Årets Sista Trollingpass

Nu har isarna lagt sig på många av våra norrbottniska sjöar och öppetvattensäsongen är över. Jag ser på ett sätt fram emot ismetet, förra året kändes det som att vi började knäcka koden lite och man är ganska sugen att ge sig på det igen. Å andra sidan så är det så fruktansvärt mycket bök med det. Betesfisk ska fiskas och förvaras, utrustning ska släpas och sen var det ju kylan. Då tänker sörlänningarna kanske att "De är väl inte så farligt, ismete som är så lugnt och skönt". Testa släpa runt på en tungt lastad pulka i meterdjup snö och 15 minusgrader säger jag då. Hur som helst, jag tänkte rapportera lite från årets tre sista trollingpass.

De två första helgerna i oktober var jag och Markus Teilus iväg för att testa lyckan. Det var ganska blåsigt och hög risk för regn i Norrbotten båda gångerna och det begränsade oss något i valet av fiskevatten men det visade bli ganska bra ändå. Efter en stunds segt fiske första helgen så valde vi att testade en annan del av vattnet och det gav resultat på en gång. Redan efter att ha släpat betena några hundra meter så tvärnitar en av dom yttersta paravanerna och Markus pressar snabbt upp en 7,5 kilos gurka med riktigt fin kondis.

 Det var dagens andra gädda, den första tog i början av dagen på en Mieko Predator Shad i färgen tiger/lys precis som 7,5an i bilden. Gummi var nånting som vi inte hade så mycket erfarenhet av att trolla så poängen idag var lite att utforska detta, en metod som visade sig vara riktigt hett den här dagen. Det som fungerade bäst var ljusa färger, tiger/lys jiggen såg efter dagens slut ut som roadkill och fick skrotas för det var inte ens lönt att försöka laga den.

Nån vända senare råkade jag göra en lite för tvär sväng och paravanerna i innerkurvan trasslade in sig. Mitt i strulet ser jag att spöet till paravanen längst ut i ytterkurvan bugar sig riktigt djupt. Jag pekar och hojtar till Markus att det är fisk, han greppar spöet och börjar pressa. Gäddan går upp och gör lite akrobatik i ytan och vi ser att det igen är en lite bättre fisk. Spöet är ett 9' spinnspö som egentligen är lite för långt och för mjukt för trolling så det tar några försök innan fisken hamnar i håven. Även den här gäddan har vattnets karakteristiska kroppsform. Kort och ganska bred men riktigt hög, detta i kombination men lite mat i magen gör att den pressar vågen till 8,22kg trots en längd på 102cm. Gäddans teckning var dessutom riktigt vacker och det här kan nog vara en av dom finaste gäddor jag har sett med egna ögon.

Helgen därefter var vi tillbaka men det blåste riktigt mycket och vattentempen hade sjunkit två grader. Fisket var riktigt riktigt segt och dom stora uteblev.

Det tredje passet la jag och Mårten för några dagar sedan i en närbelägen sjö. Tyvärr hade det varit gaska kallt nätterna innan så isen hade hunnit lägga sig över stora delar av sjön. Efter lite (läs mycket) isbrytande så hittade vi till slut ett isfritt område som var nog stort för att trolla på. Trots en vattentemp på dryga två grader så hade vi ganska bra huggfrekvens och vi lyckas landa 8 gäddor på cirka tre timmar. Här är en liten video på när vi jobbade oss genom isen som på sina ställen var nästan fyra centimeter tjock.

Så nu är det bara att fixa mört så man kan dra igång ismetesäsongen, kanske blir det nästa helg.

Klant...

Det blev en kortare dagstur med klasskompisar idag med sikte på gädda. Det gick både bra och dåligt kan man säga.

Jag valde ett beprövat ställe där jag vet att det stor chans att ta hyfsad fisk från land men även ganska fångstsäkert så att alla fem förhoppningsvis skulle få nånting. Ganska snart efter att jag dragit första snipan så krokar en kompis en bättre gädda på en Mieko predator shad 25 i färgen chocken, detta visade sig för övrigt vara dagens färg. Duktig guide som jag är så skulle jag hjälpa till med landningen och springer dit med håven. Fisken går djupt och rör sig sådär sävligt som större fiskar brukar. "Det är garanterat över fem" säger jag och njuter, det verkade bli en bra fisketur. Efter fyra-fem rusningar är fisken klar för håven och ligger snart säkert i nätet. Den sitter tyvärr med den ena kroken i ögat och den andra i munnen.

Det är en ganska bra bit, kan nog vara en bit över sju trodde jag. Kroken som hade suttit i ögat hade nu lossnat och satt sig i nätet och gäddan började rulla in sig i allt. För att förhindra att den skadar sig själv eller förstör nånting så tar jag ett grepp under gällocket och försöker reda ut trasslet. När gäddan rullade omkring hade mina fingrar glidit in lite för långt så jag skulle försöka ta ett nytt grepp men jag fick inte ut fingrarna. Min första tanke var att jag hade fastnat i gälbågarna som har massvis med små hullingar men när jag öppnade käften på Gäddan så såg jag var problemet var, stingerkroken hade satt sig i knogen på pekfingret. Jag hade sett att wiren till kroken gick in på gäddans högra sida så jag greppade den under vänster gällock. Men stingern var längre än jag trodde och kroken satt inte på höger sida utan den sidan där jag nu hade mina fingrar. Klant....

Under tiden som tång och avbitare hämtades (detta ska ALLTID finnas med när man fiskar) så tog vi loss betet och alla stingers från tafsen så att inget mer skulle fastna om gäddan skulle bli arg. Med tång lossades kroken från gäddan så jag kunde släppa greppet om den. Nu var det lättare att se vad situationen var. Jag kände lite på kroken och kunde konstatera att den i alla fall inte satt i själva leden utan bara under huden vilket var en extrem lättnad. Jag är en sån person som verkligen inte tål att se på skador och blod, inte när det är på människor. Allt börjar snurra, det ringer i öronen, man blir kallsvettig och yr och mår allmänt skit, riktigt jobbigt. Jag fick lägga mig ner och dricka lite vatten för att få tillbaka blodet i huvudet och inte svimma. 

När jag hämtat mig lite och adrenalinet börjat pumpa ut i kroppen så kunde jag känna lite mer. Jag kunde se vart krokspetsen tryckte under huden och bedömde att det var lugnt att försöka trycka genom kroken där. Jag fick ta i ganska ordentligt bara för att få den yttersta spetsen genom huden, och för att sedan få igenom hela spetsen med hulling och allt så krävdes det nästan skrämmande mycket kraft. Den kom igenom i alla fall och ganska smärtfritt dessutom, vet inte om nerverna är i chock av skadan eller om det är adrenalinet men man känner nästan ingenting i början. Nu, flera timmar senare, gör det dock ganska ont. Hur som helt, kroken knipsades nu av strax bakom hullingen och kunde träs tillbaka samma väg som den kom in. Man ska aldrig dra ut en krok med hullingen, inte en så här stor krok i alla fall. Det orsakar bara onödig skada och risken att man har sönder en sena eller nerv är mycket större. Tryck alltid igenom och knipsa av hullingen med en avbitartång.

Andra gången jag lyckas sätta en krok i mig, första gången var det vid handleden.

Det hela slutade bra och jag kunde fortsätta fiska, även om det var ganska bökigt utan fungerande pekfinger. Gäddan vägde för övrigt 7550g fördelat på 109cm och fångstmannen han bara ta två-tre kast efter böket med kroken så small det på en till hyfsad gädda, 6200g vägde den här. Jag lyckades dra en näve snipor och i slutändan fick alla fisk så i sin helhet var det ett ganska lyckat pass tycker jag.

Dagens tips: Ha koll på vart alla krokar sitter innan du stoppar dit dina kroppsdelar.

Sommarens Gäddfiske

Det har inte blivit så mycket fiske värt att skriva om i sommar tyvärr så motivationen att skriva har inte riktigt varit nog hög. Men jag inser att det börjar bli lite torrt med inlägg i dagboken så jag ska slänga ihop två resuméer av sommarens linblötning. Först den här för gäddfisket och sen kommer en för flugfisket, som det faktiskt har blivit mer än vanligt av vilket glädjer mig.

Först på sommarens schema stod en tre dagars trollingtur som jag och Mårten hade trixat in i början av juni. Förra året hade vi riktigt bra gäddfiske den tiden och nu satsade och hoppades vi på samma fart på fiskarna men snäppet bättre storlek, detta skulle uppnås genom att fiska i bättre vatten. Kortfattat kan man säga att fisket var segt och dom stora lyckades verkligen hålla sig borta, alla utom en i alla fall. Resultatet efter tre dagar var ett dubblat pb på gös för mig och en grov pike på 9,5kg för Mårten. Enligt mig en lyckad satsning men med tanke på förhoppningarna var fisket rätt dåligt. Kanske var vi lite för tidiga så de större fiskarna inte hade hunnit komma till rätta efter leken. Mer om dom här tre dagarna och dessutom en helt sinnessjuk gös-dubblé från ett senare pass kan ni läsa om på Mårtens blogg.

Mitt nya personbästa på gös: 1,6kg

En blåsig dag lånade jag Mårtens båt och testade lite trolling tillsammans med Johan. Som sagt så blåste det... massor... mer än någon borde försöka trolla i med en så här pass lätt båt. Jag tror vi drev fler meter i sidled än vi färdades framåt och fisket var näst intill omöjligt. Till en början så körde vi med 6 paravaner och så länge gäddorna höll sig borta så funkade det men det var på gränsen. Ganska snart visade det sig dock  att fisket den här dagen var riktigt riktigt bra.

När vi efter bara en vända hade landat tre gäddor med en medelvikt på runt 5kg och missat minst ett hugg så bestämde jag att vi skulle köra med bara 4 spön, alla tacklade med dagens medicin westins jätte. Trots detta så gjorde blåsten att det inte gick att trolla effektivt och jag skulle gissa att på en vända över "the hot spot" så hade betena fiskande fart och djup kanske 10% av tiden. Resten var mest snurrande och drivande in mot grund och annat strul. Vi blev till slut tvingade att ge upp vilket var väldigt synd när gäddorna var så i farten men så är det ibland, bättre då att ge upp medan allt fortfarande är helt.

Det var en trollingtur till som är värd att nämna. Inget speciellt egentligen, jag och Mårten testade ett nytt vatten, ganska mediokert fiske men man kan inte riktigt dra någon slutsats av ett pass. Hur som helt så vad gäddorna där helt galna, det värsta jag någonsin varit med om, i alla fall de med lite storlek.

När dagens första bättre hugg kom så var det tvärstopp och linan rann av rullen i bra fart. Det var Mårtens tur (som vanligt) så han lyfte spöet ur hållaren och gäddan stod fortfarande pall. Då bestämde vi oss för att snabbt ta in alla andra spön och lägga båten i friläge. Vi låg bara kanske 50 meter ut från land så efter några sekunder i friläge konstaterade jag att vi nu stod vi helt still med båten och fisken tog fortfarande lite lina och var allmänt tjurig, Mårten fick inte in en meter. Efter en stund började fisken komma närmare och pulsen gick självklart upp några steg, kan det här vara tian eller är det bara en till felkrokad "sne'snipa" som gör sig tyngre än den egentligen är? Då kom fenan upp till ytan och vi såg att det i alla fall inte var någon snipa men det som hände sen har jag aldrig förut varit med om.

Föreställ dig en klassisk fightscen med en marlin i andra änden, fisken blev helt galen och började hoppa och dansa flera meter på ytan för att sedan, när den närmade sig båten, pressa stenhårt rakt ner under båten i flera rusningar. Det var en riktigt spännande kraftmätning som  slutade med att gäddan håvades och dokumenterades snabbt innan den fick simma tillbaka, fortfarande med förvånansvärt mycket krafter kvar.

Marlin-Gädda från en norrbottnisk insjö av lite större slag

Gäddan vägde inte speciellt mycket för sin längd, en ganska normal sommarkondis. Men den var inte direkt mager, mer slimmad skulle jag säga och den hade en hyfsad rygg som den verkade kunna utnyttja till max. Jag fick även chansen att kämpa med en hyfsad gädda lite senare och även den visade på exakt samma råstyrka och snabbhet.

Jag tycker det är väldigt intressant med såna här tydliga egenskaper som man kan finna i vissa vatten och speciellt i insjöar som är ganska avskurna, dvs utan stora in och utflöden. Dessa egenskaper är ett resultat av evolutionen och det naturliga urvalet där vissa individer har fötts med, för vattnet i fråga, gynnsammare kroppsform och kunnat utnyttja olika byten och miljöfaktorer optimalt. Efter en lång tid har till slut de flesta gäddor i det här vattnet samma gynnsamma egenskaper. I större vatten är det säkert också så att det uppstår flera olika sorters gäddor anpassade till olika levnadssätt i sjön. Vissa kanske är bättre anpassade för att jaga vissa arter pelagiskt över stora djup och långt från land medan vissa gäddor är bättre anpassade för att gömma sig i sjögräset nära strandkanten och vänta in en stor brax som den sedan kan överleva en längre stund på. Det här är sådant som jag tycker ger fisket en extra dimension och gör det så mycket mer spännande. Det gäller att hitta det vatten där gäddorna har precis rätt gener för att växa sig stora och tunga, på så sätt maximerar man sina chanser till drömfångsten. Ibland kanske de inte ens räcker med att hitta rätt sjö utan man måste även hitta rätt metod och område i sjön där "rätt" sorts gädda lever.

Tanker man så här så skulle en teori om varför gäddorna var så starka i den här sjön kunna vara ungefär så här: I den här sjön vet vi att det finns gott om sik i lagom storlek för en gädda. Siken kan vara en ganska snabb fisk som rör på sig en hel del. De slimmade och snabba gäddorna har då haft en fördel i den här sjön eftersom de har haft lättare att fånga sikarna som är ett väldigt bra och fettrikt byte. Därför har dessa gäddor kunna växa sig stora snabbare än de som har fått nöja sig med t.ex. abborre och därmed kunna sprida sin avkomma mer än de sistnämnda gäddorna.

Nästa Dag - PB

Dagen efter tävlingen så var jag självklart tvungen att fiska igen. Grejerna var ju redan i ordning och fisket hade visat sig vara väldigt bra om man hittade rätt. Jag bestämde mig för att satsa all tid jag hade på det ställe som dagen innan levererade gäddor och hoppades på fiske i samma klass även idag, så var inte fallet visade det sig snart.  Det var mycket bättre!

Den här dagen regnade det, mycket. Vädret kändes betydligt sämre än gårdagen på många sätt och jag hade bara ca två timmar på mig att lyckas. Det kändes lite sådär med tanke på att det tog flera gånger så lång tid att hitta rätt dagen innan. Men jag hoppades på det bästa och hängde på ett bete som jag trodde skulle fungera. Jag hade under tävlingen märkt att gäddan stor djupt på den här platsen då jag fick väldigt bra på beten som Mieko Basas och annat som går lite djupare. Sammtidigt så hade jag satt en del beten i botten här så jag kompromissade och valde ett bete som gick halvdjupt och som jag inte var rädd om, en gammal sprucken och limmad Zalt 14cm fire tiger. Det fungerade tydligen bra. På bara några kast hade jag landat en handfull gäddor varav den största på 100cm och runt 6kg. Jag fortsatte fiska på samma ställe och drog flera gäddor till på det här området som inte kan ha varit större än 10x10m. När jag hade landat ett gäng gäddor som nästan alla var över fyra kilo så dog det av lite. Jag flyttade mig nedströms 40m och hittade ett par fiskar till där den största vägde dryga 6kg innan det dog av där också.

100cm

6+

Fisket var klart mycket bättre än gårdagen och då främst vad gäller vikten. Därför kände jag att det var värt att hänga på ett bete som går ännu djupare för att försöka nå fler och kanske större fiskar än den lilla Zalten kunde. Valet föll på en Westins Platypus i färgen concealed fish som jag hade moddat till svävande enligt Robin Utbys guide. Jag gick tillbaka till första platsen och han med några kast innan jag satte mig i botten, trodde jag, men botten rörde på sig lite och innan jag fattade vad det var så stod spöet i djup båge. Gäddan gjorde inte mycket motstånd i början men satte kurs rakt ner i djuphålan innan jag pressade upp den närmare land. Då fattade den att nånting var galet och gjorde nån kortare rusning med djupa huvudskakningar och jag förstod att det var dagens fisk jag hade i andra änden. Ganska snabbt efter det kom fisken upp till ytan och jag möttes av en rejäl skalle i det mörka vattnet men jag såg inte resten av kroppen. Det var först när den låg säkert i håvnätet som jag insåg hur stor gäddan var. Konditionen var riktigt tråkig men den såg sjukt lång ut och jag hoppades att det ändå skulle vara pb. Jag la måttbandet rätt vid huvudet och rörde blicken ner längs gäddan samtidigt som jag sökte efter 100cm markeringen. Där? Är hundra centimeter redan där!? Han jag tänka innan blicken fortsatte ner mot fenans spets och jag såg centimetrarna ticka iväg, 109...110...111...112...113...114cm! Det var lycka av den högsta graden och jag förstod att det här måste nästan vara pb med den längden. Mitt förra pb var 8240g fördelat på 100cm, en grovryggad dam som jag tog förra våren i samma vattensystem, och mitt längd pb var tidigare 104cm. Den här gäddan hade helt klart potential att väga över tio kilo och hade garanterat gjort det några veckor tidigare innan leken men den här dagen stannade vågen på 8700g. Nytt PB i år igen! Om det fortsätter så här så dröjer det inte så långe innan jag är över 10kg.

8700g @114cm PB

Tävling och Lite Annat

Nu var det så där väldigt länge sen igen och det känns inte bra, speciellt inte när det faktiskt har hänt en del. Till att börja med så blev det egentligen inget ismete på vårisarna, främst på grund av ont om tid, så det senaste inlägget får ses som avslutningen på ismetet för den här säsongen. Sen har det blivit en hel del förleksfiske i trakterna runt Luleå som har gett förvånansvärt många gäddor men tyvärr inget stort. Isen gick ganska tidigt i år då den har varit ovanligt tunn på många ställen. Det har gjort att att man har kunnat fiska på gäddorna i öppet vatten så pass långt innan leken att dom fakstikt är på hugget. Vanligtvis går isen i princip samtidigt som gäddorna leker och då blir det inte något riktigt förleksfiske, då tänker dom på annat.

När det började närma sig lek här uppe så dog fisket av rätt mycket och då passade det bra att åka ner till Sundsvall några dagar som vanligt och fiska efterlek istället. Förväntningarna var ganska blandade i år då jag visste att fiskekompisen som har båt skulle jobba en hel del. Båtproblemet hade jag dock löst genom att ta med mig flytringen som jag köpt i vintras och tanken var att jag skulle inviga både den och gäddflugsetet. Denna kombination visade sig vara galet rolig och jag satt mest hela dagarna och dinglade med benen i lekvikarna. Flugfisket efter gädda är riktigt skoj och något helt annorlunda än det tunga spinnfiske jag vanligtvis brukar köra på. Gäddor på två tre kilo känns som öringar på de mjuka flugspöna och de lite större gäddorna kan verkligen sätta emot och i flytring dessutom så snurrar man runt ordentligt i vikarna för att hänga med i rusningarna, skitkul. Tyvärr så blev det inga monster nere i södern men däremot ett snitt på 20gäddor/dag och alla på fluga från ring så jag är nöjd ändå.

En av dom större. Riktigt rolig fight på fluga.

Väl uppe i Norrbotten igen så stod Mieko Gäddfisketävling på schemat. Det är en C&R tävling som hålls varje år i Rånefjärden och arrangeras av Jämtöns Fiskevårdförening. Man tävlar med den totala längden av de tre längsta gäddorna vilka fotas och mäts på en bräda. Det finns tre klasser, båt, land och ungdom. Då jag inte har någon båt så fick jag ställa upp i den lite mindre prestigefyllda landklassen, i den klassen får man fiska i Råne- och Jämtöälven som inte båtarna får fiska i. Jag ser både för och nackdelar med det, vanligtvis brukar gäddorna ha börjat simma uppstörms efter leken för att äta mört och annat gott som leker i åarna. Då kan man ha större chans att komma åt långa gäddor i åarna än från båt i fjärden, dessutom står dom mer koncentrerat i åarna. Dessutom så har jag fiskat i de där vattnen hela mitt liv och känner till några bra hotspots. I år var dock ett ovanligt år då våren kom ungefär två veckor senare än vanligt så dom hade inte riktigt hunnit gå upp ännu utan stod kvar på branter och djupare vatten.

De första fem timmarna av tävlingen var otroligt sega och jag åkte mest runt alla tänkbara spots för att hitta nån gädda. Ingenting verkade fungera och när det var en och en halv timme kvar till inmätning hade jag bara fått två små gäddor och bara en av dom var över minimåttet på 70cm. Då satte jag mig i förtvivlan och började leta nya ställen på mobilens kartprogram och hittade ett ställe som var ganska nära där det såg ut att kunna finnas ett litet bakvatten. Det såg riktigt fint ut när jag kom fram och redan i första kastet kände jag en tydlig stöt, yes! det finns fisk här tänkte jag. Nu var det inte så länge kvar av tävlingen så jag var tvungen att skynda mig om jag skulle få ihop några godkända gäddor. Efter några kast till så krokade jag gäddan och den visade sig vara helt okej på 87cm, bara en till så har jag då fått tre i alla fall tänkte jag och hoppades att dom andra hade haft lika segt fiske som jag. Nästa kast, nästa fisk men den lossnade tyvärr. Ett kast till, en fisk till, 96cm och det började se ljusare ut. Sen fick ett gäng till på samma ställe men ingen bra längd, nån cm till lyckades jag dom mäta in. Jag flyttade mig några meter och började dra fisk igen på samma vis och toppade med en säl på 87cm och 5,5kg. Nu var det inte många minuter kvar till inmätning så jag tog några snabba kast och satte betet i botten, onödigt. Knöt på ett nytt och satte även det i botten på första kastet, väldigt onödigt men så går det när man stressar.

 

Tjockis på 5,5kg @ 87cm

För dom som inte räknade så fick jag ihop 270cm gädda, inte alls dåligt men hade jag haft en halvtimme till på mig så hade jag lätt ökat det med 10-20cm. Längden räckte i alla fall till en andraplats i landsklassen med åtta cm till ettan. För den insatsen vann jag ett 9' mediumtungt spinnspö som blir ett bra komplement till mitt 8' 60-150g som jag använder nu till jiggar och annat tungt. Dessutom så lottades det ut en elmotor på startkorten och den vann jag också, ibland har man tur!



Känns som att jag har glömt nånting...

Oj, oj, oj... Det här är oacceptabelt och jag ber så mycket om ursäkt! Jag har ju glömt att skriva hur det gick den där helgen senast vi var ut. Det är ju en månad sedan nu och jag hade helt glömt bort det tills jag idag gick in och skulle kolla hur det står till i min elektroniska dagbok.  Bortsett från den här tabben som jag ska rätta till nu så ser jag även att de överlägset populäraste inläggen är mina "gör det själv" saker och då speciellt pulkan och tafsarna. Trots att det var ett tag sedan jag skrev dom så är det  några varje dag som är inne och kollar på dessa inlägg och det glädjer mig. Även om jag i första hand skriver den här bloggen för min egen skull så är det ju roligt om andra kan få lite glädje av den också.

Den försenade fiskerapporten då, här kommer den.
Dagen efter ett väldigt lyckat betesfiskpimpel så satte vi kurs mot ett vatten som för oss alltid har varit väldigt intressant. Det är det vatten som vi känner har störst potential att leverera stort utan att man ska behöva nöta flera veckor. Det grundar vi dels på att vi förra året brände två, i våra ögon, riktigt fina gäddor där på grund av att linan gick av och dels för att det stämmer bra med vad vi tror gör ett bra gäddvatten. För det första så har vi bevisat att det finns brax, dessutom är det bra sikt  och kanske framför allt så fiskas det troligtvis väldigt lite i vattnet.

Den här dagen var vi tre fiskare med totalt 16 spön så vi kunde täcka av de hetaste området på ett väldigt bra sätt. Trots så många spön på ett ganska stort område så var huggfrekvensen lite sämre än vi hade hoppats på men samtidigt så vet vi att ett enda hugg kan avgöra om dagen blir succé eller fiasko, om det är rätt fisk som hugger.

Under förmiddagen så hade vi några kontakter med snipor men de flesta spottade eller var så små att dom inte krokades. Vi brukar alltid turas om att ta en fisk och eftersom Kristofer inte hade fiskat på ett tag så var han först på tur och lyckades ganska snabbt lirka upp en liten snipa. Sen var det Mårtens tur och han lyckades efter några försök hitta en gädda på fyra och nånting kilo, helt ok med vår standard och rätt roligt då den faktiskt bjöd på lite fight. Då var det min tur när nästa fäll kom och tyvärr så verkade den liten när jag kom fram till hålet. Den hade inte simmat speciellt långt och när jag kände efter så var det inte mycket tyngd i linan. Jag drog några gånger lite försiktigt för att försöka få den att gå en bit så att den inte slår i hålet i mothugget. När jag hade fått den att gå kanske två meter till så satte jag in mothugget men som vanligt med dom där småttingarna så fastnade den inte utan följde bara med i rörelsen. Eftersom den var så pass nära så han jag få den ända upp i hålet innan den spottade mörten och stack. Vi brukar göra så att det blir nästas tur först när man har fått upp en fisk och inte om den släpper så det här fallet var väl lite av en gråzon egentligen men det blev ändå så att jag tog nästa hugg också, och tur var väl det...

Efter att ha varit helt dött en längre tid så kom nästa fäll strax efter ett. Jag satt med ryggen mot det hålet så jag såg inte fället, jag frågade Mårten hur det såg ut och han sa att det var ett ganska bestämt fäll. Man kan ofta se om det är en snipa som har tagit mörten då dom nästan jämt har lite problem med att lösa ut linan så de gånger när vippan bugar sig utan tvekan så får jag alltid lite extra hög puls.

Jag springer till hålet medan dom andra plockar ihop landningsgrejerna och när jag kommer fram så står linan still men med brant vinkel så jag vet att den inte står rakt under hålet. Helst vill jag att gäddan går bort från hålet när jag gör mothugg för då missar man extremt sällan och kroken sitter ofta fint i käkvinkeln. Jag drar försiktigt i linan för att gäddan ska gå lite och det var betydligt lättare med den här än med snipan. Jag får den att simma från hålet och den simmar relativt fort men inte ryckigt, även det tyder på att det antagligen inte är nån snipa. Jag lyfter upp spöet och petar bort värsta snön innan jag gör några vevtag och lyfter spöet i ett bestämt men inte överdrivet mothugg...Tvärstopp!

Vid det här laget är Mårten och Kristoffer på väg mot hålet medan jag står i ett dödläge med gäddan. Inte bra tänker jag, linan ska antingen ut eller in. Jag lägger ännu mer press på gädddan och känner hur jag börjar vända på den. Den är på ganska lång lina, tio meter kanske, och för tillfället gör den inte mycket mer än att vara tung. Nu har dom kommit fram till hålet och jag förklarar att den är ganska fin men jag vågar inte lova hur stor. Mårten säger nånting om en till i samma storlek som han fick tidigare och jag tänker för mig själv att den är betydligt större än 4 kilo men säger ingenting, bättre att hålla sig lugn. Jag pumpar på och lyckas få den till hålet utan att den har gjort speciellt mycket men när den stöter i iskanten så fattar den läget, tvärvänder och gör en ordentlig rusning. Mina ben skakar.

Gäddan lugnar sig så jag tar i för att vända på den och börjar pumpa. Den gör några läskiga huvudskakningar och hela tiden tänker jag på hur linan två gånger tidigare har gått av i den här situationen. Efter en eller två kortare rusningar slår jag på knarren samtidigt som gäddan gör en sista utdragen rusning, det är ett otroligt härligt ljud som får mina redan mjuka knän att nästan försvinna. Efter relativt lite bökande vid hålet så kommer skallen upp och Mårten säkrar fisken med ett bra grepp och lyfter upp den på den obligatoriska IKEA-kassen. Den är stor, ingen tia men stor. Den är garanterat över sju och tankarna går åt PB. Killarna fixar längd, omkrets och vikt medan jag tar lite kort. Den är 102,5 lång och 48 runt magen men tyvärr ser den lite smalare ut på bakkroppen och vågen stannar på 8220g! Endast 20 gram från mitt PB, surt men rätt oviktigt för stunden, jag var lika glad ändå. Efter några kort så återutsattes hon utan problem med mycket krafter kvar.

Kort å tjock, stor skalle, tjurnacke och hängbuk. Så ska en riktig madam se ut ;-)

Det känns skitkul att man lyckas när man gör saker rätt. För några år sedan så såg mitt fiske helt annorlunda ut och de gånger man fick en bättre fisk så var det mest bara en kombination av tur och många timmars fiske. Nu tycker jag att jag börjar fatta vad som gäller och jag tror absolut att det är anledningen till att jag har lyckats ta ganska fina gäddor hela förra året. Därför känns 10+ inte långt borta och jag kommer lägga mindre tid i år på fiske med dåliga chanser på gäddor över tio. Vem vet, den kanske kommer redan om några veckor från vårisen.

Fiske I Helgen!

Nu är det äntligen slut på den eländiga kylan så man kan komma sig ut på lite fiske igen. Förra helgen var det under -30 här i Piteå och i Luleå och många andra ställen i Norrbotten var det närmare -40. Nu är temperaturen dock nere på runt 13 minusgrader trots en helt klar himmel, nästan sommarvärme i jämförelse känns det som. På yr.no lovar dom nästan nollgradigt och halvklart under lördagen och nån grad kallare men soligare på söndagen!

Den här helgen får vi inte missa, man får inte många såna här fina tillfällen uppe i norr. Allt känns helt rätt, vädret är kanon, grejerna är i ordning, mört-tillgången känns väldigt säker och jag känner mig kry och utvilad. Det luktar stort! ;-)