Den senaste veckan har verkligen varit maxad med gäddfiske. Efter att ha hållit på med Baldos under våren och varit nere i Nederländerna i en dryg vecka så var jag extremt sugen på att fiska gädda. Att en kompis drog nytt pb på 8,8 kg dagen innan jag kom tillbaka till Luleå gjorde inte saken bättre, jag behövde verkligen få fiska av mig några dagar. Så på onsdagen åkte jag, Markus och en klasskompis ut med flugspön och vadarbyxor för att försöka lura någon gädda som skulle till att leka. Men medan jag har varit borta så har det hunnit bli riktig sommarvärme här uppe så några gäddor såg vi knappt skymten av, dom hade nog lekt sedan länge. Bara byta taktik då.
På torsdag åkte spinngrejerna fram och vi styrde mot ett annat vatten för efterleksfiske. Förmiddagen började lite segt med en sexa som topp men efter lunch i Luleå så åkte jag tillbaka för ett kvällspass. Det var en bra idé visade det sig för ganska snart hade jag och polaren dragit flera gäddor över fem och en riktigt ryggbred bit på 7,7 kg och 102 cm. Tyvärr var den fisken helt tom i magen, annars hade den lätt kunna väga en bra bit över 8 pannor med den ryggen.
7,7 kg 102 cm
På fredag började jag ensam men efter några timmar så ringde Per och sa att han skulle haka på. Medan jag väntade på honom så drog jag ett gäng tre-fyra kilos och bara njöt av det fina vädret och fåglarnas kvittrande. Jag blev lite ouppmärksam när jag stod där och kastade så jag råkade slänga in min wobbler alldeles för långt in i kvistarna och gräset närmast land och han tänka att jag skulle rycka ut betet innan det hinner fastna i något ortevligt. Men wobblern hann inte mer än att landa innan hela strandkantens vattenmassa virvlade till för att sedan explodera under mitt bete. Jag reagerade med ett mothugg och möttes av tyngd och envishet. Gäddan gick snabbt ut från det grunda vattnet vid land och tjurade på några meters djup. Efter att ha satt rätt bra press på fisken så kom den upp till ytan med hela bredsidan skinande i det svagt bruna vattnet. Jag fumlade med att veckla ut håven medan jag justerade bromsen på rullen och parerade för diverse buskar och stenar, det var inte den graciösaste manövern jag har utfört. Det löste sig i alla fall och gäddan hamnade i håven där jag i lugn och ro kunde kroka av fisken. Jag vill passa på att rekommendera Savage Gears gummerade och ihopvikbara håv. Krokar fastnar inte i garnet och det är perfekt till att sumpa fisk medan man gör i ordning för vägning och fotografering. Detta fick jag användning av nu eftersom Per var några minuter bort och jag behövde någon som skötte kameran. Gäddan fick återhämta sig ordentligt i nätet och klarade utan problem den hantering som mätning och sådant innebär senare. Gäddan som låg i håven var alltså den gädda jag skrev om för några dagar sedan, mitt nya pb på 8,9 kilo. Efter att ha sett gäddan simma tillbaka så förflyttade vi oss till ett annat ställe och ganska snabbt några 5 kilos och jag tog ännu en 7,7a men den här var 103cm och inte så tom i magen.
8,9 kg 104 cm
7,7 kg 103 cm
Lördagen fortsatte på samma sätt med bra medelvikt och hyfsade toppfiskar. Det blev några fyror och femmor även nu och Markus tog dagens största på 7,2 kilo fördelat på 97 cm. På söndagen blev det bara ett kortare eftermiddagspass då Markus skulle iväg med flyg på kvällen. Han skulle visst längre söderut och meta skräpfisk ;-) Trots bara någon timmes fiske så lyckades Markus metod-persa med ännu en gädda på 7,7 kilo och 102 cm. Sju ska ju vara ett magiskt tal sägs det och det verkar ju onekligen vara någonting lurt med just den siffran. Även Per som var med den här dagen lyckades ta pb med en gädda på 8,34 kilo och hela 114 cm. Rätt så dålig kondis men fortfarande en riktigt fin gädda som självklart fick simma tillbaka och äta upp sig lite.
7,2 kg 97 cm
7,7 kg 102 cm
8,34 kg 114 cm
Summerat så har det under veckan om man räknar mig själv och alla mina fiskevänner så har det landats tre gäddor på åtta kilo, fyra på sju och två på sex. Sedan ett helt gäng på fem kilo. Det har dessutom blivit fyra nya personbästa och ett metod-pers, så som "guide" känner jag mig rätt stolt. :-)
De bete som har fungerat bäst för mig dom här dagarna är Mieko Basas 16cm i naturtrogna färger. Framöver så kommer det inte finnas tid att fiska lika intensivt men jag kommer säkert hinna med något kvällspass ändå. Nästa vecka är det dessutom Mieko Predatorvecka med många intressanta föreläsningar och två tävlingar som avslutning. Det ser jag fram emot väldigt mycket!
Då var det dags igen. Det börjar bli lite av en tradition att jag ska ut på våren varje år och öka mitt personbästa på gädda med några hekto. Den här gången med endast två hekto, från 8,7kg till 8,9. Lite surt att den inte passerade 9 men det är väl en milstolpe som jag får jobba lite mer för antar jag, det får inte vara för lätt. Hur som helst så var det en riktigt grov gädda som hade hunnit äta upp sig bra efter leken, hon var bara 104 cm men grov ända bak till stjärtfenan. Täckningen och färgsättningen på fisken var även något av det snyggaste jag har sett. En riktigt fin gädda, och jag njuter fortfarande.
Det här är inte den enda gäddan vi har fått nu i dagarna, vi har haft riktigt bra fiske med hög medelvikt ända sedan i torsdags. Min lista är ungefär: 7,7kg, 7,7kg (inte samma), 6 kg och sen ett gäng på drygt 5 kg. Sen tog Markus en på 7,2 idag och det har tagits några 5or och en 6a av andra kompisar. Det sista som hände idag var tyvärr att ett riktigt monster högg för en av kompisarna som inte är så rutinerad. Han satte för lite press på fisken så den gick in i nått träd eller liknande på botten och trasslade in sig. Det slutade med att vi fick dra av linan och fisken såg vi aldrig skymten av, men den var inte liten. Det var det överlägset tyngsta jag någonsin har sett på spinnfiske, mer än så vågar jag inte spekulera, då får jag bara mardrömmar. Hoppas bara den inte skadade sig så mycket för att komma loss.
Jag slänger upp en liten bildserie på 8,9an som extra lördagsgodis.
Det är på tok för lång vinter här uppe i norr. Runt månadsskiftet oktober-november la sig isarna på många sjöar och den 10 november var jag, Markus och Anton ut på säsongens första ismete, med gott resultat. Nu, ett halvt år senare, så börjar isarna försvinna och öppetvattensäsongen börjar. Det är tur det finns ismete för ett halvår utan gäddfiske hade nog gjort en galen. Men nu är våren i alla fall äntligen här!
Tussilago är ett bra vårtecken!
Vi har ett ställe där isen går ganska tidigt och som brukar kunna ge bra utdelning nu på våren. Det är egentligen det enda stället jag har hittat där jag har lyckats få bra med fisk innan lek här uppe. På många ställen leker gäddorna nästan under isen eller precis när isen har gått så det blir svårt att ta dom innan lek. Men på ställen där isen går extra tidigt kan det bli en kort period med bra fiske just innan dom verkligen börjar tänka på lek. Den perioden brukar vara nu i det här vattnet och jag var dit med tre kompisar för att testa lyckan i torsdags. Jag och en till var beväpnad med flugspö och dom andra skulle spinnfiska, kompisen som flugfiskade hade precis köpt sin utrustning och hade aldrig fått en gädda på fluga ännu. Väl vid vattnet så såg vi att förutsättningarna såg bra ut. Jag jämförde med hur det såg ut förra året med snö, is och vattenstånd och konstaterade att det borde vara bra rätt period nu och att våren var en aning tidigare i år än förra året. Vi tacklade våra spön och började fiska. Jag hade ganska snabbt en liten gädda efter som missade flugan och kort därefter krokade kompisen sin första gädda på fluga. Den var inte stor men den första fisken är alltid viktig. Två kast senare fick jag ett stenhårt hugg och efter en förvånansvärt hård fight i det kalla vattnet så landade jag årets första gädda från öppet vatten!
Årets första.
Nästa fisk kom på kompisens fluga och den högg precis utanför där jag nyss hade stått och kastat. Den här fisken verkade lite tyngre och gick ganska djupt visade sig inte förrän den var precis vid land. Det var en lite bättre fisk, runt 4 kilo gissade jag men enligt vågen så vägde den romstinna fisken hela 5,12 kilo. Ingen dålig fisk för att vara sin andra på fluga någonsin. Vi fiskade i någon timme till och det högg väldigt bra till en början men dog av lite mot slutet. Antagligen hade vi fått dom flesta som stod på platsen. Vi kom upp i totalt 20 gäddor på 4 personer och ungefär tre timmar och dom flesta låg mellan ett halvt och två kilo. Det tycker jag är bra antal oavsett årstid men vikterna hade ju fått vara högre. Jag får se om jag hinner iväg nån mer gång innan det är över där borta. Annars blir nog nästa pass först efter den 20 Maj när vi kommer hem från Shell eco-marathon. Den är i och för sig en grym tid för gädda i många strömvatten här uppe så det blir nog bra.
Ledsen att det skulle ta så lång tid innan jag lyckades skriva klart det här inlägget. Påsken var ju mer än två veckor sedan men jag har haft och kommer att ha extremt mycket att göra i skolan under våren då jag är med i en liten grupp studenter som ska bygga 2013 års upplaga av LTU:s konceptbil Baldos. Med den ska vi sedan tävla i Shell Eco-marathon nere i Rotterdam om en månad. Det här innebär i princip 16 timmars arbete varje dag sju dagar i veckan vilket inte lämnar mycket tid till varken sömn, fiske eller skrivande. Är ni intresserad så kan man följa våra framsteg på vår Facebooksida "Baldos III". Sen får jag också be om ursäkt för att det blir väldigt mycket text i det här inlägget men jag gillar inte att skriva hafsigt och kortfattat. Jg skriver mycket för att själv kunna reflektera över mitt fiske och bearbeta mina erfarenheter till kunskap som jag får användning av senare. Det kan jag inte göra om jag bara slänger upp ett snabbt resultat av dom största fiskarna och några bilder.
Någon uppmärksam läsare kanske vet att familjen har en stuga nere i Sundsvall där jag och min fiskekompis Anton brukade fiska mycket gädda på somrarna när vi var yngre. Tyvärr så har sommarjobb och skola på senare år gjort det mycket svårt att spendera sommarledigheten där nere som jag gjorde förr. De enda gångerna jag åker dit nu för tiden är egentligen långhelger och då brukar jag passa på att fiska så mycket jag hinner. Kristi himmelsfärds är en sån helg och den brukar sammanfalla ganska bra med gäddans lek där nere och fisket har många år varit riktigt bra. Bland annat så tog vi en tia för några år sedan på flötmete i en grund vik. Jag har dock aldrig provat att ismeta när jag är där på vintrarna så nu tänkte jag att det skulle bli ändring på det. Föräldrarna skulle ner över påsken så jag packade ner mina ismetegrejer och följde med. Påsken var ju ganska tidig i år och isen är fortfarande väldigt tjock. Anton hade dessutom inte lyckats få tag i någon betesfisk då det tydligen skulle hållas angeltävlingar i i början av helgen så jag var mer än lite orolig att fisket skulle vara segt och dåligt, men oj så fel jag hade!
Fredag
Till att börja med så måste jag kommentera det fantastiska vädret vi hade. Solen var nästan utan undantag helt ensam på den klarblå himlen och värmde snabbt upp den kalla nattluften till några få behagliga plusgrader. Vinden klarade vi oss också från och som mest kom det någon liten vindby upp mot 5-6 sekundmeter men det var mest skönt och gav lite svalka i den stekande solen, jag blev rejält solbränd redan efter första dagen kan tilläggas.
På grund av att vi inte hade något bete sedan innan så ägnades fredag förmiddag åt att pimpla på Björköfjärden som ligger ett stenkast från där vi har stuga. Många vet säkert att Björköfjärden är ett ruggigt bra abborrvatten och det tog inte lång tid innan vi hade 20-30 abborrar i lagom storlek. Eftersom att halva en stor del av förmiddagen redan var avverkad så kändes det inte lönt att åka iväg till ett annat vatten så vi förflyttade oss bara en bit på fjärden och satte ut våra ismeten. Första fället kom när vi nästan hade satt ut alla spön och jag gick fram för att kroka. Linan sprutade av spolen så jag vevade bara tills rullen kopplade in och lät nästan gäddan kroka sig själv i farten. Jag kände att det inte var någon speciellt stor gädda men den gjorde i alla fall en rusning och stökade omkring lite på det grunda vattnet innan den kom upp. Fyra kilo vägde fisken och färgerna på den var något av det vackraste jag sett tror jag, riktigt klara färger och skarp teckning och kritvit buk. Strax efter fällde det på ett spö i närheten men Anton lyckades inte så bra med mothugget så fisken simmade vidare. Minuten senare fällde spöet intill och där gick det bättre, en fisk på 3,5 kilo vill jag minnas som hade samma klara teckning min förra och som många gäddor brukar ha i den här fjärden.Efter det så blev det stendött så vi gav upp efter någon timme till på isen.
Min första ismetade från Sundsvall
Lördag
Lördagen skulle bli på ett annat vatten som vi trodde starkt på men aldrig testat tidigare. Dom mörtstugor som Anton hade lagt ut gav ingenting när vi vittjade dom på morgonen men vi hade fått 5-6 mörtar på pimpel under ismetet dagen innan så betet kändes lite hetare nu. Dock så måste jag säga att jag efter den här helgen har fått ökat förtroende för abborre som bete, speciellt i vatten som Björköfjärden där det finns mycket abborre.Vi hade märkt att fisket dog av på eftermiddagen så på lördagen klev vi upp tidigare och var vi ute på isen kring 7-8 för att pricka in morgonhuggen. Fiskeplatsen valdes utifrån det kriteriet att vi skulle fiska på branter mellan stora djup och grundare områden som sticker ut en bit från land, gärna med lite mindre hål och grynnor i mixen. Spöna placerades mellan 4 och 12 meters djup men ganska nära ytan. Dom flesta betena presenterades på 1-3 meter under iskanten. Vi såg på ett portabelt lod att det stod en hel del småfisk på dessa djup och sällan mycket nära botten. Dessutom så var vattnet väldigt klart och gäddor har ju syn uppåt mer än nedåt så högt presenterade beten brukar funka bäst i vatten med bra sikt. Det gjorde det också den här dagen. Första gäddan blev en snipa som tog ett bete över 8 meters djup. Efter några missade mothugg och försiktiga nyp så fällde det igen för Anton på ett av spöna som hade fällt tidigare. Den här gången lyckades krokningen och efter en ganska odramatisk fight så landades helgens första bra fisk som vägde 6,2 kilo på 98 cm.
Gäddorna har en helt annan teckning och form i det här vattnet än dagen innan.
Dagen fortsatte segt men efter lunch kom ett stadigt fäll och det var min tur. När jag småspringer mot hålet så ser jag att spötoppen slår lite vilket betyder att gäddan tar lina väldigt snabbt. Men precis när jag kommer fram så stannar det tvärt och jag förstår att det är kört, upp kommer en tom krok och och inget bete. Surt, men samtidigt så vet jag att den kanske kan komma tillbaka eftersom jag aldrig kände fisken, så på med nytt bete och vänta. Vi kokar lite kaffe och äter våra mackor i väntan. Några spön omplaceras, helt i onödan, och vi njuter av solen men det har blivit riktigt dött. Då tar jag beslutet att vi kanske ska flytta ner våra beten närmare botten. Teorin var att gäddorna jagar mindre aktivt på eftermiddagen och kanske står längre ner i vattnet. Så grejerna åker ner och efter en stund så är det något som kommer fram och smakar på en av våra mörtar, står och tuggar en stund och fäller sedan. När jag går fram så är den borta men jag hissar upp betet och kollar. På mörtens sida ser jag två djupa skärsår och ett mindre märke i mitten. Det måste nästan vara gös, jag har i och för sig aldrig fått gös på ismete men jag kan tänka mig att ett gösbett ser ut precis sådär och beteendet verkar ju stämma.Vi kollar med lodet och den misstänka gösen står fortfarande kvar under hålet ca en meter från botten. Jag sänker ner mörten igen men det händer inget och efter en stund glider den vidare.
Nu börjar det bli sent och båda har middagstider att passa så vi börjar packa ihop alla spön och packning. Mitt i allt signalerar Anton att det har fällt så jag släpper det jag håller på med och springer dit. Jag inser att det är samma hål som den förra som rusade så när jag kom nära men nu verkar den står mer stilla. Jag sätter in mothugget på en gång trots att jag brukar vilja veta att dom går lite från mig. Krokningen sitter och jag konstaterar att det här också är en bättre fisk. Den rusar några gånger men inte extremt mycket och jag kan snart landa en fisk som visar sig väga prick 7 kilo och var 103 cm lång. Det blev en bra avslutning på den dagen och nu visste vi vilket vatten och vilka djup vi skulle kör på nästa dag. Man kan nämna att konditionen för båda gäddorna den här dagen inte var någon höjdare, dom hade ganska normal insjöform men inte så mycket mat i magen, dock så märkt det att det börjar närma sig våren för romsäckarna syns tydligt nu.
Ful mörkning men det görs av respekt för andra gäddfiskare.
Söndag
Samma vatten men en ny plats som känns ännu intressantare än dagen innan. Tänket var samma, branter från grunda områden med landkontakt ut mot riktigt djupt vatten och fisket skedde mestadels på mellan 7 och 12 meter men några spön satt på djup uppemot 20 meter. Alla beten presenterades dock bara 2-3 meter ner som dagen innan eller max 4-5 meter ner på dom djupaste ställena. Det kom snabbt upp en snipa på ca 2 kilo och klockan halv elva kom dagens hugg och det var min tur. Gäddan tog lina i bra fart så jag satte in mothugg på en gång, det gör jag i princip alltid om dom inte står precis under hålet. Den här gäddan var pigg, långa rusningar i hög hastighet men det tog på krafterna och den kom upp ganska snabbt. När jag ska greppa fisken i hålet så ser jag att det hänger en angeldonslina ut mungipan på den och när jag inspekterar närmare så ser jag att den går rakt ner i svalget och någon krok syns inte till. Det är en ganska stor gädda, ungefär som gårdagens gissade jag, och den kan ju ha lyckats svälja en angelkrok även om det är osannolikt. Jag drar lite i linan och upp tittar en sax....jävla skit. Jag bestämmer mig i alla fall för att försöka få bort saxen och med hjälp av Anton och en lång tång så lyckas vi tillslut få bort fanskapet utan att skada gäddan men än vad en sax i magen skulle ha gjort på lång sikt. Jag är inte direkt någon djurvän, den funkar inte tillsammans med fiske, men saxar är inte bra. Det sägs ofta att saxarna ändå inte tar dom stora gäddorna men det är ju för att en stor gädda har tillräckligt med kraft för att slita sönder sig själv eller snöret och komma loss, men med allvarliga skador som följd. Hade inte jag fångat den här gäddan så hade den säkert dött och helt i onödan för ingen hade kunnat ta rätt på den. Nä, man ska ha uppsikt på redskapen och då går sax fetbort! Gäddan verkade i alla fall pigg och blödde inte så vi väger, mäter och fotar innan den får simma tillbaka. Resultatet blev 7,3 kilo fördelat på precis 100cm med en bukomkrets på 49cm. Den här var alltså i lite bättre form än gårdagens fiskar. Den här gäddan tog en ganska stor abborre presenterad ett par spölängder under isen. Detta trots att det fanns fina mörtar på spön i närheten.
Mysig buk nu mot våren.
Sånt här skit borde inte få säljas, hemska påhitt.
Lite senare på dagen blev det även en 6 kilos fisk för Anton som var 94cm lång med en omkrets på 45cm, även det är fin kondition. Vi började flytta runt lite spön till det område som hade känts hetast, mellan 10-16 meter djupt, och det gav en snipa som resultat.
Vacker fisk!
Måndag
Sista dagen och tyvärr så blev den lite kort eftersom vi skulle åka upp till Piteå igen klockan tre-fyra ungefär. Detta betydde att vi bara kunde fiska till strax efter ett men om fisket var som det hade varit tidigare dagar så var det ändå förmiddagen som var bäst. Dessutom så hade våran Mörtstuga levererat riktigt bra med mört vilket kändes väldigt hett. Det blev åter igen samma vatten men nytt ställe och det var branter som gällde idag igen, det verkade ju vara ett vinnande koncept. Idag satt spöna på mellan 3,5 och nästan 20 meter och redan när vi häll på att rigga det sista spöet på den grunda delen så kom det fram en liten snipa och tog betet i linan som Anton fortfarande höll i. Gäddan kom upp och så var nästa gädda min helt plötsligt. Det dröjde inte länge innan det fällde i samma hål igen och jag fick också dra en liten snipa på runt kilot. Därefter hade vi något hugg men dom var så små så dom krokades inte. En stund senare fälde det på ett av spöna som hade fällt för ett tag sedan och vi misstänkte ju självklart snipa igen så vi sa att nu ger vi den här tid att få in betet i munnen. Vi plockade i lugn och ro ihop c&r väskan och kameran och började gå mot hålet, då såg vi att det sprutade av lina från rullen så det var bara för Anton att kroka på en gång, det var en större fisk igen! Den gungade på bra och gjorde några riktigt mysiga rusningar och efter lite lirkande så lyckades jag vända upp huvudet i hålet. Den här var riktigt grov och fin och hadeväldigt snygg teckning när solen låg på. Vågen visade 7,75kilo och måttbandet 102cm, därmed var helgens största fisk landad. Vilket sjukt fiske vi hade egentligen, för ett år sedan så hade jag knappt sett en gädda över 100cm tagen från isen och nu hade vi redan fått flera stycken på några dagar, och det skulle bli mer.
Helgens toppfisk på 7750 g.
Den buken alltså!
Än så länge så hade var enda fisk kommit på runt 4 meters djup och jag började få lite dålig feeling över dom spön som satt djupast. Jag tyckte att vi borde flytta in allt som satt djupare än 12 och sätta fler spön på 4-5 meter. jag velade ett tag men det bestämdes att så skulle det bli och vi skulle just till att sätta den planen till verket när det fällde på en spö som satt på 14 meters djup. Det var min tur nu och jag springer till fället. När jag närmar mig spöet så ser jag åter igen en spötopp som rycker och visar att fisken går fort, extremt fort till och med för jag hör på lång väg hur rullen viner när gäddan river ut linan. Jag har nog aldrig sett en gädda ta så aggressivt, fället var också extremt snabbt och skarpt. Den hade redan tagit en bit över 30 meter lina så jag krokade bara genom att slå till spärren och låta gäddan simma in mothugget själv. Ett mothugg med spöet på så lång nylonlina hade ändå inte haft någon som helst effekt. Då är det bättre att bara veva till det blir spänt. Det lyckades hur som helst och jag fick uppleva en riktigt rolig fight på djupt, klart vatten där gäddan hade rum att göra lååånga rusningar och verkligen utnyttja energin till max. När den kom till hålet så ställde jag mig på knä och tittade ner, där möttes jag av ett stort, argt och kolsvart öga som stirrade rakt och en käke som inte riktigt rymdes i hålet. Jag fick ge gäddan lite slaklina och dra in den några gånger tills den styrde in rätt med nosen och upp i hålet men då blev den arg och backade ner igen, gjorde en kort rusning och sen var det bara att börja om. Till slut fick jag dock upp den och kunde konstatera att vi hade gjort det igen, det här måste också vara en sjua! Mer exakt så vägde den 7,16 kilo och var också den 102 cm lång. Fjärde sjuplussaren den helgen var landad och det blev slutet på den roligaste ismetehelgen jag har varit med om tror jag. Förutom att jag nu såg ut som en tändsticka och hade huvudvärk av att kisa hela dagarna så var jag extremt nöjd och jag längtar verkligen tills jag får fiska på riktigt i dom trakterna igen.
En pigg sjuplussare blev en perfekt avslutning.
Nu kan det nog dröja tills jag kommer iväg på något seriöst fiske men jag ska försöka frigöra någon helgdag framöver och ismeta någon sista gång den här vintern. Jag är riktigt sugen på i alla fall en nia så jag får höja mitt pb lite. Men om det går som vanligt så blir väl pb-höjningen till våren på spinnfiske från land, som det brukar bli. Annars kan det gärna få bli på någon av mina hemmabyggda trollingwobbler också. Hejdå och skitfiske!
Det tog sin lilla tid, ganska precis två år faktiskt. Men nu har jag äntligen fått klart mina fyra första hemmagjorda beten och dom blev grymma! Anledningen till att det tog så lång tid är att jag endast kan jobba på dom när jag är hos föräldrarna i Piteå vilket inte är jätteofta. Desutom så är det mycket annat som ska hinnas med när man är hemma så det blir sällan tid över till betena. Men det blev ju klart till slut som tur var. Jag har gjort några beten till egentligen men dom har jag inte målat för gången på dom var inte bra. Dom fyra som gick vidare till målning har dock riktigt porrig gång och jag tror hårt på dom. Den ena är en lite mindre wobbler som har väldigt ettrig gång och tanken var att det kanske skulle kunna bli en göswobbler. Nästa wobbler är snäppet större och jag tänkte att det skulle bli ett bete för spinnfiske efter gädda. Dom två största är renodlade trollingbeten och dom har en riktigt fin rullande och flashande gång, jag tror stenhårt på dom. Jag ska inte sticka under mattan med det faktum att den ena är kraftigt inspirerad av en Salmo Skinner, ett riktigt hett trollingbete för stor gädda, den är dock en storlek större. Den andra är lite mer originell i sin form men båda har liknande sked och gången är väldigt lik.
Resultatet ser ni i alla fall nedan. Jag är speciellt nöjd med rödinfärgen på det översta betet men bilden gör verkligen inte något av beten rättvisa tyvärr. Den mindre gäddwobblern fick en lite retro papegojfärg som jag tycker blev bra. Sen fick minstingen någon slags mört eller löjfärg och "skinnern" blev sikfärgad.
Det är nästan så att man inte vågar fiska med dom.
Som ni ser så har jag inte gjort ett enda jerkbait som annars är så populärt, det finns två anledningar till det. Den fösta är att jag väldigt sällan fiskar med jerkbaits nu för tiden, jag har helt enkelt blivit less på det efter alla år av slitsamt ryckande och tråkiga drillningar. Den andra anledningen är att jag tycker det är för enkelt. Vem som helst klarar av att göra ett jerkbait som fångar fisk och det är nästan svårt att misslyckas med dom. Det finns massor av duktiga betesbyggare i det här landet och jag hoppas att ingen tar illa vid sig nu. Men man ser ofta att folk skriver om sina nya jerkbaitmodeller att "den har en fin oregelbunden sida till sida gång och sticker ibland iväg åt olika håll". Det är förvisso en väldigt effektiv gång som jag personligen tycker är oslagbar ibland men det betyder ju också bara att betet är ostabilt viktat och set ser jag inte som en utmaning. Antingen blir gången oregelbunden eller så blir den renare och lugnare, men gång får den nästan hur man än gör. På en wobbler finns det fler faktorer som påverkar gången och dessa påverkar ofta resultatet mycket tydligare. Är skeden fel storlek och vinkel eller om den är fel viktad eller placeringen av vikterna är fel så går wobbler troligtvis bara som en pinne. Jag har byggt några jerkbaits på en halvtimme av en
träbit och lite skruvar som vikter när jag var yngre och alla dom har haft perfekt gång. Det krävs lite mer för att göra en wobbler helt enkelt, och det tycker jag är roligt.
Det kommer garanterat bli fler av dessa modeller om dom levererar bra med gädda och då kommer det inte behöva ta två år. Jag har ju kvar mallar och vet hur dom är viktade och så vidare så gör jag fler så lär det bli kanske tio stycken på en gång av den modellen. Förhoppningsvis kanske jag kan lyckas få några av dessa sålda och få in en slant för att kunna köpa lite mer av diverse förbrukningsmaterial som färger till exempel.
Det var allt för nu men jag jobbar på lite nya byggartiklar som kommer så småningom. Bland annat ska jag nog skriva en artikel om hur man bygger egna vippor för ismetet. Det finns ju massor av såna guider men jag hoppas att jag kanske har något litet tips som inte andra har tänkt på. Sen är det mina pågående projekt som ligger här hemma just nu. Men om jag känner mig själv så kommer det nog dröja ett tag innan dom är färdiga.
För ett tag sen gjorde jag ett kort inlägg där jag berättade att jag höll på att bygga en undervattenskamera för pimpling och annat roligt. Det tog lite tid, som alla mina projekt brukar, men nu är den äntligen klar. Eftersom jag gillar mina projekt och tycker processen är rolig så tänker jag i vanlig ordning förklara hur jag har gjort så utförligt som jag förmår. Det verkar även vara så att många läsare tycker att mina bygg-inlägg är intressanta och det gör ju det hela ännu roligare. Jag ska passa på att påpeka att det här inlägget kommer uppdateras lite allt eftersom jag testar kameran mer och kanske kommer på ytterligare förbättringar av enheten.
Men jag startar väl som brukligt från början och förklarar lite om grundtanken och den teori som ligger till grund för en sån här kamera. Ganska ointressant tycker säkert många och det kan jag förstå, så därför har jag gjort lite rubriker så ni kan hoppa fram till själva bygg-delen om ni vill det.
Teori och Bakgrund
Det är egentligen inget märkvärdigt med en undervattenskamera. Det enda som skiljer den åt från en som är tänkt för användning i luft är i princip bara att den är vattentät. Det är ju väldigt självklart och det är det första problemet man måste lösa för att bygga en undervattenskamera.
Det andra problemet som kan uppstå, lite beroende på hur man vill använda kameran, är belysning. Det problemet har man ju med alla kameror oavsett användningsområde men generellt sett så är det ju mycket mörkare under vattnet än ovanför. Därför kan någon slags belysning vara nödvändig för att man ska kunna se nånting där nere. Undantaget kan vara om man bara vill använda kameran på grunt vatten, i klara vatten eller under sommaren när det inte ligger någon is som skymmer solljuset. Då kan man klara sig utan extra belysning. Jag ville ha belysning i min rigg för att kunna se även under vintern när det är mörkt under isen och på ganska stora djup.
Ett tredje problem är hur man ska skapa bilden och hur den ska visas och här finns säkert många bra sätt. Dom kommersiella undervattenskamerorna för fiske brukar bara ha en enkel digital videokamera som kopplas med videokabel till en monitor. I mitt hemmabygge gjorde jag inte riktigt så, jag använde dock en digital videokamera på liknande sätt. Här uppstår för min del ett följdproblem. Jag bestämde mig nämligen för att använda lysdioder som sänder ut infrarött ljus istället för till exempel vanligt, synligt, vitt eller blått . Fördelen med det är att infrarött ljus är osynligt för människan och jag skulle tro att det är det för fiskar också, i alla fall till stor del. Det är även infrarött ljus som de kommersiella kamerorna brukar använda sig utav, just för att det är osynligt. Men om ljuset är osynligt hur ska man då kunna använda det för att se under vattnet där det är mörkt? Jo, sensorn på en vanlig digital kamera, video eller foto, uppfattar mycket bredare spektrum av våglängder än det mänskliga ögat. Men för att inte få en förvrängd bild när man filmar eller fotar så sitter det ett IR-filter framför sensorn. Detta filter är i praktiken en tunn glasskiva som är gjord så att den inte släpper igenom infrarött ljus och då kan man få en bild som ser ut som våra ögon uppfattar omgivningen. Detta betyder att man kan få en digitalkamera att se infrarött genom att ta bort detta filter. Detta kan vara ganska knepigt på många kameror men på billiga och enkla kameror brukar det inte vara några problem.
Som kamera valde jag en vanlig webbkamera. Det tyckte jag var en bra idé då dom är ganska billiga och kan ha helt okej upplösning ändå. Dessutom så går dom att använda i vilken dator som helst som har ett usb-uttag. Detta var den största anledningen till att jag valde just en webbkamera. Det krävs bara en enda kabel och en kontakt för att ge kameran ström och för att få en bild från den. webbkameror har även ganska bra mjukvara som brukar följa med och med denna kan man enkelt ändra vissa inställningar och spela in film med kameran. Något som jag tyckte var viktigt.
Det var den bakgrund som jag tycker känns nödvändig och nu hoppar vi glatt vidare till tillverknings-delen.
Tillverkning
Om vi bortser från alla småsaker som jag har använt så är dom viktigaste delarna för att få ihop den här kameran:
Spotlight IP65 från Biltema 14098
Hyfsad webbkamera
IR-dioder
Motstånd
usb-kabel 5m
Vattentät kabelförskruvning
Spotlighten är en väldigt viktigt del och jag har inte hittat något substitut för denna men det finns säkert. Den ska användas som själva huset för kameran så att den blir vattentät. Spotlighten består av ett gjutet metallhölje med en glasskiva på framsidan. Dessutom är det lite delar inne i huset som är till för att en lampa ska kunna monteras, detta är bara att riva ut för det behöver vi inte. Glasskivan kan man skruva loss och den är tätad med en rejäl silikonring som gör den delen av höljet helt vattentätt. Anledningen till att spotlighten bara har kapslingsklassning IP65 (spolsäker) är den kabelgenomföring som finns på höljets baksida. Denna är ganska tät och borde kunna klassas nästan IP67 (vattentät kortvarigt och lågt tryck) enligt mig men det är precis och den tål inte att sänkas ner på några meters djup, då blir trycket för stort och den läcker. Därför måste man ha en ny kabelförskruvning som är klassad IP68 (långvarig nedsänkning och under tryck). Problemet här är att den befintliga genomföringen är gängad på plats och det är inte en metrisk gänga. Troligtvis är det någon märklig gänga som knappt går att få tag på men jag misstänker att det kan vara en pansarrörgänga. Dessa finns ofta på kabelförskruvningar och jag testade att beställa en sån i den dimension jag trodde var rätt men det stämde inte alls. Jag hade inte haft koll på vad beteckningen på dessa betyder och den jag köpte var på tok för stor. Det är möjligt att det går att hitta en kabelförskruvning som passar om man letar lite mer än jag gjorde.
Den befintliga genomföringen.
Min lösning blev att jag köpte kabelförskruvningar i plast från biltema i den mista storlek dom hade vilket var i M16 gänga. Men den är ändå för stor för gängan i huset så därför tog jag fram täljkniven och täljde bort alla gängor på kabelförskruvningen och lite extra tills den var precis så stor att den gick att gänga in i huset med lagom våld. Eftersom plasten är ganska mjuk så blir den gängad när man skruvar in den och går sedan att skruva ut och in som man vill. Inte en speciellt snygg lösning men det verkar fungera bra.
Nu till själva kameran. Jag använde som sagt en webbkamera för att man ska kunna använda kameran med en dator smidigt. Webbkameror är ju ofta väldigt billiga och har riktigt dålig bildkvalitet men det finns dock undantag. Idag kan man köpa helt okej kameror för bara några hundralappar och dessa kan ha förvånansvärt bra bild. Man måste dock tänka på att kameran ska rymmas inne i undervattenshuset och dessutom så brukar byggkvalitén öka med priset och då blir dom svårare att ta isär och modifiera vilket ju behövs för det här bygget. Jag valde i alla fall en webbkamera från Microsoft som heter LifeCam HD-6000. Jag tyckte den var nätt och dessutom så filmar den i 720p om man vill. Den hade heller inte en massa onödiga funktioner som ändå inte kommer användas. Det ska dock sägas att det finns massor med lämpliga kameror som säkert har lika bra bildkvalitet och är billigare. Jag köpte min kamera med bra rabatt, annars hade jag nog valt en lite billigare modell. Men jag tror det är ganska viktigt att kameran i alla fall kan filma i 720p upplösning.
Nu måste ju den här kameran modifieras så att den kan se IR ljus som jag förklarade tidigare. Kameran var dock "tyvärr" ganska välbyggd så den var lite svår att komma in och mecka i men det gick och jag ska beskriva hur jag gjorde.
-Ta bort fästet som sitter undertill med våld och verktyg, detta behövs inte.
-Bänd försiktigt runt den kromade ringen på framsidan tills den tillsammans med plattan som det står HD på lossnar. Den sitter med lite klister.
- Skruva upp dom skruvar som man kommer åt när denna platta är borta och ta ut den plastbit som då blir lös. Den hänger kvar med några kablar.
-På baksidan kan man bända bort bakstycket, gör det och skruva upp allt som går där inne. Då ska man kunna få ut själva lins-, och sensor-delen framifrån.
-Skruva bort linspaketet från kretskortet som sensorn sitter på och vik försiktigt isär dessa delar. Var noga med att inte smutsa ner eller skada sensorn. Var också försiktig med de två små ledare som sammankopplar linspaketet med kretskortet. Dessa behövs för autofokusen och jag råkade bryta av en av mina ledare så AF funkar inte på min kamera. Det kanske inte är en nackdel dock för den hade säkert fokuserat fel ändå. Det går ganska lätt att manuellt ställa in fokusen genom att vrida på linsen manuellt sen. Vill man att dessa ska vara intakta så tror jag att man måste löda loss dom och sedan löda dit dom igen efteråt. Är man duktig på att löda så kan man ju ge sig in på det men annars är nog risken stor att man löder sönder nånting viktigt på kretskortet så då ska man nog låta bli och istället vika försiktigt och hålla tummarna.
-Spräck det lilla glas som sitter närmast sensorn på linspaketet och pilla noga bort alla småbitar utan att repa linserna eller sensorn. Lyckas man få bort glaset helt så gör man det bra. Detta glas är IR-filtret och med det borta så kommer kameran nu att se även infrarött ljus.
-Skruva ihop allting igen.
Här ser man sensorn och linspaketet. IR-filtret är spräckt och glasbitarna ska
pillas bort. Lägg märke till ledarna mellan kretskortet och linspaketet och att
en av dessa har gått av för mig.
Nu när kameran ser infrarött så behövs en infraröd lampa. Detta är ganska lätt att löda ihop själv med lite lysdioder och några motstånd. Jag valde att bygga min belysning i en ring runt kameran vilket kan ses i bilden nedan. Lysdioder som sänder ut infrarött ljus kan man köpa på till exempel kjell & company likaså motstånd. Det hända att man borde köpa dioderna på något annat ställe dock. När jag köpte mina på kjell så fick jag ett gäng som jag inte tror hör till deras normala sortiment, det är iaf inte samma som dom har i webbshoppen. Jag köpte 1pkt (10st) av dessa men det var det sista dom hade och när nästa leverans kom så var det inte samma dioder. De nya var på 1,35V och 100mA istället för 1V och 20mA. Detta betyder att dom nya var mycket starkare och drog mer ström. Det visade sig dock att man nog behöver ha dom starkare dioderna för att det ska lysa nog mycket och därför bör man nog köpa dioder någonstans där man vet vad man får. Lämpliga specifikationer tror jag är ca 1.3-1.5V och 50-100mA. Sen beror det ju på hur många man vill använda. På elfa finns det massor av IR-dioder att välja på. Tänk på vilken ström hela systemet kommer kräva dock, ett vanligt usb-uttag kan bara leverera 500mA. Det går att koppla på en till usb-kabel som man kan stoppa in i ett till uttag och på så sätt dubbla den ström som kan levereras om man känner att det behövs. Detta ses ofta på externa hårddiskar och annat som kan kräva lite mer ström.
Att koppla dioder är inte alls svårt om man har lite koll på elektronik och kan räkna lite. Det finns annars bra webbsidordär man kan skriva in vilken spänning man har att tillgå, hur många dioder man har och vad dom vill ha för spänning och ström så får man sedan ut hur man ska koppla dessa, vilka motstånd man ska använda och hur mycket effekt kretsen kommer dra. Lampan kommer koppas till strömförsörjningen i USB-kabeln och spänningen där ligger på 5V. Man kan förklara hur mycket som helst om dioder och motstånd hit och dit men jag tror inte det tjänar nånting till. Känner man att man inte kan eller klarar av detta så bör man kanske inte göra det. Eller så får man läsa på om det så att man vet vad man gör. Jag gör istället helt enkelt så att jag lägger upp lite bilder på min belysning och hur jag har kopplat detta. Det är ett antal serier med dioder och motstånd vilka i sin tur är kopplade parallellt med varandra. Allt är monterat på en bit plast som jag tog från locket av en pepparkaksburk. I plasten har jag gjort hål för benen på dioderna så att dessa sitter snyggt i en ring runt kameran.
Plasten passar runt kameran.
Så kan det till exempel se ut när det är färdigt.
Man får tänka efter lite vilka dioder som ska kopplas ihop med vilka och så vidare men tänker man bara efter så är det lätt. Lödningen underlättas enormt om man har en lödpenna som blir riktigt varm och jag försökte tvinna ihop så mycket som möjligt innan jag la på lödningen så att det blir lättare att löda sen.
Nu ska kameran, lampan och den långa kabeln sammankopplas och detta görs inne i huset så nära kameran som möjligt. Klipp av den kabel som hör till kameran så att den bara blir ca 5cm lång. Skala sedan den bit som sticker ut ut kameran så att det ser ut som i bilden nedan. Ledsen för värdelös bild men man förstår nog ändå.
Gör liknande med den del av usb-kabeln som har honkontakten, dvs klipp av och skala en bit. Skala så kort som möjligt här dock så att det är intakt kabel som kommer hamna i kabelförskruvningen sen när allt är monterat, annars blir det otätt. Nu får man para ihop ledarna och löda ihop dom igen. I en usb-kabel är det 4 ledare, en röd och en svart som är +/- spänning och dessa ska även lödas ihop med motsvarande från belysningen, det blir alltså tre kablar som ska ihop i dessa två lödningar. Sen är det en grön och en vit kabel som är datakablarna där all video överförs. Sen brukar det vara någon slags jord/skärmning som kan se ut lite olika. Det kan vara ett foliehölje, ett finmaskigt stålnät som hölje och det kan finnas en tunn svart kabel. Dessa kan man koppla ihop lite som man vill, inte jätteviktiga enligt mig men försök att få ihop dem hyfsat i alla fall. I bilden ovan har jag separerat dessa tre kategorier och lagt dom i par. För att få det snyggt och undvika kortslutning så trädde jag på en bit krympslang på kabeln innan allt löddes ihop. Sedan tejpade jag lite på varje lödning så att det inte blir kortslutning mellan dem och trädde över krympslangen och värmde fast den. Tänk på att ta en ganska stor krympslang för det blir lätt ganska bulkigt med alla lödningar. Ett tips är att göra kablarna lite olika längder på ett kontrollerat och beräknat sätt så att lödningarna inte hamnar bredvid varandra utan mer på längden. OBS! Det är ju självklart viktigt att man har trätt usb-kabeln genom både kabelförskruvningen och undervattenshuset på det sätt som det ska sitta sedan för annars får man inte ihop allt sen.
Nu är det smart att testa att koppla in den i datorn och installera den medföljande mjukvaran för att testa kameran. Får inte datorn kontakt med enheten så är nånting galet, antagligen så är lödningen fel eller så har man till och med lyckats förstöra kameran, men det ska mycket till för det tror jag, så kolla lödningarna så att det är bra kontakt och inte kortslutning mellan kablar. Hittar datorn enheten så testa i mjukvaran hur bilden ser ut, behöver fokusen justeras så gör det manuellt nu om du också lyckades förstöra autofokusen. Man märker om man lyckades få bort IR-filtret ganska tydligt genom att alla färger som man ser med
kameran blir väldigt märkliga och allt verkar gå ganska kraftigt åt
lila. Jag upplever dock inte att detta märks så tydligt under vattnet
när det i alla fall är hyfsade ljusförhållanden. I mörker blir det dock ganska lila.Testa att släcka helt och se så att lamporna lyser, det är ganska häftigt första gången kan jag lova. En hemmabygd mörkerkamera :-) Man ska utan problem kunna lysa upp ett stort rum och kunna se hyfsat tydligt på skärmen även då du med dina egna ögon bara ser totalt mörker. Annars är nog belysningen för svag för att det ska bli bra i vattnet. Man lyser ju inte ens i närheten lika bra under vatten som i luft. Fungerar allt så är det bara att skruva ihop enheten. jag stoppade lite fjädrande föremål bakom själva kameran i undervattenshuset för att den ska tryckas ordentligt mot glaset. Annars kan det komma in ljus från dioderna på sidorna runt kameran och då blir det en ljus ring runt.
För att få huset riktigt rätt så räcker det inte med att gänga in kabelförskruvningen utan gängam måste tätas bättre. Speciellt den som jag gjorde genom att skruva in plasten med våld är verkligen inte tät som den är. Jag löste det med epoxi som jag la på båda gängorna och skruvade sedan ner den så långt jag det gick. Överskottet kommer antagligen att tryckas ut på diverse ställen och göra det svårt att justera kabeln sedan så dra åt kabelförskruvningen så att det blir tätt redan nu. Gör detta efter att allt är monterat i huset och glaset är fastskruvat på frammsidan, då hamnar kabeln där den ska vara. Dra dock inte åt den för hårt för det finns en risk att man nyper av kabeln, lagom är bäst!
Kabelförskruvningen limmad och åtdragen.
Nu ska allt vara helt tätt och nu saknas bara någon slags anordning så att den hänger på rätt sätt i vattnet. Jag valde den lättaste lösningen och tog en stor slangklämma som passade bra runt huset. I den fäste jag några buntband på ovansidan som man kan fästa kabeln med. På undersidan fäste jag en stor blyvikt som är tänkt för havsfiske, vet inte vad den väger men tillräckligt i alla fall. Nu hänger kameran ganska horisontellt i vattnet, gör den inte det så går det ju att justera på något sätt. Tänk på att den inte behöver vara horisontell i vattnet bara för att den är det i luften, i vattnet flyter själva huset och det påverkar balansen. Men det där kan man testa sig fram till.
Den färdiga kameran!
Resultat
Jag har nu hunnit testa min kamera för första gången och lyckade få till lite film till och med. Testerna är gjorda i en väldigt klar sjö och därför kan man se relativt långt trots att det låg ett snötäcke på isen som gjorde det ganska mörkt där nere. Jag märkte dock vilken extrem skillnad solen gör för ljuset under isen. De klipp som finns med i videon nedan filmades mellan klockan 15 och 16 när solen redan stod ganska lågt på himlen. Lite senare när solen precis kikade över trädtopparna så blev det betydligt mycket mörkare under isen och man såg inte alls lika långt. Jag kan tänka mig att det runt klockan 12 var ganska ljust under isen och man hade nog sett mycket bättre än man gör i videon till och med. Hur som helst, jag är extremt nöjd med hur kameran fungerar och som ni ska få se så blev även videon riktigt lyckad och vi fick några besökare som kom för att undersöka vad det var som väsnades. Det var lite svårt att få en stadig video då jag bara höll i kabeln med handen. I framtiden ska jag bygga någon anordning så att kameran hänger stabilt och går att vrida på lite noggrannare. Det var ganska svårt att hitta bäringen och förstå vart man vred kameran när man bara hade en rund och tunn kabel att hålla i. Se och njut, i 720p :)
Bilden tycker jag är helt ok så länge man håller ganska stilla. Detta blir ju inte ett problem när jag har fått till anordningen för att justera djup och rotation. Då kommer man kunna låsa ett läge och filma i den riktningen utan att det skakar. Sen ser man också att det är en del brus i den andra delen av videon. Detta beror på att solen stod lägre och det var mörkare under isen. För att kompensera så höjer webbkameran ljuskänsligheten och dom som kan lite om fotografering vet att det medför brus. Men utan denna ökning av känslighet så hade man troligtvis inte sett lika bra och så stort område, så det är det värt.
Den här sjön var för djup för min 5m kabel som nu är närmare 4,5 när den sitter i kameran. Anledningen till att jag inte valde en längre kabel är för att det inte finns. Den teoretiska maxlängden för en usb-kabel är 5m, är den längre än det så kan det bli databortfall då signalen blir för svag. Men detta påverkar inte videokvalitén märkbart skulle jag tro utan det är viktigare vid filöverföring för all data måste finnas kvar. Så jag kommer att förlänga min kabel till kanske 10 meter för att även kunna filma riktigt djupt om man vill det nån gång. Eventuellt försöka göra kabeln modulär så man kan koppla på en till del bara när man behöver filma djupare. Problemet blir att få skarvarna täta så det inte blir kortslutning. Det behöver inte vara en usb-kabel man använder heller. vilken kabel som helst med minst 4 isolerade ledare fungerar ju bra och då kan man anpassa längden som man vill.
Det var allt från det här projektet men jag har fler på gång så det kommer mer, var så säker. Jag hoppas att någon kan inspireras av det här och kanske bygga en liknande eller i alla fall få några idéer till sitt eget bygge. Annars kan ni ju bara titta och tycka att det är sjukt coolt hur som helst. ;-)
Det blev som vanligt två pass i helgen också. Vi har satsat hårt på att testa mycket nytt den här säsongen och då måste man lägga många pass för att ha en ärlig chans att hitta några bra vatten. Många helger har det gått dåligt på lördagens ställe men nästa dag så kanske man hittar mer rätt och det har gått ganska fort för oss att fatta vad det är som gäller och vad som inte funkar lika bra.
Den här söndagen använde vi det vi har lärt oss och valde ett vatten som vi trodde på och det gav bra utdelning. Första fället kom kvart i tio och det var jag som stod på tur. När jag kom fram stod fisken stilla men hade tagit drygt tio meter lina så jag satte in mothugget på en gång. Det brukar jag förresten alltid göra innan man vet hur gäddorna är för dagen. Märker man att man missar krokningen men att gäddan inte har spottat så betyder det ofta att dom är väldigt sega och behöver tid på sig att få in betet i munnen. Dom står ofta kvar precis under hålet såna gånger också vilket kan vara ett tecken på att man ska vänta. Men å andra sidan så händer det att dom står kvar och sväljer på plats så jag brukar sätta mothugget på en gång för att vara säker. Jag kör även med tackel med bara en trekrok för att minska risken för djupa krokningar och dessutom så elimineras i princip riken att man fastnar i iskanten med en lös krok och tappar fisken.
Hur som helst, jag krokar och får bra respons. Jag känner på en gång att det här är en bättre fisk, minst fem+. Gäddan är relativt lugn dock och jag får nästan in den hela vägen till hålet innan den blir arg, vänder sig och sätter iväg i en riktigt tung rusning. Jag släpper lite på bromsen som var ganska hårt ställd i mothugget men måste snabbt öka den igen för jag märkte att annars kommer den aldrig att stanna, den hade en sån enorm kraft. Sen blir det jojo i några av dom bästa minuterna jag har varit med om under ismete. Gäddan gör säkert fem-sex tunga och sega rusningar mot den hårdaste broms jag någonsin behövt använda vid ismete. Det var riktigt kul, mina styva wigglerspön står för en gång skull i ganska ordentlig böjt till och med. Efter lite lirkande kommer skallen upp och jag kan landa min största gädda från isen, en grov fisk på 8550 gram och 104cm. Stor fena hade den också tyckte jag, kanske därför den var så stark.
Ismete-PB
Mårten drar en liten stund senare en ovägd femkilos slemgurka och vi får några fler fiskar i stadigt minskande storlek. Den sista gäddan i serien vägde bara kanske ett kilo och Mårten säger lite skämtsamt till Markus vars tur det var att " Nu kan ju inte gäddorna minska något mer så nästa gädda du tar kommer att vara stor, det måste liksom börja om nu". Men det dröjer och vi tappar nästan hoppet på en till gädda innan mörkret kommer så vi tar en liten promenad en bit bortöver. Jag tycker mig höra ett svagt pinglande och vi vänder oss om men det är lite svårt att se alla vippor. Vi söker av området en stund med blicken men när jag sveper blicken åt höger så är det inte svårt att upptäcka den flaggande vippan, världens bästa syn. Markus springer direkt till fället, jag får ta en omväg till lägret för att hämta kamera och C&R grejer, ismete är för övrigt ett bra kvitto på hur dålig kondition man har.
Dom är inte fula gäddor
När jag kommer fram så drillar Markus redan och han tror inte den är speciellt stor, den kom lite för snällt, men den gör ändå några rusningar. Jag minns hur lätt min kändes när den inte riktigt försökte och misstänkte att Markus kanske felbedömde storleken lite. Den här gäddan drillades också på mina nya rauma heavy spön med xpd pro rullar som jag köpte på Mieko. Jag skaffade dom tidigare under säsongen men dom har inte fått bända nånting större förrän nu så det var kul. Efter lite fight så var gäddan vid hålet men den var besvärlig att styra rätt så jag sveper undan lite slask i hålet och tittar ner. Då möts jag av ett stort öga som stirrar rakt in i mig och en svag antydan till lite konturer av gällock och läpp. Jag ser att den är större än Markus trodde och joxar på lite med tafsen tills gäddan kommer upp i hålet och låser sedan fingrarna runt gällocket. Den här gäddan är inte dålig, den verkar vara ungefär som min tidigare men ser lite längre ut, inte heller riktigt lika grov kanske. Det stämde bra, gäddan visade sig väga 8270 gram och var 106 cm lång. Det blev dagens sjätte och sista gädda. Det här var även första gången som jag har varit med om att få två stycken gäddor över åtta kilo under ett pass, vi gör framsteg!
Dagens andra åtta!
Lite intressant kan vara att alla gäddor den här dagen valde ganska stora beten och Markus sista gädda tog på en död liten gädda. Precis som dom flesta beten vi fick fisk på den dagen så var gäddan tacklad med bara en trekrok och jag måste säga att det kommer nog dröja innan jag väljer att fiska med någonting annat så länge betena är i rimlig storlek, det krokar som en gud. Alltid lätt att ta loss och sitter oftast perfekt i käkvinkeln.
