som jag använder när jag ismetar efter gädda och de är därför ganska stora, jag har gjort liknande vippor i mindre format för abborrfiske och det går lika bra det också.

Jag har sett mängder av olika modeller av ismetevippor i tidningsartiklar, på bloggar och i kompisarnas utrustning, den ena mer fantasifull och komplicerad än den andra. Jag brukar följa devisen att "enkelt är bäst" i allt mitt fiske och vippor tycker jag definitivt är en sak som ska vara väldigt enkla och lätta att använda.

Material och verktyg

Det som behövs för att göra de här vipporna är:
Rensband - Det bästa jag hittat är det som säljs av Clas Ohlson.
Krympslang i två tjocklekar - En som precis passar över rensbandet och en som är ca dubbelt så stor.
Eltejp
Kula som syns bra - Panduro säljer styrolitkulor i olika storlekar och former.
Kvastskaft - Grov rundstav eller bara en vanlig träpinne fungerar lika bra.
Cykelslang - Den ska sitta tight på kvastskaftet, välj rätt dimension.
Bjällror

Viktiga verktyg är:
Bågfil
Fil
Tändare/varmluftspistol
Sax/kniv/sidavbitare
Såg

Så här gör du vippan

1. Såga en bit av rensbandet som är ca 5-6 cm och en bit som är så lång som du vill att vippan ska bli. Det lättaste sättet att kapa rensbandet så att det blir snyggt är genom att såga ett litet spår tvärs över rensbandet där du vill kapa den, sen bryter man av den. Var noga med att fila ner alla vassa kanter, då slipper man skada sin lina och annan utrustning om den till exempel ligger i pulkan tillsammans med vipporna.

2. Klipp två lika långa bitar av den tunnare krympslangen. De ska vara lite längre än den korta biten rensband, anledningen till det kommer jag till snart.

3. Genom att böja den korta biten lite svagt så får man klämman att nypa lite hårdare när de två bitarna senare har satts ihop. Om man inte vill ha en starkare klämma på vippan så kan man strunta i att böja den, till exempel om man bara fiskar med små beten eller fiskar efter försiktigare arter än gädda.

4. Trä krympslangen över bitarna och värm förisktigt med en tändare eller ett värmeljus. Det bästa är dock en varmluftspistol så att man inte råkar bränna krympslangen. Vik nu upp den utstickande delen av krympslangen medans den är varm och formbar så att det ser ut som i bilden nedanför. Detta gör jag för att det blir lättare att trycka in linan i klämman, speciellt om man har handskar på sig.

5. Tejpa ihop de två delarna med tre hårda varv eltejp. Man kan självklart linda fler varv också men då är det risk att man inte får på nästa lager krympslang. Tejpa så att framkant på tejpen är ungefär på mitten av den korta biten. Tejpar man bara längst bak så är det väldigt svårt att få nån nypkraft i klämman, hävarmen blir för stor.

6. Ta en lagom lång bit av den grövre krympslangen och trä på den så att den täcker eltejpen. Värm så att den fastnar.

7. Ta styrolitkulan och trä på den på rensbandet. Ett smart sätt att göra detta är att värma änden på rensbandet med en tändare och sedan trycka det genom kulan. Är rensbandet nog varmt så är det som att skära i smör med varm kniv. Tryck dock inte för långsamt för då kan man råka smälta upp ett jättestort hål och det är onödigt. Det ska vara lugnt men bestämt.

8. Måla kulan med en fluorocerande orange färg. Om man målar med sprayfärg så tänk då på att lösningsmedlet i den färgen kommer lösa upp plasten i kulan. Då får man en väldigt ful vippa. Det här löser man genom att först grundmåla vippan med någon billig vattenbaserad färg. Sen kan man spraya hur mycket man vill.

9. Sätt vippan i någon ställning så att man kan ställa den på isen. Jag har använt kvastskaft och träpinnar i lagom dimension som jag försett med en bit cykelslang. Slangen håller fast vippan och gör det lätt att skjuta ihop vippan när den förvaras. Jag justerar även hur mycket som sticker ut beroende på hur tung betesfisk jag använder. Det finns många dimensioner på cykelslangar men försök hitta en som sitter ganska tight på pinnen du har valt. Jag rekommenderar verkligen att ha ganska långa pinnar, 30-35 cm är bra. Då kommer vippan dels upp en bit från snön och syns mycket bättre. Men framför allt så kommer inte vippan att doppas i vatten och slask när betet simmar omkring eller en gädda drar ner vippan. Då finns risken att klämman fryser och man missar en fisk på grund av att vippan inte löser ut.

10. Sätt en bjällra bakom kulan för att hålla den på plats, och självklart för att man ska höra när det hugger. Nu är vippan klar att användas!

Vippan på bilden ovanför har varit med i några år nu och jag har aldrig haft några problem med dom, men kulan kan behöva lite ny färg. Precis som med mina singelkrokstackel så har alla mina fiskevänner börjat använda likadana vippor som mina för att de har fungerat så bra.